Kategoriarkiv: Israel

Extremister får stor makt i nya israeliska regeringen. Liknar det svenska förhållanden?

Extremister får stor makt i nya israeliska regeringen. Liknar det svenska förhållanden?

Vi vet att någon är i färd med att lura oss. Att någon inte bara stjäl våra pengar, utan också vår och våra barns framtid, skriver den framstående israeliske författaren David Grossman i en debattartikel i Dagens Nyheter. Foto: Amit Shabi, Hazem Bader/TT/Dagens Nyheter.

En ytterhögerregering tillträder i dagarna i Israel under ledning av den 73-årige veteranen Benjamin Netanyahu.

Israels av många betraktade som landets ledande författare, David Grossman, är förfärad och upprörd. I en debattartikel i Dagens Nyheter (översatt av Björn Wiman) skrev han i fredags om sin oro inför de frön till ”kaos, tomhet och oordning i Israels mest betydelsefulla institutioner” som nu såtts.

”Jag talar inte enbart om införande av nya lagar, hur extrema och skandalösa dessa än må vara, utan om en djupare, mer ödesmättad förändring, en förändring av vår identitet, en förändring i statens själva väsen.”

Grossman skriver om de regeringsförhandlingar som varit, vilka han liknar vid ett plundringståg med en ny främmande, provokativ logik:

”Ny klausul tillåter parlamentet att köra över beslut i Högsta domstolen”, ”Extremhögerledaren Bezalel Smotrich får avgörande makt över bosättningar på Västbanken”, ”Ytterhögerpolitikern Itamar Ben-Gvir får sätta upp en privat milis på Västbanken …

Vad händer med Israel och vad innebär det för möjligheterna för en framtida fredsuppgörelse med palestinierna? David Grossman ser för sin inre blick ett land i förfall. Han fortsätter:

”Vi vet att någon är i färd med att lura oss. Att någon inte bara stjäl våra pengar, utan också vår och våra barns framtid, hela den tillvaro vi ville skapa här – en stat som, trots alla dess fel, brister och blinda fläckar, ändå erbjöd möjligheten att bli ett civiliserat, jämlikt land, ett som har förmågan att utjämna motsägelser och skillnader, ett som med tiden skulle kunna klara av att befria sig från ockupationens förbannelse. Ett land som kunde vara judiskt och troende och sekulärt, en högteknologisk stormakt, ett traditionellt och demokratiskt land, och även ett gott hem för dess minoriteter. En israelisk stat där mångfalden av samhälleliga och mänskliga dialekter inte nödvändigtvis skapar rädsla, ömsesidiga hot och rasism, utan i stället leder till korsbefruktning och blomstring.”

Nu, när stormen harbedarrat och katastrofens dimensioner står tydliga för oss, kan Benjamin Netanyahu förvisso intala sig att han efter att ha sått kaos nått sina mål – att förstöra rättsstaten, polisen, utbildningsväsendet och allt som luktar ”vänster” – och att han nu skulle kunna vrida tillbaka klockan, utradera eller i varje fall mildra den vanvettiga, lögnaktiga världsbild han själv skapat och återgå till att leda landet på ett riktigt, lagenligt sätt. Att än en gång bli en ansvarstagande vuxen i ett välskött land.”

Det är lätt att dela David Grossmans oro. I SvD i fredags intervjuades Israelkännaren och Mellanösternforskaren Anders Persson.

Persson nämner särskilt de ovan nämnda högerextrema ministrarna i den nya israeliska regeringen. Han säger:– Extremisterna är fler och värre och mycket mer centralt placerade i regeringen än tidigare. Det finns ingen ände på historiska rasistiska uttalanden av både Smotrich och Ben-Givir – så det finns stora farhågor på en rad områden.

Itamar Ben-Givir är tillträdande minister för nationella säkerhet medan Bezalel Smotrich både är finansminister och har kontroll över ockupationsmakten på Västbanken.

