Kulturhuset Ravinen invigs vid Norrvikens trädgårdar

Kulturhuset Ravinen invigs i morgon fredag. Här ett rum with a view. Foto: Mikael Bertmar/Instagram.

I morgon fredag invigs Kulturhuset Ravinen nära Norrvikens trädgårdar i Båstad. Vägen till det nya kulturhuset har varit lång och kantad av framgångar och besvär. Keramikerna Ulla och Gustav Kraitz har ihärdigt kämpat vidare med Ulla och Gustav Kraitz Kulturstiftelse som verktyg.

Jag har själv hittills bara sett kulturhusets utsida från Norrvikens parkeringsplats. Av bilder att döma är det en verkligt spännande byggnad, som bör ha de bästa förutsättningar att bli en unik del inte bara i det framtida Båstads kulturliv utan för intresserade i ett större område.

Ravinen ska hålla öppet året runt. På invändiga 1500 kvm finns plats för utställningar, konserter och teater, liksom för barnverksamhet. Här finns ett auditorium för 250 personer, därtill café och restaurang. En särskild roll spelar Kraitz-rummet, femtio kvm utställning med konst av grundarna Ulla och Gustav Kraitz och berättelsen om projektet Ravinen.

Pontus Möller Arkitekter i Ängelholm har ritat byggnaden. Verksamhetschef för Ravinen är Elisabeth Alsheimer som 2008–11 var chef för Dunkers kulturhus i Helsingborg och senare varit intendent vid både Konstakademin i Stockholm och Thielska galleriet likaså i Stockholm.

Peab-familjen Paulssons bolag Backahill har uppfört konsthallen, som för 25 år med möjlighet till förlängning är uthyrd till stiftelsen.

Fredagens invigning inleds klockan 15. Olle Wästberg, tidigare generalkonsul i New York, klipper bandet. Efteråt talar bland annat Gustav Kraitz.

Första utställningen, ”Jag bor i en annan värld men du bor ju i samma. Drömmare söder om Hallandsåsen”, invigs samma dag av Gertrud Sandqvist.

 På lördag den 2 oktober klockan 14 invigs den nya Steinwayflygeln av professor Hans Pålsson.

För programmet i sin helhet, läs här.

Det har varit en lång resa. Men Gustav är en envis typ, han har inte gett upp.

För ett år sedan talade jag med Gustav Kraitz om kulturhuset Ravinen. Han slog då fast att det ska vara klart efter sommaren 2021, som det blev.

– Jag har lärt mig mycket under resan, fortsätter han.

Det är inte första gången i livet som han vägrat att ge upp.

Gustav Kraitz kom till Sverige som flykting från Ungern 1956. Efter andra världskriget dömdes han till straffarbete i kolgruvorna i ett sovjetiskt fångläger.

– Vi var tre tusen fångar. Tyfus bröt ut i lägret. Det fanns inga läkare, inga mediciner. Folk dog. Alla bara väntade.

Gustav klarade sig. Som en av få överlevde han tyfusen.

Fotnot: Kulturhusets öppettider är planerade till ons-sön 11-17, tors 11-20.

Kan ett sjukhus kräva att alla i personalen ska vara covid-19-vaccinerade?

Lisa Singdén och Maria Ruth i ett tomt iva-rum på Falu lasarett. När det var som värst hade de åtta iva-platserna utökats till tjugo. Vad får vi fråga varandra om när det gäller våra egna vaccinationer? undrar de. Foto: Miranda Solvang/DN.

Den tredje september kom det in coronavirus på ett äldreboende i Dalarna. Trots att smittskyddsläkaren inte har kunnat konstatera att det var via personalen, bestämde sig regionrådet Ulf Berg (M) och regionstyrelsen för att utreda om det går att kräva vaccination av dem som ska nyanställas. skriver Dagens Nyheter.

– Om mormor vårdas på Falu lasarett så ska dalfolket som betalar skatt ha rätt att kräva att risken för infektion ska vara så låg som möjligt, konstaterar Ulf Berg.

– Vi har valt det här yrket för att vi vill jobba med sjuka människor. Då ska man ha den moralen att man ska skydda sig själv – för att kunna skydda dem. Vi här ska vara så välutbildade att vi förstår det. Men jag tror inte att man kan tvinga folk, säger Maria Ruth, sjuksköterska på intensivvårdsavdelningen, iva, och uppvakningsavdelningen, uva, på Falu lasarett.

