Idioterna på Helsingborgs stadsteaters lilla scen är en uppfriskande härlig uppsättning, full-i-fan som en lössläppt karneval under Idiotins år, år 2018.
Anja Sušas ”Idioterna” är både teater och film, rörliga bilder i skilda verkligheter – och förstås till slut det jag i publiken, ser och tar till mig.
Det är en uppfriskande härlig uppsättning, handfast fysisk teater, som överskrider gränser och river ner teaterns illusionsskapande kulisser.
Föreställningen, som hade premiär på Helsingborgs stadsteaters Lilla scen i fredags, är full-i-fan i positiv mening. Uppsättningen vrider och vänder på precis allt. Någon av ”idioterna” i föreställningen ”kissar i en bassäng”, när ”gruppen från hemmet” är och badar. Men det är inte kiss, ingen snopp, ingen bassäng, bara ett ljud och min fantasi som triggas.
Uppsättningen följer ganska nära Lars von Triers film ”Idioterna” och dogmafilmens metod/budord, film som inspelad verklighet, teater här och nu.
Bertold Brecht skulle ha gillat greppet och känt igen sig i Anja Sušas metod fast kallat den ”Vervremdung”, främliggörande.
Det börjar i falsett. Under de inledande scenerna har de medverkandes röster skruvats upp i tonläge, som när man snabbspolar en inspelning. Först efter en stund förstår jag dialogerna är inspelade och att skådisarna mimar – eller?
Regissören använder återkommande liknande grepp, skapar sprickor, sprider tvivel. Eller som dramaturgen Tom Silkeberg skriver i programbladet, det handlar om ”att osäkra förhållandet mellan sanning och lögn”, ”att problematisera idén om givna sanningar”.
Vilket det finns ett omåttligt behov av i vår tid, det kusliga året 2018, Lögnens år, Idiotins år. Den söndag när jag skriver detta segrar en ultranationalist i valet i Ungern efter att ha kampanjat på lögner. I Brasilien grips den politiker som stort leder alla opinionsundersökningar av ett korrupt rättsväsende. I USA sänder landets högerextreme president soldater ur nationalgardet till gränsen mot Mexiko, för att med vapen möta ”illegala immigranter”, som ”hotar nationen”. Lögner och idioti, inget annat.
Uppsättningen är gedigen ”dogma”, ”här och nu”. Det vi ser utspelar sig på en scen på en teater. Skådespelarna har lånat granna kläder ur teaterns kostymförråd ur alla möjliga gamla pjäser. Bara det ger ett anslag av karneval i ordets ursprungliga innebörd, karnevalen som lössläppt sanningssägande.
Genom all ”idiotisk” lössläppthet går också stråk av största allvar, om tiden och samtiden, om teaterns möjligheter och dess gränser för vad som kan sägas och gestaltas.
I rollerna: Gustav Berg , Cecilia Borssén , Nils Dernevik , Kajsa Ericsson , Oldoz Javidi , Danjin Malinovic , Kim Bergkvist , Kenny Olsson. Spelas på Lillan 6 april-9 maj 2018.
Bilden, foto: Malin Arnesson.