Goran Kapetanović om när kriget kom till Sarajevo

Filmaren Goran Kapetanović Foto: Mattias Ahlm.

”Det en gång var en pojke i Sarajevo som älskade filmer och som överlevde ett krig”, berättade filmaren Goran Kapetanović i torsdagens Sommar i P1. Det handlar om hur kriget bryter ut i Sarajevo våren 1992 och hur han själv och hans familj drabbas.

Familjen bor i en stor lägenhet med mycket böcker i ett höghus i centrala Sarajevo, lever ett gott liv. En kväll ser Goran en film som drabbar honom med full kraft, Emir Kusturicas ”Zigenarnas tid”. En annan dag är han ute med sin flickvän. De kommer överens om att träffas påföljande dag. Då ska de ligga med varandra för allra första gången.

Men något kommer emellan. Kriget.

När den 17-årige Goran ska smita ut ur lägenheten till sitt möte hör han skott. I trappan är kaos. Folk har börja fly från sina lägenheter med vad de kan bära med sig. Man skruvar av namnskyltarna och kastar bort dem, därför att namnen avslöjar etniciteten.

När han kommer till flickvännens bostad i ett annat höghus har strömmen gått och hissen är ur funktion. Kaoset har på kort tid tilltaget. Han inser att kriget har börjat.

Hans egen familj förskansar sig i husets skyddsrum. Byggnaden träffas av granater. Hans pojkrum träffas och blir utblåst, förvandlas till ett tomrum. När familjen flyr har han nästan inget att bära med sig.

Familjen lyckas få plats på ett flygplan som lämnar den alltmer trasiga staden och kommer till Sverige som flyktingar.

Men hans pappa stannar i Sarajevo. Stannar bland bomber och ruiner. Varför vår vi inte veta, inte heller hur det går för honom.

För mig blir det här årets starkaste Sommar-program, med en röst som tränger genom tidens brus, som i ett filmiskt upplagt radioprogram har något mycket väsentligt att säga om krig och flyktingskap.

[Jag hör Ulf Kristerssons hesa röst som en papegoja i en ekokammare upprepa att ”flyktingar är en belastning” – men jag vill inte släppa in honom i den här texten.]

Goran Kapetanović använder i sitt program medvetet inga etniska markörer, som bosnier, serber, kroater. Det är välgörande. De jugoslaviska sönderfallskrigen drevs av starkare krafter än av grannar som ogillade varandra.

Samma aprildagar 1992 då kriget bröt ut i Sarajevo befann jag mig i Belgrad, med en flygbiljett till Sarajevo, som jag besökt några månader tidigare, i december 1991. Vid det tidigare besöket rådde krig i Kroatien men inte i Bosnien. Alla talade om och fruktade att kriget skulle komma också dit. Nu skedde det – och följderna blev fasansfulla, så många fick fly, så många civila dödades.

I år är det trettio år sedan de jugoslaviska krigen började 1991. I Sverige lever många med ”jugoslavisk” bakgrund i familjer som kommit hit som arbetskraftsinvandrare eller som flyktingar. Också för deras skull borde diskussionen om hur de jugoslaviska krigen uppkom och vad som drev dem föras på ett annat vis.

Det samma gäller frågorna om flyktingar, migration och integration. Det är förnedrande för ett land som Sverige att tillämpa tillfälliga uppehållstillstånd som huvudprincip för flyktingar från krigens helveten.

Fotnot: Goran Kapetanović föddes i Sarajevo i december 1974. Han är i dag svensk manusförfattare och regissör bosatt i Malmö. Bland hans mest kända filmer kan nämnas ”Min faster i Sarajevo” (2016) och TV-serien ”Kalifat 2020).

Du kan lyssna på hans Sommarprogram här.

HRW: Krigsförbrytelser under majkriget i Gaza

Members of the Palestinian civil defense remove the body of one of the 44 civilians killed after three multi-story residential buildings collapsed as a result of Israeli airstrikes in central Gaza City on May 16, 2021.  © 2021 Rizek Abdeljawad/Xinhua via Getty Images/Human Rights Watch.

Under kriget i maj 2021 i Gaza och mot delar av Israel begick båda sidor uppenbara krigsförbrytelser, som bör utredas av den Internationella krigsförbrytartribunalen i Haag, skriver Human Rights Watch i en ny rapport.

HRW har särskilt granskat tre israeliska attacker som dödade 62 civila palestinier. Man slår fast att det inte fanns några tydliga militära mål i området. I internationell lag är alla attacker mot civila mål förbjudna, också attacker mot andra mål när det finns risk att civila dödas av misstag.