Det är viktigt för henne att skilja på hur säker hon är på sin åsikt att alla ska vaccinera sig, men också hur osäker hon är på om det går att kräva det av nyanställda. Efter Ulf Bergs utspel har flera i personalen blivit osäkra. Kan de fråga varandra om de är vaccinerade? Hur fritt kan de prata om det utan att det blir för känsligt och integritetskränkande?

– Det har nästan blivit tabu att prata om, säger Lisa Singdén som är sjuksköterska och biträdande avdelningschef på iva/uva.

– Får man fråga om någon är vaccinerad mot covid?

Kan ett sjukhus kräva att alla nyanställda ska vara vaccinerade?

Regionrådet Ulf Berg vill det. För honom är det viktigt att personalen är vaccinerad och han vill inte se vaccinmotståndare på regionens lönelista.

– Ska du jobba här vill vi inte att du tillhör vaccinmotståndarna. Och skulle du gå runt på en avdelning och säga ”du ska inte vaccinera dig” då är det skäl för avsked.

– Personalen gjorde skillnad mellan liv och död under pandemin, det var ingen jäkla lekstuga, utan avancerad vård. Sedan kan man fundera på om man ska ta sprutan eller hålla på med grundlagar hit och dit. Verkligheten är en annan och då väljer jag att förhålla mig till den, säger han.

Vårdförbundets ordförande i Dalarna, Marion Vaeggemose, tycker att omplacering av den som inte kan eller vill vaccinera sig är en god idé. Regionen är en så stor arbetsgivare att den bör kunna erbjuda det.

– Vårdförbundet frågade sina medlemmar om hur många som var vaccinerade och det visade sig att tio procent inte var det.

– Men att kräva att nyanställda ska ha vaccination är helt fel väg att gå. Vi har svårt att rekrytera folk redan som det är i dag. Det saknas barnmorskor, sjuksköterskor, röntgensköterskor och medicinska analytiker. Ska vi då lägga fram det här om vaccination som går emot grundlagen och integritetsskyddet? Vad är nästa grej som personalen ska göra för få att jobba i regionen, undrar hon.

Läkarförbundet i Dalarna är betydligt mer försiktigt men anser ändå att det är intressant att frågan utreds.

Som facklig medlemsorganisation med ett av våra ben djupt rotat i arbetsrätten stödjer vi att arbetsgivaren, när det dyker upp funderingar av denna art, först tar reda på de lagmässiga förutsättningarna”, skriver förbundet i ett mejl till DN.

Enligt Hanna Kjellberg, ordförande i Kommunal i regionen, har förbundet ännu inte tagit ställning till förslaget.

Fotnot: Grundlagen och regeringsformen kap 2 §6 ska skydda medborgare och offentligt anställda från tvång eller påtryckningsmedel från staten. Där står:

”Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp…” och ”…Utöver vad som föreskrivs i första stycket är var och en gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden.”

Sveriges kommuner och regioner, SKR, tolkar lagen som att en offentlig arbetsgivare inte kan tvinga sina medarbetare att ta ett vaccin.

Statens medicinska och etiska råd, Smer, anser att vårdpersonal har en moralisk skyldighet att vaccinera sig:

Det innebär /…/ en skyldighet för anställda som saknar kontraindikation att låta vaccinera sig vid risk för smitta som kan leda till allvarliga hälsokonsekvenser för patienten. Patientens intresse av att smittorisken minimeras väger tyngre än den anställdes individuella val att vaccinera sig eller inte.

Däremot ser Smer inte att det finns juridiska möjligheter att kräva vaccination.

– Ska du jobba här vill vi inte att du tillhör vaccinmotståndarna, säger regionrådet Ulf Berg (M) som driver frågan om att inte behöva anställa ovaccinerade. Foto: Miranda Solvang/DN.

Kafkaliknande sanktioner hotar världshandeln

Oljefraktpriserna lyfter sedan USA har infört sanktioner mot kinesiska Cosco, som anklagats för att ha brutit mot USA:s sanktioner mot Iran. Arkivbild. Bild: Hyung Min-woo Yonhap/AP/TT/GP. Bilden från en artikel i GP oktober 2019.

Trettioåtta stater och territorier har utsatts för en viss grad av ensidiga sanktioner under perioden 2000–2015, skrev i somras Mats Björkenfeldt på sajten ”Bevara alliansfriheten. Nej till Natomedlemskap”.

