Skånes dansteater intar scenen i Helsingborg

The View from Here. dansföreställning av Tilman O’Donell, Skånes Dansteater. Foto: Thomas Zamolo.

Koreografen Tilman O’Donell fick i december frågan om han för Skånes dansteater kunde göra en föreställning för åtta dansare (och därtill musikern Hendrik Willekens på scen) som kunde ha premiär i mars. De medverkande fick efter pandemins regler inte röra varandra.

Det skulle vara en mobil scenografi på cirkusvis, som kunde snabbt packas upp, fungera en föreställning, packas ihop och transporteras vidare till nästa spelplats.

Sådana har föreutsättningarna varit för Skånes Dansteaters ”The View From Here”. Begränsningens lagar har gällt. Korta och intensiva repetitioner. En avskalad spelplats. En föreställning som i andra konstsammanhangs skulle kunna kallas nonfigurativ eller atonal eller något ditåt. Men som ändå eller just därför blivit spännande som en tiominuters krokiteckning, en skiss visserligen, men ett mästerverk på sitt vis och utifrån sina förutsättningar.

På fredagskvällen var det minsann Världspremiär på ”The View From Here” på Helsingborgs stadsteaters stora scen, omvandlad till både ett slags repetitionslokal och en scen för ett ambitiöst balettkompani som arbetar med dansens grundforskning.

Det är en pandemiströmmad föreställning, men den visas bara för oss som har biljetter till den givna föreställningstiden. (Bra. Men också illa, hade så gärna gått tillbaka och sett om både hela föreställningen och särskilt vissa partier som den magiskt rituella slutscenen.) 

På scengolvet är spelplatsen markerad med en vita matta. Utanför den ståt stativ för belysning, där finns sladdar kors och tvär och annat som är ur ”spel”. 

Jag ser dansen ur olika perspektiv, hela scenen i publikperspektivet från den för kvällen tomma salongen där annars mer än 500 dansentusiaster borde suttit bänkade. Och aktörperspektivet, sådant de medverkande ser varandra, min upplevelse beror vad jag ser, hur jag ser.

En inledande tystnad bryts efter tio minuter av gutturala skällande röstljud. De medverkande faller in i en gemensam linje, blir en kropp, stående, sedan sittande, sedan vaggande med överkroppen. Koreografen skissar vidare, bryter upp, finner nya rytmiska mönster, i kroppsspråket och stämbandsljuden.

Lite senare sugs aktörerna in i en dance macabre – som nog är en hyllning till livet och de levande. Som främmande språk är både kroppsspråket och röstspråket. Jag har ingen ordbok och det finns inga ord att slå upp, bara att se, lyssna, känna rytmerna rulla genom mig.

Finalen är som en tidernas gryning före språket. En av dansarna är den människa som i människoblivandets urtid reser sig från alla fyra, blir en bakbensstående, söker kroppsspråkets och stämbandsspråkets grammatik.

Nu överdriver jag. Men så kändes det faktiskt.

Det var ju världspremiär i Helsingborg. Och bättre ändå, föreställningen innebar den första dagen för ett framtida flerårigt samarbete som jag tror mycket på, mellan Helsingborgs stadsteater och Skånes Dansteater.

Fotnot: Dansare i föreställningen: Zardoya Abaurrea , Pilar Maria , Matthew Branham, Kit Brown, Samuel Denton, Laura Lohi, Yiorgos Pelagias, Marion Rastouil, och Kristian Refslund.

Koreografi: Tilman O’Donnell, Musik: Hendrik Willekens, Ljusdesign: Thomas Zamolo.

Skånes Dansteater och Helsingborgs stadsteater. Föreställningen gavs den 5 mars och kan inte ses i efterhand.

The View from Here. dansföreställning av Tilman O’Donell, Skånes Dansteater. Foto: Thomas Zamolo.

Helsingborg omvandlades totalt mellan 1883 och 1901

Helsingborgs centrum 1883. Vykort.
Helsingborgs centrum 1901.

På Facebooksidan Helsingborg – Förr & Nu, en sluten grupp, hittar jag två spännande bilder av Helsingborgs centrum, utlagda av #Ingegerd Hamilton. Den övre är från 1883 och den yngre har tagits 1901, båda från Kärnans topp.

18 år skiljer de båda bilderna åt, som mellan 2004 och 2021. Ändå är skillnaden mellan de båda äldre bilderna otroligt mycket större än vad två jämförbara bilder från 2000-talet skulle ha varit.

I den andra bilden går en hel del att känna igen i våra dagar, som rådhuset och tullkammaren. På båda bilderna finns den gamla lyktstolpen som står där än i dag. 1883 gissar jag att den tändes av lykttändare.