Palestinska väpnade grupper gjorde också olagliga attacker genom att sända iväg 4360 raketer och granater mot israeliska byar och städer utan uppenbara militära mål i närheten. HRW kommer senare att offentliggöra sina undersökningar av raketattackerna utförda av väpnade palestinska grupper.

De israeliska attackerna mot Gaza i maj utplånade hela familjer utan militära mål i närheten, säger till HRW Gerry Simpson, organisationens biträdande kris- och konfliktdirektor: ”Israeliska myndigheter är därtill ytterst ovilliga att själva utreda de utpekade krigsförbrytelserna, liksom de palestinska attackerna mot israeliska byar och städer. Detta visar tydligt på behovet att låta International Criminal Court genomföra en grundlig utredning.

FN rapporterade att under striderna i maj dödades 260 palestinier, därav minst 129 civila, varav 66 var barn. Enligt Gazas hälsovårdsmyndigheter skadades 1948 palestinier, varav 610 barn.

Israeliska myndigheter uppgav att palestinska raket- och granatattacker mot Israel dödade 12 civila, varav två barn och en soldat. Därutöver skadades ”flera hundra” israeler.

Israel förnekar anklagelserna i rapporten och landets utrikesdepartement beskyller HRW för att ha en anti-israelisk agenda, skriver Svenska Dagbladet.

Den väpnade konflikten i maj kommer att utredas av Internationella brottmålsdomstolen i Haag, som i mars meddelade att man ska göra en grundlig utredning av situationen mellan Israel och palestinierna.

Även FN:s råd för mänskliga rättigheter har satt i gång en internationell utredning om konflikten i maj.

SVINDLANDE MILJARDAFFÄRER: lönsamma Engelska skolan, ägs av riskkapitalbolag i ”skatteparadis”

Skärmdump från Svt.se 20 december 2020.

Välfärdens fundament har de senaste decennierna genomgått omvälvande marknadsreformer. Allt skulle bli ”effektivare” med ”privata” utövare. I stället blev det med marknadens logik snabbare än någon kunde ana allt större bolag som tog över och som enkelt förvandlade skattepengar avsedda för välfärd till stora företagsvinster ofta minimalt beskattade i så kallade skatteparadis.

I en blogg häromdagen (22/7) skrev jag om ”marknadsledande” Vardagas drift av äldreboenden i Skandinavien, med 26 000 anställda, 900 enheter och en omsättning 2018 på sex miljarder kronor.

Vardaga ägs av Ambea som ägs av det amerikanska riskkapitalbolaget KKR – eller Kohlberg Kravis & Roberts – tillsammans med det Sverigebaserade riskkapitalbolaget Triton. KKR:s vinst 2020 uppgick $20 miljarder.

Också svenska skolor drivs numera ofta av amerikanska riskkapitalbolag. Sverige lär vara det enda land i världen förutom Chile där skolor har överlämnats åt vinstdrivande företag, liksom äldreboenden åt amerikanska riskkapitalbolag som kammat hem miljardvinster.

Är det rimligt att skolor ska drivas under marknadsmässiga omständigheter med vinstmaximering som mål? 

Det senaste exemplet gäller den lönsamma Internationella engelska skolan, som snabbt vuxit till en av landets största friskolekoncerner. I dag finns i Norden 39 skolor med 28 000 elever och 220 000 elever i kö. Även ekonomiskt är företaget framgångsrikt. Senaste året gjordes en rekordvinst på en kvarts miljard kronor.

Enligt årsredovisningen har intäkterna per elev ökat och senaste året genererade varje elev 10 000 kronor i vinst – varje klass ger 300 000, skrev SVT i december 2020.

2012 köpte det amerikanska riskkapitalbolaget TA Associates, 75 procent av skolkoncernen från grundaren Barbara Bergström. Hon tjänade själv över 500 miljoner kronor på affären 

2016 satte TA bolaget på börsen. Två år senare sålde riskkapitalbolaget en mindre del till Paradigm Capital. 2016 satte TA bolaget på börsen. Under hösten 2020 sålde TA hela sitt innehav, och Paradigm fick kontroll över skolkoncernen. Barbara Bergström äger fortfarande via en amerikansk stiftelse 13,9 procent av aktierna, i dag värderade till runt 400 miljoner kronor.

Riskkapitalbolaget TA Associates tjänade enligt beräkningar gjorda av SVT drygt en miljard på sitt åttaåriga ägande i Engelska skolan.

Skolans nye ägare, Paradigm Capital är ett riskkapitalbolag med säte i Luxemburg och med en komplex struktur av företag och investerare. 

I början av juli godkände Skolinspektionen de nya ägarna efter åtta månaders granskning, skrev Dagens Nyheter nyligen. 

