Dagens Indien sett av 19 unga indiska fotografer

Anushree Fadnavis visar i sin bildserie Traindiaries miljöer avsedda endast för kvinnor.

19 unga indiska fotografer visar under sommaren på Landskrona museum utställningen ”Landskrona foto view: India”. Bakom den står Niclas Östlind och Niyattee Shinde som valt ut de medverkande fotograferna, några av dem hade kommit till vernissagen i fredags.

Landskrona Foto har under en följd av år haft ett återkommande landstema, där man på en utställning introducerat fotografer från ett givet land. De första åren stod europeiska länder i fokus. Förra året handlade det om Chile och nu alltså om Indien.

Det har sagts att journalister och författare som skrivit om Indien, använt subkontinenten som en spegel för att förstå saker hemma i Sverige, som ”det annorlunda” mot vårt ”normala”. Detsamma gäller nog också många foton som tagits av västerlänningar som rest i Indien, där det exotiska och avvikande, tiggare, tempel, tigrar och ormtjusare typ, får ta stor plats.

Utställningen i Landskrona visar uppfriskande fram andra sidor av Indien. I sitt förord till den imponerande katalogen berättar de båda kuratorerna att man haft ett dubbelt syfte i valet av fotografer och bilder. Man har både velat ge en bred bild av den samtida fotografin i Indien och samtidigt också belysa olika aspekter av samtida indiskt liv.

När det gäller den senare ambitionen är det lätt att ta till sig de visade bilderna. De människor som förekommer är oftast subjekt och medvetna om fotograferingen – också då det handlar om något så tung som bilder på människor och miljöer i ett indiskt mentalsjukhus för kvinnor.

Därmed ger utställningen en annan och bredare bild av Indien än vanligt, med inslag av både vardagligt liv och samhällskritisk svärta.

Vivek Mariappan har dokumenterat kök från hela Indien.

Vivek Mariappan från den sydindiska storstaden Chennai (tidigare Madras) har dokumenterat kök i hela Indien. Bilderna blir också en kritik av det i dag hindunationalistiska Indien och vill visa att det är ekonomiska förhållanden som skiljer människor, inte kultur, religion eller kasttillhörighet.

Gayatri Tanju från Bangalore visar sin svit ”Strictly do not kiss here” om ogifta par som för sin förbjudna kärlek tvingas till hemliga möten på udda platser.

Helt annorlunda platser visas av Anushree Fadnavis från New Delhi, som i Traindiaries fotat hur kvinnor beter sig i miljöer som är utformade för att de ska slippa utsättas för manliga blickar eller provokationer, som kvinnokupén på tågen, som ger kvinnor en känsla av frihet.

Saumya Khandelwal har arbetat med ett kontroversiellt ämne, barnäktenskap. Hon har arbetat i ett normandiskt område nära gränsen till Nepal, där var fjärde flicka gifter sig för arton års ålder, vilket är den legala minimiåldern för hela Indien.

Landskrona Fotos satsning på indiska fotografer och deras bilder har gett rik utdelning. Det är en ovanligt nyanserad och mångfasetterad bild av Indien som förmedlas på en utställning med ett rikt bildmaterial, värt flera besök. Åtminstone jag själv tänker återkomma.

Bröllopsceremonier för 14-åriga Muskaan. Foto: Saumya Khandelwal.

Utställningen pågår till 16 oktober. Öppet lö 10 – 17, ti – fre och sö 12 – 17.

Domen mot Lula en Brasiliansk skandal

Brasiliens förre president Lula da Silva avtjänar ett tolvårigt fängelsestraff

Brasiliens förre president Lula da Silva dömdes 2017 till 12 års fängelse för korruption. Alltmer tyder nu på att rättegången mot Lula var en politisk process, som styrdes av domare och åklagare för att förhindra att Lula deltog i presidentvalet, där han enligt opinionsundersökningar ledde överlägset.

Under den rättsliga processen hindrades Lula från att ge intervjuer trots att han fått tillstånd till detta av Brasiliens Högsta domstol.

