Kategoriarkiv: Göteborg

Göteborg Unescos ”kreativa litteraturstad”

I måndags kom beskedet: Göteborg utses till ny litteraturstad av Unesco, Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur. Bild: Adam Ihse / TT/GP

Göteborg har i dagarna av Unesco utsetts till Sveriges första litteraturstad, Unesco City of literature. För några dagar sedan tillkännagavs Unesco totalt 49 nya kreativa städer världen över. Bland dem uppmärksammades Göteborg tillsammans med Jakarta och Vilnius just på litteraturens fält, skriver Göteborgs-Posten.

På Dagens Nyheters kultursida är Sandra Stiskalo skeptisk. Hade Göteborg utsetts till musikstad eller filmstad hade det varit ok. ”Men litteraturstad? Den som är så olitterär?” Det är lite som när Obama fick fredspriset, heter det i rubriken.

Anna Blennow, författare och docent i latin vid Göteborgs universitet , höjer på ögonbrynen. I en debattartikel på Göteborgs-Postens kultursidor, skriver hon i ett genmäle till DN och Sandra Stiskalo bland annat:

”Dagens Nyheter berömmer sig av att numera ha en Göteborgsredaktion för att erbjuda ”fler nyheter från Västsverige”. Men efter att ha läst Stiskalos artikel börjar jag tvivla på att någon litterärt intresserad DN-journalist överhuvudtaget har varit här på sistone, annat än i en taxi till och från Bokmässan och kanske i baren på Park.” Hon fortsätter:

”Det handlar inte om staden i litteraturen, utan om litteraturen i staden, och utgör del i det internationella nätverket Unesco creative cities med syfte att sprida, skriva och läsa litteratur i alla delar av samhället: skolor och universitet, scener och festivaler, förlag och tidskrifter. …

Under de senaste decennierna har staden byggt långt fler och varierade litterära plattformar än den sedan länge etablerade Bokmässan: Göteborgs litteraturhus (landets första då det invigdes 2013), Göteborgs romanfestival, Angereds bokmässa, Göteborgs poesifestival, Forum för poesi och prosa, Johannes Anyurus prisbelönta skrivarskola Qalam. Göteborg producerar flest kulturtidskrifter i Sverige, och är störst i Skandinavien på konstnärliga utbildningar varav ett flertal litterära.”

I Göteborgs-Posten är ordförande i kommunstyrelsen, Axel Josefson, (M) stolt över utnämningen:

”Vi i Göteborg värnar ju om det fria ordet, och har vår Bokmässa. Nu har vi avsatt en miljon årligen i budgeten till detta och vill använda utmärkelsen för att sätta litteratur och kunskap i centrum och få fler göteborgare att engagera sig i litteraturen.

Det extra anslaget i kulturbudgeten gäller tillsvidare, så länge Göteborg har kvar rollen som Unescos litteraturstad.”

Även kommunalrådet Grith Fjeldmose (V) kommenterar utnämningen:

– Det är ju jätteroligt! Nu kan Göteborg, som redan tar emot fristadsförfattare, fokusera ännu mer på att utveckla litteraturens plats i samhället, och fortsätta kämpa för yttrandefrihet och demokrati.

Fotnot: Helsingborg har haft en enda fristadsartist, AJ, videokonstnär från det krigshärjade Jemen. Han sparkades ut och ersattes inte av en följande. Helsingborg lär vara den första och enda staden som pinsamt nog sagt upp sitt åtagande i ICORN, International Cities Of Refuge Network, vars syfte är att ge en fristad till förföljda författare eller konstnärer.

Hur det kan gå ihop med stadens devis att vara en plats ”för den som vill något” är helt obegripligt.

Göteborg var den första fristadsstaden i Sverige redan 1996. Under två år mellan 2006 och 2008 bodde Svetlana Aleksijevitj i Göteborg som fristadsförfattare. Hon fick 2015 Nobels litteraturpris.

Göteborg visar vägen som kärnvapenfri stad

På ett extrainsatt möte beslöt kommunfullmäktige i Göteborg torsdag den 20/8 att Göteborg ska ansluta sig till ICAN Cities Appeal eller Stadsuppropet mot kärnvapen.

Därmed blir Göteborg den första svenska staden som utropar sig som kärnvapenfri, inspirerad av Nobelprisbelönade ICAN:s arbete att i FN förbjuda innehav och bruk av kärnvapen.

Stadsuppropet har som slutmål att alla kärnvapen ska förbjudas genom FN:s försorg. Det har fått stöd av hundratals städer runt om i världen, bland dem 25 städer i vårt grannland Norge, som Oslo och Trondheim.