Carin Clevesjö är chef på enheten för tillståndsprövning på Skolinspektionen. Hon noterar även att prövningen ”dessvärre tagit betydligt längre tid än någon önskat”, vilket hon härleder till covid-19. Men hon säger också att processen bland annat fördröjts av de kontakter med utländska myndigheter som krävts och det faktum att Skolinspektionen flera gånger varit tvungna att begära in kompletterande uppgifter från IES för att kunna kartlägga och bedöma de personer som kan anses ha väsentligt inflytande över skolverksamheten.

– Vi har utgått från det som huvudmannen lämnat in till oss men de uppgifter vi fick i början var inte heltäckande, säger Carin Clevesjö.

DN räknar upp sju företag och stiftelser som nu äger Engelska skolan, med Paradigm och den svenska finansmannen Jan Hummel som huvudägare. 

Skolinspektionen tycks ha granskat nio personer i den nya ägarstrukturen. Granskningen förefaller knappast ha haft ambition eller kapacitet för att slå fast om det är rimligt eller inte att ett riskkapitalbolag i ett ”skatteparadis” ska driva en av Sveriges största skolkoncerner.

I andra granskningar av Engelska Skolans nya ägare i Aftonbladet har utpekats bland annat ett naturgasföretag i Mexiko, en fondförvaltare i Storbritannien och en biltvättsdirektör i Luxemburg.

Är något av allt detta till glädje för de svenska skoleleverna? Eller för de svenska skattebetalarna? Är marknadsstyrd undervisning något som ska fortsätta att sluka mer och mer av den svenska skolan?? Jag höll på att skriva ”skolmarknaden”, men skolans marknadsberoende är i min värld ett viktigt inslag i dess djupa brister.

I oktober förvärvade den svenska finansmannen Jan Hummel hela innehavet av Engelska skolan via sitt Luxemburg-baserade riskkapitalbolag Paradigm capital AG. Nu har han och åtta andra personer i den nya ägarstrukturen klarat Skolinspektionens lämplighetsprövning. Foto: Roger Turesson/DN.

Varför deltar Sverige i övningar i Svarta havet riktade mot Ryssland?

Foto: Efrem Lukatsky/AP/SvD.

USA:s och Ukrainas kontroversiella övning Sea Breeze 2021 ägde rum 28 juni–10 juli. Sverige var ett av 32 deltagande länder. Tre debattörer som är utgivare av sighten alliansfriheten.se är både upprörda och undrande i en debattartikel i Svenska Dagbladet, Rolf Andersson advokat, Anders Björnsson, publicist, Lars-Gunnar Liljestrand, tidigare forsknings- och utvecklingsingenjör.

Det bör sägas att endast två svenskar deltog i Sea Breeze. Samtidigt var informationen i Sverige minimal eller ingen. Artikelförfattarna fick söka i amerikanska flottans ”Navy News” (21/6) för att få reda på att Sverige var med i övningen och räknas upp som ett av 32 deltagande länder. 

Försvarsminister Peter Hultqvist brukar framhålla att Sverige bara deltar i militära övningar när det kan stärka vårt eget nationella försvar samt att vi inte deltar i övningar riktade mot någon annan stat.

I det här fallet var övningen kontroversiell därigenom att den öppet riktades mot Ryssland, som några dagar före övningens start sköt varningsskott och släppte fyra bomber nära det brittiska örlogsfartyget Defender. Enligt Ryssland befann sig sig Defender tre kilometer in på vatten nära Krim som Ryssland efter den olagliga annekteringen betraktar som sitt. Britterna å sin sida förnekade både intrång och att man beskjutits.

Britterna övervägde två rutter, heter det i artikeln. En nära kusten och en sydligare på ett stort avstånd från kusten. Den senare avvisades eftersom Ryssland ”kunde tolka det vägvalet som en svaghet och/eller som bevis för att Storbritannien accepterade annekteringen av Krim”.

Vid en busshållplats i Kent hittades konfidentiella dokument från den brittiska flotten. Några av dem handlade om förväntade ryska reaktioner om ett brittiskt fartyg skulle segla nära Krim. Holländska webbtidskriften nrc.nl kunde den 29 juni informera om dokumenten, vars äkthet åtminstone hittills inte ifrågasatts och som först publicerades av BBC.

Det förefaller som om den ryska versionen är mest trovärdig, skriver de tre i sin artikel, alltså att det brittiska örlogsfartyget passerade Krim så nära att det från ryskt håll uppfattades som en kränkning.

Övningen Sea Breeze 2021 genomfördes under ett allt mer upptrappat spänningsläge mellan Ryssland och Nato. Incidenten med det brittiska örlogsfartyget ökade spänningen ytterligare, något som knappast gynnar svenska intressen. Också därför är Sveriges motiv för att delta i övningen oklara, alldeles särskilt som det var en övning riktad mot Ryssland.