Han menade att ekonomiska sanktioner ofta beslöts av politiker som ville visa att de ”gjorde något” i olika slags krislägen. Han noterade samtidigt att FN:s säkerhetsråd anser att ekonomiska sanktioner är ett effektivt verktyg som står till dess förfogande, men noterade vidare:

”Även om användningen av väpnad makt som sådan är förbjuden i internationell rätt och FN-sanktioner är tillåtna enligt FN-stadgan, har lagenligheten av ensidiga sanktioner, utförda av en stat eller en grupp stater mot en annan stat utan tillstånd från FN:s säkerhetsråd, blivit en omtvistad fråga i internationell rätt.” Han hänvisade särskilt till FN:s deklaration om vänskapliga relationer från 1970, som väsentlig i sammanhanget.

I en ny artikel på samma sajt (20/9) fördjupar han sitt tidigare inlägg efter det att två framstående europeiska folkrättsprofessorer, Tom Ruys och Cedric Ryngaert,The British Yearbook of Interna­tional Law 2020, skrivit artikeln ”Secondary Sanctions: A Weapon out of Control? The International Legality of, and European Respones to, US Secondary Sanctions”.

Artikeln skrevs när Trump var som mest aktiv med att utfärda sanktioner. Men artikelförfattarna tror inte att den mist sin aktualitet med en ny president: ”Det amerikanska presidentvalet 2020 kommer sannolikt inte att göra någon skillnad, eftersom användningen av sekundära sanktioner tycks ha stort stöd över partigränserna i den amerikanska Kongressen.”

USA:s sanktioner riktar sig ofta inte bara mot en viss målstat (som Iran) utan också mot de länder som vill fortsätta att göra affärer med landet ifråga. Så har varit fallet med sanktioner mot Irak men också mot Ryssland, särskilt då det gällt gasprojektet Nord Stream. Dessa sanktioner har kombinerats med sanktioner mot europeiska bolag och personer utanför Ryssland som medverkat i konstruktionen av anläggningen. När det gäller Nord Stream har nu Washington pressats till reträtt.

Artikelförfattarna konsthaterar att EU blivit sårbart av införandet av USA:s sekundära sanktioner, som begränsar handeln mellan EU och sanktionerade stater. Amerikanska myndigheter kan utdöma betydande civilrättsliga och straffrättsliga påföljder för icke-amerikanska företag för brott mot amerikansk sanktionslagstiftning.

En tvist skulle kunna prövas av världshandelsorganisationen WTO:s tvistlösningsmekanism, något som USA obstruerar. Stater kan införa blockerande lagar. 

Mats Björkenfeldt ställer frågan om sådana sanktioner överhuvudtaget är lagliga. Han slår fast att sekundära sanktioner kan bryta mot vissa allmänna folkrättsliga principer, särskilt principen om icke-intervention och principen (eller förbudet) om missbruk av rättigheter (abus de droit).

USA: sekundära sanktioner har alltmer satt sin prägel på internationell handel, utländska investeringar och global finansiering. 

Han nämner särskilt den så kallade  Helms-Burton-lagen från 1990-talet, som innebär sekundära sanktioner mot stater som handlar med Kuba och sanktionslagar avseende Iran och Libyen. Under Obamas presidenttid (2015 – 18) upphävde USA och EU sanktionerna mot Iran i överensstämmelse med JCPOA (det så kallade Iran-atomavtalet).

Trump -administrationen beslöt att ensidigt dra sig ur detta avtal och återaktivera sanktionerna, vilket satte igång nya stridigheter med EU, särskilt som Washington konsekvent hade avvisat försök att utesluta europeiska företag från omfattning av den amerikanska sanktionsregimen.

Genom det ökända kontrollorganet OFAC , har europeiska banker gått med på att betala enorma belopp, liksom många europeiska företag har avvecklat transaktioner med eller investeringar i Iran. Även om de exakta kostnaderna för europeiska företag fortfarande är okända står det klart att USA har begränsat tillgången till sin marknad och valuta. USA har i viss mån lyckats påtvinga utländska medborgare sin utrikespolitiska dagordning på bekostnad av staters suveränitet.

Det 2015 antagna JCPOA kan hyllas som en sällsynt framgång för europeisk diplomati. Men USA:s tillbakadragande från avtalet och återaktiveringen av hårda sekundära sanktioner i grunden förlamat Europas löften om investeringar och handel med Iran som en “morot” för att hålla Irans kärnkraftsprogram levande.

USA:s sätt att använda mängder av sekundära sanktioner har fångat många stater i Kafkaliknande situationer – och försökt lära sig leva med sanktionerna.

Nu har andra stormakter, särskilt Kina och Ryssland alltmera aktivt svarat sanktioner för att ”straffa” Japan, Norge, Sydkorea och till och med National Basketball Association under det senaste decenniet. Ryssland har utfärdat sanktioner mot tidigare Sovjetrepubliker för att hindra dem från att delta i EU-initiativ i östra Europa.

Också Saudiarabien har gått in i branschen. Allt talar för ännu fler sanktioner i framtiden – snarare än färre.

23 miljarder till 58 riskkapitalister på en dag

EQT:s ordförande Conni Jonsson fick på en enda dag av sitt företag 1,7 miljarder när han tillsammans med 57andra ”partners” delade på 23 miljarder kronor. Marcus Wallenberg är företagets vice ordförande. Illustration: Henrik Malmsten/SvD Näringsliv.

Den 8 september fick 58 svenska riskkapitalister på en enda dag dela på 23 miljarder kronor. Pengarna kom från riskkapitalbolaget EQT och kom från en samlad aktieförsäljning, skrev Jan Almgren nyligen i Svenska Dagbladets Näringsliv. Detta skedde stick i stäv med bolagets egna regler och har mötts med massiv kritik från aktieägare.

Företagets ordförande Conni Jonsson, fick då mest, 1,7 miljarder på ett bräde. VD Christian Sinding liksom den operativa chefen Caspar Callerström fick nöja sig med 1,1 miljarder vardera, medan vice vd Lennart Blecher kammade hem 1,3 miljarder. Personalchefen Anna Wahlström fick 54 miljoner kronor.

Affären har kallats ”osnygg” av Aktiespararna och Emilie Westholm, chef för ansvarsfullt ägande på Folksam, som äger aktier i EQT, vill ha svar från bolaget.

Spotifys tidigare finanschef, Peter Sterky, reagerade också. Han skrev i en syrlig kommentar på twitter att EQT får hjälp av ”vänligt inställda banker” att bryta mot inlåsningsreglerna när börskursen når ”astronomiska höjder.”

Hur de 58 delägarna tänker får vi inte veta. Ingen vill ställa upp på intervju så här dagarna efter, vare sig vd:n Christian Sinding eller några av de övriga delägarna. 

Men Kim Henriksson, finanschef på EQT, kommenterar gärna. Han beskriver affären som ”lyckad”.

”Det är klart det går att hitta kritiska röster, det gör det alltid”, säger Kim Henriksson, finanschef på EQT. Foto: Axel Hilleskog.

Svenskans Jan Almgren beskriver förutsättningarna för miljardrullningen:

Riskkapitalbolagens affärsidé är att samla in kapital från olika investerare, pensionsbolag, försäkringsbolag och utländska statliga investeringsbolag. EQT har gott om rika investerare från Asien och Mellanöstern.

När man fått in pengarna, 10, 50 eller kanske 100 miljarder kronor, placeras kapitalet i en fond som vanligtvis ligger i ett ”skattegynnat område”.

Sveriges riskkapitalbransch räknat per invånare räknas i dag bland de största och mest livaktiga i Europa. Här finns flera framgångsrika och lönsamma riskkapitalbolag, Nordic Capital och Altor är två exempel. EQT är i en klass för sig, med över 1 000 anställda i 24 länder och ett totalt förvaltat kapital på över 700 miljarder kronor placerade i 27 aktiva fonder. Företaget har funnits sedan 1994 och är i dag det sjätte största på börsen.

EQT har hela tiden backats upp av familjen Wallenberg och kunnat dra nytta av Wallenbergs kapital och nätverk. 

Wallenbergkontrollerade investmentbolaget Investor är EQT:s största ägare. Det finns 23 ägare med över 1 miljard i aktier, nio av dem har vardera över 10 miljarder.

Bredvid Conni Jonsson på ordförandestolen sitter Marcus Wallenberg som vice ordförande. Wallenberg är bland mycket annat styrelseordförande i SE-banken.

Marcus Wallenbergs kusin Jacob Wallenberg är ordförande i Wallenbergsfärens maktbolag Investor.

Marcus Wallenberg är vice ordförande i EQT och sedan 2004 styrelseordförande för SE-banken. Foto: Caroline Tibell.

20 års svenska insatser i Afghanistan – ett haveri

Politiskt ansvar måste tas för Sveriges deltagande i ett 20 år långt krig som beskrivs som ett haveri, skriver Agnes Hellström, ordförande i Svenska Freds. Foto: MAGNUS WENNMAN/Afonbladet.