När Feministiskt Initiativ drev frågan i Lund röstades motionen ner. Även i Göteborgs kommunfullmäktige ville den styrande alliansen avslå motionen, enligt Emmyly Bönfors (C).

I ett debattinlägg i Tidningen ETC skrev Stina Svensson, Gruppledare, Feministiskt initiativ Göteborg som motionerat i fullmäktige och Tomas MagnussonSvenska Freds Göteborg, båda initiativtagare till medborgarförslaget till stöd för Stadsuppropet bl a:

”Idag är nästan alla medvetna om klimatkrisen, vad uppvärmningen av jorden medför. Ett begränsat kärnvapenkrig, där bara en handfull av de 16 000 kärnvapen som finns i världen används, skulle förmörka himlen i stora delar av världen, och resultera i en klimatförändring om kanske 20 grader kallare, sommar som vinter. Ett kärnvapenkrig som utlöses i Ryssland eller USA, i Indien eller Pakistan, skulle få förödande effekter i Göteborg.

Därför är det så viktigt att de politiker i kommunfullmäktige som står närmast invånarna i staden är beredda att uttala sin mening när frågan kommer upp i fullmäktige. Det är också dessa politiker som måste agera om det otänkbara händer …”.

För att ICAN:s förslag om att förbjuda kärnvapen ska bli internationell lag krävs att 50 länder ratificerar avtalet. Sverige som var pådrivande under arbetet i FN har som bekant skamligt nog inte gjort det. Man tar större hänsyn till de upprepade hoten mot Sverige från Trumps USA än till Sveriges traditionella och långvariga stöd för FN och FN:s grundläggande policy att verka med icke-våld.

44 länder har nu ratifierat avtalet. Målet verkar var inom räckhåll. Det kommer att få en lång rad praktiska verkningar, som att tydliggöra att banker och pensionsfonder som investerar i företag involverade i kärnvapenproduktionen bryter mot folkrätten och internationell lag, för att ta ett aktuellt svenskt exempel.

Bilden: 75 år efter atombomberna över Hiroshima och Nagasaki blev Göteborg första stad i Sverige att ansluta sig till Stadsuppropet mot kärnvapen. På bilden två av initiativtagarna, Stina Svensson, Feministiskt Initiativ, och Tomas Magnusson, Svenska Freds.

Alliansen vill att Skåne minskar kollektivtrafiken med tio procent

Under sommaren har det uppstått trängsel på en del skånska stads- och regionbussar.Bild: Peter Frennesson/HD.

Skåne blir i höst det enda storstadslänet som drar ner på kollektivtrafiken, skriver Helsingborgs Dagblad. Busstrafiken minskas på ungefär tio procent. Antalet pågatåg drogs redan i våras ned på kvällar och nätter.

Det är de styrande allianspolitikerna som bär ansvaret för nedskärningen. I mina ögon är beslutet kortsiktigt och ansvarslöst. Det visar ännu en gång att regionpolitikerna saknar kompetens och engagemang för i djup mening livsviktiga frågor. Om smittspridningen åter tar fart är deras ansvar stort.

”Politikerna driver ekonomin så hårt att det får konsekvenser för dem som är beroende av kollektivtrafiken”, säger Andreas Schönström (S).

Andreas Schönström är andre vice ordförande för kollektivtrafiknämnden i region Skåne. Han menar att nedskärningen av kollektivtrafiken kan bidra till att öka smittspridningen i regionen.

– Vi kan inte skära ner på bussar och tåg så pass mycket att resenärer trängs ihop på bussen eller tåget bara för att vid nästa hållplats gå på restaurang där man tvingas sitta på två meters avstånd.

Carina Zachau (M) är ordförande i kollektivtrafiknämnden. Hennes recept är att försöka få skolorna att ändra sina scheman så att skolorna börjar på lite olika tider och därigenom sprida ut resenärerna.

Men då drabbar det de seniorer som i Malmö (från 70 års ålder) och Helsingborg (från 75) åker gratis på de tider dit man vill flytta gymnasieeleverna.

– Hellre än att gymnasieelever ska riskera trängsel med 70-plussare borde fler avgångar sättas in, menar Andreas Schönström.

Den tioprocentiga minskningen i busstrafik motiveras med att regionen inte har nog med pengar för att kompensera för minskat resande under pandemin. Det stöd på tre miljarder kronor till de regionala kollektivtrafikmyndigheterna som regeringen presenterade i maj kommer inte täcka hela bortfallet.

