11.15 på måndagsförmiddagen kom ovanstående pressmeddelande från M, KD och L i Helsingborg. Man meddelar att ”Vi kommer att respektera folkomröstningsresultatet” och kommer därför inte att lägga fram något förslag till kommunfullmäktige.
Så klokt. Och så bra att beskedet kommer så här pass snabbt efter den historiska folkomröstningen. Det är bara att gratulera Bert Alfson och Folkinitiativet som arbetat länge och engagerat med frågan. Men också att gratulera helsingborgarna, som får behålla sitt energibolag Öresundskraft men i lika hög grad därför att demokratin segrade, när de drivande politikerna nu dragit tillbaka sitt förslag.
Det är lätt att hålla med HD:sPeter Fällmar Andersson som skriver om ”En stolt natt för Helsingborg”.
Ett regn föll över en vintermörk stad, men Helsingborg har sällan fyllts av så mycket folklig energi. Som denna söndag den 12 januari, 2020.Det senaste året har helsingborgare förmått skapa en smått enastående mobilisering i en fråga som vid första anblick kan verka en smula tradig, men som berör varje helsingborgare – och dessutom väldigt många människor i grannkommunerna (de fick inte rösta, men kan i natt skicka ett tack till alla Helsingborgs demokratikämpar). I Helsingborg förstod många, många väljare instinktivt att det här var stort, att det här gällde alla, att det här gällde stadens framtid.
96, 4 procent.
Det här är ett rungande och underbart nej. En stolt stund för Helsingborg.
Och det hände trots att varje demokratiskt steg under det senaste året har mötts av ett politiskt styre som gjort allt för att försvåra en grundlagsskyddat rättighet som en folkomröstning. Trots en valdag skapt för lägsta möjliga valdeltagande, trots få förtidsröstdagar, trots folkvalda som uppmanat väljare att inte gå och rösta, trots detta kalla januariregn.
Från Helsingborgs Dagblads webbsida 13/1 efter söndagens kommunala folkomröstning, där 96,4 procent röstade mot en föreslagen försäljning av det kommunala energibolaget Öresundskraft.
96,4 procent av de som deltog i söndagens kommunala folkomröstning röstade nej och markerade att de var emot en försäljning av det kommunalt ägda energibolaget Öresundskraft.
Det var ett ytterst tydligt utslag av folkviljan, efter en utdragen och uppskruvad debatt i frågan. I fredagens av HD arrangerade debatt tog två av de deltagande politikerna, moderaternas Peter Danielsson och liberalernas Maria Nordström Winberg avstånd från folkomröstningen genom att att tydligt säga att det inte tänkte rösta.
Det var ett ganska oerhört påstående från de båda nämna personerna. Genom sin markering uppmanade de indirekt andra att bojkotta valet, trots att det genomförts helt efter gällande lagar och i den lokala demokratins anda. Val hör till demokratins kärnvärden och att uppmana folk att inte rösta och själv inte heller göra det är djupt odemokratiskt och ovärdigt politiker i ledande ställning.
Kommunstyrelseordförande Peter Danielsson sa på måndagsmorgonen till P4 Malmöhus att den styrande ja-sidan ”ska göra en samlad bedömning” men också ”att han har stor respekt för valresultatet”.
Nordström Winberg har uttryckt förakt för folkomröstningen. Hur skulle det gå om ”folket” ena dagen ville sänka skatten och nästa vecka såg sig tvingat att höja den igen. Hennes manipulativa resonemang bortsåg från att det handlade om Helsingborgs största ekonomiska transaktion någonsin och om att många medborgare såg sig förda bakom ljuset eftersom försäljningen aldrig blev en fråga i valet hösten 2018.
Söndagens kommunala folkomröstning i Helsingborg var därför något av en ödesdag för staden. Det handlade inte bara om ja eller nej till försäljningen av det kommunalägda energibolaget Öresundskraft utan om den den lokala demokratins framtid.
Tolkningen av valresultatet förvirras nu av sverigedemokraternas löfte att acceptera valresultatet enbart om valdeltagandet översteg 50 procent. Skulle den tolkning förbli gällande skulle alltså unika 96 procent jaröster negligeras. Det vore skandal och totalt förödande för den framtida demokratin i Helsingborg.
De definitiva valresultatet blir klart på tisdagen efter kontrollräkning av rösterna. Då väntas också partierna klargöra hur de förhåller sig till valresultatet.
Helsingborgarnas nej måste respekteras. Genomför inte Helsingborgs största affär hittills i största möjliga oenighet. Att istället backa vore ett välgrundat beslut och skulle minska polariseringen.