Artikelförfattarna ställde frågor till försvarsdepartementet om Sveriges deltagande i marinövningen och fick till svar ”att regeringen uppdragit åt Försvarsmakten att genomföra försvarsrelaterat samarbete med Ukraina under 2021”. Det heter vidare i svaret att ”en viktig del av Försvarsmaktens verksamhet är att öva inför olika typer av situationer som kan uppstå. Genom deltagande i internationella övningar stärks därmed den nationella förmågan hos våra krigsförband.”

Skribenterna accepterar inte argumenteringen och avrundar sin artikel:

”Att deltagandet i Sea Breeze 2021 skulle syfta till att stärka vårt nationella försvar är helt enkelt nonsens.

Kanske kan man tolka tystnaden från svenskt håll som att det handlar om en mot annan stat riktad övning vilket man inte vill informera allmänheten om?

Sverige borde inte delta i övningar som Sea Breeze då vi inte har några nationella intressen att ta tillvara i Svarta havet. Övningen stärker inte vårt nationella försvar och vi kan inte ha någon fördel av att medverka till att öka spänningen mellan USA/Nato och Ryssland.”

Det värsta som kan hända i Östersjön är– inte bara ur svenskt perspektiv – ett ökat spänningsläge mellan USA/Nato och Ryssland. Om Sverige blir inblandat i något sådant kan konsekvensererna bli kusliga.

Det ligger tvärtemot i Sveriges nationella intresse att upprätthålla professionella diplomatiska relationer med de ryska makthavarna och att bygga broar till Ryssland på mellanfolklig basis.

Bevara sommartiden och våra ljusa sommarkvällar!

Utanför ICA-affären i byn har hela sommaren stått en representant för en jordgubbsodlare med söta närodlade gubbar till försäljning. Jag kom lite sent på lördagen, hade tänkt mig en liter i alla fall, men den sista hade just sålts, Det får bli i morgon, muttrade jag. Tyvärr, säsongen är slut, allt är plockat, fick jag till svar.

Nå inne i affären fann jag i stället kantareller och kronärtskockor, nya läckerheter för den kommande tiden. Och snart mognar nog björnbären, om det blir några, så torrt som det varit på sistone.

I dag söndag går solen upp i Lund 05.00 och ner 21.26, läser jag i ”Den svenska almanackan 2021, min bibel, ”en almanacka med utförligare astronomiska uppgifter”. Precis en månad tidigare firade vi midsommarafton – fast sommarsolståndet var redan 21/6 kl 05.32.

Den 25/6 gick solen upp 04.24 och ner 21.56. På de 30 dygn som gått därifrån till nu har dagarna alltså blivit 36 minuter kortare på morgonen medan 30 minuter försvunnit på kvällen. En hel timme sommardag –borta. Redan.

Och värre kan det bli, om sommartiden försvinner, vilket kan inträffa redan 2022. Då försvinner ytterligare en timme dagsljus och inte bara under den här månaden utan hela året. Landet sänks i mörker. EU ska reglera frågan om jag förstått rätt.

Debatten i ämnet har varit bisarr och mest handlat om ökad dödlighet vid tidsomställningarna, trots att den måste vara försumbar jämfört med vad alla de som flugit över tidszoner kan tänkas ha drabbats av.

För folkhälsan och för den allmänna trivseln i landet borde det vara ovärderligt att vi under sommarmånaderna tack vare sommartiden kan få en timme längre ljus på kvällarna, efter den vanliga arbetstiden.

Låt oss behålla sommartiden eller permanenta sommartiden till att gälla hela året om nu tidsbytena är så besvärande!

I Frankrike och likaså i Spanien har man samma tid som i Sverige, alltså det som kallas ”den medeleuropeiska tiden” vilket är detsamma som GMT (brittisk Greenwichtid) plus en timme. Paris ligger på samma meridian som London och borde (för att följa solen) haft samma tid som i Storbritannien. Men det har man inte, utan i stället på vinterhalvåret en timme längre kvällar och på sommarhalvåret (med ”dubbel sommartid”) två timmar längre kvällar.

Morgnarna blir motsvarande mörkare. Decembermorgnarna i Paris är oändligt kulna och mörka.

Sommartid eller inte, hösten kommer tids nog. Jag har en annan ”bibel”, ”Det svenska året”, utgiven 1958 av Svenska Turistföreningen. Landskap efter landskap ges meteorologiska upplysningar om snötäckets bortsättande i medeltal, om Sommaren i växtvärlden och om när flyttfåglarna kommer och drar bort.

