Kategoriarkiv: Socialdemokraterna

Om bara män fick rösta blev SD det största partiet

Kvinnor röstar oftast vänster och män höger. Foto: Stina Stjernkvist/TT.

Det är i år hundra år sedan Sverige fick kvinnlig rösträtt. Ändå har hittills ingen kvinna varit regeringschef. I det avseendet ligger Sverige långt efter många andra europeiska länder.

I en ledare i Aftonbladet konstaterar Anders Lindberg att i ett Sverige som 2021 fortfarande hade saknat kvinnlig rösträtt hade M, KD och SD samlat 203 av riksdagens 349 mandat, alltså stark egen majoritet. SD hade blivit riksdagens största parti och kunnat ställa krav på att få tillsätta statsminister, och oavsett det fått en dominerande roll när det gäller utformningen av en tänkt borgerlig regerings politik.

Aftonbladet vänder också på resonemanget. Om inte männen fick rösta skulle de rödgröna och centern få 212 mandat. SD skulle bli mindre än vänsterpartiet. Siffrorna bygger på uträkningar gjorda av Dagens Nyheter.

Till DN säger professor Maria Oskarson vid Valforskningsprogrammet på Göteborgs universitet:

– En hel del av könsskillnaderna kan man förklara med yrke eller att vi börjar få ett utbildningsgap där kvinnor är högre utbildade än män. Men när vi kontrollerar för det här i våra statistiska modeller så är det inte så att könsskillnaderna försvinner. Det finns något mer som inte kan förklaras bort.

Anders Lindberg skriver vidare:

”I en demokrati måste både kvinnors och mäns erfarenheter spela roll, både kvinnors och mäns kompetens tas till vara och både kvinnor och män ha samma makt.

Det Socialdemokraterna behöver fundera på nu är om man tänker leva som man lär. Svaret borde vara enkelt.

Magdalena Andersson är landets näst tyngsta politiker, ingen ifrågasätter hennes kompetens.

Men som min kollega Jonna Sima skrev i veckan: ”Frågan är inte om Magdalena Andersson ska utses bara för att hon är kvinna. Frågan är om hon ska bli omsprungen av en mindre kvalificerad man, just eftersom hon är kvinna.”

Att kompetenta kvinnor blir åsidosatta till förmån för manliga medelmåttor är ju inte direkt något nytt fenomen. Och tro inget annat – många känner sig kallade.

Kvinnor röstar 1921. Bilden: Hallwylska museet.

Liberalerna, Breiviks sossehat och Utøya

I går torsdag var det tio år sedan de ohyggliga attentaten i Oslo och på Utøya. Breivik hade valt sina båda mål noga. I Oslo handlade det om de regeringsbyggnader varifrån den då socialdemokratiska regimen styrde landet. Åtta dödades här.

På Utøya begick Breivik massmord på sextionio deltagare, de flesta unga, vid ett socialdemokratiskt sommarläger. Han skulle ”utrota” nästa generation socialdemokrater, de som kunde tänkas spela ledande roller i ett framtida parti.

Dock tycks debatten i Norge efter dåden mest ha handlat om ”den stora tragedin”. Man har sällan betonat mördarens tydliga och kallblodiga mål med sin aktion.

I Dagens Nyheter skriver författaren Ola Larsmo i en debattartikel att många … ”… tycks ha glömt att massmorden riktade sig mot de med fel ursprung, fel politisk åsikt, fel kön.”

Till de som har glömt hör också de svenska liberalerna, som i sin politiska praktik har vänt sig mot socialdemokraterna och lierat sig med moderater och sverigedemokrater på ett sätt som kan föra tankarna till det som skedde i Norge.

På Twitter skrev på minnesdagen de svenska liberalerna:

”Idag 10 år sedan terrordåden i Oslo och på Utøya. Vi får aldrig ge vika för extremism och anti-demokratiska krafter. Idag riktar vi våra tankar till offren och deras familjer”.

Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Annika Strandhäll svarade kraftfull på liberalernas aningslösa twitter:

”Detta inlägg smakar minst sagt lite illa när ni som liberalt parti samtidigt är beredda att underlätta för ett parti med rötter i svensk vit maktrörelse och precis denna tanketradition som drev Breivik att få regeringsinflytande.”

Åter till Ola Larsmos inlägg. Han återger en liknande debatt i Norge. Där har en av överlevarna, Elin L’Estrange, skrivit i Aftenposten att hon inte tänker fortsätta att tiga om hur hon och andra som kom levande från ön har behandlats i debatten.

Hon citerar en ledare i norska Dagens Næringsliv i november 2011. Där hävdades det att ”så länge offren från den 22 juli yttrar sig i offentligheten har de också ett ansvar” att ”inte förstöra det offentliga samtalet om invandring och integration”.

