Etikettarkiv: Västbanken

Kämpar KD:s Adaktusson verkligen för Israels sak?

Lars Adaktusson, riksdagsman för KD. Foto: Kristdemokraterna.

Kristdemokraternas tidigare EU-parlamentariker och nuvarande riksdagsman Lars Adaktusson går i en debattartikel i tidningen Dagen till hårt angrepp mot de av EU:s utrikesministrar som i fredags diskuterade krav på gemensamma sanktioner mot ”Mellanösterns enda demokrati” Israel.

Adaktusson har länge engagerat sig för ”Israels sak”. Med det avser han vad jag förstår det nationalistiska och militariserade Israel, personifierat av den korruptionsanklagade med minimal majoritet i vår återvalde premiärministern Benjamin Netanyahu.

Står verkligen Netanyahu för hela Israel? Visst bosättarna på Västbanken gillar honom, särskilt sedan Netanyahu kommer att försöka förklara bosättningarna för legala och att marken de byggts på ska överföras till Israel.

Redan 1967 ockuperade den israeliska armén Västbanken och Östra Jerusalem. I dag lever 600 000 judar i bosättningar på Västbanken och i Östra Jerusalem, i strid med folkrätten som inte accepterar att territorier erövras genom krig. Flera FN-resolutioner har fördömt bosättningarna.

Om de nu får status som legala och på israelisk mark slås en framtida tvåstatslösning sönder, ett förslag som skulle kunnat ha tillgodosett både israeliska och palestinska önskemål. Vad som återstår är permanent krigföring, mellan Israels armé och militanta palestinier.

EU:s ministrars sanktionstankar hänger samman med att Israel bryter mot flera FN-resolutioner och är på väg att deklarera Västbanken för israeliskt territorium i strid med internationella lag.

Adaktusson skriver bland annat:

 ”Från den antisemitiska BDS-rörelsen till provokatörerna i Ship to Gaza och kraven på EU-sanktioner löper en röd tråd av fientlighet mot såväl Israel som det judiska folket. Få sammanhang gör Israels fiender mer upprymda än dem där det ropas på restriktioner och bestraffning.”

BDS eller Boycott, Divestment and Sanctions Movement  står för bojkottrörelsen, inriktad på att med ickevåldslig bojkott av i synnerhet varor från de illegala bosättningarna på Västbanken framtvinga en annan israelisk politik och kan jämföras med antiapartheidrörelsen mot det rasistiska Sydafrika under slutet av 1900-talet.

Situationen i Israel påminner dessvärre alltmer om den i Sydafrika under apartheidtiden. Hur kan Adaktusson acceptera, ja gilla något sådant?

Består Ship to Gaza-rörelsen av ”provokatörer”. Ja, kanske, men det beror på vad man lägger i ordet. Accepterar Adaktusson Israels långvariga blockad av Gaza, som enligt FN-rapporter är på väg att göra området med bortåt två miljoner invånare obeboeligt? Tydligen.

Men Ship to Gaza är en ickevåldsrörelse som gång på gång mötts med staten Israels brutala militärt våld. För tio år sedan sköts tio av deltagarna ihjäl av israelisk militär. Maskingevär mot ickevåld.

Adaktusson uttrycker i realiteten förakt för FN:s arbete och internationell lag, liksom för den israeliska fredsrörelsen och för de människor i Israel som inte ställer upp för Netanyahu. Bara en fanatiker kan uttrycka sig som han, en kd-fanatiker i riksdagen.

Ingen av de rörelser Adaktusson pekar på är fientlig mot ”Israel och det judiska folket”, däremot mot den israeliska politiken och de lagar som gör den palestinska befolkningen i Israel till andra klassens medborgare. EU:s utrikesministrar vänder sig nu med all moralisk rätt mot bosättningarnas aggressiva ockupation av allt större delar av de palestinska områdena.

I den ansedda israeliska tidningen Haaretz analyserar Hagai El-Ad , direktör för människorättsorganisationen  B’tselem ”de verkliga orsakerna till Israels annekteringsplaner. Läs den här! Artikeln illustreras av en bild från en stor demonstration mot Trumps ”fredsplan” och de israeliska annekteringsplanerna.

A protest against the Trump administration’s Middle East plan and annexation of West Bank territory in Tel Aviv, February 1, 2020.Credit: Meged Gozani

Isländska Hatari stöder kritiken mot Israel när Eurovisionsfinalen inleds

Två av medlemmarna i isländska Hatari, som deltar i tisdagens första semifinal i Eurovisionen i Tel Aviv. Bilden: Skärmdump från måndagens BBC.

På tisdagen inleds de första deltävlingarna i Eurovisionsfinalen i israeliska Tel Aviv. Många menar att det är orimligt att en stat som dagens Israel ska få delta i tävlingen, än mindre stå som arrangör för finalen.

