Kategoriarkiv: Okategoriserade

Kina ny stormakt med kärnvapen, ökad militär och ekonomisk makt

Bild: Wikimedia

”Kallt krig mellan USA och Kina?” är den olycksbådande rubriken över en artikel på Arena Essä, skriven av Börje Ljunggren, före detta ambassadör i Kina, författare till bland annat Den kinesiska drömmen – Xi, makten och utmaningarna (2017).

Xi Jinpings makttillträde 2012 innebar början till en ny och annorlunda politisk inriktning för Kina, konstaterar Börje Ljunggren. Under de elva år som gått sedan dess har mycket förändrats i världen.

Två år efter Maos död inledde Deng Xiaoping en nyorientering. Under slagorden”reform och öppning” skapade han en politik som fick Kina att utvecklas i riktning mot det som blivit dagens ekonomiska stormakt.

Under sitt decennium vid makten har Xi, skriver Börje Ljunggren vidare, rört sig bort ifrån Dengs reformorienterade partistat till en virtuell kontrollstat, en ”controlocracy”, med allt större räckvidd.

Kina har blivit ett land med snabbt ökande både ekonomisk och militär makt. Därmed befinner sig USA och Kina nu på en djupt oroande kollisionskurs, menar han.

Risken för ett storkrig mellan de båda stormakterna ökar påtagligt med den nya sithuationen, skriver Börje Ljungren: ”Maktförskjutningar av den omfattning vi nu bevittnar har genom historien alltför ofta lett till krig, men inte sedan Hiroshima.”

Avsaknaden av kinesisk-amerikansk institutionell arkitektur är allvarlig. Mot slutet av Obamas tid som president växte misstron påtagligt, men det fanns ett hundratal arbetsgrupper på olika nivåer, inklusive årliga utrikesministermöten. Allt avvecklades under Trump, och återuppbyggnaden återstår. Ingen del av världen lämnas oberörd. Taiwan blir ett dramatiskt exempel på de risker som världen nu står inför.

Ändå måste i en framtida värld USA och Kina samexistera, fortsätter Börje Ljungren. Den insiktsfulle förre australienske premiär- och utrikesministern och Kina-kännaren Kevin Rudd skriver om en “organiserad strategisk konkurrens”.

Det kräver, menar Kevin Rudd, upprättandet av vissa hårda gränser för respektive lands säkerhetspolitik och agerande, men medger full och öppen konkurrens diplomatiskt, ekonomiskt och ideologiskt. Det skulle också göra det möjligt för Washington och Peking att samarbeta inom vissa områden, bilateralt och i multilaterala fora.” Att konstruera ett sådant ramverk skulle, konstaterar han, vara svårt, men ändå möjligt, och “alternativen är sannolikt katastrofala”.

USA och Kina står tillsammans för en mycket stor del av världsekonomin. Dessutom svarar länderna gemensamt för 40 procent av de globala koldioxidutsläppen. Det innebär att den globala miljöframtiden är beroende av att de båda länderna kan bygga upp gemensamma avtal om de stora miljöfrågorna, allt annat är globalt och miljömässigt förödande.

Med dåligt hanterade konflikter kan konsekvenserna bli svårhanterliga. Det gäller förstås i än högre grad de kusliga konfrontationerna med ryska kärnvapenhot som väcker djup fasa och där också ett framtida Sverige löper risk att bli indraget i en militär konflikt mellan USA och Ryssland, i all synnerhet om kärnvapen finns utplacerade på svenskt territorium.

Sedan 1969 är också Kina en kärnvapennation med 350–400 avfyrningsklara kärnvapenstridsspetsar. Detta är nu en bråkdel av USA:s och Rysslands arsenaler. Aktuella bedömningar gör emellertid gällande att Kinas kärnvapenarsenal kommer att växa till 1000-1500 stridsspetsar år 2030, vilket skulle göra Kina till en tredje betydande kärnvapenmakt.

Putins förödande invasion av Ukraina har återigen förändrat spelplanen, fortsätter Börje Ljunggren. Han menar att de liberala demokratiernas uppslutning bakom Ukraina visar att Ryssland och Kina är på fel sida om historien, på auktoritär reträtt.

Kina har avgjort drivits närmre ett försvagat Ryssland, som är på väg att bli en kinesisk vasall, som inte får falla, och inte kan utmana Kina. USA tvingas därmed till ett säkerhetspolitiskt tvåfrontskrig.

Kommer USA och Kina att konfrontera i ett förödande ”Chip War”?, frågar sig Ljunggren och syftar på att så mycket av den viktig teknologin i dagens värld produceras i Kina och den kinesiska maktsfären.

De perspektiv som dras upp i artikeln har hög trovärdighet och är samtidigt skrämmande. I deras förlängning kan anas både ekonomiska och militära krig mellan världens mäktigaste länder där utgången väcker djup oro. Det är också svårt att se insiktsfulla och handlingskraftiga politiker som skulle kunna avvärja de faror som redan i dag kan skönjas.