Smotrich har genom åren förespråkat en total annektering av Västbanken (där det i dag bor 500 000 israeliska bosättare och 2,5 miljoner palestinier), skriver SvD. Han hart också förespråkat utvisning av ”illojala araber” och att israeliska soldater ska få skjuta skarpt mot palestinier som kastar sten, varav många är barn. Båda de nämna politikerna är har uttalat sig mot hbtq-personers rättigheter.

När jag läst David Grossmans artikel drabbas jag av en annan reflexion. Det han skriver om Israel skulle i flera avseenden kunna ha handlat om dagens Sverige. Svensk polis ska få visitera också icke misstänkta i utsatta områden (jfr Västbanken) . Personer med ifrågasatt vandel ska kunna utvisas ur Sverige (jfr illojala araber), Ebba Busch säger att svensk polis ska få skjuta skarpt mot flyktingar som demonstrerar (jfr skjuta skarpt mot palestinska barn som kastar sten och så vidare …

På Förintelsedagen: Sonjas resa – om en judisk överlevare

Judiska kyrkogården i polska Lodz, en av Europas största i sitt slag. Foto: Sören Sommelius.

Zosia har blivit Sonja när hon på de sista sidorna i Sonjas resa, en bok hon skrivit med sonen Semmy, sitter i kaféet på Judiska hemmet i Stockholm och minns sitt liv. Hon är 99 år. Det är 76 år sedan den räddande bussen rullade in i Malmö, 82 år sedan Hitlers arméer tågade in i hennes hemland Polen.

”Sonjas resa” är en gripande, upprörande och verkligt läsvärd bok om en judisk kvinna vars livsresa är ett mirakel. Hon är en överlevare och att hon sitter där på hemmet och tänker tillbaka och snart ska fylla 100 är otroligt.

Sonjas resa är uppbyggd av korta stycken – den är Förintelsens fasor betraktade genom en kristallkula, ondskan i koncentrat i baklängestiden.

Det är inte bara hennes personliga minnen utan också en släktkrönika. Hon berättar levande om sin uppväxt och sin familj i Polen, före och under Förintelsen.

De flesta av hennes nära släktingar mördades av tyska nazister, slängdes i massgravar eller brändes i krematorier, namnlösa. Hon skriver själv att själva boken är en minnessten över dem, ett sätt att ge dem minnet av deras liv tillbaka, att de funnits på jorden.

Hennes släkt kom från området kring Lodz, länge Polens nästa största stad. Hon själv föddes 1922 och växte upp i Gostynin. Hennes morbror Moniek emigrerade 1920 till Haifa i Israel, men kände sig ensam och övergiven och återvände.

”Hade han varit mera uthållig eller träffat en livskamrat i Haifa” skulle han kunna ha varit den ende av min mammas sex syskon som klarat sig levande genom andra världskriget och Förintelsen, skriver hon och drömmer om att hon kunde ha haft en morbror som kanske ”hjälp mig att hantera min plågsamma ensamhet”.

Sonja/Zosia lever sex år, 1933 – 39 i staden Zgierz. Hennes farfarsfar var stadens förste erkände rabbin i början av 1800-talet, ihågkommen som en helig man. Han lät bygga stadens stora synagoga av sten.

Också hennes farfar var rabbin i samma stad, under 42 år, till krigsutbrottet 1939. Han var därtill författare och filosof och föreläste om bland annat Kant, Spinoza och Leibniz. Han predikade för fred, vänskap och människokärlek. När nazisterna tagit makten brändes hans böcker på bokbål – och han själv greps 1942 och fördes till Förintelselägret Treblinka.

Sonja Stahlhammer, född i Polen 1922,
överlevde Förintelsen och flera koncentrationsläger
och kom utmärglad till Malmö den 24 juni 1945.