Näktergalen är en gäst i Skåne som har bråttom. Den kom till Genarp (medeltal av 22 observationer) den 11 maj och bortflyttade den den 6 juli. Och göken bortflyttade i går den 21 juli (41 observationer).

Den här sortens uppgifter påverkas givetvis av de dramatiska klimatförändringarna i vår tid. Göken anländer numera fyra dagar tidigare jämfört med 1980-talet.

Jag hörde en gök kokoa i går morse, trodde att det var förbjudet efter midsommar. Men kanske sa den bara hej då, hej då.

Göken.

Stortinget och fredspriset som blev ”ett godhetspris” – ”en historia om bedrägeri”

Bertha von Suttner, fredsaktivisten som skrev ””Ned med vapnen!” och Alfred Nobel, som inspirerades av henne då det gäller utformningen av Nobels fredspris.

Det norska Stortinget fick av Alfred Nobel förtroendet att dela ut hans fredspris. Han ville ”få slut på alla krig genom globalt samarbete och internationell lag. Kärnan i uppfinnarens fredsinnovation, global demilitarisering, nämns uttryckligen i testamentet.” Så skriver den norske författaren och juristen Fredrik S Heffermehl på fredagens DN Debatt. Han är djupt kritisk till hur man förvaltat sitt uppdrag:

”Enligt mina studier är stortingets förhållande till fredspriset en mörk historia om bedrägeri. Priset har aldrig varit oberoende av stortinget.”

Nobels avsikt med priset syftade långt. Han ”ville få slut på alla krig genom globalt samarbete och internationell lag. Kärnan i uppfinnarens fredsinnovation, global demilitarisering, nämns uttryckligen i testamentet.”, understryker Fredrik S Heffermehl.

Men i stortingets händer har fredspriset blivit något helt annat. Man har använt priset för egna syften och reducerat det till ”ett allmänt godhetspris utan en distinkt idé eller tydliga mål”.

Artikelförfattaren har skrivit åtminstone tre böcker om hur stortinget hanterat valet av fredspristagare, den senaste ”Medaljens bakside”, kom ut i höstas.

Under arbetet med boken har han haft tillgång till Nobelkommitténs interna arkiv och granskat alla 131 fredspris under 120 år (1901–2020). Hans slutsats är att endast 25 procent av dem uppfyller de kriterier som Alfred Nobel ville skulle vara avgörande för valet av pristagare. Heffermehl skriver vidare:

De interna rapporter kommittén mottog om kandidaterna avslöjar både motvilja och förakt för den idé och de människor som Nobel ville stödja. Jag hittade dessa gömda och glömda i Nobelarkiven. Dessa i allt 114 personer är viktig idéhistoria. Den politiska rörelse som Nobel ville stödja har under alla år nonchalerats och undertryckts av den norska Nobelkommittén.”

Alfred Nobel avled 1896, under åren innan Norge vann självständighet genom att bryta sig loss från unionen med Sverige. Priset blev ett verktyg i den norska frihetskampen, vilket präglat dess fortsatta karaktär:

”Norska politiker vande sig vid att se priset som deras eget. Detta orsakade varaktig skada. Under de första 70 åren dominerades Nobelkommittén av medlemmar från Stortinget och regeringen. Vi fick ett stortingets fredspris i Nobels namn.”

Prisets tillkomst präglades i mycket av Bertha von Suttners inspiration gentemot Alfred Nobel och inte minst av hennes i dag klassiska antikrigsmaning, ”Ned med vapnen!”. Men profilen på de som genom åren fått fredspriset genom åren har varit något helt annat än de ”nedrustningsivrare” som Alfred Nobel pekar ut i sitt testamente.

2020 röstade hela det norska Stortinget, förutom två ledamöter, mot att ta hänsyn till Nobels testamente. Därmed gick stortinget öppet emot att följa uppfinnarens ursprungliga tanke med priset.

Fredrik S Heffermehl kallar ”beslutet ett öppet myteri”. Han slår fast att den norska Nobelkommittén aldrig har följt upp sin huvuduppgift: att främja Nobels idé om en geopolitisk vändning och ett universellt samarbete om global fred. ”Priset borde ha kallats Nobels nedrustningspris.”

Han fortsätter: ”Länderna måste stå tillsammans eller gå under. Vi har inte råd med en fortsatt militär upprustning, som bara skulle öka risken för att vi ska bli förintade. För att bryta militarismens onda cirkel behöver världen Nobels visionära idé om världsfred genom samarbete.”

Det finns legala vägar: ”Enligt lagen har Nobelstiftelsen rätt och skyldighet att instruera stortinget. Det viktiga nu är att stiftelsen ingriper och kräver att stortinget snarast möjligt utser en kommitté som lojalt främjar syftet med fredspriset – eller hittar andra sätt att säkerställa att Nobels fredsvision förverkligas.”

