Kategoriarkiv: Okategoriserade

Sanning eller illusion, Tombuteljer och lögner

Reine Brynolfsson, Maria Kulle, Kajsa Ericsson och Gustav Berg – i Edward Albees moderna klassiker ”Vem är rädd för Virginia Woolf”, som på fredagen hade premiär på Helsingborgs stadsteaters Lilla scen, där den spelas som arenateater.

”Who’s Afraid of the Big Bad Wolf?” sjunger man i en tidig Disneyfilm från 30-talet. I den amerikanske författaren Edward Albees ”Vem är rädd för Virgina Woolf? spelar den brittiska författarinnan Virginia Woolf ingen roll. Det gör däremot Disneys stora stygga varg, som en markör för hur svårt det kan vara att leva som människa och alldeles särskilt vad kärlek och tillit innebär. Tillvarons hotande vargar, förvandlar kärlek till hat, ömhetsbetygelser till förolämpningar och baktaleri.

Albees moderna klassiker hade urpremiär 1962 och sattes samma år upp på Dramaten av Ingmar Bergman. Dramat premiärvisades på Lillan i Helsingborg på fredagskvällen i Eva Dahlmans starka föreställning, med extra allt. Det medelålders akademikerparet Martha och George (Maria Kulle och Reine Brynolfsson) har varit på fest hos universitetets rektor och bjuder en yngre lärare och hans fru, Nick och Grynet (Gustav Berg och Kajsa Ericsson), på efterfest. Denna börjar klockan två på natten och fortsätter till gryningen, vilket är lika länge som föreställningen varar, tre och en halv timme.

Albees dialog är ett ordfyrverkeri, som ställer stora krav på skådespelarna. Det slår nära nog oavbrutet verbala gnistor från scenen –och det som sägs högt är som ett drivande isbergs topp med frostiga sjok av svårfångade undertexter.

Maria Kulles Martha, häxa och madonna, sliter verbalt sin man i stycken som en varg frossar på ett rivet får. Hennes avgrundsskratt får håret att resa sig hos oss i publiken – trots att det också rymmer en djup kärleksförklaring. Reine Brynolfssons George är mannen i hennes liv, allt annat är otänkbart. Ändå driver paret sina svarta ”lekar” med varandra till sin yttersta spets. George ger igen för full hals, han ljuger och gör henne illa med sitt snack och pladder. Han driver det mesta till sin yttersta spets.

Maria Kulle och Reine Brynolfsson gör tillsammans och var för sig suveräna rollinsatser, medryckande och drabbande teater. Jag sitter på helspänning under treaktaren, som trots sin tilltagna speltid inte är en minut för lång.

Albees drama är ett kammarspel med bara fyra personer på scenen och en enda scenbild (av Lehna Edwall). Det yngre paret Grynet och Nick spjärnar till en början emot när de dras in i Marthas och Georges svarta förförelsekonster –men spelar snart med.

De blir brickor i ett erotiskt äta eller ätas och bidrar till att det för publiken blir ”en riktigt angenäm afton”, som någon på scenen uttrycker det när paren skiljs åt.

Dramat uppförs på en fyrakantig arenascen, med publik på fyra sidor. Det är en effektiv spelplats, som kan påminna om en boxningsring. Med soffor i två av hörnen, en fåtölj i det tredje, en dignande barvagn med flaskor som snabbt blir tombuteljer eller krossas och så en rejält tilltagen säng i mitten, förstås, ”vägen till mannen hjärta går genom hustruns underliv”, säger någon.

Det dricks mycket under föreställningen, hämningar brister, gränser till det otillåtna korsas. Säkert har Lars Norén låtit sig inspireras av Edward Albee. Det är teater på riktigt, teater som jag tar till hjärtat.

Vi var 49 priviligierade som såg den tryggt coronasäkrade premiären.

Reine Brynolfsson, Kajsa Ericsson, Gustav Berg och Maria Kulle i ”Vem är rädd för Virginia Woolf” på Helsingborgs stadsteater.

Trumps Angrepp på posten i USA hotar valet i november

Louis DeJoy, Minister med ansvaret för USA:s nationella post och hängiven Trumpanhängare har gett order om stora nedskärningar av den amerikanska posten, med förbud mot övertid och nedmontering av postsorteringsmaskiner. Nu hörs protester från hela landet.

Under många år har det republikanska partiet i USA gjort allt man kunnat för att försvåra möjligheterna att rösta för de amerikanska minoriteter där många av tradition röstar på demokraterna.

Det senaste är att Louis DeJoy, minister med ansvaret för USNP, USA:s nationella post, har gett order om stora besparingar. Han har bland annat utfärdat förbud för övertidsarbete och genomfört personalnedskärningar, med försenad postutdelning som följd. Han har också låtit montera ner postsorteringsmaskiner och tagit bort mängder av brevlådor.

DeJoy utnämndes till postminister för knappt två månader sedan. Han har gett väldiga bidrag till det republikanska partiet och är en hängiven Trumpanhängare.

Upprörda amerikaner protesterar mot nedskärningarna av posten utanför Louis DeJoys hem i Washington.

Trump har återkommande attackerat systemet med poströster, som han (lögnaktigt) hävdar möjliggör valfusk. Men för många är poströstning den enda möjligheten att rösta under den pandemi som i USA hittills har skördat mer än 168 000 döda.

På lördagen protesterade upprörda amerikaner utanför Louis DeJoys hem i Washington. De motsatte sig de stora nedskärningarna av posten, som kan komma att påverka presidentvalet i november.

En som också protesterade var förre presidenten Barack Obama:

– Min fråga är hur republikanerna kan vara så rädda för att människor vill rösta att man är beredda att montera ner grundläggande viktig infrastruktur för det amerikanska samhället.

Obama uttryckte också en allmän oro över förutsättningarna för presidentvalet i november och hur den nuvarande administrationen hotar demokratin.

Julian Zelizer, kommentator för CNN, reagerar mot Trumps attacker mot den amerikanska posten i en opinionsartikel på CNN:s sajt. Han menar att den förre presidenten har en viktig funktion inför det stundande valet. Som en röst som många lyssnar på kan han övervaka USA:s institutioner och slå larm också i andra fall när den demokratiska och valmässiga infrastrukturen utses för press och hotas.

Donald Trump sätter sig skamlöst över grundläggande demokratisk anständighet i attacken mot den amerikanska posten. Världen kan vänta sig mer av liknande utspel inom de kommande dryga två månaderna.

Trumps och Louis DeJoys attacker mot den amerikanska posten uppenbarades först när fackföreningsledaren Kimberly Karol i en intervju berättade att högarna av post snabbt ökade på många postkontor samtidigt som nödvändiga maskiner monterades ner.

HÖGA Vinster och dödstal hos ”ANSVAR&OMSORG”

Vårdkoncernen Ansvar&Omsorg, där omkring 50 personer kan ha dött av Covid-19 på två äldreboende, drivs med stora vinster, rapporterade Allt i Politiken den 13 maj. Företaget är helt svenskägt och delade förra året ut 14,6 miljoner till ägarna.

21 april anmälde Kommunals huvudskyddsombud bristerna i arbetsmiljön på Berga äldreboende till Arbetsmiljöverket efter att 27 boende där ska ha avlidit och halva personalstyrkan varit sjukskriven.

Detta var alltså för snart en månad sedan. Vad har hänt på äldreboendena Berg och Bergsund sedan dess, undrar jag, eftersom företagets VD vägrar att lämna ut uppgifter på antalet smittade och döda på vårdkoncernens boende.

Äldreboendet är en del av omsorgskoncernen Ansvar & Omsorg. Vd:n Sakarias Mårdh, är kritisk till anmälan.

– Vi har inte samma bild av hur det ser ut. En anmälan är inte alltid en enda sanning. Och det är inte heller Arbetsmiljöverket som kommit med de här synpunkterna utan en person på Kommunal säger Mårdh till lokaltidningen Mitt i.

Han vill inte kommentera antalet avlidna med hänvisning till sekretess.

– Det är klart att det är tragiskt men jag kan inte kommentera summan, säger Mårdh till SVT.

Elisabeth Antfolk, sektionsordförande i Kommunal, skriver i tidningen Kommunalarbetaren att chefen krävde att personalen skulle komma in och jobba trots hosta och huvudvärk med hot om uppsägning på grund av arbetsvägran.

På sin hemsida skriver Ansvar&Omsorg att företagets mål är att ”förmedla värme, omtanke och trygghet”. 

Men det finns också ekonomiska aspekter.

2018 köptes fem bolag varav tre med äldreomsorg. Företagets vinst ökade till 26,5 miljoner efter skatt, sedan 33 miljoner förts över till moderbolaget, som koncernbidrag från dotterbolagen. A&O omsätter 500 miljoner.

Omsorgsbolag samlar ofta vinstmedel i ägarbolag i stället för att låta pengarna stanna i verksamheten, skriver Allt i Politiken. Detta kan ses som ett alternativ till vinstuttag.

I sin årsredovisning ” skriver A&O i Sverige om goda framtidsutsikter, sedan Riksdagen i juni 2018 röstat ner Välfärdsutredningens förslag om vinsttak för företag inom vård- och omsorg, vilket var positivt för branschen som helhet”. 

Bilderna: a)VD Sakarias Mårdh träffar boende i en av A&O:s verksamheter. (från A&O:s hemsida, collage AiP)

b) I Örkelljunga driver A&O profilboendet Solhaga (bilden) som ”vänder sig till personer som har demenssjukdom med framträdande personlighetsförändringar och till personer med psykiska funktionsnedsättningar och som önskar en säker och trygg miljö där de kan bo och utvecklas.

Verksamheten har 54 lägenheter i en hemlik miljö beläget i natursköna Skånes Fagerhult. Generösa gemensamhetsutrymmen och möjlighet till parboende finns”.

Bilderna och textunderlaget från från Ansvar&Omsorgs hemsida.

BLIR ALI UNDERSKÖTERSKA ELLER UTVISAS HAN?

Ali Zardadi tar studenten i juni och är då färdigutbildad undersköterska. Men han har bara tillfälligt uppehållstillstånd. Han han inte fått fast jobb ett halvt år efter studenten blir han utvisad. Fotomontage ETC.

”I juni tar jag studenten. Då blir jag utbildad undersköterska och förhoppningsvis en framtida universitetsstudent. Men det är inte säkert att jag kommer att få jobba inom vården nästa år, och inte heller att jag kommer att få plugga på universitet. Det är vad dagens lagstiftning om kraven för permanenta uppehållstillstånd för gymnasielever innebär för oss som nu tar studenten.”

Så skriver Ali Zardadi i en debattartikel i Dagens ETC. Ali kom till Sverige som ensamkommande 2015. För att han ska få stanna i Sverige krävs att han har ett fast jobb som undersköterska senast i december, eller sex månader efter det att han tagit studenten.

Han är bedrövad och fortsätter:

”Som dagens lagstiftning ser ut idag kommer jag, ”en utbildad undersköterska som drömt om att blir en nyttig människa för samhället”, att behöva lämna Sverige. Jag är en individ som ofta glöms bort bakom siffran. Om dagens lagstiftning inte ändras kommer fler ungdomar som efter bara fyra – fem år i Sverige tagit examen och är undersköterskor, byggjobbare, fordonsmekaniker, barnskötare med mer att utvisas från Sverige, liksom blivande läkare, jurister och sjuksköterskor.

Det är hög tid att åtgärda lagstiftningen. Både för vår och samhällets skull.”

Ali Zardadi har varit i Sverige sedan 2016. 2017 gav han ut boken ”Ängeln och Sparven”. Han är en av många tusen ensamkommande asylsökande, de flesta från Afghanistan, som befinner sig i en extremt pressad situation.

Raul Wallenberg Academy tilldelade honom 2018 utmärkelsen Ungt Kurage. Efter många års intensiva studier och yrkesutbildning riskerar han och många av de andra att utvisas, till följd av stelbenta och orimliga regler.

Coronakrisen innebär för Ali Zaradi och för andra i hans situation en oförutsägbar arbetsmarknad under omständigheter som han inte kan råda över. Samtidigt finns det ju ett långsiktigt stort behov av undersköterskor i vårdens Sverige, också i de tider post Corona som vi i dag knappast vågar drömma om.

I en debattartikel i Aftonbladet (29/4) skrev Maria Malmer Stenergard, migrationspolitisk talesperson (M), att ”Det enda rimliga är att utvisa ungdomarna” under rubriken ”Därför säger vi nej till gymnasieamnestin”.

Hur gick det till att Sverige blev ett så osolidariskt land. Den grupp ensamkommande som Ali tillhör borde tvärtemot vårdas generöst. De kan tillföra mycket både i Sverige och i sitt gamla hemland – om de en dag i framtiden väljer att återvända till ett fredligare Afghanistan.

Sverige har dessutom en skuld till Afghanistan och afghanerna. Sverige har för mångmiljardbelopp under många år deltagit i USA:s krig i Afghanistan också i offensiva så kallade ”fredsframtvingande aktioner”.

Det har i realiteten bidragit till än mer krigsförstörelse och död. Att behandla de ensamkommande afghanerna i Sverige inkännande vore ett sätt att något lite börja återbetala på den skulden.

Flyktingaktivister kan dömas som terrorister

En av Stanford 15-demonstranterna fastkedjad på startbanan på Stanfordflygplatsen. Bild: End Deportations.

Femton brittiska aktivister, ”The Stansted 15”, lade sig den 28 mars förra året på startbanan på flygplatsen Stanford i Storbritannien. Deras syfte var att förhindra ett chartrat plan att lyfta. Ombord fanns 60 flyktingar som skulle utvisas till Nigeria och Ghana. Nu riskerar aktivisterna livstids fängelse.

Efter nio veckors rättegång har aktivisterna av en domstol förklarats skyldiga för att ha satt säkerheten på flygplatsen ur spel och därmed också skapat risker för passagerarna, skriver brittiska The Internationalist.

Domstolen har för första gången hänvisat till terroristlagar. Det innebär att maximistraffet för de femton åtalade kan bli livstids fängelse.

Under rättegången förklarade flera av de åtalade att de velat protestera mot utvisningarna genom ickevåld och civil olydnad. Flera av dem har arbetat länge med protester mot Storbritanniens flyktingpolitik.

Domaren Christopher Morgan instruerade juryn att inte ta hänsyn till de åtalades angivna motiv utan enbart överväga om det fanns en reell och materiell risk för flygplatsens säkerhet.

Tusentals flyktingar deporteras varje år från Storbritannien genom speciella chartrade flyg nattetid till länder som Pakistan, Ghana, Nigeria, Kosovo och Albanien.

Domen i målet kommer att tillkännages den 4 februari 2019.

fredssamtalen om Jemen I det alliansfria Sverige

Kriget i Jemen har pågått 4 år. 20 miljoner människor lever i halvsvält eller svält. 60 000 har dödats. 

Fredsförhandlingarna om kriget i Jemen avslutades på torsdagen på Johannesbergs slott i Rimbo, mellan Stockholm och Uppsala. FN:s generalsekreterare António Guterres var på plats och, skriver Dagens Nyheter,  kunde vid en presskonferens uttrycka en försiktig optimism:

– Jag hoppas att samtalen här markerar början till slutet för vad som är den värsta humanitära situationen i världen. Det finns ingen militär lösning på detta krig, bara en politisk, och veckan har visat att det finns en konstruktiv vilja att fortsätta en sådan process.

Ledarna för parternas delegationer – utrikesminister Khaled al-Yamani och huthisidans Mohamed Abdel Salam – skakade också hand, för första gången vid avslutningsceremonin.

Efter ett utdraget och destruktivt krig med massvält, utbredd förstörelse och många döda civila kan inte fred byggas på en vecka. Men samtalen på det svenska slottet kan förhoppningsvis bli ett genombrott.

Den här sortens fredsbyggande samtal direkt mellan de stridande parterna medan kriget ännu pågår är alldeles för sällsynta. Att samtalen förs i Sverige är en följd av Sveriges mer än tvåhundraåriga åtminstone formella alliansfrihet, av Margot Wallströms utrikespolitik och säkert också av Sveriges plats i FN:s säkerhetsråd.

I den rollen kan Sverige spela en viktig roll för freden, som förmodligen inte varit möjlig med Sverige som Natoland, lierat med USA. Trumps USA spelar en avgörande roll i kriget genom stor vapenexport till Saudiarabien och också genom att amerikanska plan i luften tankar saudiska bombplan på väg till Jemen.

I USA ökar kritiken på vapenexporten till Saudiarabien. Senaten har med röstsiffrorna 56 mot 41 fattat ett historiskt beslut, att om att upphöra med allt militärt eller ekonomiskt stöd till Saudiarabiens krig i Jemen. Dock blockerades beslutet på torsdagen av republikanerna i Representanthuset.

60 000 människor har dödats under det fyra år långa kriget. 20 miljoner människor lever i halvsvält eller svält. 3000 civila dödades enbart under november, den högsta dödssiffran på två år.

Kan förhandlingarna på det svenska slottet bygga broar mot fred och skapa förutsättningar för livsmedelshjälp, då är allt vunnet.

Kolera i Jemen. Röda korset på plats.

Båstads Bio Scala fyller hundra år

Bio Scala i Båstad och Röda Kvarn i Helsingborg invigdes våren 1918 när första världskriget gick mot sitt slut. Bilden från Victor Sjöströms stumfilm  Berg-Ejvind och hans hustru, som visas i morgon kväll i Båstad och som 1918 var invigningsfilmen på Röda Kvarn i Helsingborg. Fortsätt läsa Båstads Bio Scala fyller hundra år