Sonja är 17 år när Nazityskland anfaller och ockuperar Polen den 1 september 1939, det som blev inledningen till andra världskriget. Henne s barndomsidyll faller samman på ett ögonblick: ”Föga anade jag att min familj och jag skulle komma att gå mot en av historiens grymmaste katastrofer och att jag skulle komma att leva återstoden av mitt liv med den malande frågan … varför?”

Kriget förändrar allt. Familjens hem i Zgierz plundras av tyskarna. Pappan vandrar 15 mil till Warszawa för att leta efter ny bostad, men återvänder. Den 10 september tänder nazisterna eld på stadens synagoga som bränns ner till grunden. Alla måste nu bära Davidsstjärnor. Familjen tar sig till Lodz. Våren 1940 tvingas alla judar i staden flytta in i gettot, som blev ett fängelse som ingen fick lämna, ett fängelse med 200 000 fångar.

Nazisterna väljer till ”judeälteste”, ordförande till judiska rådet, Chaim Rumkowski, som sköter all kommunikation med nazisterna, tvungen att lyda deras minsta order, till en början med goda ambitioner, efterhand allt mer korrupt. Snart görs razzior varje natt. De utvalda förs bort i tåg till förintelseläger. Steve Sem-Sandberg har skildrat livet i gettot i sin starka roman ”De fattiga i Lodz”.

43 år gammal svälter hennes pappa ihjäl i gettot, året därpå hennes mamma. I augusti 1944 deporteras med ett förintelsetåg de 60 000 sista judarna, däribland Sonja och hennes lillebror och även många romer från gettot, alla i boskapsvagnar. Framme i Auschwitz skiljs hon från sin bror Henius, som hon aldrig återser. Hennes hår rakas, hon får randiga kläder.

Vistelsen i Auschwitz blir kortvarig. Tyskland håller på att förlora kriget. Sonja sätta på nya tåg, kommer till Ravensbrück, Dachau, Mühlhausen, Bergen-Belsen.

Den 15 april 1945 kommer befriarna, engelska soldater. Hon är 22 år, känner sig som ett levande lik. Två månader senare kommer hon med de vita bussarna till Malmö, ett ”drömland som förskonats från andra världskriget”.

På ett bröllop i Eskilstuna träffar hon sin blivande man Mischa. De får sonen Semmy, som studerar till violinbyggare och så småningom blir förste konsertmästare på Kungliga operan i Stockholm under många år. Semmy har nu skrivit Sonjas resa tillsammans med sin snart hundraåriga mamma.

”Sonjas resa” är en djupt drabbande berättelse om Förintelsens fasor och om Sonjas livsvilja som starkt bidrar till att hon mirakulöst överlever … och får ett nytt liv i Sverige.

Fotnot: ”Sonjas resa”, av Sonja och Semmy Stalhammer. Boken kan köpas via hemsidan: https://semmystahlhammer.se/

Judisk restaurang i Lodz 2019. Foto: Sören Sommelius.

Arne Ruth på Folk och fred: Julian Assange har världshistorisk betydelse

Arne Ruth, f d chefredaktör på Dagens Nyheter, talar om visselblåsare på Folk och Freds webbseminarium under den gångna helgen. Skärmdump.

Bland talarna på just avslutade webbseminariet Folk och fred fanns Arne Ruth, tidigare chefredaktör för Dagens Nyheter. Han har länge engagerat sig i yttrandefrihetsfrågor, på senare tid särskilt i stödet till den i Storbritannien fängslade Julian Assange. Hans inlägg tog upp ett bredare perspektiv, under rubriken Behandling av visselblåsare i vår tid.

– Som visselblåsare har Julian Assange världshistorisk betydelse. Hans arbete har gett oss direkt insyn i dagens amerikanska krigföring.

Sverige har varit ett av de länder som mest påverkat Julian Assanges öde, förutom USA och Storbritannien.

Men det finns också ett norskt perspektiv, berättar Arne Ruth. I Sverige saknas en debatt om behandlingen av Julian Assange, i många avseenden grovt rättsstridig.