På bilden från 1883 ligger segelfartyg i hamnen. Stortorget mynnar i det gamla rådhuset. 1901 är segelfartygen borta, det gamla rådhuset likaså. I stället kråmar sig då det alldeles nya rådhuset högt över den omgivande bebyggelsen. Vad har hänt och på så kort tid, 18 år?

Genom slaget vid Helsingborg 1710 besegrade Magnus Stenbock danska trupper. 8000 soldater och hundratals civila dödades. Staden var krigshärjat och nedbränd

En lång nedgång för Helsingborg följde. Året efter drabbade pesten Helsingborg och klingade av förts 1712. Pesten följdes av nödår och svält. 1719 bodde här 800 personer i en ”rövarkula”. Vid mitten av 1800-talet fanns 4000 invånare i det Helsingborg som då var den femte största staden i Malmöhus län, efter Malmö, Lund, Ystad och Landskrona.

Under andra hälften av 1800-talet sexdubblades befolkningen till 25000. Järnvägen, havrehandeln och industrialiseringen satte fart på utvecklingen. Mark erövrades från havet och nya hamnar byggdes. På 1880-talet byggdes arbetarstadsdelen Söder. Befolkningstätheten i några kvarter var jämförbar med den i slumdistrikten i London, skriver konstvetaren Gregor Paulsson i ”Svensk stad”. Han berättar om en statarfamilj som 1885 flyttade från landet till Helsingborg, där arbetstiden kunde vara 14-16 timmar.

Helsingborgs rikedomar byggdes med kolonialismens principer. Råvaror från tredje världen – som Gummifabriken (grundad 1891) och Zoëgas kaffe (grundat 1886) – och utveckling och välstånd här. På Gummifabriken fanns startåret 50 anställda, sex år senare 400.

De väldiga urbana förändringarna skapade en helt ny stadsbild i centrala Helsingborg på några decennier. Det är den vi ser genom att jämföra de båda bilderna här.

379 barn fick 2020 namnet Mohammed. hotas Sverige??

””Spyr”, ”Vidrigt”, ”Fy fan”, ”Skit under min sko” – kommentarerna på SD/Riks webbsida talar sitt eget språk.

Sverigedemokraterna varnarför nyfödda spädbarn och målar ut dem som ett hot mot landet. Det är en partitradition med djupa rötter, skriver Niklas Orrenius i Dagens Nyheter. Han utgår från ett aktuellt fall.

I SD:s nya mediekanal Riks rapporterades således att Mohammed var det näst vanligaste namnet bland nyfödda pojkar i Blekinge år 2020. Nyhetsuppläsaren konstaterade vidare att ”Övriga orter i Sverige där Mohamed var ”näst vanligast” var Malmö, Hultsfred och Eksjö”.

Nationellt ligger Mohamed på 37:e plats som namn på nyfödda pojkar, enligt SCB:s statistik. Det är ett av de namn som minskat kraftigast från 2019, den 10:e största minskningen, faktiskt.

2020 döptes 379 svenska gossebarn till Mohamed, en minskning med 12,5 procent från 2019 års siffra 433.

Varför fokuserar SD:s nyhetskanal just på Sveriges 37:e mest populära pojknamn bland nyfödda, undrar Niklas Orrenius. Han minns partiets kampanj i november 2010, då Jimmy Åkesson höll ett tal i Köpenhamn på en konferens anordnad av antimuslimska föreningen Trykkefrihedsselskabet. I talet varnade han för muslimer, med Malmö som ett skräckexempel:

”I Malmö har det gått så långt att det vanligaste namnet för nyfödda pojkar är Mohammed”.

Påstående var problematiskt redan då. Dels var det osant. Fake News. De vanligaste pojknamnen i Malmö var 2009 Elias och 2010 Oscar. Men Mohammed var och är ett vanligt namn i Malmö bland nyfödda pojkar. Många muslimer har kommit till Malmö som flyktingar från krig och nöd.

Det värsta problemet är, fortsätter Orrenius att Åkesson värderar människor så olika:

”En bebis som heter Mohammed är en del av ett hot mot Sverige. En bebis som heter Oscar är inte det.”

SD avhumaniserar gång på gång och i olika sammanhang muslimer.

Under partiets landsdagar i Ljungbyhed 2009 var Kent Ekeroth en av huvudtalarna. Han talade klartext:

”Vi är inne i en ny fas av ett uråldrigt krig”, påstod han. Efter ett femton minuter långt angrepp på muslimer och islam slog han fast”att muslimer ”var likadana som på 600-talet”. Deras mål var att ta över Europa och tvinga icke-muslimer på knä. Svenskar skulle ”tvångskonverteras och leva som andra klassens medborgare under förnedrande apartheidlagar eller dödas”.