Michel RTosenberg (SD), Peter Danielsson (M) och Maria Winberg Nordström (L), utfrågarna Torbjörn Svensson och Truls Nilsson från HD, Jan Björklund (S) samt Bert Alfson från folkinitiativet ”Stoppa försäljningen av Öresundskraft” , vars namninsamling drivit fram folkomröstningen. Bild: Britt-Mari Olsson/HD.
Peter Danielsson (M) och Maria Winberg Nordström (L), de två ledande politikerna på jasidan, de som vill att Helsingborg ska sälja Öresundskraft, var två av fyra politiker som på onsdagskvällen deltog i Helsingborgs Dagblads dryga timmen långa viktiga utfrågning inför söndagens folkomröstning i frågan.
Båda dessa politiker förklarade att de inte tänkte rösta, därför att de ogillade tanken på kommunala folkomröstningar. Vi har representativ demokrati i det här landet, hette det, med monumental självöverskattning av den egna allenarådande rollen i sammanhanget.
Politiker som uppmanar väljarna att inte rösta är dessbättre ovanliga i ett land med stabila demokratiska traditioner som Sverige. Att åtminstone två av dem nu vill driva igenom Helsingborgs största affär någonsin, det handlar om dryga tolv miljarder, utan att väljarna någonsin fått en chans att i val ta ställning till den är minst sagt upprörande.
Då är sverigedemokraternas Michael Rosenberg (SD), också han på jasidan, mera demokratisk, han hade i veckan redan förhandsröstat.
En representativ demokrati kan inte reducera medborgarnas roll till att rösta en gång vart fjärde år, vad som än händer. Lagstiftningen om kommunala folkomröstningar är till för just sådana omständigheter som präglat diskussionen om Öresundskrafts möjliga försäljning.
Att varken Peter Danielsson eller Maria Winberg Nordström inser det tyder på dåligt demokratiskt sinnelag och olämplighet för de roller de har i det kommunala styret.
Under de senaste åren har i olika centrala frågor namninsamlingar med krav på folkomröstningar följt på varandra och avvisats med olika argument och med ett ofta öppet förakt för folkligt demokratiskt engagemang i för staden ytterst angelägna frågor.
När nu Danielsson och Winberg Nordström deklarerar att de inte tänker rösta är det ju en indirekt uppmaning till likatänkande att göra på samma vis, att inte delta i valet. Ett lågt valdeltagande tänker de då tolka som en seger för sina egen ståndpunkt, ungefär som i Vitryssland.
HD:s krönikör Ingrid Runsten blev också upprörd över de båda politikerna som grävt ner sig i skyttegraven och där uppmanar helsingborgarna att inte rösta. Läs hennes krönika här.
Från Nejsidan deltog Jan Björklund (S) samt Bert Alfson från folkinitiativet ”Stoppa försäljningen av Öresundskraft”.
På söndagen avgörs frågan genom den lokala folkomröstningen i Helsingborg. Om 56 000 röstberättigade lägger sin röst och det finns en majoritet för nejsidan blir det ingen försäljning. Det är ett högt uppsatt mål inte minst med tanke på valdagen efter en lång helgperiod.
Lyssna inte på Danielsson och Winberg Nordström. Rösta på söndag, om du inte redan gjort det. Ett högt valdeltagande är i all synnerhet ett tecken på att Helsingborg är en demokratisk stad och att en handfull politiker inte i framtiden kan fortsätta att agera så här despotiskt.
Vi är många som är upprörda av hanteringen av Öresundskraftsfrågan – och en rad andra frågor. Vi vill ha tillbaka ett demokratiskt Helsingborg, med öppna samtal i angelägna frågor utan översitteri och totalitära tendenser.
Kommer minst 51 procent av de röstberättigade helsingborgarna att rösta? Svaret kan avgöra hela Öresundskraftsaffären.Bild: Britt-Mari Olsson/HD.
Efter Sverigedemokraternas besked att de ger sitt stöd åt Peter Danielssons & Co:s avgöras frågan i folkomröstningen på söndag. Det handlar mindre om hur många ja och nej-röster som läggs och mer om hur många som röstar, sedan SD förbundit sig att följa utfallet i omröstningen om fler än 51% av de röstberättigade röstat.