– I Norge deltog jag i att åt en tidning göra en specialbilaga med titeln Varsling, som betyder ungefär varsel på svenska, varning det kommer att gå illa. I Norge pågår en debatt om Julian Assange.

I Tyskland har Günther Wallraff dragit i gång en solidaritetsrörelse. Ledaren för De gröna, ett av partierna i Tysklands nya regering, ingår i rörelsens ledning.

Men i Sverige är det tyst. Ändå är det mycket som står på spel, inte bara för Assange som person utan för yttrandefriheten i vid mening.

Visselblåsaren Daniel Ellsberg (Pentagonpappren) har sagt att det som händer Assange är ett allvarligt hot mot all grävande journalistik.

– Jag har skrivit brev till utrikesminister Ann Linde men inte fått något svar, berättar Arne Ruth.

USA vill att Assange ska utlämnas från Storbritannien och hänvisar till den nationella säkerheten. Han kan dömas till upp emot 175 års fängelse.

Det finns föregångare.

– Den modigaste visselblåsaren jag känner till var SS-officeren Kurt Gerstein. Han var tysk ingenjör och SS-Obersturmführer.

Gerstein blev 1942 vittne till avrättningar av judar i flera koncentrationsläger. Han reagerade, kontaktade svensk ambassadpersonal och berättade, men ingen tog hans rapporter på allvar, ingen reagerade på vetskapen om Förintelsen. Detsamma gällde de vittnesmål han förmedlade till påven.

– Visselblåsning är det enda som kan rädda oss i allt fler sammanhang. 1986 avslöjade den israeliske kärnkraftsteknikern Mordechai Vanunu att Israel hade etablerat sig som kärnvapenmakt. Han greps av israelisk polis och fraktades till Israel, där han dömdes till 28 års fängelse. Efter elva år släpptes han – men med förbud att lämna landet.

– För mig är Vanunu en historisk hjälte. Utan de uppgifter han lät offentliggöra kan vi inte ta ställning till Mellanösternkonflikten.

Under Vietnamkriget skildrade modiga journalister på plats de övergrepp som begicks av amerikanska soldater mot den vietnamesiska civilbefolkningen, med slakten på invånarna i byn Song my som ett av flera förfärande exempel. Kriget gick nära nog i direktsändning via TV in i det amerikanska folkets vardagsrum. Opinionen mot kriget växte.

Hade något liknande varit möjligt i dag? Knappast. Vår tids krig förs ofta på annat vis, med drönare och missiler, och kan inte bevakas av enskilda krigskorrespondenter. Bara genom visselblåsare som Julian Assange och hans Wikileaks kan vi få veta sanningen.

Det är därför USA till varje pris vill tysta honom. Många av USA:s övergrepp har avslöjats, men inte i något fall har skyldiga amerikanska soldater ställts till svar för grova förbrytelser som godtyckliga mord på oskyldiga civila.

HRW: Krigsförbrytelser under majkriget i Gaza

Members of the Palestinian civil defense remove the body of one of the 44 civilians killed after three multi-story residential buildings collapsed as a result of Israeli airstrikes in central Gaza City on May 16, 2021.  © 2021 Rizek Abdeljawad/Xinhua via Getty Images/Human Rights Watch.

Under kriget i maj 2021 i Gaza och mot delar av Israel begick båda sidor uppenbara krigsförbrytelser, som bör utredas av den Internationella krigsförbrytartribunalen i Haag, skriver Human Rights Watch i en ny rapport.

HRW har särskilt granskat tre israeliska attacker som dödade 62 civila palestinier. Man slår fast att det inte fanns några tydliga militära mål i området. I internationell lag är alla attacker mot civila mål förbjudna, också attacker mot andra mål när det finns risk att civila dödas av misstag.

Palestinska väpnade grupper gjorde också olagliga attacker genom att sända iväg 4360 raketer och granater mot israeliska byar och städer utan uppenbara militära mål i närheten. HRW kommer senare att offentliggöra sina undersökningar av raketattackerna utförda av väpnade palestinska grupper.