Den nätbaserade nyhetsbyrån Intercept har kommit över ett stort arkiv med krypterade gruppsamtal och chattar och citeras nu av Tidningen ETC. Syftet var enligt Intercept att förhindra att Lula och hans Arbetarparti vann förra årets presidentval.

Bakom kampanjen låg enligt Intercepts undersökning Sergio Moro som var ledande i antikorruptionskampanjen och en av de domare som låg bakom att Lula dömdes till fängelse. Efter att Lula förhindrats att ställa upp i valet utnämndes Moro till justitieminister av segraren i valet, den högerextreme Jair Bolsonaro.

I det läckta materialet uttrycker den ledande åklagaren tvivel på styrkan i åtalet bara fyra dagar innan det lämnades in. I kommentarer säger de brasilianska åklagarna nu att de utsatts för en ”kriminell handling” av olagliga hackare.

Bakom Intercept och avslöjandena ligger bland andra Glenn Greenwald. Han var en av journalisterna som i samarbete med visselblåsaren Edward Snowden avslöjade USA:s topphemliga övervakningsprojekt.

I en artikel för Intercept publicerad på lördagen beskriver Glenn Greenwald de aktuella avslöjandena som en väldig jordbävning i det brasilianska politiska landskapet.

Domaren Moros högst oetiska förfarande kommer, skriver Greenwald, redan i den kommande veckan att granskas av Brasiliens högsta domstol.

Tre svenska arbetarfotografer på Landskrona Foto

Det första jag ser i Landskrona Fotos Tyghuset mitt i stan är en vägg med porträtt av arbetare i den tunga industri för kring femtio år sedan av tre i dag närmast legendariska fotografer, Yngve Baum, Jean Hermanson och Odd Uhrbom.

Utställningens curator, fransmannen Christian Caujolle, mångårig konstnärlig ledare för Landskrona Foto, har arrangerat väggen. Med den introduceras först och främst ett antal personer, som alla arbetade i tunga industrier, på varv och bilfabriker, i gruvor. Genom porträtten möter vi också fotograferna, som arbetade individuellt men ändå är befryndigade och som i dag tillhör väsentlig svensk fotohistoria. Och vi ser arbetare stiga fram ur en annan tids hårt arbete.

Porträtt tagna av Yngve Baum, översta raden, Jean Hermanson och Odd Uhrbom, på utställningen ”Svärta”.

Utställningens titel är Svärta. De bilder som visas är tagna med svartvit film, kanske Tri-X, och sin tids kamerateknik, framkallade och fixerade i mörkrum. Silvrets svärta är utgångspunkten.

Bilderna på Svärta hade den grävande journalistiskens syfte, att visa upp orättvisor för att bidra till förändring. Dessa tre svenska arbetarfotografer synliggjorde ungefär samtidigt det svenska klassamhällets djupa orättvisor och ville med sina bilder med svärta visa arbetarnas villkor i miljöer som var okända för de flesta.

Odd Uhrbom gav 1968 ut sin Gruva, med texter av författarinnan Sara Lidman. Hans bilder var en dokumentation av gruvarbetarnas arbetsvillkor vid LKAB:s gruvor i Kiruna och Malmberget.

Året efter det att ”Gruva” kom ut, i december 1969, gick 5000 gruvarbetare ut i vild strejk under morgonskiftet på gruvan i Svappavaara, i protest mot arbetsmiljö, löner och bristande inflytande.

Jean Hermanson gick bort 2012. Hans 250 000 efterlämnade negativ liksom ett par tusen kopior finns i Landskrona Fotos förvar.

Hermansson dokumenterade som arbetarfotograf Öresundsvarvets nedläggning i Landskrona. Hans film Arbetets döttrar skildrade kvinnliga arbetare på en konservfabrik och på Malmö strumpfabrik. I flera böcker arbetade han med författaren Folke Isaksson, som i ”Dom svarta – en bok om gjuteriarbetare i Sverige”.

Yngve Baum avled 2016 under tragiska omständigheter. Vi var många av hans vänner som trodde att det fotografiska och filmiska material han lämnat efter sig kunde ha gått förlorat. Men så var inte fallet. Genom en unik aktion lyckades fotografen Björn Rantil rädda det som fanns. Jag hoppas på framtida utställningar och rentav böcker ur det materialet.

Yngve synliggjorde i sina bilder samhället och tidsandan genom bilder av människors villkor, med fokus på orättvisor och klassklyftor. Han var särskilt engagerad i arbetares utsatthet, på de stora varven och bilfabrikerna. Många av hans bilder har en ikonisk och tidlös kraft. Också han arbetade med kända författare, som Artur Lundkvist i Berberby (om Algeriet) och Stig Claesson i den personliga ”Om mamma”.

Utställningen har ett fokus femtio år tillbaka i tiden. Sedan dess har det svenska klassamhällets klyftor fördjupats, kanske mest i Europa. 

I den fina katalogen skriver Aftonbladets Åsa Linderborg: ”De senaste årens förslumning av arbetslivet sker bokstavligen på liv och död. LO-kollektivet har åtta år kortare medellivslängd än akademikerna och förklaringen ligger i arbetet, som nöter ner kroppen.”

De rika har berikat sig, de fattiga har fråntagits redskap i kampen för bättre villkor. Men ser vi det? Var finns de drabbande bilderna från klass, klyftor och orättvisor på svenska år 2019? 

Fotnot: Svärta. Svenska fotografer i den tunga industrin 1968 – 74 hade vernissage i lördags på Landskrona Fotos tyghus, med bilder av Yngve Baum, Jean Hermanson och Odd Uhrbom. Den pågår till 12 oktober. Öppet Torsdag – Lördag kl. 12.00-17.00.

Samtidigt hade en annan utställning vernissage i Landskrona museum, ”Landskrona foto view: India”, med bilder av 19 unga indiska fotografer. Återkommer till den utställningen i en senare blogg.

Bokhandeln illa ute Var fjärde bokhandel borta

Hur har antalet bokhandlar i Sverige utvecklats på senare år? Faktum är att från 1970 (då fria priser infördes) sjönk antalet bokhandlare varje år fram till 2002 (då momsen på böcker sänktes och skapade en positiv inställning till att starta bokhandel). Under åtta år (2002-2009) såg det sedan ganska bra ut. Därefter har vi tappat över 100 butiker netto på tio år. Statistik: Leif Olsson.

Den svenska bokhandelsbranschen är illa ute, konstaterar webbsajten Boktugg.se. Sedan 2010 har det startats 51 nya bokhandlar i Sverige. Men 153 stycken har lagts ner. På tio år har var fjärde bokhandel försvunnit och det är de minsta bokhandlarna som främst hotas av nedläggning.

1970 infördes fria priser på böter, vilket ledde till att antalet bokhandlar sjönk under trettio år. 2002 sänktes momsen på böcker, vilket ledde till ett uppsving för bokhandeln som bransch. Men från 2009 grasserar bokhandelsdöden återigen.

Trots allt finns i dag 296 bokhandlar, organiserade i kedjor. Akademibokhandeln står för 75 procent, Ugglan har 16 procent och övriga 10 procent.

De senaste åren har det skett ett dramatiskt skifte från försäljning av böcker i bokhandeln mot en i dag dominerande försäljning via nätet. Marknadsandelarna för fysisk/nätbokhandel har förändrats från 53,4 % respektive 36,5 % (2013) till 35,8 % och 54,0 % (2018).

Den svenska bokhandeln har därmed bäddat för giganten Amazon, som om marknaden inte regleras kommer att ta över stora marknadsandelar under de närmaste åren. Amazon är i dag inget rumsrent företag. Man gör allt för att minimera sina skattekostnader och ägnar sig åt en hårdför marknadsföring.

I de städer som fortfarande har bokhandlar är bokhandeln ofta en viktig kulturinstitution. Den som vill följa med och läsa nya böcker eller följa samtidsdebatten behöver kunna se böcker i bokhandeln för att överhuvud veta att de existerar.

Ett fåtal böcker recenseras i dagstidningarna i dag jämfört med för ett decennium sedan. I dagstidningskedjor cirkulerar ofta en och samma text som recension i flera titlar. De bokhandlar som ännu fungerar tvingas ofta underkasta sig de större förlagens påbud vad gäller exponering i butikslokalen och returhantering. Mindre förlag är ofta hänvisade till egen försäljning via sajter.

Ett sätt att bromsa en destruktiv utveckling vore, menar jag, att återinföra en form av fasta bokpriser, kanske för varje boks första halvår efter ankomsten till bokhandeln.

SE-banken bidrar till kärnvapenproduktion

SE-banken bidrar – som enda svenska bank – med lån på över en miljard kronor (205, 6 miljoner dollar) till produktionen av kärnvapen – enligt år 2017 fredsprisbelönade ICAN:s senaste rapportDon’t Bank on the Bomb”, framtagen tillsammans med fredsorganisationen PAX i Nederländerna, vars ordförande Susi Snyder står som huvudförfattare. Hon betonar att alla uppgifter i rapporten bygger på offentliga källor.

På listan finns som 325 finansiella institutioner som deltar i finansieringen av de 18 dominerande företagen som står för komponenter till kärnvapenproduktion. Det handlar om lån mellan 1.1.2017 och 1.1.2019, till en sammanlagd summa på ofattbara 748 miljarder dollar. Danska Danske Bank finns också på listan liksom den norska regeringens pensionsfond Global.

De tio finansiella institutioner som bidrar mest till produktionen av kärnvapen.

Mer än hälften av finansieringen kommer från tio finansiella institutioner, Vanguard, BlackRock, Capital Group, State Street, Verisight (känt som Newport Group), T. Rowe Price, Bank of America, JPMorgan Chase, Wells Fargo, och Citigroup.

Under den granskade tvåårsperioden har investeringar/lån till kärnvapenproducerande företag ökat med oroväckande 42 procent, från 325 miljarder dollar till 748 miljarder.

Rapporten nämner särskilt de 192-procentiga ökade investeringarna i Boeing, som gjorts innan olyckan med den andra störtningen av Boeing 737 Max och de utmaningar för företaget som följde. Boeing har länge varit ett av de 18 företag som är mest involverade i produktionen av kärnvapen.

För alla flygresenärer finns det uppenbart dubbla skäl att inte flyga med Boeings plan, förutom den efter två katastrofer uppenbara säkerhetsrisken också företagets stora investeringar i kärnvapenteknik, särskilt nukleära missiler.

Solidaritet med de anständiga i Estland!

Martin Helme, Estlands nya finansminister, vitmakt-anhängare.

I lördags blev Estland medlem av FN:s säkerhetsråd, en prestigefylld internationellt utmaning för det baltiska landet. Samtidigt står Estland inför stora inrikespolitiska problem. ”Sverige borde bry sig och visa solidaritet med de anständiga krafterna i vårt nära grannland, skrev häromdagen i Dagens Arena Tommy Svensson, journalist och tidigare bland annat korrespondent för A-pressen i Baltikum och Östeuropa. Rubriken är oroväckande, ”Vit makt-ministrar skapar kris i Estland”.

Problemen började efter valet i mars med en utdragen regeringsbildningsprocess. Det högerliberala Reformpartiet blev största parti och förväntades bilda regering. Men centerpartiledaren och tidigare statsministern Jüri Ratas ville sitta kvar och valde att bilda regering tillsammans med det moderat nationalistiska Isamaa (Fäderneslandet) – och det högerextrema partiet Ekre.

Ratas hade tidigare lovat att inte samarbeta med Ekre. Nu gav han generöst partiet fem ministerposter i regeringen. Vid presentationen av den nya regeringen flinade den nye finansministern Martin Helme mot kameran och gjorde vit makt-tecknet med sina fingrar, som jag skrivit om i en tidigare blogg. 

Samma gest med tummen och pekfingret formade som en ring och övriga fingrar spretande har de senaste åren återkommande använts av högerextremister och vita rasister världen över. Ett aktuellt exempel är Brenton Tarrant, terroristen som mördade 50 människor i nyzeeländska Christchurch, som använde just denna gest när han fördes in i en rättssal efter dådet.

Martin Helme har vidare sagt att Hitler också gjorde bra saker och att Estland i praktiken styrs av en hemlig sammansvärjning. I migrationsfrågan är hans motto ”Blacks go home”. Han har vidare attackerat journalister och statliga medieföretag i högerpopulistisk anda.

Han har vidare sagt att han alltid kommer att ”vara mot massinvandring” och att han ”vill att Estland ska vara ett vitt land”.

Familjen Helme kontrollerar Estlands ledande dagstidning Postimees, där kritiska journalister slutat eller blivit uppsagda.

Martins pappa Mart Helme är partiledare för Ekre och därtill inrikesminister i den nya regeringen.

Estlands president, Kersti Kaljulaid. Foto: Wikipedia.

När regeringen tillträdde gjorde president Kersti Kaljulaid en uppmärksammad protestaktion. Hon kom klädd i en vit tröja med texten ”Sõna on vaba” (Ordet är fritt) och lämnade i protest salen när Ekres ministrar presenterades.

Estland återfick självständighet för snart trettio år sedan. Sverige spelade en viktig roll som stöd i nationsbyggandet på olika vis. I den nu uppkomna situationen har Sverige en möjlighet, avrundar Tommy Svensson, ”att bry sig och visa solidaritet med de anständiga krafterna i vårt nära grannland. Viktiga värden står på spel.”

Kommer ”Det stora blodbadet” till Sverige?

Stora kedjor som Macy’s, Sears och Kmart har tvingats till ruinens brant i USA. Foto: Richard B Levine/TT

Amazons och andra webbutikers framgångar har i USA lett till ”Det stora blodbadet” när fysiska butiker krossats i konkurrensen om kunderna. I Svenska Dagbladets Näringsliv berättar Ida Vanhainen om hur det som började i USA tveklöst har nått till andra sidan Atlanten, också Sverige.

I USA har de jättelika köpcentrana varit särskilt utsatta. I stora delar av Europa sker fortfarande en stor del av handeln inne i faktiska stadskärnor som är mindre utsatta.

I USA har en lång rad kända varumärken gått i konkurs de senaste åren samtidigt som stora köpcentra står tomma.

I Tyskland är i dag var tionde stationär butik dödshotad, enligt branschorganisationen HDE, som  i början av året larmade om att ”innerstäderna är i yttersta nöd”. Amazon står för hälften av den sammanlagda ehandeln i landet.

Allra värst drabbade är den tyska bokhandelsbranschen. Amazon står för tjugo procent av all bokförsäljning och mindre bokaffärer har stängts över hela Tyskland.

I Storbritannien är det snarare värre ändå. Hela shoppingstråk i London har tömts på fysiska butiker. Brexit förvärrar situationen när pundet förlorar värde och varor blir dyrare.

Varuhusjätten Marks and Spencer kommer att stänga hundra av sina butiker under de kommande två åren. Paradgatan Oxford Street i London har drabbats av utbredd affärsdöd, trots att 200 miljoner årligen besöker gatan. I februari slog HMV, världens största musikaffär igen.

I Sverige har vi hittills bara sett början på den här utvecklingen. Men Amazon har gjort långtgående förberedelser för att attackera svenska marknader – och har dessvärre välkomnats med öppna armar i de kommuner där man hittills etablerat sig.

Den svenska bokhandeln skulle kunna ha räddats med ett återinförande av fasta bokpriser, åtminstone för första året eller halvåret efter publicering. Men någon politisk vilja för ett sådant förslag är tyvärr inte så trolig.

Oxford Street, Londons paradgata, drabbad av affärsnedläggningar. Foto: Tomas Oneborg/SvD.

Var tionde art på jorden utrotningshotad

Bilden från IPBES.

Under våren publicerade FN en skakande rapport om ”hotade arter” på jorden. Var tionde av värdens åtta miljoner växt- och djurarter hotas av utrotning inom de närmsta decennierna.

Utrotningen av arter går nu tio gånger snabbare än någon gång tidigare under de senaste tio miljoner åren, enligt IPBES, FN:s vetenskapliga expertpanel, som sammanställer kunskapsläget för biologisk mångfald, på samma sätt som klimatpanelen IPCC samlar data om globala klimatförändringar.

På IPBES webbsida presenteras den nya rapporten, som samtliga de 130 länder som är medlemmar i organisationen ställer sig bakom, däribland Sverige och – kors i taket – sedan 2012 också USA. Där finns också goda möjligheter för den vetgirige att skaffa sig fördjupad och detaljerad kunskap.

Människans härjningar i naturen är på alla vis oetiska. Vad gör människan rätt att utrota miljoner arter växter och djur?

Samtidigt drabbas människan som art genom förlusten av biologisk mångfald. Vi går miste om det naturen alltid gett oss, mat, rent vatten, fibrer till kläder, byggmaterial och oändligt mycket mer ändå.

– Den biologiska mångfalden är minst lika viktig för framtiden på jorden som klimatet, säger rapportens ordförande Sir Robert Watson, till Huffington Post. 

När mångfalden hotas förstörs grunden till människans livskvalitet, ekonomier och livsmedelssäkerhet över hela jorden, fortsätter Watson.

Det är inte tillräckligt att lösa klimatfrågan. Den biologiska mångfalden måste också säkerställas. Klimatåtgärder måste göras på ett sätt som inte missgynnar biologisk mångfald, konstaterar Mattias Göthberg i ETC.

Fotnot: För andra gången på kort tid kommer Robert Watson och Kate Brauman från IPBES att på tisdagen 4/6 att vittna för den amerikanska kongressen i Washington under rubriken: “Nature in Crisis: Biodiversity Loss and its Causes”.

Fotnot 2: Så här förklarar IPBES på sin webbsida vad organisationen står för: ”The Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services (IPBES) is the intergovernmental body which assesses the state of biodiversity and of the ecosystem services it provides to society, in response to requests from decision makers.”

Bilden från IPBES.

Bonnier vill lägga ner Medievärlden

Bonniers vill lägga ner Medievärlden och låta sajten gå upp i papperstidningen Dagens Media, med en helt annan profil. Med Medievärlden försvinner en av de viktigaste informationskällorna om medier i Sverige och världen.

Bonnier Business Media vill lägga ner Medievärlden.se, som är en av de viktigaste källorna till initierad information om medier och samhälle, i både Sverige och omvärlden.

Det är en stor förlust för alla som följer den snabba och dramatiska förvandlingen av mediebranschen. Det behövs fler snarare än färre röster för att belysa och skapa förutsättningar för debatt om mediernas framtid och vad det innebär för demokrati och yttrandefrihet.

Bonniers har genom köpet av Mittmedia blivit den helt dominerande medieägaren i Sverige. Företaget borde var angeläget att vidga förutsättningarna för medieinformation i stället för att släcka ner.

Medievärlden ska upphöra som självständig sajt, hette det på ett möte med personalen i onsdags, för att i stället ”uppgå” i Dagens Media, som därmed övertar all bevakning av medier inom BBM.

Därmed försvinner totalt fyra tjänster från kommunikation på BBM, som förutom Dagens Media och Medievärlden även innehåller Resumé.

Både Resume och Dagens Media har ett fokus som är marknadsorienterat. Så här heter det i presentationen av Dagens Medier 5/2019:

”Vi träffar CNN-ägda Great big Story som avslöjar hur de får klippen att flyga i sociala medier.”

”Så får man annonseringen att lyckas i sportkanalerna. Spelexperten Niklas Odén, partner manager på United Screens, bjuder på sina bästa tips.”

”Midsommarkampanjen som McDonalds nyligen lanserade resulterade i världshistoriens dyraste Bog Mac.”

Bonnier Lifestyle har tagit över redigeringen av Dagens Media och Resumés pappersmagasin. Man går från 15 till 11 tjänster totalt inom kommunikationsbenet, heter det.