Oseriöst: Små förbättringar och stora nedskärningar löser inte problemen på Helsingborgs lasarett

”Under 2023 och 2024 så är ambitionen att beta av de köerna som finns”, säger Anders Lundström (KD), ordförande i sjukhusstyrelsen i Helsingborg. Bild: Tom Wall/HD.

I mitten av januari anmälde Helsingborgs lasarett enligt lex Maria fyra händelser till Ivo, Inspektionen för vård och omsorg. Den höga belastningen på akutmottagningen kan ha lett till en fördröjning av livsviktig vård, varpå patienterna i tre fall har avlidit. Sjukhuschef Thomas Wallén kommenterar: ”Det faktum att vi inte kan utesluta att försenad behandling påverkat utgången i de här fallen är oerhört allvarligt.”

Händelserna gäller tre äldre kvinnor som vårdats på akutmotagningen i brist på vårdplatser under andra hälften av 2022, skev HD:s Ingrid Runsten i en kommenterande krönika 27/1 under rubriken ”Skåningarna förtjänar politiker som tar sjukhuskaoset på allvar”.

Hon konstaterade vidare att Regionstyret (M, KD, L med SD som stödparti) i dagarna beslutet om budget för 2023. Där får Skånes sjukhus räkna upp sina kostnader med 2,2 procent. Men i realiteten kan det innebära en kraftig sänkning. Inflationen är betydligt högre. Region Skåne höjer samtidigt biljettpriserna inom Skånetrafiken med bortåt nio procent för att kompensera för inflationen.

Vården tycks utifrån dessa siffror behöva spara sju procent från ett fullständigt ohållbar läge som redan har krävt många liv. 

På IVO:s listor över dysfunktionella vårdinstitutioner finns sjukhusen i Helsingborg och Sus i Lund och Malmö. Kommer deras förutsättningar ytterligare att försämras? 

”Den frågan bör besvaras av regionrådet Anders Lundström (KD) som är ordförande för sjukhusstyrelsen i Helsingborg och av regionstyrelsens ordförande Carl Johan Sonesson (M) skrev Ingrid Runsten vidare och fortsatte:

”Skåningarna förtjänar politiker som visar att de tar sjukhuskaoset på allvar. Arbetsbeskrivningen för ett regionråd kan inte bara vara att skicka ut positiva nyheter och fina målsättningar”.

I HD kom efter denna svidande kritik ett svar (HD 30/1) från Anders Lundström (KD), ordförande i sjukhusstyrelsen i Helsingborg.

En sjukvård fri från köer kan uppnås genom att hela tiden göra ”små förbättringar”, enligt Anders Lundström. Det kommer inte behöva tillföras resurser utan i stället behöver man ”använda de resurser vi har på ett bättre sätt”.

Men jämfört med Skånetrafikens taxor som justerats upp med nio procent innebär vårdanslagen i realiteten sju procent sänkta anslag. Med ”små förbättringar” ska allt ändå låsa sig. Inga konkreta satsningar för att rädda en haveridrabbad akutvård för från totalt haveri. Det låter för mig fullständigt oseriöst.

Region Skåne ligger sämst till i hela landet när det gäller vårdköer skriver HD. Men Lundström tycks inte ta den kritiska situationen på allvar. Hans recept på att råda bot på krisen för akuten i Helsingborg låter oseriöst. 

Sjukhuset har ett förväntat underskott på 442 miljoner, däri inräknat kraftigt utökade kostnader, skriver HD. 

De styrande sjukhuspolitikerna lovar stort: inga köer till Helsingborgs lasarett 2024. Samtidigt skärs anslagen ner. 

Inga vårdköer i Helsingborg 2024, heter det. Men löftet är inte realistiskt, tycker oppositionspolitikerna.

Senast 2024 ska alla köer bort, lovar den borgerliga treklövern – M, KD och L – som styr över Helsingborgs lasarett. Löftet betyder att ingen ska behöva vänta mer än 90 dagar. 

En sjukvård fri från köer kan uppnås genom att hela tiden göra ”små förbättringar”, enligt Anders Lundström. Det kommer inte behöva tillföras resurser utan i stället behöver man ”använda de resurser vi har på ett bättre sätt”.

Ska Sverige militärt leda Nato i Östersjön?

Sveriges överbefälhavare Micael Bydén utvecklar i Ekots lördagsintervju vilken roll det svenska försvaret kan ha som medlem i Nato. Arkivbild. Foto: Tim Aro/TT

Överbefälhavare Micael Bydén sa i Ekots lördagsintervju att han vill att det svenska försvaret ska leda Natos insatser i Östersjön.

En stor del av svenskarna är fortfarande skeptiska eller negativa till vad ett svenskt Natomedlemskap kan komma att medföra. Bydén har tidigare gett uttryck för att Sverige ska kunna acceptera både amerikanska baser och kärnvapen på svenskt territorium, vilket skrämmer många svenskar, inte minst därför att risken därmed ökar för att Sverige skulle kunna bli indraget i en framtida tänkbar konfrontation direkt mellan USA och Ryssland.

ÖB:s nya utspel är i min tankevärld ännu farligare.

För Ryssland är tillgången till sjöleder till bl a de stora hamnarna i St Petersburg och Kaliningrad grundläggande viktig. Med Finland och Sverige som Natomedlemmar kommer många ryska betraktare att uppfatta Östersjön som ett rent Nato-innehav, som skulle kunna blockera rysk import och export.

Om Sverige skulle leda Natos insatser i Östersjön kommer möjliga konflikter i dessa vatten att kunna bli direkt mellan Sverige och Ryssland.

Varför ska Sverige spela en så konfrontativ roll? ÖB:s resonemang skulle om de realiserades dramatiskt kunna öka risken för att Sverige hamnar i krig med Ryssland. Eller, på en lite lägre nivå, leda till att Sverige blir inblandat i ständiga konfrontationer med den ryska stormakten. Är det vad Bydén (och Ulf Kristersson??) eftersträvar?

I så fall blir jag mörkrädd.

NORDISK BOKENS DAG PÅ DUNKERS: OM SKRIVANDE OCH BRA SKOR

Nordiska Bokens dag i Helsingborg. Två nordiska författare på Dunkers, danska Helle Helle och finske Lars Sund. Foto: Sören Sommelius.

Danska Helle Helle, finske Lars Sund och svenske Klas Östergren, tre nordiska författare, samtalade med Föreningen Nordens Per Johansson på Dunkers kulturhusunder några timmar på lördagseftermiddagen om författarens villkor och arbete.

Evenemanget knöt an till de Nordiska bokdagarna i Helsingborg för några decennier sedan, men formen var ny – och nyskapande. I stället för att tala med de medverkande författarna en efter en provade denna Nordiska bokens dag en väl fungerande ny form. De tre medverkande fanns på scenen hela tiden, i ett vindlande och intressant samtal om det allra svåraste, vad gör en skrivande författare för att det som skrivs ska bli bra, riktigt bra?

– Hur fungerar er skrivprocess, undrade Per Johansson.

– Min egen har nog alltid sett likadan ut, berättade Klas Östergren. Jag debuterade som ganska ung och visste inte vad jag gav mig in på. I dag vet jag att man får vara glad för några timmars flow under en vecka – och att det viktigaste för en författare nog är ett par bra skor.

Klas Östergren börjar varje dags skrivande med stor glädje. Men, när det tar emot bryter han, tar en rejäl promenad – i stället för att som i yngre dagar bli störd och stressad. Därav skorna.

Lars Sund, tillika hängiven fågelskådare, delar tiden mellan romanskrivandet och den bevingade världen.

 – Romaner kräver kontinuitet. Det är viktigt för mig att hålla kontakt med texten. Därför har jag den i tankarna hela tiden. Det behövs inte minst noggrannhet med detaljerna, densamma för en författare som för en möbelsnickare eller båtbyggare.

– Medan jag skriver visar jag aldrig texten för någon annan, inte heller för min förläggare, berättar Helle Helle. När jag är färdig läser jag den högt för min man. Han får lyssna men inte säga något. Så småningom kan också min förläggare läsa det jag skrivit.

– Jag använder ofta sökfunktionen på datorn för att inte samma ord ska återkomma för ofta och lägger ner stor omsorg på språket. Det gäller att skapa liv och språklig variation. Allra viktigast är nog prepositionerna.

Klas Östergren läser gärna sin text under arbete högt.

– Och jag blir generad om det, som det mest alltid är, finns något i den som jag inte begriper. Högläsningen är bra i arbetet med att slipa en text och göra den mer effektiv.

– Jag borde läsa mina egna texter oftare, bekänner Lars Sund. Det är ett bra sätt kolla textens bäring. Då jag läser funderar jag på om det finns ord som behöver bytas ut och om en metafor känns fräsch eller mest bara är en gammal klyscha. Behövs det så många ord för att säga det här?

– Olof Lagercrantz uppmanade ofta till att stryka sista meningen, minns Klas Östergren. Det är verkningsfullt.

– Jag tänker ofta på hur jag ska komma igång med ett nytt projekt och på vad min nya roman ska tillföra, suckar Helle Helle. Men så tröstar hon sig med att ”alla romaner vid något tillfälle bara bestått av en enda mening”.

– Sedan följer skrivandets alla val. Vad ska vara med, vad behöver strykas? Ibland kan jag inte låta bli att grubbla på vad det egentligen är för jobb jag håller på med.

Fotnot: Under decennier drev Per Johanssons far Arne Johansson som ordförande i Föreningen Norden i Helsingborg tanken på Helsingborg som en mötesplats för nordisk kultur. Vid mitten av 1990-talet drog han igång de Nordiska Bokdagarna i Helsingborg. Många av de främsta nordiska författarna kom under åren till stan, föreläste, samtalade och signerade böcker – alltid i början av november.

Som en i marginalen av bokdagarnas inre krets fick jag ibland följa med på efterföljande gåsmiddagar, vilket innebar en kvälls samvaro med Suzanne Brøgger, Märta Tikkanen, den finske poeten Claes Andersson, Jörn Donner, och många andra. som alla av Arne prisades med vackra tal. Mötet med den oförlikneliga danska poeten Inger Christensen glömmer jag aldrig.

Ur de nordiska bokdagarna föddes Samtal på Dunkers, som förblivit blivit en levande institution, med timslånga samtal med både författare och andra kulturpersonligheter.

Mera kortlivade blev de Nordiska filmdagarna i Helsingborg, kanske inte minst därför att man från kommunens sida saknade känsla och engagemang för vad satsningen skulle kunna ha betytt för staden.

Arne Johansson avled 2017. Då hade de Nordiska bokdagarna lagts ner och med dem försvann desvärre också tanken på att ge Helsingborg en nordisk identitet, som centrum för nordisk kultur i Sverige.

Antigone – sicket härligt konstnärligt spektakel!

Helsingborgs stadsteaters scen spelar Sofokles 2500 år gamla drama Antigone,. Spelplatsen är från början bara en smal ”marmortunga” i mitten mellan två vattenfyllda bassänger i vad som kan vara både ett antikt templel och ett grekiskt badhus. Foto: Emmalisa Pauly.

Alla på scenen är klädda i svart när dramat inleds, Sofokles Antigone. En sorgeprocession drar över scenen. Två bröder har dödat varandra. Den ene är nationens hjälte och ska få en hedersbegravning, den andra kallas en förrädare och ska kastas åt hundarna.

– Livet är ett elände, gråts det. Kan det bli värre? Finns det någon som kan tänka sig att leva om det?

Det finns det ju inte. Och värre ska det bli!

Men också bättre, häftigare, oförutsägbart och ständigt gränsöverskridande. Örjan Anderssons iscensättning är konstnärlig teater som bäst. Med föreställningen blåser han liv i Sofokles antika grekiska drama, översatt och bearbetat av Magnus Lindman.

Dramat skrevs – för 2500 år sedan – för en väldig utomhusscen med uppemot 30 000 åskådare. På Helsingborgs stadsteater spelas det på den lilla scenen, som i dessa restriktionsfria oktoberdagar är knökfull av teaterglada besökare, men ändå inte riktigt 30 000.

Scenen är uppdelad i tre ungefär lika stora delar, på en och samma gång ett grekiskt tempel och ett antikt bad. I mitten finns en spelplats och på dess båda sidor vattenfyllda ”bassänger”, därtill en förscen och smala kanter runt bassängerna.

Antigone & Co får till en början hålla till på den lilla mellersta arenan. Trängseln inbjuder till verbala dolkstötar. Men snart börjar skådisarna plumsa i.

Därtill finns ett mysko rum ovanför scenen. Det är möblerat med vår tids möbler, ungefär som ett utrymme bakom scen för de skådespelare som är ”ur spel” och väntar på nästa entré. Teater om teater.

För scenografi och ljuddesign svarar Chrisander Brun. Hans sceniska rum är pastellblått. Det är inte ett gestaltat grekiskt tempel utan snarare ett tygtrycks tempelbild med svävande delfiner – som nog lite kitchigt skulle kunna ha hängt på ett lyxhotell i dagens Aten.

Klichén av antiken passar suveränt som miljö för dramats tjuv- och rackarspel om människans existens och livslögner. Vem är god och vem är ond i detta drama om makt och politiska intriger?

Ingenting är vad vi tror att är. I dramats familjelära är släktbanden lömska, tacka för det när Jörgen Dübergs anpasslige Oidipus (som Sofokles skrivit ett annat drama om) av ödet fått bestämt att han ska döda sin far och gifta sig med sin mor.

Bara en i kretsen på scenen ger uttryck för inkännande mänsklighet, Shada Sulhavs unga Antigone, som under hela dramat utgör ett rejält stilbrott, klädd i en sagoaktig rosa fantasidräkt, som markering av att hon ändå står för något annat.

Det gör inte Annika Kofoeds kung Kreon som för att bevara sin egen maktposition är beredd att döda både Antigone, dotter till Oidipus, och Kreons älskade egen son. Hon kallar det för att följa gällande lagar. Gustav Bergs Polyneikos hamnar snart i det livgivande vattnet och står sedan avklädd bland de sörjande svartklädda, själv i blå kalsingar eller möjligen minimala badbrallor.

Så blir Antigone ett sällsamt och annorlunda stycke teater, färgskimrande i dräkter, danser och musik, fascinerande med texter och personer som talar till oss genom millennierna, genom olika lager av betydelser och ändå blir begripliga eller åtminstone nästan.

Jag vandrar hem i oktobernatten glad över våran stadsteaters angelägna vitalitet! Sicket spektakel!

Fotnot: Bakom Antigone står: Regi: Örjan Andersson. I rollerna: Sophie Augot, Gustav Berg, Tobias Borvin, Jörgen Düberg, Annika Kofoed, Shada Sulhav, Arina Trostyanetskaya, Olof Yassin. Pjäsen spelas på Helsingborgs stadsteaters Lillan 15 oktober till 20 november 2021.

På bild: Shada Sulhav,, som Antigone, Sophie Augot, Ismene och Jörgen Düberg, Oidiopus. Foto: Emmalisa Pauly.

JULIAN Assange fyller 50 i fängelset. UTLÄMNAS VISSELBLÅSAREN TILL USA? Försvara yttrandefriheten

Visselblåsaren Julian Assange fyller femtio på lördag, den 3 juli. Det blir den tredje födelsedagen i rad som han kommer att tillbringa i högsäkerhetsfängelset Belmarsh i London.

Ett halvår har nu gått sedan en engelska domstol vägrade tillåta att Assange skulle utlämnas till USA, med motivet att det fanns stor risk för att ett sådant beslut skulle kunna leda till självmord.

Inom kort väntas Storbritanniens Högsta domstol att ge sitt besked om man accepterar ett utlämnande till USA av Julian Assange. Skulle något sådan ske kan han dömas till 175 år i fängelse, enbart för att han publicerat sanningen.

En visselblåsare avslöjar uppenbara amerikanska krigsförbrytelser under Irakkriget och krossas av den amerikanska ”rättvisan”. Det blir ett slag inte bara mot Assange som person utan mot den internationella yttrandefriheten. Journalistiska avslöjanden kan aldrig vara brott. Assange är en visselblåsare – ingen spion. Hans avslöjanden var nödvändiga för att förstå karaktären på USA:s krig.

I den svenska rättsprocessen avfärdade man lättsinnigt Assanges rädsla för att bli utlämnad till USA, där han fruktar ett långt fängelsestraff. En utvisning av Assange till USA skulle också innebära att det finns ett tungt svenskt ansvar för den situation han försatts i.

Därför är den officiella svenska tystnaden om Julian Assanges öde så obehaglig.

I dag måndag protesterar Reportrar utan gränser över hela världen och uppmanar alla att via Facebook eller Twitter sända födelsedagshälsningar till Assabge med hashtaggen #HappyBirthdayAssange. Alla hälsningar till och med den 3 juli kommer att skrivas ut och överlämnas till honom i Belmarshfängelset.

På tisdagen kommer medlemmar av det brittiska parlamentet att demonstrera utanför fängelset mot att Assange inte fått möjlighet att träffa en partiöverskridande grupp parlamentariker. En diskussion anordnas, ”Från Guantánamo till Belmarsh”. Julian Assanges partner Stella Moris samtalar med Mohamadou Salahi, vars öde som Guantánamofånge skildrats nyligen i filmen Mauretaniern.

På lördag den 3 juli, Assanges födelsedag, arrangeras en picknick på Parlamentstorget i London.

I Stockholm blir det samma dag kl 12.00 en manifestation med högst 100 personer som också kan följas på Facebook.

Talare: Arne Ruth, f d chefredaktör DN, Gunnar Wall, författare, Mia Stubbendorff, läser aktuellt stycke ur Harold Pinters Nobeltal 2005, Anders Björnsson, författare och historiker (talet läses av Charlotte Krook), Charlotte Krook, konstnär, läser en dikt av Khalil Gibran, Kristina Hillgren, psykolog. Moderator: Sigyn Meder.

”Det är absolut rättsskandal att Julian sitter fängslad medan alla presidenter, premiärministrar och ansvariga ministrar för krigsbrott, går fria och rör sig i maktens värld.
Vi måste kräva rättvisa för Julian. Han ska friges! Han ska inte utvisas till USA!
Krigsbrott ska beivras!”

Demonstration för Julian Assange med John Shipton, Julians pappa, 26 september 2019.

Nya verk av Lars Ahlin på Litteraturbanken

Författaren Lars Ahlin framför Villa Vingarna på Korsvägen 9 i Äppelviken i Bromma. Jan Ehnemarks fotografi, lånat från Stockholmskällan, fångar författaren 1957. Redan då har Lars Ahlin ett rikt författarskap bakom sig. Rikare ska det bli med åren. Flera av Ahlins böcker blir nu tillgängliga som gratis e-böcker på litteraturbanken.se.

”Då Sören Hellgren kom hem lite på snusen tog han bara av sig galoscherna i tamburen. Han sköt hatten i nacken, knäppte upp rocken och stegade in och försökte verka glad och obesvärad.”

Så inleds Lars Ahlins klassiska novell ”Kommer hem och är snäll” från 1944.

Litteraturbanken lägger i vår flera böcker av Ahlins penna till samlingarna: Inga ögon väntar mig (1944), ur vilken novellen är hämtad, Min död är min (1945) samt Kvinna kvinna (1955, där de kan läsas som gratis e-böcker och laddas hem till läsplattor. Dessutom ställs Gunnar D Hanssons avhandling om Ahlin, Nådens oordning, in i det digitala biblioteket.

Lars Ahlin är en författare som nya generationer med stor behållning kan läsa. Jag glömmer aldrig en period i min egen Ahlin-slukarålder. Jag bodde i Lund och drabbades en dryg termin av Ahlins böcker, som hans mest kända som debutromanen Tåbb med Manifestet och Natt i marknadstältet, men också en rad andra. Jag pendlade till Helsingborg och hade jämt med sällskap på färden med någon av Ahlins romaner.

Poeten Gunnar D Hansson, som disputerade på Ahlin med ”Nådens ordning studier i Lars Ahlins roman Fromma mord” skriver om författaren i Lars Lönnroths och Sven Delblancs ”Den svenska litteraturen ”, där han skildrar Lars Ahlin som ”en av svensk litteraturs största visionärer och teoretiker”. Samtidigt betonar han Ahlins gestaltning, ”framställningens åskådlighet och språkets djupa sensualism”.

Hansson noterar vidare att Lars Ahlin debuterade som en färdig författare. Alla hans ”väsentliga motiv och problemställningar finns där redan från början: jämlikhetsfrågorna, de politiska och sociala problemen, individens upplevelse att ’leva mellan tiderna’, motsättningen mellan ’personligt’ och ’allmänt’.”

Litteraturbanken går samtidigt vidare med sitt stora projekt, att göra texter från 1800-talet digitalt tillgängliga. Projektet Nya vägar till det förflutna löper vidare – och även den här månaden tillkommer 200 nya verk från 1800-talet.

Till det kommer bland annat ytterligare åtta nya verk av Thorsten Jonsson (1910–1950) utöver dennes klassiska Fly till vatten och morgon (1941), som vi lade ut i början av året, skriver Dick Claésson, som är huvudredaktör på Litteraturbanken. 

Författaren Thorsten Jonsson (1910-50). Åtta verk av Thorsten Jonsson har blivit tillgängliga på Litteraturbanken för gratis nedladdning.

Viktigt förslag av ”DE 53”: ”Återinrätta TV-teatern”

Hans Alfredssons Kvartetten som sprängdes. TV-teater 1962. Medverkande: Ove TjernbergAllan EdwallOlof Widgren och Lars Lind

Svensk teater och scenkonst har lidit svårt under pandemin. Därför är det dags att dra lärdom av det som hänt – för att säkra den konstnärliga återväxten bör public service återinrätta tv-teatern, skrev 53 ”film- och teaterprofiler” för en vecka sedan i Dagens Nyheter.

De ”53:s” utgångspunkt var att de svenska teatrarna mest stått tomma sedan drygt ett år tillbaka. Publiken har inte haft möjlighet att uppleva levande teater. Artisterna och scenfolket har gått arbetslösa.

Samtidigt har en stor del av den svenska befolkningen mer än någonsin innan törstat efter film och teater – och nog sett mer än någonsin genom strömmande tekniker och särskilt via SVT Plays otroligt kvalitativa och breda utbud.

Mest har det väl rört sig om film och TV-serier. För många har utbudet varit lika amerikaniserat som i de kommersiella kanalerna med Netflix och HBO Nordic som marknadsledande vid sidan om SVT.

Sveriges största och bästa filmfestival i Göteborg visade i år under tio dagar strömmade filmer, med ett otroligt utbud av starka filmer från många delar av världen till mycket rimlig kostnad. En månad senare följde Tempo dokumentärfestival, Sveriges största i sitt slag, likaså strömmande och med hög kvalitet och varierat utbud. ArteKino från Tyskland/Frankrike bjöd tidigare gratis på nya strömmande filmer från lite udda filmländer. Bibliotekens gratistjänst cineasterna.se

Biograferna har mest varit stängda eller bara tagit emot åtta i publiken. Men den strömmade filmen nått fler här i landet än någonsin tidigare.

Trots många ambitiösa försök har teatern inte hängt med lika bra i den utvecklingen. Därför är ”de 53:s” tanke på en ny TV-teater, så angelägen. De skriver:

”Under 60-, 70- och början av 80-talet fanns TV-teatern som ”i ordets bästa bemärkelse en storartad och omistlig folkbildning”. Det blev en rättvis fördelning av kulturen över hela landet med uppsättningar av ”en makalös teaterensemble som bjöd på allt vad god skådespelarkonst, text och regi, dans och musik var”.

Eva Beckman, programdirektör på SVT, tycker att uppropet är intressant men säger i en intervju i SVT att public service-företaget vill satsa på uttryck mer i linje med vår tid:

– Är scenkonst viktigt för SVT? Tveklöst, det står i vårt uppdrag. Vi ska tillgängliggöra teater och kultur för allmänheten. Fast inte att starta det som en institution, alltså att bygga ett teaterhus inom public service. Behovet av det igen känns obsolet, måste jag säga.

Beckman vill i stället att SVT ska satsa dramatisk specialskriven för TV, ”serier som Kalifat eller Tunna blå linjen”.

–Det är så utvecklingen inom television har gått.

Skulle TV bara följa en netflixifierad utveckling? Det om något känns sannerligen obsolet (som enligt SAOL står för ”utslitet, föråldrat”).

Men det finns andra utvecklingslinjer inom ”den strömmade teatern”. Vår tids TV-teater utgörs inte av filmade scenuppsättningar utan så mycket annat. Jag tänker inte bland annat på de teater- och operaföreställningar som sänts till biografer och visningsplatser över hela världen.

Jag minns alldeles särskilt National Theatres i London oförglömliga uppsättning av Arnold Weskers ”Köket” – som hör till det bästa i teaterväg jag någonsin sett (på Röda Kvarn i Helsingborg).

Jag citerar åter ”de 53” DN-debattörerna:

”Framför allt skulle denna teater skapa egna nya tv-teaterföreställningar. Under tiden man konstruerar denna teater kan säkert många av de äldre inspelningarna hålla både tekniskt och konstnärligt för nya visningar.

Det är ett stort skepp att bygga för seglatsen in i framtidens teater. Det måste vara ett skepp som håller för storm, en del i försvaret av Sveriges public service-tv och folkbildningstradition. En teater med egna konstnärliga , ekonomiska och tekniska förutsättningar.

Många av oss har idéer hur det skulle kunna fortsätta.”

Arnold Weskers Köket” i en uppsättning av National Theatre i London, vistades på biografer över hela världen, också på Röda Kvarn i Helsingborg – i en föreställning som visade vägen för TV-teaterns oanade framtida möjligheter.

Folkets vaccin eller läkemedelsbolagens?

En kvinna med covid-19 bärs till ambulans för vidare transport till sjukhuset i Manaus i Brasilien. Bilden ur Läkare utan gränsers tidning ”Direkt”.

För att covid-19 pandemin i längden ska kunna hanteras krävs att större delen av jordens befolkning vaccineras. 2020 träffades regeringar från hela världen och betonade just att den globala smittan bara kan bekämpas genom att göra mediciner, vaccin och diagnosmetoder tillgängliga för alla.

Så skriver Åsa Nyqvist Brandt i sin artikel ”Vaccinkriget” i Läkare utan gränser tidning ”Direkt” #1 2021. Hon ställer frågan om det verkligen har blivit ”Folkets vaccin” eller läkemedelsbolagens? Och konstaterar att det som så ofta är pengar som styr vem som ska få tillgång till livsviktiga vacciner och läkemedel.

I Sverige är regeringens mål att alla som vill ska ha vaccinerats före midsommar. Massvaccinering i de minst resursstarka länderna beräknas vara färdig först i slutet av 2024, om bortåt fyra år.

Hittills har Moçambique och Malawi fått lika mycket = 0 doser, Guinea Bissau 25 doser.

Överfulla sjukhus i dessa och många andra länder kämpar för att ta hand om patienter. I flera länder i södra Afrika registrerades fler covid-19-fall i januari 2021 än under hela 2020.

Samtidigt har de rika länderna trängt sig före i vaccinationskön. Israel, USA, Storbritannien och Kanada är några av de värsta. Kanada har tingat så många doser att hela befolkningen kan vaccineras sex gånger om. Men också EU har tagit för sig och bokat två miljarder doser.

Länder med totalt 16 procent av världens befolkning har köpt 60 procent av tillgängligt vaccin. Till råga på allt får de fattiga länderna betala ett betydligt högre vaccinpris än EU och andra rikare länder. 

Åsa Nyqvist Brandt uttrycker sig diplomatiskt: 

”En självklar skyldighet gentemot den egna befolkningen, säger vissa. Enögd vaccinnationalism som bara kommer att förlänga pandemin”, menar andra.

Vem äger ett vaccin? Är det länderna som satsat miljarder på grundforskning och stöd till läkemedelsbolagen? Eller är det bara bolagen, som nu har tagit patent på dem, som äger dem och har prismonopol. Stödmiljarderna åtföljdes inte av krav på att vaccinerna skulle vara tillgängliga för alla.

– De stora läkemedelsbolagens prismonopol och vinstjakt har varit en återkommande kontrovers under de senaste decennierna, säger Pieter-Jan van Eggermont, Humanitär rådgivare på Läkare utan gränser. Han påminner om hivepidemin vid slutet av 90-talet och början av 00-talet. Miljoner människor i fattiga länder dog av hiv trots att det fanns effektiva läkemedel, som de aldrig fick tillgång till, därför att de var för dyra.

Att tala om moral och etik då det handlar om tillgången på läkemedel över huvud taget är i högsta grad relevant, menar Göran Collste, professor emeritus i tillämpad etik vid Linköpings universitet och sakkunnig i Statens medicinsketiska råd (SMER).