Efter talet reste sig partitopparna en efter en och applåderade talet stående, däribland Richard Jomshof, Mattias Karlsson, Jimmy Åkesson, skriver Niklas Orrenius som själv var på plats och bevakade evenemanget. 

Tolv år har gått. 2021 varnar SD:s nyhetskanal på Youtube alltså för barn som döpts till Mohammed. 

2020 föddes 113 380 barn i Sverige. 379 av dem fick namnet Mohammed, som är Sveriges 37:e mest populära pojknamn. De vanligaste pojknamnen samma år var Noah, William, Lucas, Hugo och Williams.

I kommentarsfälten hörs anhängarnas nakna rasism: ”Spyr”, ”Vidrigt”, ”Fy fan”, ”Skit under min sko”.

Saudiske kronprinsen måste dömas för mordet

Donald Trump ignorerade under två år mordanklagelserna mot den saudiske kronprinsen Mohammed bin Salman för mordet och styckningen av den regimkritiske journalisten Jamal Khashoggi. Foto: CNN.

Jamal Khashoggi,saudisk-amerikanske journalist, besökte den 2 oktober 2018 Saudiarabiens konsulat i Istanbul. Han skulle hämta nödvändiga dokument för sitt stundande bröllop. Hans fästmö Hatice Cengiz, väntade utanför medan han gick han in på konsulatet – för att aldrig komma ut. 

Inne på det saudiska konsulatet väntade en grupp mördare på honom. Khashoggi slaktades. Hans kropp styckades och bars ut i mindre delar av en grupp män med portföljer. De färdades i ett privatflygplan till Saudiarabien. Planets ägare var den saudiske kronprinsen Mohammed bin Salman. Ingen tullkontroll.

Redan den 16 november samma år rapporterade Washington Post att CIA hade kommit fram till att kronprinsen Mohammed bin Salman hade ”beordrat mordet på Jamal Khashoggi i Istanbul”.

Journalisten Jamal Khashoggi mördades och styckades på det saudiska konsulatet i Istanbul.
Bild: TT/AP/Hasan Jamali/Dagens ETC.

Två dagar därefter, den 20.11.18 utfärdade Donald Trump ett dokument om ”den tragiska händelsen”. Trump slätade över. ”Efter storartade oberoende undersökningar vet vi nu mycket om detta förfärliga brott. … Det kan mycket väl vara så att kronprinsen kände till denna tragiska händelse – kanske gjorde han det eller också gjorde han det inte”. Vid ett annat tillfälle noterade Trump att CIA ”inte kom till någon slutsats om kronprinsens inblandning i mordet, de har vissa känslor, men jag har rapporten”.

De män som verkställde mordet tillhörde kronprinsens krets. Tidigt framkom liknande uppgifter. Men Donald Trump såg till att uppgifter hemlighölls och att det avskyvärda brottet aldrig fördes till domstol, trots att allt pekade på att det utfört på beställning av kronprinsen, som i realiteten är den person som styr Saudiarabien.

I förra veckan publicerade Joe Bidens administration en icke-sekretessbelagd underrättelserapport om mordet på Khashoggi. 

USA:s regering bekräftade kronprinsens roll i mordet. Men man gick inte vidare. 

I tidningen Dagens ETC publicerades på tisdagen ett inlägg av Amrit Singh, jurist vid Open Society Justice Initiative. Hon kräver där att den saudiske kronprinsen måste ställas till svars för det ohyggliga mordet.

 Amrit Singhs organisation uppmanar nu ”EU och andra länder världen över att sluta sälja vapen och militär utrustning till Saudiarabien och att belägga kronprinsen, och alla andra som bär ansvar för mordet, med finansiella sanktioner och reseförbud. Att inte följa upp med dessa åtgärder vore samvetslöst. … kränkningar av mänskliga rättigheter kommer inte längre att ignoreras för att möjliggöra vapenaffärer på mångmiljardbelopp.”

USA, Storbritannien och Frankrike är tre av de största vapenexportörerna till Saudiarabien. Men också Sverige har en betydande vapenexport till Saudiarabien. Denna vapenexport möjliggör att av vår tids värsta brott mot mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt: bombandet av civila mål i grannlandet Jemen.

Salem, six, sits on a bed at a malnutrition intensive care unit at a hospital in the Red Sea port city of Hodaida in Yemen. Bilden från 2016.