Det var de överlevande från en massaker som skulle granska sina ord, konkluderar Larsmo. Han skriver vidare:

”Det går i sammanhanget inte att blunda för sossehatets roll, även om många vill det. De politiker som mördats i vår del av världen har varit socialdemokrater. En del vill uteslutande förklara det med S-partiernas starka maktställning. Men var dag kan jag på olika öppna och slutna FB-grupper hitta förslag om att mörda socialdemokratiska politiker. Det har under åren efter massmordet blivit en vardaglig del av den politiska undervegetationen.”.

Larsmo slår vidare fast att Breivik inte var nazist i någon meningsfull betydelse av ordet. De idéer han förde fram var vad som kallas nationalkonservativa, om det unika i den norska och västerländska kulturen, om ”smygislamiseringen och det pågående ”folkutbytet”.

Vi hör liknande idéer från olika högerpopulister i parlament efter parlament, fortsätter Ola Larsmo. ”Det är samma skräck för det moderna som under förra seklets första decennier fördes fram av de nationalister i Sverige som varnade för demokratin; den var upplösande och släppte fram ”fel” människor till makten. Demokratin var kladdig och blandade det som inte skulle blandas. ”Renheten” är och var demokratins motsats.”

Larsmo avrundar sin viktiga artikel med att det viktigste nu är att ”göra det meningslösa meningsfullt”. Det kan ske både genom att se vad Breivik ville förstöra – och genom ”ett politiskt samtal som pekar ut vilket samhälle det är vi vill ha och vart vi ska, vilka värderingar vi står för och inte bara vad vi är emot. Det är vi en dag som denna skyldiga de mördade, oberoende av hur vi sedan röstar.”

Ebba Busch underminerar svensk lagstiftning och bör avgå

Skärmdump av Ebba Buschs Instagram-sida på fredagen.

Ebba Busch, kristdemokraternas ledare erkände på fredagen sig skyldig till grovt förtal av en person i samband med sin uppmärksammade husaffär utanför Uppsala. Hon har också betalt ett ansenligt skadestånd till den förtalade, på över 60 000 kronor. Samtidigt har hon också hävdat att hon  ”i själ och hjärta” anser sig vara oskyldig.

På sociala medier skriver Busch att en rättegång skulle ligga minst ett halvår fram i tiden ”kanske mer”, och fortsätter: ”Den tiden har jag inte, det är inte min prioritet. Om jag då måste betala böter för att ha kallat en spade en spade så får det vara så.”

I Sverige kan även sanningen vara  vara förtal, säger hon.

På Facebook läser jag en vass kommentar: ”Nej, Ebba. Du har förtalat en annan människa. Inte kallat honom för spade. Herregud.”

Kommentaren fortsätter: ”Vilket betyder att Ebba vill stå över svensk lag med invändningen att hon har viktigare saker för sig än skipa rättvisa. ’Intressant’.”

Kan folk med pengar köpa sig fria, måste man fråga sig. Kan Ebba Busch förklara sig skyldig och betala skadestånd – och samtidigt anse sig vara oskyldig? Det verkar fullständigt orimligt. Busch ger uttryck för grovt rättsförakt, menar jag. Hon ställer sig över lagen, ser sig som utvald, med rätt att leva efter sina egna lagar.

Hon har ju inte nedlåtande kallat en annan människa för ”spade”, som hon påstår. Hon har erkänt sig skyldig till grovt förtal, betalat och sedan haft mage att förneka sin moraliska skuld.

I Dagens Nyheter kommenterar Jeanette Fors-Andrée, fristående krishanterare Ebba Buschs beteende, som hon inte ger mycket för:

– Det blir väldigt motsägelsefullt att å ena sidan erkänna grovt förtal och å andra sidan säga att även sanningen kan vara förtal. Det betyder att hon kritiserar det svenska rättssystemet istället för att erkänna sig skyldig och att lagen är lika för alla. 

– Det går inte ihop att både erkänna brott och samtidigt kritisera rättssystemet. Sen ska man också komma ihåg att det här är en unik situation. Vad jag vet finns det ingen partiledare som tidigare erkänt och dömts för ett grovt brott. säger hon.

I en kommentar i samma tidning skriver DN:s Ewa Stenberg:

”Det är mycket kontroversiellt att i rättsväsendets ögon bryta mot lagen och sedan försvara sin rätt att göra det, som hon gör.”

Svenska Dagbladet har intervjuat Marja Lemnestatsvetare, som säger att det vanliga är att en partiledare får lämna om något sådant här sker. 

– Huruvida hon kan sitta kvar är en fråga för partiet i första fall, vilket de ju beslutat om att hon kan. Det som är lite speciellt med KD, i jämförelse med de andra partierna, är att de ställer de etiska kraven högt, säger hon. 