Imaginative drawing by Marguerite Martyn and a photo of Bertha von Suttner, 1912, with a victorious Suttner holding a scroll labeled ”International Peace Treaty / England / France / America.” In the corner cowers a representation of a defeated warrior labelled ”WAR.” A broken sword and shield is on the ground. A tangle of broken warships is at the left side. At top are newspaper headlines from the St. Louis Post-Dispatch of October 20, 1912. Frän Wikipedia.

Liberalerna, Breiviks sossehat och Utøya

I går torsdag var det tio år sedan de ohyggliga attentaten i Oslo och på Utøya. Breivik hade valt sina båda mål noga. I Oslo handlade det om de regeringsbyggnader varifrån den då socialdemokratiska regimen styrde landet. Åtta dödades här.

På Utøya begick Breivik massmord på sextionio deltagare, de flesta unga, vid ett socialdemokratiskt sommarläger. Han skulle ”utrota” nästa generation socialdemokrater, de som kunde tänkas spela ledande roller i ett framtida parti.

Dock tycks debatten i Norge efter dåden mest ha handlat om ”den stora tragedin”. Man har sällan betonat mördarens tydliga och kallblodiga mål med sin aktion.

I Dagens Nyheter skriver författaren Ola Larsmo i en debattartikel att många … ”… tycks ha glömt att massmorden riktade sig mot de med fel ursprung, fel politisk åsikt, fel kön.”

Till de som har glömt hör också de svenska liberalerna, som i sin politiska praktik har vänt sig mot socialdemokraterna och lierat sig med moderater och sverigedemokrater på ett sätt som kan föra tankarna till det som skedde i Norge.

På Twitter skrev på minnesdagen de svenska liberalerna:

”Idag 10 år sedan terrordåden i Oslo och på Utøya. Vi får aldrig ge vika för extremism och anti-demokratiska krafter. Idag riktar vi våra tankar till offren och deras familjer”.

Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Annika Strandhäll svarade kraftfull på liberalernas aningslösa twitter:

”Detta inlägg smakar minst sagt lite illa när ni som liberalt parti samtidigt är beredda att underlätta för ett parti med rötter i svensk vit maktrörelse och precis denna tanketradition som drev Breivik att få regeringsinflytande.”

Åter till Ola Larsmos inlägg. Han återger en liknande debatt i Norge. Där har en av överlevarna, Elin L’Estrange, skrivit i Aftenposten att hon inte tänker fortsätta att tiga om hur hon och andra som kom levande från ön har behandlats i debatten.

Hon citerar en ledare i norska Dagens Næringsliv i november 2011. Där hävdades det att ”så länge offren från den 22 juli yttrar sig i offentligheten har de också ett ansvar” att ”inte förstöra det offentliga samtalet om invandring och integration”.

Det var de överlevande från en massaker som skulle granska sina ord, konkluderar Larsmo. Han skriver vidare:

”Det går i sammanhanget inte att blunda för sossehatets roll, även om många vill det. De politiker som mördats i vår del av världen har varit socialdemokrater. En del vill uteslutande förklara det med S-partiernas starka maktställning. Men var dag kan jag på olika öppna och slutna FB-grupper hitta förslag om att mörda socialdemokratiska politiker. Det har under åren efter massmordet blivit en vardaglig del av den politiska undervegetationen.”.

Larsmo slår vidare fast att Breivik inte var nazist i någon meningsfull betydelse av ordet. De idéer han förde fram var vad som kallas nationalkonservativa, om det unika i den norska och västerländska kulturen, om ”smygislamiseringen och det pågående ”folkutbytet”.

Vi hör liknande idéer från olika högerpopulister i parlament efter parlament, fortsätter Ola Larsmo. ”Det är samma skräck för det moderna som under förra seklets första decennier fördes fram av de nationalister i Sverige som varnade för demokratin; den var upplösande och släppte fram ”fel” människor till makten. Demokratin var kladdig och blandade det som inte skulle blandas. ”Renheten” är och var demokratins motsats.”

Larsmo avrundar sin viktiga artikel med att det viktigste nu är att ”göra det meningslösa meningsfullt”. Det kan ske både genom att se vad Breivik ville förstöra – och genom ”ett politiskt samtal som pekar ut vilket samhälle det är vi vill ha och vart vi ska, vilka värderingar vi står för och inte bara vad vi är emot. Det är vi en dag som denna skyldiga de mördade, oberoende av hur vi sedan röstar.”

När Gamla på äldreboende exploateras av Vardaga och riskkapitalbolag i USA

På Högasten står Vardagas äldreboende Villa Gåsen färdigt men tomt och inte inrett. Bild: Tom Wall/HD.