Här är några skäl: Dagens Israel har en odemokratisk konstitution som reducerar araber i landet till andra klassens medborgare – och som beskrivits som apartheid efter sydafrikansk modell. Den utdragna blockaden av Gazaremsan tvingar två miljoner palestinier att leva i misär. De utvidgade israeliska bosättningarna på Västbanken står i direkt strid med en rad FN-konventioner.

När israeliska Haaretz skriver om protesterna mot melodifestivalen i Israel, särskilt från BDS-rörelsen (Boycott, Divestment, Sanktions) använder man begreppet ”Artwashing”, att med ett megakulturellt jippo får världen att glömma Israels verkliga politik.

Många israeliska judar har också protesterat. I ett öppet brev till de deltagande krävde en rad israelisk-judiska kulturarbetare att eurovisionsfinalen flyttades från Tel Aviv. 

De påminde om att tävlingen genomförs i Tel Avivs Expo Center, byggt på ruinerna av den palestinska byn al-Shaykh Muwannis, vars invånare fördrevs med våld från sina hus och aldrig tillåtits att återvända.

Israel hade från början ambitionen att lägga finalen till Jerusalem, vilket i sig skulle ha varit en politisk ytterst kontroversiell markering. Så blev det dessbättre inte.

Det isländska bandet Hatari (som betyder ”hatarna”) deltar i Eurovisionens första semifinal på tisdagskvällen. Medlemmar i bandet intervjuas i måndagens nummer av brittiska The Guardian. Deras nummer ”Hate will prevail” framförs, skriver tidningen, som en ”fascistiskt inspirerad dystopi med blodiga piskslag”. The Guardian betonar också att bandets medlemmar privat uttrycker sig lågmält och ibland rentav glädjefullt optimistiskt.

Om Hatari går till finalen den 18 maj och vinner har de varnat att man kommer att ta kontroll över ett stycke av Israel och upprätta en liberal ”BSDM-enklav” (som en parallell till Israels bosättningar på ockuperat palestinskt område). BSDM, musikstilen, är en förkortning för slaveri och disciplin, sadism och sadmasochism.

“Eurovisionstävlingen bygger på tankar om fred och enighet”, säger en av gruppens medlemmar, Tryggvi Haraldsson.

– Just därför är alla som deltar i årets final utan att reagera mot det så kallade fredsbudskapet extremt politiska, vare sig de är medvetna om det eller inte.

Han stöder helhjärtat ickevåldsrörelser som kämpar för palestinska rättigheter, som BDS, vilka arbetar för bojkotter och sanktioner.

Under repetitionerna har Hatari uppträtt framför något som liknats vid en granat. I själva verket liknar det logotypen för företaget Relentless Scam Inc, som bl a har tillverkat det buteljerade mineralvattnet SodaStream på en fabrik i en bosättning på Västbanken, vilket kritiserats av BDS.

– Vår scenografi ska självfallet inte blandas samman med SodaStreams logo, säger dock bandet till The Guardian …

Är muren runt Västbanken en ”barriär” eller en ”mur”?

I Israel talar man ofta om den mer än 70 mil långa muren runt Västbanken som ”security fence” eller ”barriär”. I två aktuella filmrecensioner använder recensenterna liknande begrepp, muren blir en ”barriär” eller en ”separationsbarriär”.

Dokumentären ”The man who stole Banksy hade på fredagen premiär på svenska biografer. Det handlar om den anonyme  brittiske streetart-konstnären med pseudonymen Banksy och om hans målningar på muren runt Västbanken i Israel. Se en tidigare blogg.

I recensionen i HD/Sydsvenskan använder skribenten den israeliska termen ”barriär” ( i stället för ”mur”) och skriver om ”Israels barriär” på Västbanken”. Också Svenska Dagbladets recensent uttrycker sig likartat och skriver om ”Banskys verk, målat på palestinska sidan av separationsbarriären på Västbanken”.

I DN väljer Kerstin Gezelius i sin recension andra ord och talar om ”den israeliska muren på Västbanken som en extremt laddad plats”.

Den 13 augusti 1961 inleddes byggandet av den mur som sedan delade Berlin fram till dess fall och kalla krigets slut den 9 november 1989. I DDR/Östtyskland ville man inte kalla muren för mur. Den officiella benämningen var ”den antifascistiska skyddsvallen”.  Men för alla normalt funtade var muren inget annat än en mur.

Detsamma gäller förstås alla de murar som Israel har byggt och planerar att bygga. I Financial Times film här under (från 2016) talar man om ”murar och högteknologiska stängsel”. Muren har många namn, se Wikipedias utredning här. På arabiska kallas den ”apartheidmuren”.

Internationella krigsförbrytartribunalen (ICJ) i Haag har klassat Israels mur mot Västbanken som ett brott mot internationell humanitär rätt och refererar till den som ”muren”. Stora delar av muren är byggt långt inne på Västbankens territorium.

Det är i mina ögon rejält missledande att beskriva den ofta upp till åtta meter höga betongmuren som en ”barriär”.

Om någon talat om Berlinmuren som Berlinbarriären hade ingen förstått vad det handlade om.