Lemne menar att Buschs förtroende är påverkat, och att det är en väldigt ovanlig situation för en partiledare. 

– Hon blir skadeskjuten av en sådan här grej. Om det hade varit något med själva fastighetsaffären, nu handlade det ju om ett uttalande på Facebook, hade jag gjort bedömningen att hon inte kunnat sitta kvar.

Aftonbladets chefredaktör Anders Lindberg ifrågasätter starkt Ebba Buschs beteende:

På instagram har hon skrivit ett långt inlägg där hon i princip argumenterar för att hon gjort rätt. Det är fullkomligt häpnadsväckande.

”Lagar är tydligen till för andra människor, inte för lagstiftare som hon.”

”I Sverige kan även sanningen vara förtal” skriver hon upprört.

Ja självklart är det så, genmäler Anders Lindberg. Om någon för att smutskasta någon sprider ut att denne är alkoholist, prostituerad eller en brottsling blir det inte tillåtet bara för att det är sant.

Socialdemokraternas partisekreterare Lena Rådström Baastad är kritisk till Ebba Buschs agerande och anser att KD-ledaren bör fundera på att avgå.

– Ebba Busch underminerar svensk lagstiftning när hon säger att det är lagen det är fel på och inte hennes handlingar, det är allvarligt för en partiledare och lagstiftare, precis som det är allvarligt att ha begått ett grovt brott, skriver Lena Rådström till DN.

– Vi har tidigare fall där ledamöter fått avgå efter att ha fått villkorlig dom och dagsböter. Där har partierna agerat, jag förväntar mig att KD agerar nu, jag har svårt att se att hon ska kunna sitta kvar, fortsätter Rådström Baastad.

KD-ledaren Ebba Busch på fredagens presskonferens. Foto: Alexander Mahmoud/D agents Nyheter.

De superrika ökar mest i Ryssland och i Sverige

Financial Times publicerade i maj en uppseendeväckande artikel under rubriken ”Miljardär-boom: Hur de superrika bälgade i sig Covid-19-pengarna”. Det handlades alltså om hur olika länders dollarmiljardärer berikat sig under pandemin, sannolikt till stor del på statliga pandemistöd.

Artikeln illustrerades av ett diagram där man jämförde dollarmiljardärernas samlade tillgångar i olika länder i procent av BNP, bruttonationalprodukten – och som en jämförelse mellan 2020 och 2021. Som källa till diagrammet hänvisade man till Forbe’s lista över världens dollarmiljardärer.

Överst på listan ligger föga förvånande Ryssland. Landets oligarker har skamlöst roffat åt sig av satsningarna för covid-19-sjuka. Deras samlade förmögenheter uppgår till bortåt 35 procent av Rysslands BNP, en kraftig ökning från 23 procent året innan.

Vladimir Putin lär tillhöra den här gruppen och har i det mesta säkerligen sett till så att den och han själv gynnats. Därmed också sagt att Ryssland är ett korrupt samhälle där det är fritt fram för de allra rikaste att ta för sig än mer.

På andra plats ligger – Sverige!

Sveriges superrika dollarmiljardärer har gynnas av pandemin och kunnat öka sina sammanlagda förmögenheter från strax under 20 % av svensk BNP (2020) till nära 30% (2021).

Men vad är detta? Ligger Sverige i samma klass som Ryssland? Vad håller våra oligarker på med??

Detta sker under en socialdemokratiskt ledd regering. Hur är det möjligt, måste man fråga sig? Hur har det Sverige som under hela efterkrigstiden ansetts som ett av världens mest jämlika länder i dag blivit ett av de mest ojämlika?

I dagarna presenterades en modest ökning av beskattningen av de superrika av finansminister Magdalena Andersson, som talade om en ”miljonärsskatt”.

Dagens Nyheter attackerade finansministern grovt på ledarplats, där det talades nedsättande om ett populistiskt utspel. SVT:s Aktuellt tyckte att det var kul att sätta Magdalena Andersson i debatt med SD:s ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt. Därmed omöjliggjordes varje slags seriös debatt om den viktiga frågan, Sveriges monumentalt ökade ojämlikhet.

Varken DN eller SVT presenterade den uppseendeväckande bakgrunden, att Sverige har blivit ett av världens mest ojämlika länder. Dessa tongivande medier tog inte den svenska ojämlikheten på allvar – av bristande intresse eller djup okunnighet, undrar jag.

På listan ligger Modis Indien på tredje plats. Där har de superrika under pandemiåret fördubblat sin andel av BNP till 20 procent, vilket känns vedervärdigt.

Att USA ligger på fjärdeplats förvånar inte, i all synnerhet inte efter fyra år med Trump som president.

Fotnot: Mera om Financial Times artikel och om The Billionaire Boom i en följande blogg.