Kriget i Afghanistan pågick i tjugo år och vållade obeskrivbart mänskligt lidande och omfattande materiell förödelse. Kriget krossade samhälleliga strukturer och öppnade för banditband som talibanerna och andra. Det kommer att ta generationer för Afghanistan att återhämta sig.

Det var ett skoningslöst kolonialt krig och Sverige deltog – med i det närmaste obefintlig debatt.

Det är hög tid att dra lärdomar av kriget, skrev Svenska freds ordförande Agnes Hellström i en artikel på Aftonbladet debatt i tisdags. Hon slår fast den grundläggande första lärdomen att det krävs ”annat än militära lösningar för en säkrare och fredligare värld”.

Beslutet att Sverige skulle delta i kriget handlade inte om att hjälpa det plågade afghanska folket. Det var ett sätt att visa solidaritet med angriparen USA, skriver Agnes Hellström vidare. Hon konstaterar också att terrorismen inte har bekämpats, att insatserna för ofantliga belopp inte heller skapat fred och säkerhet. Som i alla krig är vapenindustrin den enda vinnaren.

Den 13 september debatterades i riksdagen det svenska deltagandet i kriget i Afghanistan och majoriteten av partierna ansåg aningslöst att den militära insatsen varit lyckad.

Agnes Hellström betonar att biståndsaktörer som Sida och Svenska Afghanistankommittén återkommande påpekat att de militära insatserna tvärtom har försvårat och hindrat biståndsarbete. Hon kräver en grundlig utvärdering som särskilt visar på proriteringar mellan civila och militära insatser.

En given följdfråga är hur Afghanistan år efter år var det största mottagarlandet av svenskt bistånd och mottog en miljard om året och vad som blir bestående av det – undantaget Afghanistankommitténs arbete med skolor, sjukhus och annat ”nära folket”.

USA kan sägas ha beväpnat den nya talibanregimen genom att lämna kvar väldiga mängder vapen vid den brådstörtade flykten från landet.

”Det väcker frågor om även svenska vapen kommit på avvägar i Afghanistan”, skriver Agnes Hellström.

Sverige har länge exporterat vapen till Pakistan, som i sin tur stöttat och gett skydd till talibanerna. Har denna svenska vapenexport lett till att vapen hamnat i händerna på talibanerna?

Det har återkommande hetat att Sverige stred i Afghanistan på ett FN-mandat. Men från 2003 leddes Isaf av Nato och blev då också ”fredsframtvingande”, det vill säga offensiva, helt i strid med FN-stadgan.

Militära insatser kan inte fortsatt vara det viktigaste för Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. Lärdomarna av de tjugo åren måste leda till nytänkande. Eller med Agnes Hellströms formulering:

”Politiskt ansvar måste tas för Sveriges deltagande i ett 20 år långt krig som beskrivs som ett haveri”.

Slutligen något som Agnes Hellström inte berör. Sveriges militära insatser i Afghanistan på USA:s sida, har efter det som hänt den senaste tiden skapat ett totalt kaos i landet och vi står nu inför en sällan skådad flyktingkatastrof där Sverige genom vår roll i kriget bör ta på sig ett stort ansvar.

Vidgade klassklyftor och sjunkande medellivslängd

I Sverige fanns i juli 2021 10 416 585 invånare. Hur har vi det, undrar jag, inspirerad av en artikel av Anders Karlsson i tidningen Internationalen 34/2021 med den illavarslande rubriken ”Sänkt medellivslängd hos lågutbildade kvinnor”. Den bygger på statistik från Statistiska Centralbyrån, www.scb.se.

Medellivslängd kan vara en indikator på många olika saker. Med uppgifter om hur länge vi lever kan vi få material som säger något om klassklyftor, relationer mellan män och kvinnor liksom om välfärdsutvecklingen i ett samhälle.

År 1820 blev svenskarna i genomsnitt 37 år gamla. Samma år var spädbarnsdödligheten kusligt hög, 25 procent. Hundra år senare hade medellivslängden stigit till 60 år.Men fortfarande dog vart tionde spädbarn.

Den dramatiska förändringen återspeglar ett sekel av industrialisering och ekonomisk tillväxt, liksom på en uppbyggnad av sjukvården, i den närmaste obefintlig 1820.

Till det måste räknas arbetarrörelsens uppkomst med nybildade fackföreningar från 1880-talet och förbättrade villkor för arbetarklassen.

De senaste hundra åren har utvecklingen fortsatt. 2020 var medellivslängden 84,3 år för kvinnor och 80,6 för män. Under pandemin sjönk dock siffrorna från (2019) 84,7 (kv) och 81,3 (m).

Kvinnor har länge levt längre än män i Sverige. Men under 2010-talet (2011 – 2020) ökade mäns medellivslängd mer, med 1,9 (m) mot 1,2 (kv). Enligt SCB beror periodens livslängdsökning främst på en tydlig minskning av dödstalen i hjärt-och kärlsjukdomar.

Illavarslande är att växande klassklyftor i Sverige skapat klassmässiga skillnader i livslängd. 2020 var skillnaden för kvinnor 6,5 år mellan de med eftergymnasial utbildning jämfört med de med enbart förgymnasial skolning. För män samma skillnad 5,8 års livslängd.

På 20 år (från år 2000) har glappet mellan grupperna vidgats med 2,2 år för kvinnor och 1,0 år för män.

I artikeln nämns en uppgift från 2016 från Karolinska institutets folkhälsoakademi som visar att det skilde hela 18 år i medellivslängd mellan en lågutbildad person i Vårby (Huddinge kommun) jämfört med en högutbildad i Danderyd.

Anders Karlsson slutar sin artikel med att uttrycka oro för de vidgade sociala klyftorna i vår tids Sverige och citerar den gamle finansministern Ernst Wigforss som uttryckt att ”Fattigdomen kan med nöd fördragas om den delas lika av alla”.

Skolaktiebolagens vinstuttag ska förbjudas

Utbildningsminister Anna Ekström (S) håller pressträff om politiska förslag på området välfärd inför partikongressen i november. Foto: Erik Simander / TT/DN.

Inför partikongressen i november föreslår nu socialdemokraterna att vinstuttag i friskolor ska förbjudas och dessutom att friskolornas etableringsfrihet ska kunna förändras.

Sverige lär vara det enda land i världen med ett skolsystem finansierat med skattemedel där mångmiljardbelopp omvandlas till vinster, inte sällan i skatteparadis. En majoritet av svenskarna är förmodligen mot de högavkastande marknadsskolorna. Men det parlamentariska läget är oklart.

Utbildningsminister Anna Ekström gick vid en pressträff på tisdagen hårt ut mot vinstuttag ur friskolor som hon vill förbjuda med ny lagstiftning:

– Ska kunskapsresultaten fortsätta uppåt så måste skolan bli mer likvärdig och staten och samhället måste ta tillbaka kontrollen. Barns och ungas behov ska vara överordnade vinstintresset och skattepengar som vi tillsammans avsätter till eleverna ska gå till eleverna och inte till privata vinster, säger hon till Dagens Nyheter.

– Det betyder det vi säger, att vi vill förbjuda vinstuttag.

Det var Bildtregeringen som drev igenom friskolereformen 1992. Det hette då att föräldrakooperativ, landsbygdsskolor och skolor med särskild pedagogik skulle ges bättre möjligheter, skriver Mikael Nyberg i en recension av Marcus Larssons granskning av den svenska skolmarknaden på Aftonbladet Kultur, under rubriken ”Friskolebranschen – ett lönsamt lurendrejeri”. Larssons bok heter ”De expansiva: en bok om skolmarknadens vinnare och förlorare”.

Men reformen blev snabbt något helt annat. Stora börsföretag och riskkapitalbolag tog snabbt kontroll över branschen. Störst är koncernen Academedia med 12 miljarder kronor i omsättning, 290 förskolor, 78 grundskolor och 140 gymnasier. Största ägare är miljardären Rune Andersson och hans familj.

En annan miljardkoncern är Engelska skolan som snabbt gett sina ägare miljardvinster och nu ägs av ett riskkapitalbolag i Luxemburg.

Resultatet äv friskolereformen har till i dag blivit en segregerad och ytterst ojämlik skola. Det har bidragit till att marknadsskolorna satt ”glädjebetyg” (för att få fler elever) samtidigt som man arbetat med lägre andel behöriga lärare.

Konsekvenserna av detta särskilt i skolor i utsatta områden måste bedömas som otroligt destruktiva och samhällsfarliga,sedan de kommunala skolorna tvingats arbeta på marknadsskolornas villkor, eleverna har reducerats till kunder.

En av dem som med hetta gett sitt stöd åt kraven på att få bort aktiebolagen från skolans värld är nationalekonomen Anne-Marie Pålsson, före detta riksdagsledamot för moderaterna. Hon har tagit fram förslag på hur skolaktiebolagen ska avskaffas.
– Aktiebolag har ett enda mål, och det är vinst till ägarna, säger hon.