I landets andra två storstadslän Stockholm och Västra Götaland uppger Skånetrafikens motsvarigheter SL respektive Västtrafik att de kommer att köra enligt ordinarie hösttidtabell.

Region Skånes beslut är ogenomtänkt, obehagligt och inkompetent. Ska man spara in på kollektivtrafiken och därmed riskera smittspridning och mänskligt lidande och död? Ska vården betala för att kollektivtrafiken sparar? Ska medborgarna betala med hälsa och liv??

Och ska pendlarna gå över till att åka bil med allt vad det innebär för miljön?

Fotnot 1: I juni varslade Skånetrafiken Arriva 300 anställda, lite mer än hälften av alla anställda, på Pågatåg och bussar om uppsägning. Länk här: https://www.hd.se/2020-06-12/300-anstallda-pa-pagatagen-varslas-om-uppsagning

Ungefär samtidigt varslade bussbolaget Nobina 255 anställda i Skåne om uppsägning. 

Fotnot 2: Se också en tidigare blogg: Blir det ”livsfarligt” att åka buss i höst? Länk här: http://www.nyakultursoren.se/?p=12697

Postnord vill dela ut post endast ”var tredje dag”

Bild: Sven-Erik Svensson/HD.

Om drygt två månader inleder Postnord sin långtgående nedskärning av postutdelningen, skriver Expressens Dina Pengar. Några utvalda områden i Skåne kommer då varannan vecka att få post endast tisdag och torsdag och varannan vecka måndag, onsdag och fredag.Det kallas förskönande ”postutdelning ”varannan dag”. Men även en lågstadieelev kan räkna ut att fem utdelningar på 14 dagar snarare motsvarar var tredje dag.

Postnord markerar nedskärningen med att ”allt färre skriver brev”. Sedan år 2000 har brevvolymerna i Danmark sjunkit med mer än 80 procent och i Sverige med över 50 procent. Trots det fyller postens infrastruktur en viktig funktion, i all synnerhet på landet, utanför de tre storstadsregionerna.

Men företaget har länge drivit en linje för att minska antalet brev. Brevlådornas tömningstider har försämrats drastiskt. De flesta brevlådorna töms i dag kl 09.00. Bara för två tre år sedan gick det lätt att finna lådor som tömdes 18.00. Till det kommer dramatiskt höjda portopriser. Posten ville helt enkelt bli av med sina kunder och bli av med sina brevbärare.

I dag har Postnord i Sverige 16000 anställda. Kommer siffran att bantas till hälften eller mindre? Givetvis.

Under många år har Postnord slimmats för att förvandlas till ett privatiserat företag, ungefär som de svenska apoteken. De flesta svenskar är upprört missnöjda med merparten av de senaste årens privatiseringar. Postutdelning ”var tredje dag” innebär i realiteten att ännu en en samhälleligt ovärderlig infrastruktur slås sönder, förmodligen oåterkalleligt.

I Danmark har Postnord redan skurit ned rejält och delar ut brev endast en gång i veckan. Det kan ta upp till fem vardagar innan ett brev når mottagaren. Något liknande är förmodligen ambitionen i Sverige.

I Danmark finns nu något som kallas Quickbrev, som motsvarar det svenska expressbrev och tar en dag till en kostnad av 29 danska kronor (alltså cirka 45 svenska kronor). Ett vanligt ”långsamt” brev kostar 10 danska kronor.

De första experimenten med minskad utdelning görs i Skåne. 38 000 hushåll har utsetts till försöksobjekt– i Nöbbelöv i utkanterna av Lund och delar av intilliggande Kävlinge kommun.

Därefter följer de större städerna, som förmodligen bedöms som minst känsliga, där finns alternativa privata bolag. Först ut blir Malmö följt av Göteborg, därefter Stockholm och sedan resten av Sverige. Under 2022 ska hela omläggningen vara genomförd enligt nuvarande plan.

Sverige har de senaste decennierna drabbats av en rad illa genomtänkta privatiseringar. Postnords hantering av brevutdelningen kommer att göra vårt samhälle sämre för de flesta.

Blir Göteborg och Helsingborg kärnvapenfria städer?

Göteborgs hamn. Foto: Wikipedia.

Göteborg kan bli den första svenska staden som säger nej till kärnvapen, skriver Svenska Läkare mot kärnvapen, sedan Göteborgs kommunstyrelse i dagarna beslutat att bifalla en motion från Feministiskt initiativ om att Göteborg ska ansluta sig till ICAN Cities Appeal.