On the 2021 Forbes list, the billionaire population rose nearly 700 to a record total of more than 2700. Shutterstock/Financial Times.

flyktingar till taggtrådsstaten Danmark placeras i läger i Afrika?

En grupp flyktingar och migranter, de flesta asylsökande, efter ankomsten till Rødby i Danmark. Bilden togs hösten 2015. Foto: Bax Lindhardt/Bax Lindhardt/NTB scanpix/TT.

Det danska folktinget röstade i torsdags för en lag som innebär att flyktingar som söker asyl i Danmark kan komma att placeras i ett flyktingläger i ett afrikanskt land i väntan på besked från danska migrationsmyndigheter.

Landets socialdemokratiska regering ledd av statsminister Mette Fredriksen vill att ett mottagandecenter för asylsökande ska upprättas i ett land utanför Europa, skriver Svenska Dagbladet. I detta center ska hela handläggningen av asylansökningar från tredjelandsmedborgare och statslösa ske.

Det ska dock inte gå att söka asyl direkt vid mottagandecentret, utan det måste ske vid exempelvis den danska gränsen, heter det i lagen.

Flyktingar från afrikanska länder ska således tvingas ta sig över Medelhavet, och fortsätta hela den mödosamma vägen till Danmark för att sedan skickas tillbaka till centret och vänta på ett beslut om deras framtid.

S-regeringen har gjort främlingsfientliga Dansk Folkepartis politik till sin. Det är en kuslig utveckling. Av det danska ”hygget” har blivit en taggtrådsstat, med ett öppet förakt för den ofta desperata utsatthet som tvingat den enskilde att lämna sitt land för att söka en framtid någon annanstans.

Den flykting som i det ”afrikanska lägret” till slut beviljas asyl av Danmark – får ändå inte komma dit utan förväntas stanna i det aktuella värdlandet personen befinner sig i, alternativt flyttas över till FN:s flyktingläger. Om det blir avslag är det värdlandet som ska ansvara för deportationen.

Ska Danmark inte ta emot några asylsökande?, undrar Svenskan och fortsätter:

Om asylsystemet går från teori till verklighet, så som det har beskrivits hittills, innebär det att Danmark i princip kommer att ta emot noll flyktingar som sökt asyl spontant. Den danska S-regeringen har i stället öppnat för att återigen ta emot kvotflyktingar från FN, något som landet inte har gjort på flera år.

 Invandrings- och integrationsminister Mattias Tesfaye (S) har sagt att regeringen har haft dialog med 5–10 länder om sina planer, men han vill inte uppge vilka länder det handlar om. Länder som nämnts i debatten är bland annat Egypten, Tunisien, Rwanda och Etiopien, enligt danska Jyllandsposten.

Dessa länder ska förmodligen mutas med saftiga belopp för att hålla läger åt Danmark.

Förslaget har mött massiv internationell kritik. FN:s flyktingkommissariat UNHCR har uppmanat folketinget att förkasta förslaget bland annat därför att det skulle underminera det internationella flyktingsamarbetet. Också EU har riktat kritik mot förslaget.

Även organisationer som Röda korset, Amnesty International och Rädda Barnen har riktat kritik mot planerna – inte minst för avsaknaden av detaljer kring exempelvis hur mänskliga rättigheter och en rättssäker asylprocess ska värnas.

För mig framstår det som fullständigt obegripligt hur ett land med lång demokratisk tradition kan förfalla till den här sortens djupt inhumana ärkenationalistiska migrationspolitik. Att ett socialdemokratiskt parti bedriver den här sortens politik är lika hjärtlöst som beklämmande.

Skulle Sverige efter valet 2022 få en M/SD/KD/L-regering talar mycket för att man kommer att försöka driva igenom liknande lagar på denna sidan sundet.

Kan Sveriges äldsta Barnsjukhus räddas?

Sveriges äldsta f d barnsjukhus på Bergaliden i Helsingborg med Medicinhistoriska museet hotar nu att förskingrats på grund av formidabel kommunal historielöshet parad med ointresse. Teckning: Marinette Petersson.

Återigen hotas Gamla barnsjukhuset på Bergaliden, det äldsta bevarade barnsjukhuset i Sverige. Kommunen vill inte ge stöd till Medicinhistoriska museet, än mindre köpa tillbaka byggnaden som Region Skåne helt krasst har sålt till en privatperson.

Sjukhuset kom till genom privata initiativ. Sjukhuset byggdes 1887 – 88 och var då unikt och modernt. Mittpartiet innehöll utrymmen för sjukvård och administration. På varje sida finns två stora runda sjuksalar, byggda för att ge solljus hela dagen, god luftväxling och jämn uppvärmning, enligt Henrik Ranbys beskrivning i ”Helsingborgs bebyggelse 1863 – 1971”, del VII:3 av Helsingborgs historia. Barn till fattiga föräldrar kunde få gratis vård.