Jemen hotas nu av en massiv hungersnöd till följd av Saudiarabiens skoningslösa krig. Miljoner människor hotas av svält, skriver The Guardian. Redan lever två av tre jemeniter under svältliknande omständigheter. Kriget har slagit sönder ekonomin och all offentlig service. 

Värst drabbas barnen. Hälften av alla barn under fem år står inför akut undernäring. Många kommer utan behandling att dö. De som överlever får skador för livet. Sjukdomar som kolera, difteri och mässling dödar ett barn var tionde minut i Jemen. FN-talesmän säger att svälten i Jemen ser ut att bli den värsta för mänskligheten på decennier.

Som en kontrast till rapporteringen av den saudivållade svälten i Jemen står uppgifterna om den saudiske kronprinsen Mohammed bin Salman. Ska han få fortsätta att resa till sitt 300-miljonerdollar slott i Frankrike, som om inget hänt? Det franska 1700-talsslottet nära Versailles har kallats för ”världens dyraste privathem”.

Den saudiske prinsen och härskaren Mohammed bin Salman och hans 1700-talsslott nära Versaille, vilket har betecknats som världens dyraste privata bostad.

Otto von Friesens bilder växer i betraktarens öga

Flytta hemifrån. Foto: Otto von Friesen. Ur hans bok ”Det tredje ögat”.

Att fotografera är att se.  Kameralinsen är också ett öga, ett tredje öga, skriver författaren och fotografen Otto von Friesen i efterordet till sin personliga fotobok ”Det tredje ögat” edikt.

I vår tid hålls mobiltelefonens kamera vidöppen mot Facebook och Instagram. Dess bilder från våra liv definierar ofta vad vi gör och vem vi vill vara, som skuggor av det nyss upplevda.

Otto von Friesen.

Ottos bok är något annat, ett personligt urval bilder från ett liv bakom kameran. De flesta fotografierna i boken är i svartvitt och tekniskt sätt reliker från den silverbaserade fotografins tid. De är framtagna i ett mörkrum. Vi som varit med minns dofter och upplevelser från mörkrummens magiska platser. De kan vara specialbelysta för att framhäva effekter, är fixerade och sköljda, torkade i en press, monterade. Kopiorna är framtagna med en känsla och teknik som krävde erfarenhet och speciell yrkesskicklighet.

De som inte framkallade och kopierade själva fick lämna in sina rulllar. Kodak hade som slogan ”Press the button and we’ll do the rest”, som min kompis fotografen Yngve Baum ofta påminde om. I de digitala kamerornas och telefonernas tid gäller andra kriterier, ofta att ur flöden av bilder, välja vilken som råkat bli bäst.

Fast visst, grunden är densamma, den fotograferandes förmåga att se bilden innan pekfingret mot avtryckaren slutligen frusit ett stycke tid, om inte för evigheten, så en bit på den vägen.

Den allra första bilden i boken, ”Flytta hemifrån”, visar ett barn och en soptunna på en bakgård, en pojke med sammanbiten min och en liten väska, som om han är på väg att rymma hemifrån. Är det Otto som liten, undrar och hoppas jag? 

Fast egentligen spelar det ingen roll. Pojken ska inte flytta hemifrån. Eller? Jag kan inte tro det. Den talar till mitt omedvetna, signalerar uppbrott, rymma, ge sig ut i livet – och bär på en gåta som är något annat än vad jag tror. Det är allt jag kan veta.

”Det tredje ögat” är betraktarens bok. Jag ser bilderna med mina förväntningar och fördomar, jag nalkas bildernas gåtor, som saknar svar – för den som inte ihärdigt frågar ut fotografen, om han nu ens själv minns situationen och avsikten när en viss bild togs. Därmed skulle man kunna säga att bilden fått ett eget liv, i betraktarens blick och bortom fotografens intentioner.

Bokens bilder saknar tidsangivelser och för det mesta anges inte platsen där de tagits. Det är bilder tagna under ett långt liv, från olika livsåldrar, på resor men också hemmavid. Jag ser dem, lägger in mina egna referenser i mitt seende, tolkar form och innehåll, berörs.

Krukmakare Hugo Anderberg. Foto: Otto von Friesen.

Genom en ”innehållsförteckning” med tumnagelsbilder sist i boken med ett eller ett par ord till varje bild ges lösa ingångar till vara bild.

Det är också en osedvanligt vacker bok, tryck på matt papper med linnepärm.

Jag gillar”Drömmen om en båt, bokens omslagsbild, en träbåt upplagd på land på en bakgård, där tvätt i bakgrunden hänger på tork, nära några tunnor och utedass. Den ser ut att ha varit med om en hel del på haven och behöver väl fixas till innan nästa färd.