51% är ett mycket högt valdeltagande i en kommunal folkomröstning. I EU-valet i Helsingborg förra året deltog 51,34% av helsingborgarna. Men i kommunala folkomröstningar är valdeltagandet normalt betydligt lägre, konstaterar Torbjörn Svensson i Helsingborgs Dagblad:
Från år 2011 och framåt har 16 sådana kommunala folkomröstningar hållits runt om i landet. I genomsnitt har valdeltagandet varit 40 procent. Bara i 5 av 16 fall gick minst hälften och röstade.
Till det kommer att fullmäktige absurt nog lagt valdagen i nära anslutning till jul- och nyårshelgerna, med begränsade möjligheter till förhandsröstning.
I en ledare i Aftonbladet på onsdagen konstaterar Ingvar Persson att ”Helsingborg kan stoppa moderat tokprivatisering”:
”Öresundskraft äger de ledningar som förser Helsingborgs nästan 150 000 invånare med elkraft. Man äger och driver dessutom stadens fjärrvärmenät, och bredbandsnätet. En infrastruktur ett modern samhälle och dess invånare är helt beroende av. I praktiken är det dessutom ett monopol.
Erfarenheten av de senaste årtiondenas privatiseringar kan i bästa fall beskrivas som blandade. Apotek som inte kan sälja den medicin människor behöver, skolor där ojämlikheten växer och passagerare som väntar på försenade tåg.”
Så enkel är frågan egentligen. Helsingborg kan genom att äga Öresundskraft påverka stadens infrastruktur, både miljömässigt och prismässigt. Säljs företaget till en pensionsfond blir företagets kunder (som inte bara finns i Helsingborg) de stora förlorarna.
Öresundskrafts verksamhet är dessutom mindre känsligt för konjunkturskiftningar än vad den stiftelse Danielsson&Co talat sig varma för, ”för att rädda välfärden” har det hetat, vilket förstås är nonsens. En orsak är uppenbarligen Helsingborgs Arenas årliga mångmiljonunderskott, en kommunal felsatsning av grövsta slag.
Jag har inte sett någon tydlig och oberoende kalkyl på det ekonomiska utfallet av att behålla Öresundskraft respektive att sälja det – och de ekonomiska konsekvenserna för Helsingborgs stad och medborgare.
Helsingborgs Dagblads grävande journalister har genomfört ett lysande arbete för att belysa den här bedrövliga historien. Tyvärr har ju mycket av deras artiklar varit inlåsta och inte tillgängliga för ickeprenumeranter.
Kommunens egen information i frågan har varit grovt undermålig och i vissa avseenden manipulativ, som då det gäller första versionen av valsedlarna. Det gäller ju också frågor som rör inblandningen av det amerikanska exklusiva konsultbolaget som kommer att kosta stan tiotals miljoner – i sjön.
I förlängningen handlar det inte bara om miljö och energi utan också om demokratins förutsättningar i den här staden, där ledande allianspartier gång efter förhållit sig nedlåtande mot folkligt och medborgerligt engagemang i hjärtefrågor för Helsingborgs framtid.
Torsdag 9 januari kl 18.00 genomför HD:s Truls Nilsson och Torbjörn Svensson en utfrågning på Radisson Blu Metropol Hotel i Helsingborg. På plats finns Peter Danielsson (M), Bert Alfson (Folkinitiativet, som vill stoppa försäljningen), Jan Björklund (S), Maria Winberg-Nordström (L) och Michael Rosenberg (SD).
På söndag 12 januari genomförs därefter Helsingborgs första kommunala folkomröstning. Ska Öresundskraft säljas. Ja eller Nej?
Timbros nya rapport ”Arenakrasch” nämner Helsingborgs Arena som ett ekonomiskt skräckexempel. Säljs Öresundskraft först och främst för att täcka Arenans mångmiljonunderskott?
Handlar frågan om försäljningen av Öresundskraft om något som förtigits, om att täcka Helsingborgs Arenas årliga underskott på 76 miljoner kronor??
Tanken är att Hasab, Helsingborgs Scen- och Arenabolag, ska få öronmärkta årliga 120 miljoner av avkastningen från den planerade Öresundskraftsfonden. Peter Danielsson, Helsingborgs moderate kommunstyrelseordförande, har envist och dominerande drivit frågan om försäljningen. Enligt uppgifter publicerade i HD den 14 december prioriterades Arenabolagets 120 miljoner före ”välfärden” .
I Danielssons insändare i HD på årets sista dag nämns inte med ett ord Arenan och Arenabolaget, (vilket rymmer också Stadsteatern, Konserthuset och Sofiero, men inte Dunkers, Fredriksdal och Stadsbiblioteket).