Det lokala göteborgska partiet Demokraterna kommer vara vågmästare i omröstningen. Enligt partiets kommunalråd Jessica Blixt kommer man rösta för förslaget.

– Alla medborgare vill väl rimligen ha en kärnvapenfri planet.

Vad kan konsekvensen bli om man ansluter sig till det här, frågar SR P4 Göteborg?

– Vi ser det som en tydlig signal, uppmaning och önskan från Göteborgs högsta organ till riksdag och regering om att de borde agera.

Som gränsstad och stor hamnstad har Helsingborg stora likheter med Göteborg och borde rimligen kunna fatta ett liknande beslut. Ju fler städer som ansluter sig till ICAN:s stadsupprop desto större blir trycket på regeringen att återvända till Sveriges antikärnvapenpolitik som varit självklar från andra världskriget till nu.

Det finns en stark folklig majoritet bakom tanken på att Sverige ska ratificera FN:s kärnvapenförbud, sådant det formulerats av ICAN. De politiker som motarbetat detta har i mina ögon förlorat sin moraliska kompass.

Ingen filmkris men filmpolitisk kris

Levan Gelbakhiani (t v) i Guldbaggebelönade svensk-georgiska ”And then we danced”. T h Gunnar Bergdahl, tidigare bl a chef för Göteborg Film Festival, dokumentärfilmare och mångårig kulturchef på Helsingborgs Dagblad.

”Filminstitutet sviker svensk kvalitetsfilm” skriver Gunnar Bergdahl, tidigare bl a chef för Göteborg Film Festival, dokumentärfilmare och mångårig kulturchef på Helsingborgs Dagblad.

Hans artikel är en välmotiverad reaktion på diverse mediala utspel om ”en svensk filmkris”, där det enda som räknats tycks ha varit hur många biobiljetter som sålts till svenskproducerade filmer. Bergdahl vänder sig särskilt mot ett bedrövligt uttalande av Filminstitutets chef Anna Serner.

– Fram till nu har vi försökt säkerställa en bred repertoar av titlar på biograferna. Jag är inte säker på att vi kan ta det uppdraget längre. Vi måste, tillsammans med branschen, börja titta på vad publiken faktiskt köper biobiljetter till. 

Filminstitutet skapades i slutet av femtiotalet för att ”främja svensk kvalitetsfilm”. På 90-talet ändrades formuleringen under den dåvarande borgerliga regeringen till ”värdefull svensk film” och nu tycks det bara handla om ”svensk film”.

En konkret anledning till den påstådda ”filmkrisen” är den kommersiella och i det närmaste helt monopoliserade biografbranschen. Filmstaden ägs numera som bekant av kinesiska riskkapitalister, vars intresse att visa svensk kvalitetsfilm inte är väldokumenterat.

I Sverige produceras 30 – 40 biofilmer årligen, till övervägande del finansierade av allmänna medel. Men eftersom de inte visas på de kommersiella biograferna får de låga biljettsiffror, oavsett kvalitet.

På den pågående filmfestivalen i Göteborg finns över hundra svenska filmer i programmet, däribland nyproducerade så väl som repriser, biofilmer, dokumentärer, kortfilmer. Det är en imponerande bredd, mångfald och kvalitet. Sverige är fortfarande ett filmland, trots en akut brist på kreativ filmpolitik.

Jag tänker särskilt på And Then We Danced, som ytterst välförtjänt guldbaggebelönades som årets bästa svenska film. Också Levan Gelbakhiani, som filmens homosexuelle dansare, prisbelöntes som året bäste huvudrollsinnehavare.

Filmens regissör Levan Akin har gjort ett mästerverk som kommer att gå till filmhistorien och som inte blir sämre av att han själv växt upp i Rinkeby som son till georgiska migranter.

Frågan som Anna Serner borde ha grubblat på (i stället för ovan citerade plattityder) är förstås hur fler än 40 000 biobesökare ska kunna få se filmen på svenska biografer. Ytterligare en tanke hade inte skadat, hur kommer filmen att lanseras och distribueras strömmande?

Levan Gelbakhian i svensk-georgiska And Then we danced.

Gör Helsingborg till kärnvapenfri stad!

”I vår stad Göteborg är vi mycket bekymrade över det allvarliga hot som kärnvapen utgör mot vår stad och mot samhällen i hela världen. Vi menar att våra medborgare har rätt att leva i en värld befriad från detta hot”.

skriver nedrustningsaktivister i Göteborg som under parollen ”Göteborg för kärnvapenförbud” som lämnat in ett medborgarförslag för att Göteborg ska gå med i ICAN:s kampanj mot kärnvapen. En lång rad städer har anslutit sig, som Paris, Oslo, Manchester, Sydney och Washington DC är några exempel.

Som helsingborgare hävdar jag att Helsingborg självklart bör ansluta sig till ICAN:s kärnvapenfria städer. Det skulle omöjliggöra eller försvåra för krigsfartyg som kan tänkas bära kärnvapen att angöra hamnar i Helsingborg. USA:s policy i det fallet är att aldrig besvara förfrågningar om kärnvapen med ett ja eller ett nej.

I händelse av krig är städer med viktiga hamnar som Helsingborg och Göteborg givna förstahandsmål för bombningar, där kärnvapen kommer att användas om krigshandlingarna tagit en sådan vändning.

Till det kommer att norra Öresund är en strategisk sjöfartsled, som i krigstider blir ett mål för fientliga aktioner.

I Landskrona har kampen för att staden ska ansluta sig till ICAN:s städer inletts. Medlemmar i Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) har lämnat lappar i brevlådor, arrangerat torgmöten och mailat alla kommunpolitiker. Också i Malmö har aktioner inletts i frågan.

Allt fler städer ansluter sig nu till ICANs kärnvapenfria städer: Se den fulla listan här.

Bilden ovan visar några av de större städer som gått i kampen för ICANs aktion, Paris, Washington DC, Geneve, Toronto, Berlin, Sydney, Manchester, Nagasaki.

Länk till ICANs ”Cities Appeal” här.

Svenska Akademins 100 år av återkommande kriser

Christian Catomeris och Knut Kainz Rognerud har skrivit en högintressant bok om Svenska Akademien. Foto: Polaris.

Om någon vecka ska – förhoppningsvis – Svenska Akademin dela ut inte bara ett utan två Nobelpris i litteratur efter ”anno horribiles” 2018, katastrofernas år. 

På Bokmässan i Göteborg presenterade de båda SVT-journalisterna Christian Catomeris och Knut Kainz Rognerud sin grundliga och högintressanta bok om ”Svenska akademin, makten, kvinnorna och pengarna”, som utkommer i dagarna på Polaris förlag. De redovisar ett stycke gedigen och lysande grävande journalistik där de fokuserar på de bakomliggande strukturer som möjliggjorde det som skedde. 

Redan i inledningen konstaterar författarna att det som hände knappast var någon tillfällighet och att man för att förstå måste börja hundra år tidigare, att hela historien är viktig för att kunna förstå varför det blev en sådan jordbävning.

Därför innehåller boken en grundlig genomgång av Nobelprisets och Akademins gemensamma historia, alltifrån testamentsexekutorn Ragnar Sohlmans arbete, via fredsaktivisten Bertha von Suttners insatser till konflikterna mellan den medelmåttige Carl David af Wirsén och geniet Selma Lagerlöf – och fram till våra dagar.

Bokens omslag får den att se ut som en guldtacka. Och mycket i den handlar om just pengar, de i sammanhanget enorma summor som Svenska Akademin hanterat ofta med liten eller ingen insyn. Ett motto skulle kunna ha varit Follow the Money, Följ pengarna.

– Akademin förfogar över betydande medel, säger Christian Catomeris. Det finns i den en tradition att man ger varandra priser, en vana vid att berika sig själva. Till det kommer stora bostadsförmåner, tillgång till utländska bostäder i Paris och Berlin, gratis resor med mera.

Majoriteten av akademins ledamöter har miljoninkomster.

– Till det kommer att sex före detta akademisekreterare får miljonpensioner, konstaterar Knut Kainz Rognerud. Akademin fördelar priser på mellan trettio och femtio miljoner godtycklig. Det finns inga protokoll, inga motiveringar.

De 3000 författare som är medlemmar i Svenska Författarförbundet tjänar i snitt 120 000 kronor per år. Få kan leva på de böcker de säljer. Många är beroende sidojobb eller stipendier. Flera av Akademins priser är på 200 000 kronor eller mer, skattefritt.

Går det återupprätta förtroendet för akademin?

– Det har skett små steg. Men de grundläggande strukturerna finns kvar, konstaterar Rognerud. Sara Danius var symbolen för en jämställd akademi. Men hon fick sparken.

Boken avslutas, som sig bör, med fylliga källhänvisningar.

Fotnot: Min blogg Nya Kultur-Sören har varit vilande under dryga månaden. Min ambition är att återuppta skrivandet mera regelbundet en bit in i oktober.