Fotnot: Otto von Friesen är min vän och jag har till hans bok skrivit en eftertext, ”I betraktarens öga”.

Drömmen om en båt. Foto: Otto von Friesen. Ur hans fotobok ”Det tredje ögat”.

USA ökar sin militär i Norge också med atomubåtar Arktis front mot ryssland

Joe Biden fullföljer Trumps nya strategi för Arktis, ”aBlueArctic”. Skärmdump.

Ett nytt kallt krig pågår just utanför Norges nordliga gräns. Det nya kalla kriget har inga fronter men pågår över ett stort arktiskt område. Två stormakter, USA och Ryssland, vill båda ta kontroll över området, som både är militärstrategiskt viktigt och rymmer stora naturresurser, skriver Erik Veum för NRK, den norsk radion.

USA:s nya strategi ”A Blue Arctic” inleddes av Donald Trump men har vidareförts och utvidgats av Joe Biden, vilket innebär kraftigt utökad militär närvaro över Norra ishavet.

Flera hävdar att strategin gör norrmännen tryggare. Andra hävdar det motsatta, skriver Veum diplomatiskt.

Genom den nya strategin kan USA möta möjliga ryska attacker över ishavet och norra Atlanten. De kan också därifrån anfalla ryska mål på land i Ryssland.

Ryssland å sin sida vill kontrollera området utanför sin kust och alldeles särskilt utanför Kolahalvön, där den ryska Nordflottan har sin bas. Bara några mil från den norska gränsen ligger de närmsta militärbaserna, där de strategiska u-båtarna utgör kärnan. Kommer amerikanerna för nära uppfattas det som ett hot.

Isen har varit ett skydd för den långa ryska landremsan mot Norra ishavet. När isen nu smälter upplevs det som ett hot av Ryssland.

Några veckor innan Joe Biden skulle sväras in som president presenterade Trumps dåvarande marinminister, Kenneth Braithwaite, USA:s nya strategi för Arktis, som främst rör den amerikanska marinens flyg och fartyg, men också marininfanterister tränade för arktisk krigföring. Det innebär ökad amerikansk militär närvaro utanför ryska kustområden i norr, skriver norske skriver Erik Veum vidare. Det innebär också fler fartyg, flygplan och ubåtar i och på Nordsjön, Norska havet och Barents hav. 

Fyra amerikanska bombplan B1-B Lancer har i dagarna kommit från Dyes Air Force Base i Texas till Ørlands flygplats nära Trondheim, med 200 amerikanska soldater. De ska träna i luftrummet nordväst om Ryssland och kan utrustas med långtgående kryssningsmissiler.

Det har vært en stor økning i antall allierte ubåter utenfor kysten av Norge. Amerikanerne ønsker å anløpe Tromsø med sine atomubåter. FOTO: PAUL FARLEY / AFP.

Nu har Tromsø blivit hamn för amerikanska reaktordrivna ubåtar, som är eller kan bestyckas med kärnvapen. I höstas fattade staden beslut om detta, trots att många demonstranter utanför rådhuset i Tromsö krävde att inga atomubåtar skulle komma till staden.

Både amerikanska och ryska kärnvapenbestyckade ubåtar har länge patrullerat under den nu smältande polarisen för att i händelse av kärnvapenkrig kunna svara med snabb vedergällning utan att själva upptäckas. När isen nu smälter måste strategierna omprövas.

– Vi vil ikke ha ubåter hit, fulle av ting vi ikke har peiling på. I verste fall kan det føre til at vi får et Tsjernobyl, stort eller lite, sa fredsaktivisten Guri Helene Hansen till NRK. Hon menar att beslutet är ett förräderi mot befolkningen i området.

Också Greenpeace har engagerat sig i frågan.

– Att tillåta atomubåtar i norska hamnar och farvatten är som att spela rysk roulette  med människor och natur, Nato-roulett, sa Frode Pleym, ledare för Greenpeace Norge till NRK i maj 2020.

När Arktis blir en konfrontationszon mellan USA och Ryssland innebär det att Sverige vare sig vi vill eller inte blir inblandat. Ska amerikanska atomubåtar tillåtas också i svenska hamnar??

USA trener på å etablere provisoriske baser ute på isen i Arktis. 
FOTO: US NAVY.

En människa kan mördas men inte hans idéer. OLOF PALME sköts för 35 år SEDAN

Utdrag från en valdebatt i Västerås den 28 augusti 1985, ett halvår före mordet. Olof Palme talar om privatiseringar och vinstdrivande företag inom vård och skola.