Tre stora byggnader för äldreboenden har under det senaste året byggts på spekulation i Helsingborg av det svenska vårdföretaget Vardaga, tidigare Carema Care, skriver Truls Nilsson i Helsingborgs Dagblad. Här finns plats för 200 äldre. Men hittills har bara ett av dem, Villa Maria i Maria Park, inlett verksamhet, med i våras 11 boende.

De båda andra byggena står färdiga men inte inreda , Villa Gåsen på Högasten och Villa Öresund på Rosengården.

Alla tre projekten kallas för ”Villa”, men är minst av allt villalika utan kompakta flervåningshus.

HD skriver att ”boendena har byggts utan att Vardaga har kontrakt som säger att kommunen ska nyttja ett visst antal lägenheter. Nu visar dessutom en färsk utredning att staden inte har något behov av fler platser. Tvärtom.”

Kostnader för hela äldreomsorgen i Helsingborg ligger 300 miljoner eller 19 procent lägre än förväntat. En gissning är att det kan bero på de höga dödstalen under pandemin på många äldreboenden tillsammans med usel information eller förtigande av det som skedde.

Många så kallade ”privata” eller snarare bolagsägda boenden har kritiserats för lägre personaltäthet och för fler timanställda med delade turer och hårt pressade arbetsscheman, vilket bådadera kan ha bidragit till smittspridning. Kanske vill Vardaga med de på spekulation byggda äldreboendena återvinna förlorade marknadsandelar i en lönsam bransch?

Men till HD uppger vård- och omsorgsförvaltningen att:

”I nuläget har vi inget behov av fler platser på särskilt boende än de vi redan har. Som det ser ut nu behöver vi inte fler platser de kommande 2-3 åren. Boendet i Rydebäck står klart 2023 och då tillgodoser det behoven.”

Vardaga ägs av Ambea, med huvudkontor i Solna. Företaget har 26 000 anställda och  bedriver verksamhet i 900 enheter över hela Sverige, Norge och Danmark. Ambea är marknadsledare i Sverige, Norge och Danmark inom så kallad ”privat” eller bolagsägd omsorgsverksamhet. Företaget omsatte 2018 dryga sex miljarder kronor.

Ambea är i sin tur ett dotterbolag till amerikanska KKR, som enligt Wikipedia är ett  amerikanskt investmentbolag inom riskkapitalområdet, tillsammans med det delvis Sverigebaserade riskkapitalbolaget Triton, grundat 1997 av Peder Pråhl. Triton har kontor i Stockholm, Oslo, Köpenhamn, Frankfurt, London, Luxemburg och på Jersey, vilket tyder på avancerad ”skatteplanering” eller skatteflykt.

KKR eller Kohlberg Kravis & Roberts är ett globalt investeringsföretag med kontor i USA, Europa, Asien och Australien med en 2020 redovisad vinst på över $20 miljarder. 2017 var företagets så kallade  Assets Under Management(”AUM”)  153 miljarder dollar.

Till dessa kan nu läggas de tre i det närmaste tomma äldreomsorgsbyggnaderna i Helsingborg.

Hur gick det till när vården av våra äldre blev extremt lönsam business för amerikanska riskkapitalbolag, som omvandlar svenska skattepengar till gigantiska dollarmiljardvinster?

med knapp marginal vinner SOCIALISTISK PRESIDENT I PERU

Pedro Castillo, the socialist candidate, was declared the winner of Peru’s presidential election.Credit…Jose Carlos Angulo/Agence France-Presse — Getty Images/New York Times.

Socialisten Pedro Castillo vann mycket knappt andra omgången i presidentvalet i Peru för en månad sedan och utropade sig några dagar efter valet till segrare. Men motkandidaten, japanskättade Keiko Fujimori, dotter till landets tidigare president, som nu avtjänar ett mångårigt fängelsestraff efter att ha dömts för korruption, vägrade erkänna valutgången.

På måndagskvällen fastslog landets valmyndighet till slut den 51-årige Castillos valseger, som också då bekräftades av Keiko Fujimori, skriver New York Times. Men i sitt tal kallade samtidigt Fujimori på Donald Trumps vis – fullständigt grundlöst – valet för ”illegitimt” och påstod att Castillo stulit tusentals röster från henne.

Castillo växte upp under enkla förhållanden. Hans föräldrar var bönder och analfabeter. Som barn togs det honom varje dag flera timmar att gå till skolan. För bara två månader sedan i valets första omgång, klev han upp på den nationella politiska scenen som en antietablissemangkandidat med mottot: ”Inga mer fattiga i ett rikt land”.

