Robert Fisk i syriska Douma: Gasattack eller sandstorm?

PÅ JAKT EFTER SANNINGEN. Kanske var det inget gasanfall i syriska Douma. Robert Fisks rapport visar att det finns en högt trovärdig alternativ beskrivning på vad som hände – och att den måste granskas noga. Bilden Fisk på måndagen i det väldiga tunnelsystemet under staden. Fortsätt läsa Robert Fisk i syriska Douma: Gasattack eller sandstorm?

Kärnvapenkrig lönsamt för svenska pensionärer

De svenska AP-fonderna placerar 6,2 miljarder av våra  pensionspengar i kärnvapenproduktion. Fondernas etikråd godkänner det.  Det är ett moraliskt haveri utan like.

”AP-fonderna placerar miljarder i kärnvapenbolag.” Jag läser rubriken i måndagens Dagens Nyheter och förfäras. Svenska pensionspengar placeras i företag som är inblandade i produktionen av kärnvapen. De ger extra hög avkastning nu förstås, när Donald Trump storsatsar på utbyggnad och förnyelse av USA:s kärnvapen.

Totalt 6,2 miljarder av svenskarnas pensionspengar är placerade i den typen av bolag, enligt de senaste offentliga uppgifterna, skriver DN.

Clara Levin, projektledare hos Svenska läkare mot kärnvapen, är upprörd:

– Det är förfärligt att våra pensionspengar investeras i massförstörelsevapen.

I artikeln görs en obehaglig och fullständigt orimlig skillnad mellan affärer med kärnvapenproducerande företag i länder som skrivit under icke-spridningsavtal, som Frankrike, USA, Kina, Ryssland och Storbritannien och de som inte gjort det, som Indien och Israel.

John Howchin, generalsekreterare för AP-fondernas etikråd,säger till DN att AP-fonderna godkänner placeringar i bolag kopplade till kärnvapen som rör länder som har skrivit under icke-spridningsavtalet, men inte till övriga länder. I DN utpekas särskilt Indien som opassande för ASP-fondernas investeringar.

Men helt dominerande då det gäller kärnvapenproduktion är ju de stora amerikanska företagen. Ska svenska pensionsfonder verkligen handla med aktier i dessa producenter av massförstörelsevapen.

Ska ett kärnvapenkrig vara lönsamt för svenska fattigpensionärer?

Det här ett moraliskt haveri utan motsvarighet.

I en blogg för en månad sedan skrev jag om en kampanj som drivs av av holländska  PAX och fredsprisbelönade ICAN, ”Don’t Bank on the Bomb”. Organisationerna har tagit fram tjugo namngivna företag som tjugo arbetar i Frankrike, Indien, Holland, Storbritannien och USA.

PAX och ICAN vill med sin rapport motverka investeringar i kärnvapen. Ett FN-förbud som olagligförklarar kärnvapen skulle i det sammanhanget spela en stor roll.

Här ICAN:s och PAX:s lista på 20 kärnvapenproducerande företag:

PRODUCTION OF NUCLEAR WEAPONS
• AECOM (16 January 2018)
• BAE Systems (16 January 2018)
• Fluor Corp (16 January 2018)
• Huntington Ingalls Industries Inc (16 January 2018)
• Orbital ATK Inc (after merger with Alliant Techsystems Inc) (21 August 2013)
• Lockheed Martin Corp (21 August 2013)
• BWX Technologies Inc (formerly Babcock & Wilcox Co) (11 January 2013)
• Jacobs Engineering Group Inc (11 January 2013)
• Serco Group Plc (11 January 2008)
• Aerojet Rocketdyne Holdings, Inc (formerly GenCorp, Inc) (11 January 2008)
• Safran SA (5 January 2006)
• Northrop Grumman Corp (5 January 2006)
• Honeywell International Inc (5 January 2006)
• Airbus Finance BV (formerly EADS Finance BV) (2 September 2005)
• Airbus SE (formerly EADS NV) (2 September 2005)
• Boeing Co/The (5 January 2006)

Fotnot: Se vidare på  www.dontbankonthebomb.com

Rapporten ”Don’t Bank on the Bomb” med en särskild bilaga för Sverige kan laddas ner här:

Download the report Don’t Bank on the Bomb.

Gräv 18: Grävande journalistik viktigare än någonsin

Sex hundra journalister från Sverige och andra länder är i dagarna i Helsingborg, när Föreningen Grävande journalister höll sitt årliga möte, Gräv 18. På Helsingborgs Arena genomförs ett ambitiöst seminarieprogram som avslutas på lördagskvällen med utdelning av guldspadar och andra priser till årets bästa grävande journalistik i olika kategorier. Fortsätt läsa Gräv 18: Grävande journalistik viktigare än någonsin

”Upptakten till ett tredje världskrig”?

Trumps hot om missiler mot Syrien kan snabbt utvidga kriget. Svenska reportrar skrev i torsdagens tidningar om risken för ”ett tredje världskrig” och om ”ett mardrömsscenario som kan leda till kärnvapenkrig”. Fortsätt läsa ”Upptakten till ett tredje världskrig”?

USA-politik i Kosovo: Först bomber, sen business

Tio år efter självständigheten är Kosovo ett av Europas fattigaste länder. Bill Clinton står staty i huvudstaden Pristina och det amerikanska företaget Bechtel bygger dyra motorvägar, medan arbetslösheten ligger på omkring 40 procent. 