En människa kan mördas men inte hans idéer”, sa Anna Lindh. I dag är det 35 år sedan Olof Palme mördades på Sveavägen i Stockholm efter ett biobesök. Mycket av det offentliga samtalet om Olof Palme har handlat just om mordet och om jakten på mördaren, mindre tyvärr om de idéer han hela sitt politiska liv pläderade för med engagerad talekonst, som vi varken förr eller senare hört i svensk politik. Idéer som dessvärre inte är särskilt framträdande i dagens politiska samtal.

På nätet och i synnerhet på Youtube finns mängder av Olof Palmes tal bevarade, både genom korta utdrag och genom filmade längre tal och debatter. Jag söker mig fram, lyssnar på vad jag hör Palme säga och förundras över hur det han säger så självklart kan tolkas som en röst i dagens politiska debatt.

De senaste decenniernas hejdlösa privatiseringar av det svenska samhället har omvandlat skola, sjukvård, äldreomsorg och mycket annat från grunden. Skattemedel går direkt till privata skolor som gör mångmiljonutdelningar till de ägare som efter några köp- och sälj-turer ofta kan sitta i länder som USA. Engelska skolan är ett exempel.

I Västerås deltog Olof Palme på dagen ett halvår före sin död, den 28 augusti 1985, i en debatt i Västerås med dåvarande moderatledaren Ulf Adelsohn. Utsnittet i bifogade film handlar om vinstdrivande företag inom offentlig verksamhet, något som Palme avvisar med hetta. Han säger bland annat:

– Den amerikanska privatiserade sjukvården är dyrare och sämre på väsentliga punkter än den svenska.

I dag 35 år senare ökar privatiseringen av vården snabbt i Sverige. Turerna kring hur det privata nätbolaget skulle ta över 1177 i Stockholm är ett fullständigt bisarrt exempel på detta. Palme skulle gått i taket om han levat. Men åter till talet.

”Jag släppt gärna fram alla möjliga privata initiativ, som kollektiv och ideella föreningar”, fortsatte Palme. Men när de stora företagen ger sig in för att tjäna pengar till exempel på barnomsorgen där blir vinsten det viktiga och barnen kommer i kläm.”

Lägger också ut en film från ett helt annat sammanhang, där Mikael Wiehe presenterar ”en av landets största artister”.

Olof Palme.Bild: PAOLO RODRIGUEZ / TT

För fem år sedan på morddagen skrev på Helsingborgs Dagblads kultursida Palmes utbildningsminister Bengt Göransson om ”vad som gjorde Palme till en stor ledare”, Göransson var under en följd av år regelbunden medarbetare på kultursidan. Han skrev bland annat:

”Olof Palme hänvisade som politiker ofta till moraliska värderingar för sina ställningstaganden. Han skilde sig från de flesta av de ledare som framträtt på den politiska arenan senare – med Göran Persson och Fredrik Reinfeldt som de tydligaste exemplen – genom att inte bygga sitt ledarskap på beslutsförmåga och handlingskraft, utan just på värderingar.”

Ett tydligt exempel på den saken berättar Thage G Peterson, som bland annat var Palmes försvarsminister, om i sin bok ”Olof Palme som jag minns honom” (Bonniers). Han nämner att Ragnar Thoursie var en av Olof Palmes favoritförfattare och att Palme gärna citerade och läste hans dikt ”Sundbybergsprologen”, som handlar om framtidens samhälle, ”framtidens stad”.

… från nöd / till frihet från fruktan den strävan / som är lika för oss alla. En öppen stad, / ej en befästad, bygger vi gemensamt. / – Dess ljus slår upp mot rymdens ensamhet.

Frige Nelson Mandela! Mikael Wiehe presenterar ”en av landets främsta artister”.

Postnords propaganda påminner om Bagdad-Bobs

Svensk postkupépersonal i verksamhet. Nordisk familjebok 1915.

Posten i Skåne delas ut ”varannan dag” sedan den 1 februari. Provinsen blev först i Sverige med nyordningen, resten av landet ska följa efter.

”Varannan dag” betyder ena veckan må-on-fre och påföljande vecka ti-to, alltså fem dagars utdelning under en tvåveckorsperiod, vilket är en halvering mot tidigare. Det är inte varannan dag, snarare var tredje. 

Postnord har därtill kraftigt reducerat tömningstiderna av brevlådor till kl 09.00 för de allra flesta – och höjt portot hutlöst, allra värst utlandsportot. Det är ett dysfunktionellt och inkompetent företag i mina ögon. Man är ointresserad av att hantera brev, trots att det varit PostNords huvudsakliga uppdrag och är viktigt också i dag, även om brevmängden minskat. Och man tycks inte kapabel att vara marknadsledande på den paketutdelning som följt i spåren av snabbt ökad e-handel och som borde kompensera företaget för bortfall av portoinkomster från brev.

Bagdad-Bob 2003: ”Jag garanterar, det finns inga amerikaner i Bagdad. Ni kan vara lugna, Bagdad är säkert. Fotomontage.

Nu har också dagstidningar med delvis postutburen upplaga protesterat. I Expressen gick häromdagen Gabriel Ehrling Perers, chefredaktör för Avesta tidning till skarp attack mot Postnords nya varannandagsutdelning. 

Perers jämför Postnord med Iraks informationsmonister Bagdad-Bob, som när USA anföll Irak 2003 in i det sista hävdade att Irak jagade iväg flyende amerikanska soldater.

Fortsatt måttfulla portohöjningar bidrar till en robustare postservice”, skrev en propagandachef på Postnord – varpå företaget på 13 månader höjde portot med en tredjedel. Nästa steg i Postnords självutveckling kallas ”Framtidens post”, varannandagsutdelningen. 

Perers pekar särskilt på hur hans tidning, och andra med postdistribution, drabbas av ”Framtidens tidning”: Hur lockande är en fredagstidning i lådan framåt skymningen på måndagen”?

SR:s mediemagasin Medierna rapporterade nyligen att tio procent av ”postprenumeranterna” på Ystads Allehanda, Kristianstadsbladet och Trelleborgs Allehanda sa upp tidningen redan första veckan med varannandagsutdelning.

Gabriel Ehrling Perers är upprörd. De tidningsläsare som drabbas bor mest i glesbygd och är i regel föga digitala:

”Det politiska ansvarstagandet för raserandet av Postnords grunduppdrag har lyst med sin frånvaro. Strax innan jul vaknade Kulturdepartementet och gav Myndigheten för press, radio och tv ett uppdrag om att utreda möjligheter till en särlösning för just dagstidningarna. Än är dock inget klart, i Skåne är skadan redan skedd. Och varken näringsminister Ibrahim Baylan (S) eller landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) tycks bekymra sig nämnvärt över att statens service i lands- och glesbygd försämras radikalt.”

Nog borde Posten förbli statlig infrastruktur, som i de flesta andra länder. Vem har vunnit på ambitionen att privatisera verksamheten? Några få paketutdelande mest 08-företag. De som förlorat är förstås främst alla som lever i glesbygd, men också medborgare i allmänhet och som här beskrivits ett antal mindre dagstidningar.

Forneyptiskt postbud, omkring 1500 f Kr. Efter en gravmålning i Tebe. Nordisk familjebok 1915.

Stort förtroenderas för Ebba Busch och KD minskar

Fotomontage från Dagens Nyheter. Grafik: Elin Lindwall Bilden av Ebba Busch har tagits av Alexander Mahmoud.

Sverige har ”med berått mod” tillåtit coronaviruset att spridas i Sverige, sa KD-ledaren Ebba Busch i partiledardebatten i början av sommaren. Hon anklagade regeringen för att medvetet ha accepterat hög smitt spridning och kallade också regeringens hantering av pandemin för ”dysfunktionell”.

– Men det vi kan säga för Sveriges del är att det stora antalet människor som sörjer är ett resultat av att Sverige med berått mod tillåtit en stor smittspridning. I februari lät man tusentals svenskar landa på Arlanda från områden som redan hade stor smittspridning. Sedan lät man dem gå rakt ut fritt i samhället, sa hon, enligt SVT.

När Ebba Busch på onsdagskvällen intervjuades i SVT:s nya satsning ”30 minuter” av Anders Holmberg fick hon frågan om hon stod fast vid sitt påstående om ”med berått mod”. Hon hävdade också att KD gång efter gång talat om för regeringen hur den skulle göra, ”vi har varit den största oppositionen mot S”. 

Det var pinsamt och obehagligt att höra. Utfrågaren Anders Holmberg hade gått igenom vad Busch sagt i mediala sammanhang under våren 2020 – och där fanns inga sådana synpunkter. 

Ebba Busch var irriterad. Hon sa arrogant gång på gång att hon fick fel frågor. Hon ville tala om ”KD:s välfärdspolitik”, inte om samarbetet med sverigedemokraterna. Inte om SD över huvud. Och allra minst om hennes dubiösa husaffär:

– Om du inte tål svaret så bör du inte heller ställa den frågan. 

Hur kan en partiledare uttrycka sig på det viset. Det är en häpnadsväckande självgodhet.