Om de ”nya pengarna” ska betala Arenas väldiga underskott drabbas indirekt de övriga helsingborgska kulturinstitutionerna starkt negativt. Det är inte rimligt. Varför berörs inte den risken?
I sin insändare nämner Danielsson inte med ett ord Arenans akuta underskott. I stället får han försäljningen till att handla om ”välfärden”. ”En utebliven försäljning”, skriver han gravt vilseledande, skulle medföra risker för att …
”… staden behöver antingen höja skatten, vilket påverkar alla helsingborgares plånbok, eller göra stora besparingar, vilket riskerar att påverka välfärden negativt”.
Öresundskraft är ett stabilt lönsamt företag. Säljs det för att täcka underskottet i en misslyckad och dyr Arena? Ingen bra affär precis.
I Svenska Dagbladet skrev den 18/12 Erik Engstrand, förbundsstyrelseledamot i Moderata ungdomsförbundet och rapportförfattare för Timbro, en frän debattartikel med rubriken ”Politikers arenafeber står välfärden dyrt”. Han diskuterar hur många städer för tio år sedan med glädjekalkyler byggde arenor vilka nu bidrar till att drabba välfärdens kärnverksamheter drabbas extra hårt.
Engstrand har för Timbro gjort en nedladdningsbar utredning om städerna och deras arenor, ”Arenakrasch”.
Helsingborg behandlas utförligt i utredningen. I artikeln i Svenskan skriver Engstrand:
”Ett skräckexempel är Helsingborg som landade på ett årligt underskott på 76 miljoner kronor, mångdubbelt så mycket som jämförbara arenor.”
I utredningen nämns särskilt hur Helsingborg inte hade kontroll på arenabyggets ekonomi. Kostnaderna för bygget skenade från 361 miljoner till 411 miljoner. De årliga kostnaderna är rejält större än intäkterna.
Trots detta beslöt kommunledningen att bygga ännu en arena, nya Olympiastadion till en uppskattad kostnad om 416 miljoner kronor. Inte heller denna bär sina egna kostnader. Skattebetalarna får stå för också det underskottet.
Samtidigt tömdes Dunkerfonderna genom bortåt en miljard till de två spektakulära arenaprojekten, vilka i en välskött kommun knappast hade varit prioriterade.
Helsingborg är sannerligen ett skräckexempel. Inkompetenta glädjekalkyler för arenornas förlustprojekt är en sida av saken. Dimridåerna och den demokratiska manipuleringen kring frågan om Öresundskraft försäljning en annan. Vilseledande information, svindlande arvoden till en exklusiv amerikansk konsultfirma i New York, en otrolig nedlåtenhet mot det medborgerliga engagemanget i frågan, bristande respekt för demokratiska grundprinciper – vilken soppa.
Jag hoppas att Eva Rydberg förlänger sitt kontrakt med Fredriksdalsteatern och satsar på en skruvad fars om herr Danielssons svindlande affärer som förslösat kommunens och Dunkerfondens miljarder. Den skulle givet bli en kassasuccé!
Friends arena och Helsingborg arena är två av byggena som följs upp i rapporten ”Arenakrasch” från Timbro. Foto: TT.
Ja-sidans politiker har abdikerat, säger S-politikern Jan Björklund. De deltar inte i debatten och låter i stället tjänstemän på företaget hantera politiska frågor: ”Det är inte okej”. Foto: Sven-Erik Svensson/HD.
Söndag den 12 januari ska helsingborgarna folkomrösta om försäljningen av Öresundskraft, den största kommunala affären i stadens historia. De partier som vill sälja (moderaterna, liberalerna och kristdemokraterna) deltar inte i den offentliga debatten. Den har kommunstyrelseordförande Peter Danielsson överlåtit tillkommunens tjänstemän
– Ja-sidans politiker har abdikerat. De har delegerat en politisk fråga till tjänstemän. Det är inte okej!, säger socialdemokraternas Jan Björklund.
Björklund säger till HD att politikerna måste motivera sina ställningstagande för väljarna:
– Nu är vi inne i ett folkomröstningsläge. Då är det politiken som ska svara på väljarnas frågor.
Jan Björklund kallar dessutom en del av svaren som Öresundskraft ger på hemsidan för partsinlagor.
– Det finns ett material framme att ta ställning till, nu är det politiken som ska ta över. Då kan man inte låta tjänstemännen bedriva valrörelse åt ja-sidan. Det känns som hela den här frågan håller på att krackelera. Det är helt vansinnigt.
Frågan om försäljningen av Öresundskraft engagerar många helsingborgare.