Nationalekonomen Anne-Marie Pålsson, före detta riksdagsledamot för moderaterna, har tagit fram förslag på hur skolaktiebolagen ska avskaffas. Bild tidningen Läraren.

Låt 16-åringar rösta i lokala svenska val!

16-åringar fick rösta i 20 utvalda kommuner i det norska valet hösten 2015.
Foto: Erichsen, Jarl Fr. / SCANPIX

I söndagens kyrkoval var alla som fyllt 16 år berättigade att rösta. I de allmänna valen är sedan1975 rösträttsåldern 18 år. Eftersom det bara är val vart fjärde år innebär det att rösträttsåldern i realiteten är dryga tjugo år, skrev i söndags på DN Debatt Olle Wästberg, f d liberal riksdagsledamot och ordförande i den statliga Demokratiutredningen, därtill författare av boken ”Den hotade demokratin”.

Det finns flera skäl till en sådan sänkning skriver Wästberg. I Norge genomfördes för några år sedan i 20 kommuners lokala val experimentet att låta 16-åriga rösta för att sedan låta forskare noga utvärdera vad det inneburit.

En viktig erfarenhet av det norska experimentet var att de 16-årigar som fick rösta skapade förutsättningar för högre valdeltagande i kommande val. En anledning kan ha varit att denna åldersgrupp ungdomar gick i skolan. Deras valdeltagande skapade förutsättningar för meningsfull undervisning i samhällskunskap.

Dessutom fick de norska 16-åringarna större kunskaper om lokal politik än 18-åringar i andra kommuner, vilket också la grunden till ett framtida större engagemang i val, med ett troligt bestående röstbeteende.

Wästberg minns hur han själv som ung blev aktiv i Folkpartiets ungdomsförbund. På den tiden var centerpartiets ungdomsförbund det största med 200 000 medlemmar. Samma förbund har i dag knappt 2000 medlemmar. Många unga är fortfarande samhällsintresserade men utan att vara medlemmar i något ungdomsförbund.

Samtidigt har elevdemokratin kraftigt försämrats. Elevråden spelar inte längre samma roll som tidigare. Undersökningar har slagit fast att de flesta förstagångsväljare i dag får det mesta av sin information från Facebook.

För några år sedan noterades obehagliga uppgifter om unga svenskars syn demokratin. I World Value Survey svarade var fjärde svensk mellan 18 och 29 att de ansåg att ”de inte ansåg det vara viktigt att leva i en demokrati”.

”Inskolningen i demokrati ”är viktig. Det är meningsfullt på många vis att sänka rösträttsåldern till 16 år.

EU-parlamentet har rekommenderat EU:s länder att i EU-valen tillämpa 16 års rösträttsålder. Så är redan fallet i bl a länder som Österrike, Bosnien-Hercegovina, Argentina, Brasilien och Ecuador, liksom i Skottland och Estland.

Thage G och Elin Wägner själsfränder för freden

Porträtt av Elin Wägner bakom hennes telefon på Elin Wägner-museet Lilla Björka i den småländska byn Berg, norr om Växjö. Foto Sören Sommelius.

”Där borta stod Svenska Akademins ständige sekreterare Anders Österling, Jag fick överräcka en krans åt honom och andra som hade kommit till byn för att delta i begravningen av Elin Wägner.”

Året var 1949. Thage G Peterson, uppväxt i byn och son till kyrkvaktmästaren i Berg, pekar på det hörn där Österling fick en krans av honom, längst fram i småländska Bergs kyrka, i skogsmarkerna tre mil norr om Växjö. I september 2021 håller han föredrag i Bergs kyrka om sin relation till den 51 år äldre Elin Wägner.

Utgångspunkten är den bok om Elin Wägner som Thage G Peterson skrivit och som utkommer i dagarna, ”Elin i mitt liv”, med underrubriken ”Om Elin Wägner och mitt unga jag” (Carlssons förlag).

Boken är berättelsen om den speciella och avgörande relationen mellan kyrkvaktmästarens son och den uppburna författaren och akademiledamoten Elin Wägner som under en stor del av sitt liv hade Berg som sin fasta boplats i det hus som nu är museum, Lilla Björka. Deras relation kom att påverka och prägla den unge Thage djupt.

– Min bok är ingen biografi utan en berättelse om min livslånga ”kärlek” till Elin.

Thage G Peterson på Kafé Annorledes på Norra Storgatan i Helsingborg, i det hus där Elin Wägner arbetade som journalist på Helsingborgs-Posten i början av förra seklet, liksom senare Birger Sjöberg. Foto: Sören Sommelius.