Castillo blir Perus förste vänsterpresident på en generation och den största motgången för den förmögna elit som styrt landet de senaste 30 åren i mycket på storföretagens och USA:as villkor.

Han är också den första peruanske presidenten någonsin som växt upp som campesino i en fattig region av Anderna.

Tusentals av de båda kandidaternas supportrar har på Limas gator väntat på det slutgiltiga resultatet av valet. De siffror som nu slagits fast anger att Castillo segrade med knappa 44163 röster, eller med 8,836,280 jämfört med Keiko Fujimoris 8,792,117.

I sitt segertal sa Pedro Castillo vidare att ”nu måste det bli ett slut på att se ner och förlöjliga arbetare, bondeledare och lärare. I dag måste vi lära våra ungdomar och barn att vi alla är lika inför lagen.”

Många av Castillos supportrar sa att de röstat på den nye presidenten i förhoppningen att han ska göra slut på det nyliberala ekonomiska systemet som Keiko Fujimoris far Alberto Fujimori införde i landet. Det systemet levererade visserligen ekonomisk tillväxt och höll nere inflationen men missgynnade miljoner av Perus fattiga befolkning.

Korruption och politiska strider har lamslagit Peru under de senaste fem åren när landet styrts av fem olika presidenter.

Mr. Castillo speaking to supporters from his campaign headquarters in Lima last month.Credit…Harold Mejia/EPA, via Shutterstock/New York Times.

Magisk Missing Alice i Krapperups slottspark

Lena Kronberg, Olga Sohlman Sommelius och Peter Bergared. Foto: Pål Sommelius

I skymningens gränsland mellan dag och natt utspelar sig Elisophie Andrées ”Missing Alice”, ett nyskrivet drama, iscensatt av Martha Vestin, inspirerat av Lewis Carolls klassiska ”Alice i underlandet” från 1865.

Underlandet finns i Krapperups slottspark. Publiken förs av guider in i den täta grönskans mångskiftande labyrinter, där allt kan hända. Martha Vestin tar oss från den ena spelplatsen till den andra.

Det är ”platsspecifik vandringsteater” som för teatertruppen och oss åskådare i en händelserik slinga från rotvältor till gläntor och slottsdammar med änder. Medan mörkret tätnar och skymningen sakta övergår i kväll förflyttar vi oss till nya spelplatser och publikläktare.

Någonstans sitter några fullegubbar och grovflörtar med de unga tjejerna. Vad är nu detta? På ön i dammen finns en lite skrämmande men också magnifik drottning.

Och så försvinner huvudpersonen, Alice, hon bara är borta och alla letar efter henne. Vad har hänt? Vart har hon tagit vägen? Kan hon ha råkat illa ut? Sökandet efter Alice är en drivkraft i handlingen.

Missing Alice har släppt taget om Alice i underlandet, som mest finns där som inspirationskälla. I sagoboken tar Alice en sked av märklig dekokt och börjar krympa. I Krapperupsskogens underland låter man i stället tiden gå baklänges eller i slowmotion.

Det här ett sagospel men också ett kusligt drama om en skolklass på utflykt, med en lärare som gör allt för att förföra sina tonårselever, och en rektor som slätar över. Metoo i skolans värld.

Uppsättningen essens, dramats kärna, handlar om ungas möten med vuxenvärlden och särskilt om unga tjejers utsatthet, inte i Carolls 1865 utan i vårt 2021. Här finns smärta och vånda, ett skri genom kvällsskogen.

Den livet igenom ogifte Caroll hade en stor samling av fotografier i olika genrer, och en stor andel av de bilder som överlevt hade unga flickor som motiv. Det har funnits obekräftade spekulationer om pedofili. Men det är inget som Elisophie Andrée anknyter till i sitt manus.

Helsingborgs stadsteaters Yvonne Ericsson har skapat skimrande vackra kläder, som bidrar till att ge föreställningen en känsla av professionalitet, liksom det fina samarbetet mellan yrkesverksamma teaterarbetare och amatörer.

Dan Bornemarks musik lägger ett ljudmässigt skimmer över Missing Alice. Musiken framspelas ibland från en scen i parken men hörs också suggestivt på trolskt avstånd.

Martha Vestins uppsättning är ett stycke magisk teater. Hon låter föreställningen smälta samman med sommarkvällen och naturen – ofta betagande vackert. Det känns som en sällsamt rik och mångfacetterad teaterupplevelse, med lång efterklang för oss som ser den.

Kanske började premiärföreställningen lite trevande, för att förtätas och beröra allt mer medan kvällen mörknar – och växa till en unik teaterupplevelse.

Fotnot: Tre i ensemblen har samma efternamn som jag själv, Pål, Olga och Vera. Det kan ha påverkat min upplevelse.

Från ”Missing Alice”.