– Vi kommer att finnas tillgängliga för människor som tar kontakt med oss, men inte kampanja, sa Liberalernas kommunalråd Maria Winberg Nordström nyligen i HD.
Kommunstyrelsens ordförande Peter Danielsson (M) uttrycker sig på liknande vis. Han ser det som oproblematiskt att Öresundskrafts tjänstemän på bolagets hemsida svarar på frågor som kommit upp i debatten.
Men Helsingborgs Dagblads reportrar Truls Nilsson, Torbjörn Svensson och Torbjörn Wester är kritiska till några av de svar företaget ger på hemsidan. Dessutom förhindrar sekretessen kring försäljningen raka svar i flera viktiga frågor, som om elprisernas tänkbara utveckling under 2020-talet.
Vi är många som är bekymrade för en lång rad odemokratiska apsekter när det gäller både frågan om försäljning eller inte och hur frågan behandlats inför folkomröstningen.
Alliansens politiker med Danielsson i spetsen har dåligt visat respekt för de många som engagerat sig frågan. Merparten av dem är uppenbart kritiska, också den äldre generation av lokala politiker från alla partier, vilka nyligen protesterade på Helsingborgs Dagblads debattsida under rubriken, ”Stoppa försäljningen av Öresundskraft”.
Helsingborgarna får mellan 2,5 och 3 miljarder mer i avkastning från Öresundskraft under enn tioårsperiod än om företaget säljs. Bilden: Öresundskrafts vinster sedan det gjorts avdrag för behovet av investeringar. Grafik: Ola Olofsson/HD.
”Ytterst handlar folkomröstningen om ja eller nej till att säkra välfärden.”
Maria Winberg Nordström, liberalt kommunalråd i Helsingborg, varnade på en presskonferens 13/12 publicerad i HD lördag 14/12 för konsekvenserna av en utebliven försäljning av Öresundskraft.
Lars Thunberg , hennes kristdemokratiske kollega, använde liknande tongångar, liksom försäljningens drivande kraft Peter Danielsson, kommunstyrelsens moderate ordförande.
Pengarna från försäljningen ska läggas i en stiftelse, som man räknar med ska ge en avkastning på 300 miljoner per år. Skola, vård och omsorg får 180 miljoner, stadens kulturbolag Hasab 120 miljoner.
Alltså välfärden står på spel om Öresundskraft inte säljs, säger de politiker som driver frågan.
Det låter ju bra. Problemet är att det inte stämmer.
Fallande vinster och ett behov av allt större investeringar. Det har varit flitigt använda argument för att sälja Öresundskraft.
Men Öresundskrafts ekonomiska kalkyler är helt annorlunda och mycket mera positiva.
På några år beräknas Öresundskraft vinst gå från dagens drygt 300 miljoner till 500 miljoner kronor. Och om sju, åtta år är den uppe i drygt 800 miljoner kronor. Kalkylen pekar på en vinst 2029 på närmre en miljard kronor.
Trion Winberg, Thunberg och Danielssons får till ”sin stiftelse” cirka 300 miljoner om året. Men beloppet är osäkert. Många tror att vi är i början av en lågkonjunktur och att därmed stiftelsens placeringar riskerar att påverkas negativt då det gäller avkastningen.
Om Öresundskraft inte säljs skulle Helsingborg i ren vinst från företaget få 400 miljoner år 2022, 800 miljoner 2027 och närmre en miljard 2029.
Jag gör en enkel kalkyl utifrån Öresundskraft egen prognos, sådan den redovisas i staplarna här. För åren 2020 – 2029 blir Öresundskrafts avkastning då närmare tre miljarder högre än förhoppningen för stiftelsen
Det som ger Öresundskraft så goda vinster är ökad avkastning från produktion av el och fjärrvärme samt kommunikationslösningar, via exempelvis stadsnätet, allt sådant som är mycket mindre konjunkturkänsligt än exempelvis börsen.
Om staden säljer (jag skulle hellre använda begreppet ”förskingrar”) de värden som är förknippade med Öresundskraft luras helsingborgarna på säg mellan 2,5 och 3 miljarder kronor.
Inte ”säkras välfärden” därigenom på bästa vis, Maria Winberg. Vad som gör mig förundrad är att trion Winberg, Thunberg och Danielsson har så usla kunskaper i Öresundskrafts ekonomiska framtidsmöjligheter. Nog borde den amerikanska konsultfirman ha stenkoll på sådant och berättat för dem.
Samma trio har anklagat debattörer och väljare för att inte förstå en komplicerad fråga. Påståendet ter sig för mig som rent hyckleri, när man själv är så otroligt illa insatt i försäljningens grundläggande förutsättningar.
* * *
Fotnot: I lördagens HD presenterar Helsingborgs ekonomidirektör Ulf Krabisch och Renée Molkert, senior rådgivare, på Min Mening ett inlägg med helt andra och lägre siffror.
I Krabisch/Molkerts inlägg heter det bland annat att … ”… materialet som HD:s artikel hänvisar till inte är ett internt material på Öresundskraft utan det IM (”Investment Memorandum”) eller rätt beskrivet ”Confidentiell Information Package” som prekvalificerade köpare fått ta del av under åtagande om sekretess. Materialet har till syfte att beskriva bolaget så positivt som möjligt. De slutliga spekulanterna har i processen fått möjlighet att göra sina egna bedömningar av bolagets möjligheter och risker. I materialet beskrivs inte de risker som finns med ett fortsatt ägande av Öresundskraft exempelvis, tuffare konkurrens, tappade kundvolymer, ny- och återinvesteringar, ökade räntekostnader, förändrade förutsättningar för koncernbidrag mm.”
Jonas Kanje försvarar HD:s tidigare publicerade material och skriver bland annat: ”Nu har staden här ovan tagit fram helt andra siffror än tidigare. Man har tagit bort en del siffror och presenterar en ny prognos som man kallar ”optimistisk resultatutveckling”. Det står naturligtvis staden fritt att först ta fram en prognos som beskriver ”bolaget så positivt som möjligt” och sedan ta fram en helt ny ”optimistisk” prognos som visar på betydligt lägre resultat än den första. Såvitt jag kan bedöma förändrar det dock inte något av innebörden i vår ursprungliga artikel.”
SS:s kommentar: När jag läste ekonomi var ”dubbel italiensk bokföring” ett grundläggande begrepp. Med tanke på den inblandade amerikanska konsultbyrån tycks det här handla om ”dubbel amerikansk bokföring”, en kalkyl med en omgång siffror till hugade spekulanter för att få upp priset på företaget (och konsultfirmans provision) och helt andra räknestycken riktade till väljarna för att visa hur illa ställt det är med Öresundskraft och att Danielsson/Thunberg/Winbergs ambition att snarast sälja företaget är det enda rätta. Vi som ska rösta den 12 januari borde, för att upprepa Winbergs formulering, inse att nu gäller det för oss att förstå att ”Ytterst handlar folkomröstningen om ja eller nej till att säkra välfärden.”
Lars Thunberg (KD), Peter Danielsson (M) och Maria Winberg Nordström (L) agerade för en försäljning av Öresundskraft på en presskonferens i Rådhuset för en vecka sedan. Foto: Truls Nilsson/HD.
Helsingborgs kommunstyrelses ordförande Peter Danielsson på ett collage gjort av Helsingborgs Dagblad inför folkomröstningen om försäljning av Öresundskraft. Valsedeln till höger är den Danielsson ville skulle användas, den till vänster HD:s ”mot-valsedel”.
Öresundskrafts förväntade fallande vinster och stora och växande behov av investeringar har varit kommunstyrelsens ordförande Peter Danielsson och andra helsingborgska allianspolitikers främsta argument för att sälja företaget. Något ekonomiskt underlag för de här antagandena har inte presenterats.
Nu visar det sig att verkligheten är precis raka motsatsen. Enligt internt material som Öresundskraft själv tagit fram kalkylerar företaget med kraftigt ökad avkastning de kommande åren, skriverTruls Nilsson och Torbjörn Svensson i Helsingborgs Dagblad:
”Siffrorna visar att Öresundskrafts vinst på några år går från dagens drygt 300 miljoner till 500 miljoner kronor. Och om sju, åtta år är den uppe i drygt 800 miljoner kronor.”
Tidningen har intervjuat Stefan Yard, professor emeritus i företagsekonomi på Ekonomihögskolan på Lunds universitet. Han är sedan många år engagerad i frågor som rör energimarknaden.
– Stämmer den här bilden är det ett jättebra argument för att inte sälja. Här kan kommunen själv plocka ut 300-400 miljoner kronor per år, vilket är i nivå med avkastningen från stiftelsen som ska förvalta köpeskillingen.
Öresundskrafts vdAnders Östlund bekräftar vinstökningen som väntar:
– Det vi har gjort de senaste åren är ett jädrigt tufft effektiviseringsprogram för att kompensera för lägre nätintäkter och minskande volymer.
Enligt samma utredningsmaterial är de uppgifter inför försäljningen som Danielsson lämnat om ökande investeringsbehov för Öresundskraft inte heller korrekta. Från ett investeringsbehov på cirka 450 miljoner 2020 faller investeringsbehoven till runt 300 miljoner år 2027.
Varför har Peter Danielsson, ytterst ansvarig för försäljningsplanerna, inför folkomröstningen inte lämnat tydliga och korrekta uppgifter om de ökade vinsterna och de sjunkande investeringsbehoven? Danielsson måste ha känt till uppgifterna länge. Jag utgår från att de legat till grund för den köpeskilling som nämnts som många uppfattade som betydligt högre än förväntat.
Siffrorna som HD tagit fram visar nu varför. Siffrorna som de kommunalt ansvariga tigit med.
Det handlar om Helsingborgs största enskilda affär någonsin – och om ett stort folkligt engagemang som lett fram till den kommande folkomröstningen frågan den 12 januari.
Uppenbarligen är Danielsson inte mycket till affärsman. Att behålla Öresundskraft borde vara mycket mer ekonomiskt tryggt för kommunen än att sälja och placera kapitalet på en aktiemarknad som många förväntar sig vara vikande och kanske gå mot en lågkonjunktur.
Än värre är att Danielssons agerande som kommunstyrelsens ordförande visar att han knappast heller är någon god demokrat, vilket är bekymmersamt.
Öresundskrafts vinster sedan det gjorts avdrag för behovet av investeringar. Grafik: Ola Olofsson/HD.
Varför valde Helsingborgs stad det exklusiva amerikanska konsultföretaget A&M, Alvarez&Marsal, att handha försäljningen av Öresundskraft?
En liten svensk stad anlitar utan upphandling en av USA:s mest prestigefyllda konsultfirmor för det som betecknats som Helsingborgs stads största affär genom tiderna. Allt sker i största hemlighet med minimal offentlig insyn.
En uppgift i HD talar sitt eget språk. A&M begärde och fick åtta miljoner extra i arvode därför att arbetet med försäljningen försvårats till följd av den kommande folkomröstningen. Åtta miljoner.
Och vem förmedlade kontakten mellan Helsingborgs stad, ja Peter Danielsson antar jag, och A&M i New York? Jag har svårt att tänka mig att någon bara lämnat över ett telefonnummer. Men vem är länken – och vad motiverade valet?
På youtube-filmen här berättar Paul Aversano, ansvarig för A&M:s internationella verksamhet och också för affären med Öresundskraft, om sin personliga bakgrund och om hur konsultfirman arbetar.
Aversano, stationerad i New York, har arbetat på A&M sedan 2006 och var innan dess partner i EY, tidigare Ernest och Young, där ”partner” kan utläsas som delägare, men också har andra betydelser.
EY har som bekant i Helsingborg ett stort kontor i Nicolaiskolan, men flyttar under slutet av 2020 till nya lokaler i Oceanehamnen, ett kontor på fjärde våningen i Wihlborgs kontorshus Prisma som blir områdets ikonbyggnad, enligt tidningen Fastighetsvärlden.
– Allt bygger på personliga kontakter, säger Aversano. Våra kunder är inte bara kunder. Vi har personliga relationer med de vi arbetar för, ett personligt intresse av våra kunders ekonomiska framgång. Vi vill att våra kunder ska känna att de litar på oss.
– Vi måste också se både vilka affärsmässiga och vilka personliga motiv som ligger bakom våra kunders önskemål, fortsätter han.
A&M arbetar nu globalt på fyra kontinenter. De anställda förväntas engagera sig totalt:
– Go hard or go home.
Paul Aversano har ett nära förhållande till Fox Channel, där han återkommande anlitas som kommentar och analytiker.
Fox grundades 1996 av Rupert Murdoch (som fortfarande är styrelseordförande) och är USA:s största kabeltevekanal som når 85 miljoner hushåll i landet. Ultrakonservativa Fox News ger odelat stöd till Donald Trump som i sin tur följer kanalen på TV dagligen och bygger de flesta av sina tweets på vad som sagts i Fox News, också fake-nyheten om det våldsamma Sverige.
Aversano har återkommande deltagit som politisk och ekonomisk kommentator i Fox Business After the Bell, ”Efter klockan”, vilket syftar på klockan som ringer när den amerikanska börsen stänger för dagen. Han anlitas exempelvis för att kommentera handelskriget mellan USA och Kina och andra högprioriterade ekonomiska nyheter.
Avtalet mellan tjänstemän på Helsingborgs stad med A&M, Alvarez&Marsal, väcker många frågor. Först och främst, hur kunde man kringgå lagar om upphandling. Om nu något går snett och avtalet bryts, finns det risk för att Helsingborg ska betala skadestånd till den amerikanska firman – utöver de nämnda åtta miljonerna för folkomröstningen?
Finns det en särskild grupp inom kommunen som förser A&M med uppgifter om ”affären”, om folkomröstningen och om Öresundskraft? Vilka förutsättningar gäller i så fall?
I en tidigare blogg handlade mycket om anklagelserna mot Paul Aversano för fleråriga sexistiska trakasserier och rasistiska påhopp mot en av firmans anställda. Hur rimmar dessa med Helsingborgs stads etiska regler?
Så vitt jag vet har Helsingborgs stad en uppförandekod som alla leverantörer förväntas skriva under. Det handlar om sådant som nolltolerans mot rasism och mot diskriminering av sexuella, etniska eller religiösa motiv.
Lever A&M upp till uppförandekoden?
Vad innebär slutligen banden mellan Paul Aversano och Fox News. Fox News har länge varit en konstant ohederlig nyhetsförmedlare med en fakenews-journalistik som gynnat den amerikanska extremhögern. Detta om något borde ju strida mot Helsingborg stads etiska regler. Fox journalistik strider i alla avseenden mot all svensk pressetik.
Fotnot: Enligt uppgifter i torsdagens Helsingborgs Dagblad kan beskedet om en intresserad köpare och om prislappen komma redan i nästa vecka.
Miljöaktivister utanför Barsebäcksverket 1986. På vägarna runt Barsebäcksverket sattes dessa skyltar upp några dagar efter att Tjernobylkatastrofen blev känd. Foto: Jonn Leffmann. Wikipedia.
Moderaterna vill göra utbyggande av kärnkraft till partiets huvudfråga i det kommande EU-valet. I en tidigare blogg skrev jag att partiet vill fördubbla EU:s kärnkraftbudget till 44 miljarder kronor under åren 2021-2027.
Partiets första namn i EU-valet, Tomas Tobé, vill därtill fördubbla anslagen till forskning om kärnkraft och att energiproduktionen i Europa ska fokusera på kärnkraft. ”Ska vi klara av att möta klimathotet så kommer vi inte att klara det utan mer kärnkraft”, säger Tobé.
Som bekant har den nu gällande M-KD budgeten inneburit dramatiska nedskärningar i Sverige inte bara för Arbetsförmedlingen utan för det mesta som har med miljö och klimat att göra. Så det här med kärnkraft och klimathot är inget att ta på allvar.
I en ledare i Dagens ETC angriperTomas Kåberger det moderata utspelet och visar att det bygger på usla kunskaper om situationen på energimarknaden. Han skriver att det nu finns en bred insikt i industrin och i finansbranschen om att den härligt snabba utvecklingen av vindkraft, solel och batteriteknik radikalt har ändrat förutsättningarna för världens industriella och ekonomiska utveckling:
”Problemen med ändliga energiresurser, riskerna för ohanterliga klimatförändringar, kärnvapenspridning och upprepade reaktorhaverier som på 1900-talet såg ut att begränsa världens möjligheter, går nu att undvika.”
Andelen fossil elproduktion och andelen kärnkraft minskar i världen, medan förnybar energi står för allt större del av världens el, fortsätter Kåberger. Sol- eller vindel ger den billigaste nya elen i nästan hela världen och behöver inte längre subventioner. På flera håll i USA rapporteras att ny sol- och vindel kan konkurrera ut existerande kol- och kärnkraftverk.
Till skillnad från på Tage Danielssons tid går kärnkraftens historiska risker nu att beräkna. Efter knappt 20 000 reaktorår har världen sett tio reaktorer stängas av efter härdsmältor. Fyra av dem har lett till stora utsläpp och väldiga kostnader.
Självfallet måste reaktorägarna ansvara ekonomiskt både för eventuella haverier och för slutförvaring av använt uran.
Bara moderater och kristdemokrater kan blunda för sådana faktorer och det faktum att kärnkraft i dag är ekonomiskt olönsam och föråldrad.
Den enda rimliga energipolitiken är förstås att satsa på utvecklingen av förnyelsebara energikällor eller med Kåbergers ord att ”bygga upp kunskap och industriell förmåga att både tillverka och använda solceller, vindkraftverk och batterier”.
