Kategoriarkiv: FN

Rysk atomubåt på väg genom Östersjön

En rysk 154 meter lång Oscar II atomubåt i Skagerak. Foto: Air Transport Wing Aalborg 9 juli 2020.

En rysk atomubåt med kapacitet för kärnvapen passerade på torsdagen i ytläge genom Stora Bälts danska farvatten in i Östersjön, rapporterar SVT. Det handlar om en ubåt av Oscar-klass som drivs med två kärnrektorer.

Det är en mycket stor ubåt, 154 meter lång, vilket kan jämföras med en svensk ubåt som är 60 meter lång och drivs med dieselelektriska motorer.

– Vi kan inte kommentera eventuell beväpning, uppger Lars Skjoldan, presschef vid Danmarks försvarskommando till SVT Nyheter.

Den reaktordriva ubåten tillhör ryska Nordflottan på Kolahalvön och är vanligtvis beväpnad med 24 kryssningsrobotar av typen ”Granit”, enligt tidigare uppgifter i nyhetsbyrån Tass då ubåten Orel (Örnen) seglade in i Östersjön sommaren 2018.

Såvitt det är känt var det första gången en rysk atomdriven ubåt med kryssningsrobotar som kan utrustas med kärnvapen övade i Östersjön. Ubåten medförde då fyra stycken kärnstridsspetsar, enligt tidigare uppgifter till SVT.

Nu är samma ubåt i Östersjön igen, skriver SVT. Den är sannolikt på väg till den stora flottparaden som ryska marinen genomför varje år i slutet av juli i Sankt Petersburg och i flottbasen Baltijsk i Östersjön. Men den kan komma att öva före och efter uppvisningen.

I slutet av maj deltog tunga amerikanska bombflygplan, som lyfte från USA och understödde Försvarsmakten i en simulerad attack mot mål på marken nära Vättern, skrev Dagens Nyheter. Det var första gången amerikanska bombplan övade attacker mot mål i Sverige.

Sommaren 2020 har Sverige hamnat i en obehaglig och militärt farlig position mellan de båda stormakterna Ryssland och USA. Strategiskt har landet avlägsnat sig vida från den neutralitetspolitik som var en förutsättning för att Sverige inte blev indraget i 1900-talets katastrofala världskrig.

Särskilt illavarslande är att Östersjön håller på att förvandlas till en konfrontationszon mellan USA och Ryssland. Till det kommer att kärnvapen allt mer kan förekomma i nya hotbilder och att Sveriges bedrövliga ovilja att ratificera FN:s förbud mot kärnvapen kan få destruktiva och farliga konsekvenser.

De två amerikanska bombplanen skyddades av fyra svenska Gripen-plan på väg mot den simulerade attacken över Vänern.Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

Deltar svenska soldater i Mali i nykolonialt spel?

Dennis Gyllensporre på patrull i Menakai Mali, tillsammans med delar av byrådet. Foto: Tommy Lundmark.

Riksdagen sade den 11 juni i år ja till regeringens förslag om deltagande med en väpnad styrka i den franskledda insatsen Takuba i Mali. Den svenska styrkan beräknas under normala omständigheter bestå av högst 150 personer. Uppgiften är ” att bistå Malis säkerhetsstyrkor med att bekämpa väpnade terroristgrupper på Malis territorium samt även att kunna verka på Nigers territorium”.

Försvarsminister Peter Hultqvist hävdade i riksdagsdebatten inför beslutet att insatsen var legal:

”Det finns i vårt agerande inga som helst problem med folkrätten. Vi har de folkrättsliga mandat som behövs i alla delar i detta sammanhang.”

Den svenske befälhavaren för Minusma generallöjtnant Dennis Gyllensporre, chef över hela den militära delen av insatsen i Mali, beskriver situationen i Mali i ett pressmeddelande från Försvarsmakten:

– Minusma i Mali är ett av FN:s svåraste fredsbevarande uppdrag någonsin.

Svenska styrkor har varit i Mali sedan 2014, huvudsakligen med uppgifter av underrättelsekaraktär. Nu förändras inriktningen till ”säkerhetsoperationer”, som att stridsspana, skydda objekt eller personer eller eskortera transporter”, skriver Dagens Nyheter.

Under Minusmas nya ettåriga mandat som trädde i kraft den 1 juli, efter ett beslut i säkerhetsrådet, kommer den drygt 13 000 man starka FN-styrkan att förändras, i enlighet med den plan som general Dennis Gyllensporre lagt grunden för. Han förklarar att de behöver kunna agera “med mer självförtroende och svara mer robust”. I praktiken innebär det fler snabbinsatsförband och även helikopter-, underrättelse- och specialförband.

De svenska soldaterna kommer inte enbart att agera ”fredsbevarande” på traditionellt FN-vis, utan också använda våld, ”fredsframtvingande”.

– Vi har ett starkt mandat och vi förväntas använda våld för att lösa uppgiften när det behövs. Inte mer våld än vad som krävs, men inte heller för lite våld.

Lars-Gunnar Liljestrand är på sajtenBevara alliansfriheten. Nej till Natomedlemskap!” starkt kritisk mot insatsen. Han skriver:

”Alternativet till ökade insatser av utländsk militär är att främja en dialog mellan de stridande parterna i landet, något som flera gånger förespråkats av ledande maliska politiker och utomstående bedömare men som motverkats av Frankrike som vill se en militär lösning.”

Frankrike vill kunna agera utan bindningar från FN, har ställt sig utanför Minusma och istället satt in egna styrkor tillsammans med militär från staterna i Sahelområdet.

I ett andra inlägg på nämnda sajt skriver Liljestrand vidare: I andra sammanhang har Hultqvist angett vad som sannolikt är det verkliga skälet till svenskt deltagande, nämligen lojalitet med Frankrike och – underförstått – att kvalificera Sverige som militär partner till Frankrike. Han fortsätter:

”Försvarsministerns påstående om ”tillskott” till hela FN-systemet innebär i själva verket att Sverige med sitt deltagande undergräver respekten för FN-stadgan och dess viktigaste del, nämligen våldsförbudet.

Försök har gjorts av maliska politiker att öppna en dialog med motståndarna och söka en fredlig lösning. Frankrike motsätter sig dock detta, då det skulle medföra att dess roll i regionen minskade.

Sverige skall inte medverka i det här nykoloniala spelet utan bör stödja en fredlig lösning baserad på överenskommelser mellan parterna i Mali.”

FN-stadgan och hela FN som idé bygger på icke-våld. När nu svenska soldater deltar i så kallade ”fredsframtvingande insatser”, med våld, tänjer man på FN:s grundprinciper i operationer som genom Frankrikes stora roll har en bismak från kolonialtiden.

Är det rentav så att engagemanget i Mali är en fortsättning av det svenska långvariga engagemanget i Afghanistan, där det viktigaste motivet tycks ha varit att kvalificera Sverige för ett framtida Nato-medlemskap?

Om Sverige ville bygga fred i 20-miljonerlandet Mali kunde antagligen de 380 miljoner som är priset för det svenska militära uppdraget (fram till sista december 2021) ha använts betydligt bättre.

Dennis Gyllensporre skulle ha avslutat sitt uppdrag som chef för FN:s insats i Mali i höst, efter två år. Men som det ser ut nu stannar han ytterligare en tid.Foto: FN.

232 S-debattörer om en human flyktingpolitik

När det gäller barn är förstås familjeåterförening en självklar rättighet, fastslagen i barnkonventionen. Det är avgörande att Sverige står upp för asylrätten. Annars ger det en mycket problematisk signal till resten av världen, skriver 232 socialdemokratiska debattörer i Aftonbladet. 
Foto: TT, Getty

”Migrationspolitiken ska vara human, rättssäker och effektiv” och … ”i en föränderlig omvärld minska behovet av tillfälliga lösningar och säkerställa en permanent ordning med ett brett stöd i den svenska riksdagen.” Så heter det i de direktiv som gavs till Migrationskommittén för ett år sedan.

Det är också grunden för de diskussioner som förts på sistone mellan S och M och som av många uppfattats som ett svek mot en mångårig human svensk flyktingpolitik. För Stefan Löfven har det gällt att rädda regeringen. För många miljöpartister har det handlat om just ett svek, att slå fast en politik som ytterst bygger på SD:s främlingsfientliga populistiska idéer.

Nu reagerar  232 socialdemokratiska debattörer i en debattartikel i Aftonbladet där man slår fast avgörande grundprinciper. Det är en viktig text, en motvikt till allt grumligt inhumant och obehagligt tal om flyktingvolymer.

De borgerliga partierna har under det senaste året drastiskt ändrat sin flyktingpolitik, skriver de 232 debattörerna:

”KD var först ut med sin hårdare politik, men Moderaterna kom snart efter. M och KD har i retorik och politik närmat sig Sverigedemokraterna och vill till exempel minska den svenska asylmottagningen med 80 procent, från nuvarande cirka 20 000 människor om året som söker asyl till 4 000 till 5 000.”

Ska Sverige bryta mot de internationella konventioner vi undertecknat. Självklart inte, skriver de 232:

”Sverige måste fortsätta att stå upp för en human flyktingpolitik. En volymsättning av asylinvandring strider både mot EU-rätten och mot de internationella konventioner som Sverige förbundit sig till.”

”Klassisk socialdemokratisk politik innebär en solidarisk flyktingpolitik som står upp för de internationella konventionerna. Dessa har till syfte att garantera alla människors lika och okränkbara värde och rättigheter.”

Man påminner vidare om att möjligheter till familjeåterförening och permanenta uppehållstillstånd bidrar till en framgångsrik integration. Det är ju helt grundläggande.

Den socialdemokratiska partikongressen 2017 slog fast att ”permanenta uppehållstillstånd och möjlighet till familjeåterförening ökar tryggheten och främjar en bra etablering”.

När det gäller barn är förstås familjeåterförening en självklar rättighet, fastslagen i barnkonventionen. Ska Sverige bryta mot svensk lag genom att ignorerar FN:s barnkonvention? Självklart inte.

S-debattörerna slår slutligen fast att det finns gränser för politiska uppgörelser:

”Man kan kompromissa om mycket i politiken, men de grundläggande principerna om mänskliga rättigheter måste skyddas.”

Arne Ruth och sveket mot Julian Assange

Arne Ruth i sitt stora “boktempel”, ett före detta missionshus som blivit hans bibliotek. Foto: Knut Lindelöf.

Visselblåsaren Julian Assange fyller år i dag. Anhängare från när och fjärran skickar bilder av sig själv och bilder på blommor till honom, som en påminnelse om att han inte är bortglömd, att vi är många som är engagerade för att han efter år av trakasserier ska bli en fri man – och framförallt inte riskera att utlämnas till det rättsosäkra USA.

I sommarnumret 2020 av FiB/Kulturfront intervjuas Arne Ruth, som var chefredaktör och kulturchef på Dagens Nyheter under 16 år, av Knut Lindelöf. Utgångspunkten är Arne Ruths initiativ till ett upprop i våras för att få Julian Assange villkorslöst frigiven från det brittiska säkerhetsfängelse där han nu sitter inspärrad, ett fängelse som jämförts med ökända Guantánamo.

Ruth är upprörd över att det finns ett så svagt intresse i Sverige för Julian Assanges öde.

– I Tyskland till exempel finns en omfattande rörelse för att få Assange fri, men i Sverige intresserar man sig inte! Min gode vän Günter Wallraff kan inte förstå att det kan vara så i Sverige. Dagens Nyheter, Aftonbladet och UD avfärdar Assangefrågan med en häpnadsväckande arrogans.

– Men frågan är i högsta grad relevant, slår Arne Ruth fast. Med hjälp av Chelsea Manning och fyra stora tidningar, bland annat brittiska The Guardian, såg Julian Assange till att USA:s mycket allvarliga krigsbrott i Afghanistan och Irak kom ut till offentligheten. Det avgörande är inte – som i Sverige – om Assange är en god människa. Nej, det är att han gjort någonting av universellt intresse, han har blottlagt USA:s krigsbrott. Det kommer att gå till historien. Men i Sverige ägnar man sig hellre åt skvaller än åt begångna krigsbrott. Det är för mig den avgörande punkten.

Arne Ruth, född 1943 i Tyskland, förlorade sin far 1945 i Berlin, kom till Sverige med sin svenska mamma via de vita bussarna, först till Bengtsfors och senare till Göteborg, vilket för övrigt hörs tydligt på hans tal. Han började sin journalistiska bana på legendariska Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT).

Han leveri dag i norduppländska Mehedeby, ett litet samhälle med drygt 400 invånare. 

Arne Ruth är besviken på journalisterna och medierna, särskilt sin gamla tidning DN och Aftonbladet. Båda vägrade att publicera Assangeuppropet.

– Svenska journalister har inte gått in och kollat vad Assange har gjort. Och det har inte förts någon diskussion i Sverige om värdet av de uppgifter som Assange har fått fram.

– FN har en speciellt tillsatt rapportör om tortyr och våldsutövning, Nils Metzler, som råkar vara gift med en svenska och talar svenska. Han har, tack vare den unika svenska offentlighetsprincipen, gjort det som svenska journalister inte har gjort, gått till källorna. I sin rapport kom han fram till att Sverige har brutit mot FN-konventioner mot våld och tortyr – som man själv skrivit under.

I maj 2019 skickade Metzler ett brev till svenska UD, som besvarades i juni, men som enligt Metzlers och Arne Ruths uppfattning inte ger några svar på de avgörande konstitutionella frågorna, de som alltså handlar om huruvida Sverige har följt FN-konventionerna.

– Metzler skriver därför i mitten av september en ny inlaga och begär svar på de avgörande punkterna, de som UD alltså glidit förbi i sitt junibrev. På det svarade UD i ett nytt mycket kort brev att de redan har besvarat vad de anser sig behöva besvara, punkt slut. Detta ger mig kalla kårar. Läs själv breven, de ligger på uppropets hemsida.

Arne Ruth är djup besviken på Dagens Nyheter.

– Bemötandet i min egen gamla tidning Dagens Nyheter gör att jag inte kommer att skriva en rad där mer. Aldrig, inte i hela mitt liv! Det finns en likhet här med IB-affären och det är därför jag tycker det finns en poäng att ställa upp för FiB/Kulturfront. För mig är det avgörande att bli publicerad på en plattform, som inte tar in det för att de är tvungna, utan för att de tycker det är meningsfullt. Om det är stor upplaga spelar ingen roll.

Covid-19-pandemin kan bli en katastrof i Gaza

Foto: Gaza. Hosny Salah/Pixabay

I ett öppet brev till utrikesminister Ann Linde skriver Jeannette Escanilla, ordförande för Ship to Gaza Sverige, om den snabbt förvärrade situationen i Gaza, ett av världens mest tättbefolkade områden.

Covid-19-smittan har nått Gaza-remsan. Redan har det första dödsfallet noterats. Situationen för befolkningen i Gaza är mycket bekymmersam.

”Hälsoväsendet är fullständigt kört i botten efter 13 år av blockad och stora utmaningar med att ta hand om sårade efter Israels ständiga attacker på civila personer. Sjukhusens utrustning är nedsliten till följd av blockaden. Det rapporteras om desperat brist på utrustning och läkemedel för att möta Covid-19 pandemin, exempelvis finns det endast 60 respiratorer för en befolkning på 2 miljoner invånare.”

Israels försvarsminister Naftali Bennett har uttalat att tillgången till medicinsk utrustning för Gazas befolkning är betingad av att Hamas skulle göra eftergifter i en konflikt om fångutväxling mellan Israel och Hamas. Han hävdade att Gazas och Israels humanitära behov hängde samman och inte kan lösas oberoende av varandra.

Men den hållningen är inte förenlig med den fjärde Genèvekonventionen, fortsätter Jeannette Escanilla.

Konventionens artikel 56 innehåller krav på att sätta in hjälp för nödvändiga förutsättningar för att bekämpa smittsamma sjukdomar och epidemier.

”Följaktligen måste Israel leva upp till sina rättsliga och moraliska förpliktelser att hjälpa det palestinska hälsoväsendet – i Gaza och på Västbanken – både med att bekämpa pandemin, och att sörja för att de patienter som har behov av sjukhusbehandling, som inte är tillgänglig i Gaza, får det.”

Israel inte bara hindrar att nödvändiga läkemedel och utrustning kommer in i Gaza utan att man har även under april sprutat växtgift från flyg (5april) för att ödelägga planteringar i Gaza. Vidare besköts under perioden 26 mars till 9 april fiskebåtar vid 10 olika tillfällen. Fiskare har blivit sårade, fiskegarn beslagtagna och en fiskebåt har blivit förstörd. Gränsen för fiskerizonen har ändrats 22 gånger mellan mars 2019 och mars 2020.

Till utrikesminister Ann Linde ställer Ship to Gaza genom Jeanette Escanilla några viktiga frågor om vad Sverige kan och bör göra för att hjälpa palestinierna i Gaza:

Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att värna demokratiska och mänskliga rättigheter för befolkningen i Gaza?

Vilka initiativ avser utrikesministern att vidta för att förhindra att Covid-pandemin får utvecklas till en katastrof för palestinierna i Gaza?

Vad kan Sverige göra för att Gazas befolkning ska slippa att terroriseras, och i ställer får möjlighet att utveckla sitt samhälle?

Kämpar KD:s Adaktusson verkligen för Israels sak?

Lars Adaktusson, riksdagsman för KD. Foto: Kristdemokraterna.

Kristdemokraternas tidigare EU-parlamentariker och nuvarande riksdagsman Lars Adaktusson går i en debattartikel i tidningen Dagen till hårt angrepp mot de av EU:s utrikesministrar som i fredags diskuterade krav på gemensamma sanktioner mot ”Mellanösterns enda demokrati” Israel.

Adaktusson har länge engagerat sig för ”Israels sak”. Med det avser han vad jag förstår det nationalistiska och militariserade Israel, personifierat av den korruptionsanklagade med minimal majoritet i vår återvalde premiärministern Benjamin Netanyahu.

Står verkligen Netanyahu för hela Israel? Visst bosättarna på Västbanken gillar honom, särskilt sedan Netanyahu kommer att försöka förklara bosättningarna för legala och att marken de byggts på ska överföras till Israel.

Redan 1967 ockuperade den israeliska armén Västbanken och Östra Jerusalem. I dag lever 600 000 judar i bosättningar på Västbanken och i Östra Jerusalem, i strid med folkrätten som inte accepterar att territorier erövras genom krig. Flera FN-resolutioner har fördömt bosättningarna.

Om de nu får status som legala och på israelisk mark slås en framtida tvåstatslösning sönder, ett förslag som skulle kunnat ha tillgodosett både israeliska och palestinska önskemål. Vad som återstår är permanent krigföring, mellan Israels armé och militanta palestinier.

EU:s ministrars sanktionstankar hänger samman med att Israel bryter mot flera FN-resolutioner och är på väg att deklarera Västbanken för israeliskt territorium i strid med internationella lag.

Adaktusson skriver bland annat:

 ”Från den antisemitiska BDS-rörelsen till provokatörerna i Ship to Gaza och kraven på EU-sanktioner löper en röd tråd av fientlighet mot såväl Israel som det judiska folket. Få sammanhang gör Israels fiender mer upprymda än dem där det ropas på restriktioner och bestraffning.”

BDS eller Boycott, Divestment and Sanctions Movement  står för bojkottrörelsen, inriktad på att med ickevåldslig bojkott av i synnerhet varor från de illegala bosättningarna på Västbanken framtvinga en annan israelisk politik och kan jämföras med antiapartheidrörelsen mot det rasistiska Sydafrika under slutet av 1900-talet.

Situationen i Israel påminner dessvärre alltmer om den i Sydafrika under apartheidtiden. Hur kan Adaktusson acceptera, ja gilla något sådant?

Består Ship to Gaza-rörelsen av ”provokatörer”. Ja, kanske, men det beror på vad man lägger i ordet. Accepterar Adaktusson Israels långvariga blockad av Gaza, som enligt FN-rapporter är på väg att göra området med bortåt två miljoner invånare obeboeligt? Tydligen.

Men Ship to Gaza är en ickevåldsrörelse som gång på gång mötts med staten Israels brutala militärt våld. För tio år sedan sköts tio av deltagarna ihjäl av israelisk militär. Maskingevär mot ickevåld.

Adaktusson uttrycker i realiteten förakt för FN:s arbete och internationell lag, liksom för den israeliska fredsrörelsen och för de människor i Israel som inte ställer upp för Netanyahu. Bara en fanatiker kan uttrycka sig som han, en kd-fanatiker i riksdagen.

Ingen av de rörelser Adaktusson pekar på är fientlig mot ”Israel och det judiska folket”, däremot mot den israeliska politiken och de lagar som gör den palestinska befolkningen i Israel till andra klassens medborgare. EU:s utrikesministrar vänder sig nu med all moralisk rätt mot bosättningarnas aggressiva ockupation av allt större delar av de palestinska områdena.

I den ansedda israeliska tidningen Haaretz analyserar Hagai El-Ad , direktör för människorättsorganisationen  B’tselem ”de verkliga orsakerna till Israels annekteringsplaner. Läs den här! Artikeln illustreras av en bild från en stor demonstration mot Trumps ”fredsplan” och de israeliska annekteringsplanerna.

A protest against the Trump administration’s Middle East plan and annexation of West Bank territory in Tel Aviv, February 1, 2020.Credit: Meged Gozani

Kommer efter smittan en global svältkatastrof?

Från WFP:s hemsida. FN:s World Foods Program varna nu för svältkatastrofer av bibliska dimensioner i covidaepidemins spår. Photo: WFP.

Coronakrisen kan komma att följas av en massvält som främst drabbar människor i redan fattiga och krigsdrabbade länder, skriver ETC sedan WFP, FN:s organ för livsmedelsförsörjning gått ut med en varning.

Läget är mycket allvarligt, säger Sofia Calltorp, internationell chef för svenska Röda korset till ETC.

– Vi måste stötta de utsatta, en miljard människor bor i slumområden i världen under mycket svåra omständigheter.

Coronapandemin slår mot de fattiga länderna på flera nivåer. Den lokala sjukvården är otillräcklig. Nedstängningen i många länder har skapat stor arbetslöshet i de fattiga länderna.

– Det handlar dels om den otillräckliga sjukvården i dessa länder, men också om följderna av att världen stänger ner tillsammans med stora brister i stödsystemen i de utsatta länderna vilket ger en enorm fattigdomsutmaning.

David Beasley, vd för UN World Food Programme (WFP), deltog för två veckor sedan i en virtuell session i FN:s säkerhetsråd. Temat var hur man kan skydda civila drabbade av konflikt-vållad hunger. Han sa då bland annat:

– 2020 kan vi drabbas av den värsta humanitära krisen sedan andra världskriget, till följd av en rad olika anledningar.

I ett worst case-scenario kan tre dussin länder drabbas av svält. Redan har tio av dessa länder mer än en miljon invånare som lever på gränsen till svält och sällan kan lägga sig mätta. På många ställen är detta mänskliga lidande en följd av konflikter och krig.

– 821 miljoner lever redan i dag i kronisk hunger, fortsatte Beasley. Genom coronapandemin kommer vid detta års slut den här gruppen att ha ökat med ytterligare 265 miljoner.

– Om inte ökade livräddande insatser kan sättas in visar WFP:s analys att så många som 300 000 människor kan komma att dö varenda dag under en tremånadersperiod. Till det kommer ökad svält vållad av covid-19-pandemin.

Insatser måste sättas in redan nu. Tiden är kort.

– Vi måste agera nu för att säkra så att vi kan komma ut till svältutsatta områden och undvika störningar i handeln mellan de berörda länderna liksom att säkra finansieringen av hjälpprogram.

Om inget görs, varnade David Beasley, kan vi om bara några få månader få uppleva flera svältkatastrofer av bibliska dimensioner.

Kärnvapenstaternas Kusliga kapprustning

ICAN:s statistik över hur mycket olika länder satsar på kärnvapen. USA står för hälften av beloppet, eller 35,4 miljarder dollar, vilket är en ökning med 5,8 miljarder dollar. USA placerar nu ut en ny generation kärnvapen i Europa.

ICAN, fredsprisbelönade för The International Campaign to Abolish Nuclear Weapons, har i dagarna publicerat en rapport om de nio kärnvapenstaternas satsningar på kärnvapen 2019. Det handlar om sammanlagt 72,9 miljarder dollar på mer än 13 000 kärnvapen, en ökning med 7.1 miljarder dollar från året innan.

USA:s står för hälften av beloppet eller 35,4 miljarder dollar, vilket är en ökning med 5,8 miljarder dollar – eller merparten av kärnvapenländernas ökade satsningar.

USA kommer kanske redan i år att börja placera ut en ny generation ”mindre” kärnvapen, bland annat 20 B 61-12 (bilden underst) i Tyskland, på flygbasen Büchel i Eifelregionen. Deras sammanlagda sprängkraft motsvarar 80 Hiroshimabomber. Samma amerikanska kärnvapen kommer också att stationeras i turkiska  Incirlik och italienska Aviano.

Donald Trump har vid flera tillfällen sagt sig vara beredd att använda kärnvapen, ”om vi har dem, varför ska vi inte använda dem”.

De stora kärnvapenländerna efter USA är Kina, Storbritannien, Ryssland och Frankrike.

Nordkorea har nu 35 kärnvapen, Pakistan 160, Indien 150 och Israel 90.

Författare till rapporten är iCAN:s forskningskoordinator Alicia Sanders-Zakre, som också ansvarar för det fortsatta arbetet med ICAN:s kärnvapenförbud.

En majoritet av jordens länder antog ICAN:s kärnvapenförbud i FN:s generalförsamling den 7 juli 2017, med Sverige som ett av de mest drivande länderna. Avtalet, Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons (TPNW), kommer att träda i kraft när 50 länder ratificerat det.

Sverige har dessvärre backat från sin aktiva linje för TPNW och efter upprepade hårda påtryckningar från USA inte ratificerat det.

Alltsedan FN grundades har Sveriges utrikespolitik präglats av lojalitet med FN. Med vägran att skriva på kärnvapenförbudet tycks Sverige valt att prioritera ett framtida Nato-medlemskap framför Förenta Nationerna. Det är djupt beklämmande.

USA placerar kanske redan i år ut en ny generation kärnvapen i Tyskland, Turkiet och Italien. På bilden B 61-12. 20. Tjugo av dessa ”små” kärnvapen kommer att installeras i Tyskland, med en sammanlagd sprängkraft motsvarande 80 Hiroshimabomber.

Nej till Aurora 20! Skriv på FN:s kärnvapenförbud

På måndag den 11 maj skulle militärövningen Aurora 20 ha börjat, med 25 000 soldater, varav 3000 från andra länder. Försvarsmakten beslutade dock den 3 april att flytta fram genomförandet till följd av ” den rådande situationen i Sverige och världen med anledning av covid-19-pandemin”.

Övningen skulle ha pågått till den 4 juni, 25 dagar, i hela Sverige men främst i Skåne och Blekinge. någon ny datum har inte offentliggjorts. Kostnaden har uppgetts till 660 miljoner kronor.

Insåg Försvarsmakten till slut att den avgörande striden nu förs med tvål och vatten och med social distansering, inte med bomber och kanoner? Förmodligen inte.

Nätverket ”Nej till Aurora 20 kräver i en debattartikel som publicerats i Feministiskt Perspektiv och i Internationalen 16/2020 att Aurora 20 och framtida liknande övningar ska stoppas, att Sverige ska skriva på FN:s konvention om kärnvapenförbud och att värdlandsavtalet med Nato ska rivas upp.

I stället vill nätverket ska satsa på avspänning och civil beredskap. I stället för militär upprustning – mer resurser till välfärden. Inga mer pengar till krigsindustrin – i stället satsningar för att rädda klimatet och den biologiska mångfalden.

Två grundläggande krav är att Sverige ska skriva på FN:s konvention mot kärnvapenförbud och riva upp värdlandsavtalet med Nato.

Sverige har en lång tradition av alliansfrihet med åsyftad neutralitet. Under lång tid har nu en majoritet av riksdagens partier åsidosatt Sveriges utrikespolitiska ambitioner under över 200 år och i stället på alla vis kusligt förberett ett svenskt Natomedlemskap. De återkommande stora militärövningarna är en lika påtagligt som obehaglig påminnelse om detta.

USA spenderar varje år 35 miljarder dollar på kärnvapen och har långtgående planer på stora utplaceringar av en ny generation kärnvapen i en rad europeiska länder. Varför ska Sverige bli indraget i den här sortens aktioner, som kan leda till krig och rentav till kärnvapenkrig, till förödelse, till utplåning?

Skriv under uppropet ”Nej till Aurora 20 – För freden, Miljön och välfärden”! Det kan du göra genom att mejla till mot.aurora20@gmail.com eller via organisationens Facebooksida.

Bilden: Från unik fredsövning med fredsivrare från Sverige och Ryssland när Försvarsmakten övade krig med Nato 2017.

Fotnot: Nätverket mot Aurora 20 är ett lokalt initiativ i Skåne som startades för att mobilisera krafter mot militärövningen Aurora och den upprustningspolitik som för Sverige allt närmare Nato. Uppropet är del i en kampanj som kommer att intensifieras under våren.

Frige Julian Assange! www.setjulianfree.org

På den internationella pressfrihetsdagen, den 3 maj, publicerades uppropet ”Frige Julian Assange, på initiativ av DN:s tidigare chefredaktör Arne Ruth, tidigare ordförande i Svenska PEN och känd också för sitt mångåriga arbete mot fatwan för den länge dödshotade indiske författaren Salman Rushdie.

Julian Assange, Wikileaks grundare, sitter nu inspärrad i det brittiska högriskfängelset Belmarsh. Assange publicerade utifrån läckta dokument sanningen om USA:s och Storbritanniens krigsbrott i Irak och Afghanistan.

För stora delar av världen är han en angelägen visselblåsare medan USA bemöter honom som en spion.

Därför gäller det både Assanges yttrandefrihet och vår egen yttrandefrihet, rätten att avslöja grova krigsförbrytelser.

Hans hälsa är kritiskt utsatt. Han riskerar en utvisning från Storbritannien till USA, där han kan komma att dömas till närmast livstids fängelse. Svenska myndigheter har varit destruktivt inblandade genom den utdragna behandlingen av våldtäktsanklagelserna mot Assange. 

I apellen ställd till den svenska regeringen kräver gruppen ”Set Assange Free”, Frige Julian Assange, att visselblåsaren frisläpps omedelbart, att hans grundläggande mänskliga rättigheter respekteras och att han skyddas från en tänkbar utvisning till USA.

Nils Melzer, FN:s speciell observatör för tortyrfrågor, besökte Julian Assange i maj 2019 och drog i sin rapport slutsatsen att Assange uppvisade ”alla symptom som följer av långvarig mental tortyr”.

I apellen hänvisar man särskilt till FN-rapporten från Nils Melzer, FN:s specielle observatör för tortyrfrågor, som besökte Julian Assange i fängelset den 9 maj 2019 tillsammans med en grupp läkare. Deras slutsats var att Assange uppvisade ”alla symptom som följer av långvarig mental tortyr”.

Man pekar också på Sveriges destruktiva roll gentemot Assange och särskilt den svenska polisens beteende från 2010 och framåt. 

Assange arresterades i London för överträdelse av lagen om borgen, en handling som i sig inte utgör ett brott. Melzer slår fast att Assange rädsla för att från Sverige utlämnas till USA är välgrundad. Man noterar att svensk åklagare och polis underlåtit att reagera på den allvarliga kritik som framförts i FN-rapporten och vägrat besvara rapportörens direkt ställda frågor i ett brev avsänt den 12 september 2019. 

Undertecknarna av appellen uppfattar rapporten skriven av FN:s specielle rapportör för tortyrfrågor som djupt alarmerande. Därför kräver man Julian Assanges omedelbara frigivande från det brittiska fängelset och att han garanteras asyl i Sverige eller ett annat land efter hans eget val. Man kräver också att han garanteras rätten att inte utvisas till USA.

Vidare kräver appellskrivarna att den svenske justitieministern svarar på Nils Melzers anklagelser i FN-rapporten och genomför en transparent utredning varför fallet mot Assange kunnat pågå under många år när svensk lag sätter någon månad som gräns för behandling av liknande fall.

 I Appellen understryks vikten av att Sverige som FN-land fullföljer sina skyldigheter enligt de internationella avtal som Sverige undertecknat: ” the Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT, ratified 1986); the International Covenant on Civil and Political Rights (CCPR, ratified 1971); International Law Commission, The International Wrongful Act of A State (ILC/IWAS).

Appellen kan läsas i sin helhet (på engelska) här och även undertecknas här, på www.setjulianfree.org.

Appellen har undertecknats av Arn Ruth, Noam Chomsky, Sven Britton, Paulina, D.I Reyes, Carl Tham, Günther Wallraff, Kajsa Ekis Ekman, Hilda Hellwig, Johan Galtung, Harald Stanghelle, Mikael Wiehe, Eva Joli, Gregor Gysi, Jan Myrdal, Kerstin Käll och Sven Eric Liedman – samt ytterligare ett sextiotal personer.

 I am defenceless and I am counting on you and others of good character to save my life… Truth, ultimately, is all we have.
Julian Assange, in Tariq Ali’s “In defence of Julian Assange” Belmarsh Prison, 13 Mai 2019