– När det gäller covid-vaccin står konflikten mellan äganderätt och moraliskt ansvar, säger han. Möjligheten att göra undantag i patentreglerna när folkhälsan står på spel finns redan.

Nu vill ett hundratal länder med Indien och Sydafrika i spetsen att WTO tillfälligt tar bort alla hinder för tillverkning och import av covid-19-vaccin. Det skulle innebära att fler bolag snabbt kan börja tillverka och sälja vaccin med målet att uppnå global immunitet.

Från EU, USA, Storbritannien är det än så länge kalla handen. Under tiden fortsätter viruset att sprida sig – och människor fortsätter att dö.

Bilden: En kvinna med covid-19 bärs till ambulans för vidare transport till sjukhuset i Manaus i Brasilien. Bilden ur Läkare utan gränsers tidning ”Direkt”.

Fotnot: Läkare utan gränsers tidning ”Direkt” finns på nätet och kan laddas hem gratis som pdf. Här hittar du #1 2021: https://lakareutangranser.se/sites/default/files/documents/2021-03/Direkt%231_2021.pdf

”Barnbidrag” i USA – i den största BEKÄMPNINGEN av fattigdom på decennier

Joe Biden fick sitt räddningspaket på 1900 miljarder dollar godkänt även i kongressen. Foto: Evan Vucci/TT.

I veckan gick Joe Bidens enorma coronahjälppaket på 1.9 triljoner dollar –eller 1 900 miljarder dollar – igenom kongressens båda kammare med minsta möjliga majoritet.

I tisdags kommenterade New York Times hjälppaketet i tidningens dagliga podd, ”The Daily”, i en högintressant tjugominuters ”talad artikel”, utformad som ett samtal, lett av Michael Barbaro (MB).

Han fokuserade särskilt på vad han beskrev som en amerikansk form för stöd till barn, som påminner om barnbidraget i många europeiska välfärdsstater. Här ryms det inom hjälppaketet. I podden får det rubriken ”Ett säkerhetsnät för europeiska barn”.

MB beskrev satsningen generellt som ”den största fattigdomsbekämpningen i USA på många decennier.

Den innebär särskilt följande:

– Pengar direkt till de flesta amerikanska familjer.

– Förbättrad arbetslöshetsersättning.

– Utvidgad nödhjälp med mat.

– ”Child Tax Credit” – ett nytt system som garanterar en minimiinkomst för föräldrar som lever med barn. 93 procent av alla amerikanska barnfamiljer kommer att få månatliga checkar på 300 dollar per barn, oavsett hur många barn som fanns i familjen.

Michael Barbaro framhävde de nya ”barnbidragen” som det mest omvälvande i hjälppaketet. Han betonade särskilt att föräldrarna kan använda bidragen helt efter sina egna prioriteringar.

– Till mat på bordet, för att betala kidsens musiklärare eller ta dem ut på pizza. Det är deras pengar.

För en trebarnsfamilj innebär det här ett årligt stöd på 11 000 dollar.

För låginkomsttagare innebär det särskilt stora förändringar – utan att reducera andra förmåner som matkuponger.

Det finns en inkomsttröskel i systemet, men den ligger högt, i synnerhet jämfört med svenska förhållanden. Två föräldrar som tillsammans tjänar 150 000 dollar (eller 1,2 miljoner SEK/år) får reducerad eller ingen hjälp.

Lyssna gärna på den 20 minuter långa podden, den finns här:

https://www.nytimes.com/2021/03/09/podcasts/the-daily/economic-stimulus-child-tax-credit.html?action=click&module=audio-series-bar&region=header&pgtype=Article

I Svenska Dagbladet kommenterar Malin Ekman hjälppaketet:

”En första seger för Biden som gick till val på att ta USA ur covidkrisen. 

Ett första steg i hans ambition att stöpa om sig till en 2020-talets Roosevelt, en landsfader som investerar nationen ur krisen.

I räddningspaketet ingår direktutbelningar till stora delar av befolkningen, utökat stöd till arbetslösa, hyreslättnader till utsatta, hjälp till skolor att återöppna, vaccindistribueringsprogram och stöd till delstater som råkat illa ut.”

Hon betonar att satsningen har flera funktioner. Den vill ge ett rejält stöd till alla de amerikaner som råkat illa ut under krisen och samtidigt ge avgörande stimulans till den amerikanska ekonomin. Därtill göra något åt den växande ojämlikheten.

Börsen har under pandemin nått all time high medan åtta miljoner amerikaner försatts i fattigdom.

70 procent av amerikanerna stöttar räddningspaketet, enligt en ny undersökning från Pew Research Center. Men visst finns det svårigheter. Ändå är det en väldig satsning med ambitionen att förändra USA till ett mänskligare samhälle. Återstår att se hur det kommer att lyckas.

På torsdagskvällen kommer Joe Biden att hålla sin första presskonferens som president.