De israeliska attackerna mot Gaza i maj utplånade hela familjer utan militära mål i närheten, säger till HRW Gerry Simpson, organisationens biträdande kris- och konfliktdirektor: ”Israeliska myndigheter är därtill ytterst ovilliga att själva utreda de utpekade krigsförbrytelserna, liksom de palestinska attackerna mot israeliska byar och städer. Detta visar tydligt på behovet att låta International Criminal Court genomföra en grundlig utredning.

FN rapporterade att under striderna i maj dödades 260 palestinier, därav minst 129 civila, varav 66 var barn. Enligt Gazas hälsovårdsmyndigheter skadades 1948 palestinier, varav 610 barn.

Israeliska myndigheter uppgav att palestinska raket- och granatattacker mot Israel dödade 12 civila, varav två barn och en soldat. Därutöver skadades ”flera hundra” israeler.

Israel förnekar anklagelserna i rapporten och landets utrikesdepartement beskyller HRW för att ha en anti-israelisk agenda, skriver Svenska Dagbladet.

Den väpnade konflikten i maj kommer att utredas av Internationella brottmålsdomstolen i Haag, som i mars meddelade att man ska göra en grundlig utredning av situationen mellan Israel och palestinierna.

Även FN:s råd för mänskliga rättigheter har satt i gång en internationell utredning om konflikten i maj.

Israels Mediebomber och digitala krig mot Gaza

En byggnad där nyhetsbyrån AP hade sitt kontor i Gaza city bombades den 14 maj. Foto: Hatem Moussa/AP/DN.

Israel gjorde nyligen journalister och mediebolag till mål för sina attacker i Gaza, skriver Kari Andén-Papadopoulos,professor vid Institutionen för mediestudier, Stockholms universitet, i en debattartikel i Dagens Nyheters kultursektion på söndagen. 

  Under det senaste kriget bombade israeliskt flyg ett trettiotal palestinska och internationella medieredaktioner, däribland al-Jazira, AP och Reportrar utan gränsers lokaler.

Från israelisk sida hette det papegojaktigt återkommande att man bombade Hamasmål, tunnlar och annat och att de medier som hade lokaler i samma byggnader fick skylla sig själva. Några bevis härför såg åtminstone jag själv inte skymten av.

Men det fanns också de som var kritiska till Israels mediekrig, fortsätter Kari Andén-Papadopoulos. Hon skriver:

”Ändå var det chockerande att se den skamlöshet med vilken Israel, inför världens ögon, aggressivt pulvriserade mediehusen i Gaza och med dem den mänskliga rättigheten att få tala och rapportera fritt om en konflikt – ja, Hamas har också sin skuld i denna – som direkt dödar och traumatiserar civilbefolkningen.

Attackerna kan ses inte bara som ett bokstavligt försök att strypa förmedlingen av lokala ögonvittnesreportage om lidandet i Gaza, och som en militär maktdemonstration avsedd att sätta skräck i motståndaren: de manifesterar också självmedvetet den atmosfär av total straffrihet som har möjliggjort Israels pågående illegala expansion av bosättningar på Västbanken, blockaden av Gaza och tvångsfördrivningen av palestinier såsom de i kvarteret Sheikh Jarrah i östra Jerusalem.”

Bombningarna av mediebolagens redaktioner i Gaza var både spektakulära och uppenbara krigsförbrytelser. 

Men Israel går längre än så, skriver artikelförfattaren och uppmärksammar informationskriget på ”den digitala fronten”, som hon menar är den viktigaste.

Israeliska myndigheter har lyckats förvandla plattformar som Facebook och Instagram ”från kanaler för det fria ordet till verktyg för att övervaka och censurera palestinier.” 

Under de senaste veckorna har särskilt unga palestinier på Facebook, Instagram, