Som Bollywoodfilm på svenska

Almqvists Drottningens juvelsmycke hade premiär på lördagskvällen på Helsingborgs stadsteater, en scenisk totalupplevelse, konstnärlig teater med visioner och suggestiva uttryck. Fortsätt läsa Som Bollywoodfilm på svenska

Dricka te med Pussy Riot


Lucine och Alexey, två ryska Pussy Riot-aktivister, flydde till Sverige. När de deltar i den pågående Bokmässan i Göteborg är de upprörda över hur Sverige behandlar flyktingar.

För 17 månader sedan kom paret Lusine Djanyan och Alexey Knedlyakovsky till Sverige som flyktingar från Ryssland. Båda tillhör konstnärskollektivet Pussy Riot. De bor sedan dess på flyktingboendet Storå i Lindesbergs kommun i skogarna norr om Örebro.

– Det är en förfärlig tillvaro, suckar Alexey. Vi har inte en aning om hur länge vi kommer att få vänta. Mycket tidigt lämnade vi relevanta handlingar om oss. Men de har fortfarande inte blivit översatta, ingen på Migrationsverket har läst dem. Det är klart att vi är upprörda.

– Sverige har gjort insatser för flyktingarna, visst. Men man måste också se vilka liv flyktingarna får här, inga mänskliga rättigheter alls. Migrationsmyndigheterna beter sig verkligen ofta mycket illa. Det är en viktig fråga för Sverige.

Lusine och Alexey deltar i Bokmässan på Göteborg. På Globala
torget har de byggt upp en exakt kopia av rummet på förläggningen, två sängar, tvätt på linor över rummet, leksaker, barnteckningar.

Vi knör in oss sittande på kuddar runt ett lågt bord på Globala torget och dricker te med Pussy Riots. De som inte kan sitta står runt om oss. De båda artisterna och flyktingarna berättar på ryska och tolkas. Lusine håller månadsgamla babyn Levon Aaron i famnen medan hon talar i mikrofon. Storebror, treårige Tigran bjuder oss tedrickare på godis ur en skål. En tolk översätter från ryska.

Lusine och Alexey vill inte passiviseras.

– Vi vill gärna också göra en bok om vårt liv i flyktingförläggningen, fortsätter Lusine. Historier behöver berättas. Flyktingar i Sverige utsätts för ett oerhört lidande. Vad är det för liv de får här?

– När vi började kritisera flyktingarnas villkor här varnade många svenska vänner oss. Ska ni verkligen vara så kritiska när ni inte fått put, permanent uppehållstillstånd? Men vår hållning var självklar. Har vi levt i Putins Ryssland behöver vi inte vara rädda för det här.

Många kreativa konstnärer lämnar nu det allt mer totalitära Ryssland.

– Det ser väldigt mörkt ut för ryska konstnärer i Ryssland under överskådlig framtid, suckar Alexey. Lusine fyller i:

– Det påminner om situationen vid de ryska revolutionerna för hundra år sedan. Konstnärerna flyr, då som nu, men tar med sig sina konstnärskap i exilen. Man kan vara rysk konstnär utomlands.

Har Pussy Riot någon framtid? Frågan ställs.

– Jag hoppas att Pussy Riot inte bara förblir ett ryskt nätverk utan en global rörelse, hoppas Lusine. Alla kan vara Pussy Riot genom att protestera mot orättvisor, med tavlor, med sång och musik, på alla vis. Vi har dragit av oss maskerna. Många olika grupper kan utvecklas på sitt vis.

Till Tapeshavet med Gunnar D Hansson

 Poeten Gunnar D Hansson har för sitt författarskap belönats med årets finaste svenska litterära pris, Samfundet De Nios Stora pris. På Bokmässan i Göteborg samtalade han med författaren och förläggaren Jonas Ellerström. Fortsätt läsa Till Tapeshavet med Gunnar D Hansson

Moln–miljardär köper Time

Amerikanska magasinet The Time har i dagarna köpts av it-miljardären Marc Benioff, medgrundare av molntjänsten Salesforce, salesforce.com.

Tidskriften Time grundades 1923 av den då 25-årige Henry Luce (död 1867), som på sin tid kallades ”the most influential private citizen in the America of his day”.

Köparen Benioff är ännu en ur kretsen av USA:s mest förmögna personer som blivit ”press barons”, skriver The Economist.

För fem år sedan köpte Amazons ägare Jeff Bezos Washington Post och förra året blev Steve Jobbs änka Laurene Powell Jobbs huvudaktieägare i The Atlantic. I båda fallen har köparna framhävt sina ideella intressen att stödja journalistiken, inte lägga sig i eller styra den.

Det senaste decenniet har Time haft ekonomiska svårigheter. Förra året skar tidskriften för att spara ner den tryckta upplagan från tre till två miljoner per vecka. I januari i år köptes företaget av mediebolaget Meredith, med stöd av de båda ultrakonservativa multimiljardärerna Charles och David Koch, båda tongivande republikaner. Och dryga halvåret senare har Time alltså sålts vidare.

Fortfarande brottas Time med samma grundproblem som andra tidskrifter och tidningar, konstaterar The Economist, att skapa nya digitala intäkter. Det dilemmat har krävt många offer också av kända publikationer, senast New York-tidningen Village Voice, vars sista nummer trycktes i augusti.

Marc Benioff löper en politisk risk som ägare av en profilerad tidskrift, skriver The Economist, att bli utsatt för skoningslös kritik av Donald Trump. Salesforces aktieägare kan behöva oroa sig för presidentens hämnd.

I samband med köpet försäkrade Benioff att han inte skulle lägga sig i tidskriftens dagliga arbete. Men vad inträffar om Time publicerar mindre smickrande bilder av presidenten?

Bilden: Clare Boothe Luce, USA:s dåvarande ambassadör i Italien, och hennes man, publicisten Henry Luce. Bilden från 50-talet.

Ett dråpslag mot kulturen i Helsingborg

Avgifterna för att besöka institutioner som Dunkers och Fredriksdal i Helsingborg kan komma att höjas med fyrtio procent. Tidigare i år fixade stadens ledning över huvudet på kulturpolitikerna halvannan miljon till en medioker utställning på Dunkers, ”Museum of Failures”. Då fanns det pengar. Fortsätt läsa Ett dråpslag mot kulturen i Helsingborg

Dansk TV-slakt förskräcker och förfärar

Dansk radio och TV skärs ner dramatiskt. 400 får sparken. Tre radiokanaler och lika många TV-kanaler skrotas. DR får till uppgift att ”sprida dansk kultur” och ska betona att ”det danska samhället har rötter i kristendomen”. Sveriges Radios VD Cilla Benkö är illa berörd och förfärad. Fortsätt läsa Dansk TV-slakt förskräcker och förfärar

Landskrona Foto ger staden en ny identitet

Landskrona Fotofestival 2018 avslutas i dag söndag. Ett 20-tal utställningar visas med bilder av över 100 fotografer. Vi som besöker festivalen vandrar mellan de olika utställningarna – som är helt gratis för alla bosatta i staden. Fortsätt läsa Landskrona Foto ger staden en ny identitet

Är muren runt Västbanken en ”barriär” eller en ”mur”?

I Israel talar man ofta om den mer än 70 mil långa muren runt Västbanken som ”security fence” eller ”barriär”. I två aktuella filmrecensioner använder recensenterna liknande begrepp, muren blir en ”barriär” eller en ”separationsbarriär”.

Dokumentären ”The man who stole Banksy hade på fredagen premiär på svenska biografer. Det handlar om den anonyme  brittiske streetart-konstnären med pseudonymen Banksy och om hans målningar på muren runt Västbanken i Israel. Se en tidigare blogg.

I recensionen i HD/Sydsvenskan använder skribenten den israeliska termen ”barriär” ( i stället för ”mur”) och skriver om ”Israels barriär” på Västbanken”. Också Svenska Dagbladets recensent uttrycker sig likartat och skriver om ”Banskys verk, målat på palestinska sidan av separationsbarriären på Västbanken”.

I DN väljer Kerstin Gezelius i sin recension andra ord och talar om ”den israeliska muren på Västbanken som en extremt laddad plats”.

Den 13 augusti 1961 inleddes byggandet av den mur som sedan delade Berlin fram till dess fall och kalla krigets slut den 9 november 1989. I DDR/Östtyskland ville man inte kalla muren för mur. Den officiella benämningen var ”den antifascistiska skyddsvallen”.  Men för alla normalt funtade var muren inget annat än en mur.

Detsamma gäller förstås alla de murar som Israel har byggt och planerar att bygga. I Financial Times film här under (från 2016) talar man om ”murar och högteknologiska stängsel”. Muren har många namn, se Wikipedias utredning här. På arabiska kallas den ”apartheidmuren”.

Internationella krigsförbrytartribunalen (ICJ) i Haag har klassat Israels mur mot Västbanken som ett brott mot internationell humanitär rätt och refererar till den som ”muren”. Stora delar av muren är byggt långt inne på Västbankens territorium.

Det är i mina ögon rejält missledande att beskriva den ofta upp till åtta meter höga betongmuren som en ”barriär”.

Om någon talat om Berlinmuren som Berlinbarriären hade ingen förstått vad det handlade om.