Efter ett inlägg på sociala medier där Ebba Busch ifrågasätter den 81-årige hussäljaren Esbjörns juridiska ombud och hänvisar till gamla brottsdomar har hon nu anmälts till särskilda åklagarkammaren för förtal.

I en krönika skriver Aftonbladets Lena Melin att ”det gungar under Ebba Buschs fötter. I den senaste akten i dramat om hennes husköp tar hon till fulargument som inte har med saken att göra.”

På torsdagskvällen rapporterade DN att förtroendet för Ebba Busch rasat, från 34 till 22 procent, sedan förra mätningen i april.

– Vi har inte sett ett större tapp mellan två mätningar för en partiledare tidigare, säger Nicklas Källebring på Ipsos.

Det förefaller vara mera hennes bristande hantering av det misslyckade husköpet som spelat in än hennes politiska oskicklighet, eller en kombination. Hon har också uppmärksammats negativt för festande trots coronarestriktioner. 

Också liberalernas Nyamko Sabuni är illa ute. Endast 8 procent av väljarna uppger att de har stort förtroende för henne, att jämföra med 13 procent i förra mätningen. Ingen ledare för hennes parti har hamnat så lågt under de två decennier som mätningarna har gjorts.

KD:s opinionssiffror har också under en längre tid minskat rejält och ligger i den senaste undersökningen på fem procent. 

Från onsdagens SVT-sändning av Anders Holmbergs utfrågning av KD-ledaren Ebba Busch. Skärmdump.

Lawrence Ferlinghetti – Den siste beatpoeten, död

Lawrence Ferlinghetti, utanför City Lights i San Francisco. Foto: Clay Mclachlan/AP/TheGuardian.

Beatpoeten Lawrence Ferlinghetti avled i måndags 101 år gammal. Han var inte bara poet utan också förläggare, konstnär och politisk aktivist, en bohem, som var en av grundarna till den legendariska bokhandeln City Lights Bookstore i San Fransisco. Han var central bland beatgenerationens författare, som Jack Kerouac, Allen Ginsberg och William S. Burroughs. Med hans död är de alla borta.

Från bokhyllan plockar jag fram några av Ferlinghettis böcker, köpta också på City Lights där jag varit några gånger.

Jag läser några rader ur ”A far Rockaway of the Heart”, poem #19:

So rent a museum / and see yourself in mirrors – / In every room an exposition / of a different phase in your life / with all your figures and faces / and pictures of all the people who / passed through you / and all the scenes / you passed through / all the landscapes of living / and longing and desiring / and spending and getting and doing and dying / and sighing and laughing and crying …

And walking through the house of yourself / you climb again to all / the rooms of yourself …

Ferlinghetti identifierade sig som en ”filosofisk anarkist” och blev värd till många sit-ins och protester i City Lights. Han betraktade poesin som ett socialt verktyg, inte bara reserverat för de intellektuella.

1955 hörde han Allen Ginsberg läsa sin dikt Howl (ungefär ”Skriket”). Ginsburg sände dikten till London där den trycktes och därpå skeppades till San Fransisco, där boken beslagtogs. Både Ferlinghetti och Ginsburg fängslades för att ha brutit mot ”sedlighetslagar”.

1958 publicerade Ferlinghetti sin första diktsamling, A Coney Island of the Mind, som såldes i över en miljon exemplar. Den följdes av mer än femtio böcker, diktsamlingar, romaner och reseskildringar.

På sin hundraårsdag 2019 intervjuades han av brittiska The Guardian och sa att han fortfarande drömde om en politisk revolution i USA, trots att ”USA inte är moget för någon revolution. … Det krävs en helt ny generation som inte glorifierar det kapitalistiska systemet … en generation som inte sitter fast i fällan jag, jag, jag.”

Ferlinghetti föddes i New York 1919. Hans pappa var italiensk immigrant och drev en liten mäklarfirma men dog innan sonen föddes. Innan Lawrence fyllt två hamnade mamman på mentalsjukhus. Han togs om hand av en släkting, ”tant Emily” som tog honom till Strasbourg i Frankrike där han lärde sig franska innan han kunde engelska.

Fotnot: Ulf Peter Hallberg, författare och översättare, berättar om den bortgångne beatpoeten i radions OBS Kulturkvarten, lyssna här: Lawrence Ferlinghetti var drömmarnas beskyddare

Mr. Ferlinghetti, standing, in 1957 at a poetry reading. He was a prolific writer of wide talents and interests whose work evaded easy definition.Credit…Nat Farbman/The LIFE Picture  Collection.