Etikettarkiv: Mats Ekdahl

”Alla tiders ABF” – om 100 år med ABF i Helsingborg

Statsminister Per Albin talar 1933 på ett möte i Folkets Hus A-sal, kallad Arbetarnas katedral. Foto:

ABF i Helsingborg fyller 100 i år. Något firande har det inte kunnat bli, men väl en fin minnesbok, ”Alla tiders ABF”, med underrubriken ”I bildningens tjänst i 100 år”.

Författare är Mats Ekdahl, bland mycket annat tidningen Arbetets siste chefredaktör fram till nedläggningen för tjugo år sedan. Den grafiske formgivaren Arne Öström har layoutat med ett unikt och generöst bildmaterial.

Svenska ABF, Arbetarnas bildningsförbund och senare också ABF i Helsingborg grundades 1920 av Rickard Sander, statsminister 1924 – 25 och utrikesminister 1932 – 36 – och den som till svenska översatte Karl Marx Kapitalet.

Helsingborg utvecklades dynamiskt dessa år. Folkmängden hade på ett sekel nära nog 20-dubblats, från 2 391 (1820) till 47 069 (1920). 

Studiecirkel hos ABF i Esperanto på 1930-talet.

Till en början var lokalfrågan ett bekymmer för ABF. Man höll till på något café (Metropol eller Verdandi), på Skånska Socialdemokratens redaktion eller i Folkets Hus E-sal.

Folkets Hus i Helsingborg byggdes 1906. Men först lång senare blev det ”bildningens hus” på Söder, sedan ABF hyrt fem rum plus expedition där.

Här hölls kurser, studiecirklar och föreläsningar. I början av 30-talet var kurser i ”världsspråket” esperanto eftertraktade. ”Läkekonst och hälsovård” hette en stor succé. Som lärare medverkade stadens läkare utan ersättning. Under kriget fanns kurser i hur man hanterar ett gengasaggregat.

ABF verkade också för kultur i vidare mening, som arrangör till sådant som ”Konstens dag”, Hembygdens dag”, ”Musikens dag” och ”Bokens dag”.

BInger Linde, på en teckning från tobaksaffären i Folkets hus, där hon under åren haft besök av Per Albin, Tage Erlander, Palme, Sträng, Ingvar Carlsson, Göran Persson och Stefan Löfven. Tecknare okänd. Folkrörelsearkivet.

Boken ”Alla tiders ABF” är ett stycke levande folkrörelsehistorik och en spegel av Sverige och Helsingborg under ett sekel, skriver Kent Härstedt, ordförande för ABF Helsingborg sedan 2009, i sitt förord.

I boken medverkar också utrikesminister Ann Linde, som tecknar ett personlig porträtt av sin mamma Inger Linde, som redan 13-årig 1950 började arbeta i Folkets Hus tobaksaffär och först nyligen gick i pension. Hela hennes familj var involverad i Folkets Hus, hennes morfar Birger Johnn var med och byggde huset och blev sedan föreståndare. Hennes morbror Hans var revisor i Arbetarkommunen i många år. Och Inger bodde med sin familj i huset.

Tyvärr tvingades ABF sälja Folkets Hus för några år sedan, till följd av bristande stöd från staden. En gång var det Sveriges största.

Därmed kapades en viktig del av Helsingborgs historia – och det segregerade Söder berövades sin självklara kulturella mötesplats, i vad som under hela 1900-talet varit ”bildningens hus” för Helsingborg.

S:ta Maria sjukhus strängorkester i Folkets hus på 1930-talet. Foto: Okänd.

Mordet på tidningarna. Tjugo år efter nedläggningen av Arbetet

Tidningen Arbetet i Malmö lades ner den 30 september år 2000. Mats Ekdahl, som blev tidningen siste chefredaktör var besviken och bestört. På bilden står Ekdahl till höger om porträttet på tidningens grundare Axel Danielsson – framför tidningens samlade personal och tidningshuset.

Mordet på en tidning” ljöd Ekdahls ursinniga rubrik i Arbetet lördagen den 23:e september. Sveket var fullbordat.