En anledning till ihopslagningen är även att göra Dagens Media och Medievärlden mer lönsamma, säger Fredrik Svedjetun, chefredaktör för Dagens Media och Resumé.

Medievärldens chefredaktör och ansvarige utgivare Axel Andén lämnar Medievärlden efter 13 år för att ta bli chefredaktör för Haparandabladet.

Fotnot: Medievärlden startades 1920 som Pressens tidning och gavs då ut av Tidningsutgivarna. 2006 bytte tidningen namn till Medievärlden, och 2009 blev tidningen helt digital. Tidningens drevs från 2014 av redaktionens dåvarande medarbetare, som ägde bolaget gemensamt. 2017 köpte Alma Talents upp Medievärlden från de anställda. 2018 köpte Bonnier både Medievärlden och Dagens Media från Alma Talents.

Transparens: Artikelförfattaren har sedan våren 2016 varit knuten till Medievärlden som fristående bloggare i mediefrågor ”om publicistik och pressfrihet”.

Bokförlaget Alhambra tvingas lägga ner

Bokförlaget Alhambras nya HQ, i Wadi Dra i södra Marocko, Casban i Agdz.

Alhambras förlag i Furulund nära Lund lägger ner efter att under 32 år ha publicerat böcker i många olika genrer, men med fokus på översättningar från arabiska och franska. Den hängivne förläggaren Hesham Bahari, med egyptisk-libanesiska rötter, kommer efter sommaren stora delar av året att leva i Dra-dalen i södra Marocko, på randen till Sahara.

Hesham Bahari föddes i Libanon men växte upp i Kairo, där hans pappa var teknisk chef på den prestigefyllda tidningen Al Ahram. Han kom till Sverige för mer än fyrtio år sedan år sedan.

– Jag blev chockerad då över hur lite folk i allmänhet visste om andra länder, om det som låg utanför deras synfält, sa Hesham när jag tidigare intervjuade honom. 

I vår tid med stora grupper av svenskar med rötter i arabiska länder tycker man att arabisk litteratur borde ha en viktig funktion, både för de ”nya svenskarna” och för alla oss andra i det här avlånga landet, där fördomar och islamofobi brett ut sig, inte bara i Staffanstorp.

Bland författarna som Alhambra gett ut under åren kan här särskilt nämnas den uppburne arabiske poeten Adonis, återkommande nämnd som Nobelpriskandidat, den egyptiske nobelpristagaren Naguib Mahfouz, den amerikanske dissidenten Noam Chomsky och den franske sociologen Fernand Braudel.

Men svårigheterna för ett mindre förlag som Alhambra har varit övermäktiga. Statens kulturråds kvalitetsstöd kunde ha fyllt en funktion i sammanhanget. I målsättningen heter det att Kulturrådet ”… ska främja mångfald, kvalitet och fördjupning i utgivning, spridning och läsning av litteratur …”, vilket väl sammanfaller med Alhambras ambitioner. Men Alhambra har alltför ofta blivit förbigånget.

Till det kommer bokhandelns kris, som kan komma att accentueras om Amazon utan restriktioner tillåts lägga under sig den svenska bokmarknaden. Redan i dag har mindre förlag minimala förutsättningar att få sin utgivning väl exponerad i bokhandlarna.

Alhambras tre sista titlar är planerade till hösten 2019. Det handlar om två romaner, ”En överflödig kvinna” av libanesen Rabih Alameddine, och ”Pickles- och godisförsäljarens tidsresor” av egyptiern Khairi Shalabi, samt ”Profetens kvinnor”. 

Den sistnämnda boken består av en dekonstruering i skönlitterär form av legenderna kring profetens talrika hushåll, skriven av den marockanska psykoanalytikern Houria Abdelouahed. Författaren har även översatt Adonis storverk, Boken – Platsens gårdag nu, till franska, samt arbetat de sista åren med våldtäktsoffer från kriget i Syrien.

Det blir tomt efter Alhambras nedläggning.