Thage G Peterson blev socialdemokratisk politiker under Olof Palmes tid och under många år en av dennes närmsta medarbetare, som bland annat samordningsminister och industriminister, senare justitieminister, försvarsminister och riksdagens talman. I alla år drevs han av Elin Wägners ideal, freden, jämlikheten och miljön.

De senaste åren har han hållit talrika föredrag över hela landet, om freden och den svenska alliansfriheten, talat sig varm mot svenskt deltagande i Afghanistankriget och mot ett svenskt Natomedlemskap – och berättat om Elin Wägner.

Elin Wägner var en föregångare. De frågor som var hennes har bara blivit alltmer angelägna och kan delvis sammanfattas med hennes devis ”Fred på jorden och fred med jorden”.

Thage G Petersons allra första minne av Elin Wägner är från krigsåren. Hon har kommit hem till hans pappa som också är fritidsfrisör. Pojken sitter på en stol och lyssnar på faderns och Elins samtal om de kusliga krigshändelserna i Europa medan hon blir klippt. Många gånger följer han med henne på vandringar genom Bergs by, ofta under tystnad – eller sitter på en av bänkarna på kyrkogården medan Elin förklarar för honom vad demokrati är.

Kort tid efter Elins död gick den då 16-årige Thage runt i byn på sin ”tiggerirunda”, för att samla in pengar till en scoutstuga. Samtidigt talade han om Elin Wägner med byborna och samlade in vad de kunde berätta. Sedan dess efter sjuttio år finns nu dessa med som en pusselbit i Thage G Petersons ”Elin i mitt liv”.

I dess allra sista ord skriver författaren att det finns många anledningar till att i dag sakna Elin Wägner:

”Elin hade behövts i dag som en ropande röst för att stoppa det pågående övergivandet av Sveriges neutralitet och militära alliansfrihet. Detta särskilt i en tid då den svenska kultureliten inte hörs av och de politiska ungdomsförbunden är tysta som kyrkråttor.”

Fotnot 1: Thage G Petersons föredrag (som fick dubbleras till följd av stort publikt intresse) avslutade Elin Wägners-sällskapets ambitiösa årliga vecka om Elin Wägner i Växjö och i Berg.

Fotnot 2: I nya numret av Folket i Bild (nr 9 2021) finns en stor intervju med Thage G Peterson om den nya boken, ”Med Elin Wägner som ledstjärna”, skriven av tidskriftens redaktör Stefan Westrin.

Elin Wägners hem under många år, Lilla Björka i småländska Berg, nu hennes museum. Foto: Sören Sommelius.

”Amerikanska baser i Norge skapar ökad krigsrisk”

Den norska flygbasen Evene är en av de platser som kan bli amerikanska flygbas. Men ”Valets viktigaste fråga har inte diskuterats i valkampanjen”. Bilden: forsvarsbygg.no.

Norge går till val måndag den 13 september. Enligt opinionsundersökningar verkar konservativa Erna Solberg förlora makten efter många år som statsminister.

Bland det sista Solberg gjort har varit att med USA underteckna ett avtal om fyra nya amerikanska militärbaser i nordligaste Norge, bl a på flygplatserna i Sola, Rygge og Evene.

I valkampanjens sista vecka har frågan uppmärksammats stort genom en rad annonser i dagspressen och listor för namnunderskrifter i protest.

Debatten har gällt både själva sakfrågan men också att den helt obegripligt hållits utanför valkampanjen.

– En så drastisk ändring av Norges politik måste förankras i en stor folkopinion, säger juristen och fredsaktivisten Fredrik S. Heffermehl.

– Amerikanska baser i Norge kommer att skapa ökad internationell spänning och krigsfara, menar Heffermehl. ”Dessutom kommer USA att får styra sina norska områden alltför fritt och utan insyn, vilket strider mot Grundlagens §25”.

Kampanjens annonser har överskridit 600 000 norska kr, som man hoppas kunna finansiera genom genom bidrag från underskrivare och anhängare.

Dock har de fem största tidningarna i Schibsted-gruppen och Dagbladet möjliggjort kampanjen genom rabatter på 400 000 kr.

Norge och kusten mot Arktis har fått ny strategisk betydelse genom avsmältningen av isar i Norra ishavet och därför blivit en konfrontationszon mellan Nato och Ryssland. I en möjlig krigssituation kan kärnvapen inte uteslutas, med risk för att både Norge och Sverige blir inblanda i ett kärnvapenkrig