Under tidningens sista dagar filmade Fredrik Gertten, Erik Bäfving och Ulf Södergren dag och natt den historiska veckan då Arbetet dog. Deras film ”Mordet på en tidning” skulle i dagarna ha visats för medlemmar i Publicistklubben i Malmö, men visningen blev – coronainställd.

Att läsa om Axel Danielsson och om Arbetet är som att snabbspola Sveriges historia de senaste 133 åren.

Danielsson grundade tidningen Arbetet 6 augusti 1887 i Malmö, vilket kunde ske genom det stöd han hade hos facket. Föregående år hade han översatt Kommunistiska manifestet. I Malmö bildade han även ett socialdemokratiskt arbetarparti med facket som kärna, en kärna som var mycket radikal, läser jag på Wikipedia.

1888 dömdes Axel Danielsson till 18 månaders fängelse för sina texter i Arbetet. Under straffets verkställande skrev han för tidningen och blev något av en legend eller martyr. Även det skönlitterära verket Genom gallret. Skizzer på vers och prosa tillkom i fängelset. På 1890-talet var han delaktig i studentkretsarna i Lund kring Bengt Lidforss och tuakotteriet. Till vilket en period också August Strindberg sällade sig.

Längre fram i tiden fick Arbetet som sista stora socialdemokratiska tidning en speciell roll i det politiska Sverige. På Wikipedia läser jag vidare:

”Som socialdemokratisk tidning i en av Sveriges största städer hade Arbetet ett starkt inflytande jämfört med motsvarande lokaltidningar i andra städer. Chefredaktören under 1970-talet, Frans Nilsson, och Olof Palme umgicks flitigt med varandra även privat och många utspel av socialdemokratiska statsråd och politiker publicerades först i Arbetet.”

I en blogg 2012 skrev Expressens f d chefredaktör Thomas Mattsson om Arbetets nedläggning och om filmen, som han såg som en ”sorglig skildring av hur läsarna i Malmö förlorar en konkurrent till främst Sydsvenskan och Skånska Dagbladet”. Mattsson skriver vidare:

”Konkurrensen på tidningsmarknaden i Malmö med lokala aktörer som Sydsvenskan, Skånska Dagbladet, Expressen Kvällsposten, Metro och City är stenhård och det är svårt att se hur förlusttyngda Arbetet skulle ha kunnat klara sig, när problemen hade pågått så länge.” Till det kom att ”LO inte var så sugna på att satsa medlemspengar på att driva den vidare…”

Bara några år senare förändrades förutsättningarna för tidningsutgivning i Sverige dramatiskt. Unga läsare ville inte betala för nyheterna. Marknadsföringen på nätet slog ut tidningsannonserna. Facebook och Google håvad in det mesta.

2014 köpte Sydsvenskan Helsingborgs Dagblad. Vad som följt under de sex åren sedan dess är att  att nästan allt vad Sverige har av dagstidningar köpts upp av några monopol-aktiga miljardkoncerner, med Bonniers som dominerande aktör. Arbetet hade inte kunnat överleva i den miljön.

Som jag ser det är det här bara en övergångsfas. Kanske klarar sig ett begränsat antal stora tidningar, men med dramatiskt nedskurna ekonomiska förutsättningar. Den lokala kvalitetsjournalistiken utanför storstadsregionerna har små möjligheter att överleva på sikt.

Till det kommer attackerna på medierna från de tre högernationalistiska partierna, M, SD och KD, mot det mesta av kvalificerad nyhetsförmedling och mot public service i synnerhet. Skulle deras politik få genomslag närmar sig Sverige ett medielandskap med stora likheter med det amerikanska som skapade Donald Trump, framburen av halva det amerikanska folket, lika okunnigt som rabiat.

Utvecklingen har då gått från ”mordet på en tidning” till ”mordet på tidningarna”. Vad sker med samhället utan de kvalificerade tidningarna, eller rättare deras kompetenta granskande journalister?

Rupert Murdochs Fox News har i det mesta fungerat som både Donald Trumps enda informationskälla och hans oblyga PR-organ.Bilden från THE CHASER QUARTERLY.