Det är en unik byggnad i Helsingborg, som också påminner vår tid om att innan sjukhuset byggdes var vården av sjuka barn bedrövlig. Sjukhuset byggdes under de sista decennierna av 1800-talet, en tid när Helsingborg växte så det knakade, från en oansenlig håla till en begynnande storstad för en ny tid.

Huset användes som sjukhus ända till 1944. 1986 hade byggnaden renoverats, invigdes av landshövdingen och inhyste från detta år Medicinhistoriska museet, som drivits fram till våra dagar.

Både den unika byggnaden och museet förtjänar offentligt stöd och engagemang. Men icke. Kommunen är totalt kallsinnig. Det är bedrövligt.

Det finns flera privata museer i Helsingborg. På Bergaliden ligger det lilla skolmuseet invid Slottsvångsskolan. I Idrottens hus finns Idrottsmuseet och på Fredriksdal Grafiska museet. Alla drivs av ideella krafter–  på målsättningshelsingborgska av ”folk som vill något” – och håller olika delar av stadens historia levande.

Kommer barnsjukhusets byggnad nu att bli kontor för något företag, så som skett med Pålsjö slott, donerat till Helsingborgs stad. I en kreativ stad hade slottet varit ett självklart centrum för friluftslivet i området. Också Thalassa förskingrades, vandrarhemsgäster var inte intressanta för kommunen. Till raden av byggnader som gått förlorade för offentlig verksamhet hör också konstmuseet Vikingsberg och det gamla museet på Storgatan, för att inte tala om Folkets hus. Få städer har varit lika likgiltiga för bevarandet av byggnader förknippade med stans historia som det historielösa Helsingborg.

I januari i år uttalade sig socialdemokraterna i Helsingborg för att kommunen ska köpa byggnaden av den privatperson som äger den nu och vill sälja den. Maria Ward (S) kommunalråd säger:
– Vi tycker att huset har många värden och att det ska vara möjligt för helsingborgarna att ta del av dem. Både huset och utställningarna utgör en del av Helsingborgs historia och vi vill säkerställa att helsingborgarna även i framtiden kommer kunna ta del av den.”

För två år sedan skrev Joakim Thomasson, chef för Helsingborgs museer till 2017, i HD om byggnaden som ett ”kulturarv som nonchaleras av sjukvårdspolitiker och teknokrater”. Han uttryckte sig vidare:

”Medicinhistoriska museet är ett utmärkt exempel på de många museer i vårt land som har kommit ur offentliga verksamheter. De har blivit verklighet tack vare människors engagemang för sina arbeten, utifrån viljan att skapa och vidmakthålla ett kulturarv. Det är museer som är organiskt sammanvävda med medarbetarna.”

Har kommunen bränt alla pengarna i Dunkersfonderna?? Hur ser det ut med utdelningarna från Öresundskraft, där en del går till kulturlivet?

Med lite god vilja borde både det gamla barnsjukhusets byggnad och det Medicinhistoriska museet gå att rädda på ett anständigt vis.

Fotnot: Får en reaktion från Medicinhistoriska Museet:

”Vilken skicklig teckning av huset!
Vi kämpar vidare i Helsingborgs Medicinhistoriska Förening. Just nu pågår vår namninsamling april månad ut. Välkommen till muséet! Öppettider tisdagar kl. 10-14, torsdagar kl. 13 – 17 och första söndagen i månaden (2 maj) kl. 13 – 16.”

Danmark återsänder Flyktingar till syrien

En begravelsesplads i udkanten af Syriens hovedstad, Damaskus. Op mod 600.000 anslås at være døde i den 10 år lange konflikt. Foto: Omar Sanadiki/Ritzau Scanpix/Politiken.

Under tio års ohyggligt inbördeskrig i Syrien är landet förött. 6,6 miljoner syrier lever som internflyktingar i landet, enligt FN:s flyktingorgan UNHCR.

Nästan lika många har flytt ut ur landet. De flesta av dem lever i miserabla flyktingläger i Turkiet. Men 1,5 miljoner har sökt asyl i Europa, därav 35 000 i Danmark, skriver danska Politiken. Många av dessa lever på tillfälliga uppehållstillstånd enligt den lag som de danska socialdemokraterna införde redan 2013.

En liknande inhuman lag lär senare i år införas av Stefan Löfvens nuvarande S-ledda regering i Sverige. Skulle moderaterna och sverigedemokraterna vinna valet nästa år lär väntar än värre övergrepp mot flyktingarna i landet.

Den danska lagen innebär att bara den som är flykting till följd av ”personlig förföljelse” kan få permanent uppehållstillstånd. Krig räknas inte. Den som flyr undan ett krig som det i Syrien och kommer till Danmark får inte permanent stanna i landet.