Dryga månaden efter den så kallade Lewinskyaffären våren 1999 inledde USA:s dåvarande president Bill Clinton bombningar av Serbien 24/3 samma år. Det talades om ”humanitära bombningar” som skulle hejda serbisk etnisk rensning av kosovoalbaner.

Över 10000 människor dödades och bortåt en miljon drevs på flykt. I början av juni lämnade serbiska trupper Kosovo, som administrerades av FN:s UNMIK. I februari 2008 utropade Kosovo sin självständighet efter att tidigare ha varit en autonom provins i Serbien.

Dryga tio år har gått sedan dess. Det självständiga Kosovo har stora ekonomiska problem. Eftersom det inte är krig är det massmediala intresset för det fattiga Kosovo minimalt i västmedier.

Eftersom Clinton bombade Serbien och beredde väg för landets självständighet är han i dagens Kosovo en hjälte, läser jag i bloggen Friends of Kosovo. I huvudstaden Prishtina är huvudgatan uppkallad efter honom, “Bulevardi Bill Klinton”.

En annan gata har uppkallats efter en annan amerikansk president, “Bulevardi Xhorxh Bush”. Stavningen följer den jugoslaviska traditionen att skriva om namn som de uttalas.

Här finns också en staty i övermänsklig storlek av Bill Clinton, som själv på plats avtäckte den under ett besök 2009. Beundran omfattar också fru Clinton, läser jag i bloggen.  Man har döpt en affär med damkläder till ”Hillary”, och Hillary själv har varit där och shoppat.

Men kosovoalbanernas beundran av USA kan te sig ensidig och obesvarad, skriver bloggaren. Natos bombningar av Serbien 1999 handlade inte bara om att få slut på förtrycket av den albanska befolkningen i området, fortsätter bloggaren utan om militärbaser och affärer.

Efter kriget upprättade USA en stor militärbas, Camp Bondsteel, i Kosovo, ett stycke inhägnat USA, med hamburgerställen och hollywoodbiografer. Med 7000 amerikanska soldater är det USA:s största militärbas på Balkan.

Det handlade inte minst om att göra goda affärer. Efter bomberna blev det business.

I Time Magazine beskrevs Kosovokriget 1999 som ”Madeleines krig”, syftande på Clintons utrikesminister Madeleine Albright. Hon la 2012 ett bud på Kosovos statsägda telefon- och postbolag, värt sex miljarder svenska kronor, skrev Bloomberg Businessweek. Affären genomfördes dock inte och hennes bolag Albright Capital Management, drog senare tillbaka anbudet.

Överbefälhavare för kriget var den amerikanske generalen Wesley Clark.  Som ordförande för det kanadensiska Envidity begärde Clark 2012 tillstånd för mineralbrytning i Dukagjini-området i västra Kosovo. Med avancerad teknik skulle man kunna framställa naturgas till ett värde av tre miljarder kronor per år.

Regeringen i Kosovo erbjöd för ett och ett halv år sedan företaget rättigheter att exploatera kolbrytningen på en yta motsvarande en tredjedel av landet. Kritiker menade att Envidity därigenom skulle få i det närmaste monolpol på Kosovos rika kolreserver.

Den amerikanske ambassadören i Prishtina, Christopher Dell, drev hårt frågan om att bygga en ”Patriotisk motorväg” mellan Prishtina och den albanska huvudstaden Tirana. Arbetet skulle utföras av ett konsortium lett av det amerikanska företaget Bechtel, där för övrigt Bell anställdes efter avslutad tjänst i Kosovo.

Bechtel fick ett avtal 2010, trots reservationer från Världsbanken och IMF. Ekonomen Andrea Capussela, som arbetat i Kosovo, menade att vägbygget var irrationellt för Kosovo, med tanke på landets 40-procentiga arbetslöshet, skrev The Guardian 2014.

Vägen stod färdig 2013 . Den är 77 km och kostade 11 miljarder kronor, vilket kan jämföras med landets årliga budget på 15 miljarder.

Den följdes av en ny order från Kosovo till Bechtel, ännu en fyrfilig motorväg för sex miljarder från Kosovos huvudstad Pristina till Makedoniens Skopje.

”USA:s inflytande i Kosovo är enormt”, skriver Andrea Capussela i sin bok State-Building in Kosovo, men ”USA saknar ambitioner att skapa långsiktig utveckling. Många europeiska stater förespråkar just detta, men har stora svårigheter att få gehör för sina planer.”

Efter bombningarna: Dyra motorvägsbyggen utförda av ett amerikanskt multinationellt företag  – i stället för nödvändig social utveckling. I slutänden får det kosovoalbanska folket betala ett högt pris.

Bilderna: Överst Bill Clinton som staty i Kosovos huvudstad Prishtina. Därunder Hillary Clinton utanför klädaffären Hillary i Prishtina. President George W Bush talar i Camp Bondsteel, USA:s militärbas i Kosovo. Därunder firar basens amerikanska soldater Thanksgiving. På nästa bild undertecknas vägavtalet av Kosovos kontroversielle president Hashim Thaci. Bakom honom står Mike Adams, Bechtels ordförande och till vänster om denne USA:s förre ambassadör i Kosovo, Christopher Dell. Längst ner den nybyggda motorvägen genom Kosovo.