Förra året sökte 1547 personer asyl i Danmark, skriver Dagens Nyheter. Siffran är historiskt låg, vilket förmodligen beror både på coronapandemin och på den alltmer strikta danska migrationspolitiken. I januari meddelade statsminister Mette Frederiksen (S) att regeringens mål är noll asylsökande.

Det här handlar ju inte om en anständig flyktingpolitik utan innebär att den socialdemokratiska regeringen tar över Dansk folkepartis tidigare främlingsfientliga politik. Vad händer med ett samhälle som behandlar flyktingar på det viset, som mindre önskvärda personer med ett devalverat människovärde??

Den danska regeringen arbetar nu med något som man kallar ”repatrieringsstödet”. Man ger en summa 100 000–200 000 danska kronor till de asylsökande som självmant återvänder till sina hemländer.

Att den danska regeringen börjat dra in skyddet för syriska flyktingar möts av skarp kritik – bland annat av FN:s flyktingorgan UNHCR. Det har de senaste tre åren blivit något säkrare i Damaskusregionen. Men det är inte tillräckligt. Genom den nya politiken bryter Danmark mot flyktingkonventionen som landet skrev under 1953, menar UNHCR, enligt danska Information.

Också Amnesty International påpekar att Damaskus fortfarande har en hög våldsnivå generellt och att de som återvänder riskerar få sina mänskliga rättigheter kränkta.

– Vi är väldigt oroliga över situationen, det har inte skett någon radikal förbättring i Damaskusområdet, det sker godtyckliga arresteringar och folk försvinner, men trots det hävdar Danmarks regering att situationen inte är tillräckligt allvarlig för att motivera uppehållstillstånd, säger Lisa Blinkenberg, seniorrådgivare på Amnesty International i Danmark till Dagens Nyheter.

Häftiga strider har ägt rum i Damaskus förorter, med stor förstörelse. Ändå skickar Danmark tillbaka syriska flyktingar till huvudstaden.

tänderna en del av kroppen

Människan har 20 mjölktänder som man tappar som barn och 28 permanenta tänder som vuxen, eller upp till 32 om alla visdomständer har utvecklats, läser jag i Wikipedia. För att äta och leva behöver vi bra tänder.

Trots det har har de ibland höga kostnaderna i den svenska tandvården medfört att tandstatus har blivit en klassfråga. Den som lever under knappa omständigheter väljer ofta av nödtvång bort tandvården.

Tändvård har inte jämställts med annan sjukvård, som om tänder och tandvård vore en lyxprodukt.

Blir det ändring på det nu, sedan Veronica Palm den 1 mars till regeringen och socialminister Lena Hallengren lämnat in SOU: 2021-8, den mer än tusensidiga utredningen, ”När behovet får styra – ett tandvårdssystem för en mer jämlik tandhälsa”?

Veronica Palm, tidigare socialdemokratisk riksdagsledamot, tillika författare och nu särskilt utredare för den framtida tandvården presenterade utredningen på DN Debatt under rubriken ””Låt tandundersökning kosta 200 kronor för alla vuxna”, vilket är ett av utredningens förslag. Det går ut på att  alla vuxna ska erbjudas undersökning och viss förebyggande tandvård till en fast patientavgift.

Men utredningen backar från den dyraste reformen, ett högkostnadsskydd, som skulle göra att fler med stora tandproblem skulle kunna få tandvård. Palm skriver:

”Våra beräkningar visar att ett statligt högkostnadsskydd i nivå med övrig hälso- och sjukvård (i dag 1.150 kronor) skulle kräva att staten lägger ytterligare mellan 6 och 7 miljarder kronor per år på tandvårdssubventioner,”

Ann-Marie Lidmark, Tandhälsoförbundet, är kritisk och skriver i en replik att ”Har vi råd med rutavdrag så har vi råd med en riktig tandvårdsreform”. Hon skriver bl a:

”Att i praktiken fördubbla det statliga anslaget till tandvården kan låta mycket, men eftersom Sverige har råd med rutavdrag, till en kostnad av 5–6 miljarder per år, borde det också finnas utrymme för en tandvårdsreform som gynnar dem med liten plånbok.”

Också Chaim Zlotnik, Sveriges Tandläkarförbund, är skeptisk och skriver i en kommentar att ”risken är stor att utredningens förslag kommer att slå fel”. Han tvivlar på att ”åtgärderna … kommer att uppnå ambitionen med en jämlik tandhälsa”.

Henrik Fritzon (S), gruppledare för Socialdemokraterna i Region Skåne, är mest rakt på sak. I sitt inlägg vill han att ”Regeringen bör föreslå att ett högkostnadsskydd införs i tandvården”.

Fritzon pekar på att utredningen haft snäva ramar, att omorganisera tandvården utan att några nya resurser tillförs och skriver att dess förslag är ett steg i rätt riktning. Han tycker också att:

”Det är dags att sluta lappa och laga på detta system. I stället bör regeringen omgående föreslå att ett högkostnadsskydd införs i tandvården. Han slår också fast att det finns ett stort folkligt stöd för reformer som utgår från den självklara reflexionen att ”Det finns inga sakligt medicinska skäl till att skilja på hälso- och sjukvård av kroppen i stort och av tänderna.”

Utredningen föreslår att unga vuxna mellan 20 och 23 år ska ingå i det statliga tandvårds­stödet och inte den avgiftsfria barn- och ungdomstandvården. Foto: Martina Holmberg/TT



Anton Nilsson – den siste dödsdömde i Sverige. ”Staten har ingen rätt att döda sina medborgare”

Anton Nilsson 1917, omedelbart efter hans frigivning efter nästan tio år i fängelset i Härnösand. Bilden ur Anton Nilssons Dömd till döden för Amalthea.

1921 var ett avgörande år för Sverige. Nu genomfördes den allmänna rösträtten, nog till följd av första världskrigets fasor och de omvälvande revolutioner som följde i synnerhet i Ryssland. Redan 1919 lagstiftades om åtta timmars arbetsdag för industriarbetare. Gifta kvinnor blev myndiga. Den statligt reglerade prostitutionen avvecklades.

I maj 1921 avskaffades dödsstraffet, åtminstone i fredstid, läser jag i ett reportage av Håkan Blomquist i Internationalen 10/2021. Dödsstraffet i krigstid avskaffades först 1973.

Debatten i riksdagen inför beslutet ter sig i vårt perspektiv från 2021 märklig och till delar obehaglig.

”Staten måste ha rätt att släcka sådana liv som bestå i ohjälpliga och vanskapade idioter som från början äro dömda att vara samhället till en börda och alla andra och sig själva till förbannelse”.

Så uttryckte sig den 6 maj 1921 Arthur Engberg, socialdemokratisk riksdagsman och chefredaktör för tidningen Arbetet, i en riksdagsdebatt.

Hösten 1920 hade Östen Undén, som var justitieminister i Hjalmar Brantings första socialdemokratiska regering, lagt fram ett förslag om dödsstraffets avskaffande. Undén underströk att ett civiliserat samhälle måste bygga på idén om ”människolivets okränkbarhet”. Staten har inte rätt att avliva sina medborgare.

I riksdagen blev diskussionen mera inriktad på att avskaffa eller bevara dödsstraffet.

De som ville avskaffa straffet var socialdemokrater, frisinnade liberaler och vänstersocialister.

Deras argument var särskilt fyra. a) Dödsstraffet var redan avskaffat i civiliserade stater. b) Dödsstraffet förråar. Staten har ingen rätt att döda. c) Hellre rädda än släcka liv. d) Dödsstraffet användes extremt sällan.

Högerpartiet ville bevara dödsstraffet, som de såg som samhällets sista ”nödvärn”. Man hänvisade också till att länder som Storbritannien, Frankrike, England och USA behållit straffet. ”Bekymret om de dödsdömdas öde borde i stället gälla deras offer”, menade högerledaren Ernst Trygger.

Den legendariske vänstersocialisten Carl Lindhagen spelade en viktig roll i den debatt som föregick beslutet att avskaffa dödsstraffet. Han fick stöd av flera liberaler, särskilt Carl Romanus, som uppmärksammade att landets bödel, då just avliden, hade fått sin lön finansierad med medel ur ”fångars vård och underhåll”.

Flygblad från 1917 under Amaltheakampanjen.

Tre övertygade ungsocialister, Anton Nilsson, Algot Rosberg och Alfred Steern placerade natten mellan den 12 och 13 juli 1908 en bomb på logementfartyget Amalthea i Malmö hamn. Ombord fanns engelska strejkbrytare. En av dem, Walter Close dödade, och ett tjugotal skadades. 

De båda förstnämnda attentatsmännen dömdes till döden, Steern till livstids straffarbete.

Det var hamnarbetarstrejk i hela Sverige. Strejkbrytare kom till användning längs landets kuster. Svältande arbetare såg med bitterhet hur arbetsgivarna med strejkbrytarnas hjälp sökte pressa till sig billigare arbetskraft.

Upprördheten var stor efter attentatet. Hjalmar Branting tog i fräna ordalag avstånd från dådet, ”den svenska arbetarrörelsen fördömer våldet i klasskampen”.

Den unge Anton Nilsson, finklädd, med op ungsocialistiskt sätt knutet sidenband som slips. Bilden ur Anton Nilssons Dömd till döden för Amalthea.

Opinionen svängde när bakgrunden och motiven till det som hände tonade fram. De båda dödsdömda överklagade och fick domen ändrad till livstids fängelse. När Hjalmar Branting nästan tio år senare blev Sveriges första socialdemokratiske statsminister var en av hans allra första åtgärder att utfärda amnesti åt ”Amaltheamännen”.

Anton Nilsson fick ett långt och dramatiskt liv efter amnestin, bland annat som stridsflygare i Sovjetunionen. Han återvände till Sverige, blev över 100 år och turnerade efter sin 90-årsdag i landet som föredragshållare. Han skildrar sitt liv i sin ”Dömd till döden för Amalthea” (Bonniers folkbibliotek 1962).

Tillsammans med Torgny Karnstedt intervjuade jag Anton Nilsson en oförglömlig kväll i Landskrona, det bör ha varit under de sista åren av 70-talet. Anton kom med tåget från Stockholm. Han var över 90 år, vi hade hoppats på en lite pratstund, men det blev ett långt och givande samtal med en mycket speciell person, vars livsöde rymde mycket av 1900-talets europeiska historia.

Fotnot: En tidigare blogg om dödsstraffets avskaffande i Sverige för 100 år sedan, 1921, finner du här.

Demonstration i Härnösand 1917 för Amaltheamännens frigivande, med över 10 000 deltagare, mer än Härnösands befolkning då som var 8000. Manifesta4tionen gick till fängelset och ville försöka frita Anton Nilsson. Vakter och soldater, beväpnade med kulsprutor var posterade utanför fängelset med order om att hellre skjuta Amaltheamännen än att låta dem fritas.

I Trelleborg ska man handhälsa för att få jobb

Namaste – indisk hälsning med sammanfogade handflator, en läget bugning och ett leende.. Inte accepterad för den som söker kommunalt jobb i Trelleborg.

Trelleborgs kommunfullmäktige klubbade nyligen ett beslut att inte anställa personer inom kommunen som vägrar att hälsa genom att ta i hand, skriver SVT.

Sverigedemokraternas förslag för två år sedan har nu blivit regel i Trelleborg. Detta beslutar staden mitt under pandemin, när ingen alls bör skaka hand. Men nu gäller att alla som anställs inom Trelleborgs kommun måste hälsa på andra med hand – annars får de inte jobbet. Fast ändå inte under pandemins tid.

Vilken enfald. Världen är större än den här inskränkta sidan av Trelleborg.

Trelleborg sällar sig nu till den rad av kommuner som inför främlingsfientliga regler på ett sätt som inte minst strider mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och alla människors lika värde.

Tur att inte Helsingborg har liknande knäppskallar vid makten, med tanke på att den största gruppen migranter som kommit till Helsingborg 2019 var indier, många arbetar på Ikeas dataavdelning, indier som hälsar otroligt ”osvenskt”, med sammanfogade händer, en lätt bugning och ett leende.

Det handlar förstås om ”svenskhet”, inbillad provinsiell ”svenskhet”, om att här i Sverige ”hälsar vi genom att ta i hand”. Och självklart bygger det på en motion från SD, skriven av oppositionsrådet Helmuth Pedersén. Denne föreslog redan 2019 att kommunen inte ska anställa personer som ”av religiösa eller kulturella skäl vägrar att hälsa på motsatta könet genom traditionell handhälsning”.

Förslaget fick stöd av moderaterna och kunde antas därför att kristdemokraterna inte deltog i beslutet. Moderaterna i sin maktiver går allt oftare SD:s vägar. Det är beklämmande.

Socialdemokraterna röstade nej mot förslaget, bland annat därför att de menar att det strider mot den grundlagsskyddade religionsfriheten.

– Det finns inget annat syfte än att man vill gå emot lagstadgad religionsfrihet och på det sättet peka mot specifika grupper i samhället. Vi kan inte acceptera den här typen av intrång på grundlagsstadgade religonsfriheter, säger till SVT Lennart Höckert (S), oppositionsråd, och fortsätter:

– Och i dessa tider känns det tämligen konstigt, med en sådan motion.

2022 är det åter val. Moderatledaren Ulf Kristersson drömmer om en ”konservativ nationalistisk” regering, där M ska styra med hjälp av KD och SD.

Det låter inte så kul, rentav mardrömsaktigt. Ska vi alla redan nästa år på trelleborgska tvingas ta alla i hand för att bevisa att vi är svenska, absolut inte tigga utanför systemet, bara döpa alla barn till typiskt svenska namn?

För mig blir Trelleborg en no-go-zon med den här sortens pinsamma beslut.

Partiledaren Jimmie Åkesson (SD) EU-i Trelleborg med bland andra SD:s starke man i kommunen, Helmuth Petersén, till vänster.
Foto: Tomas Nyberg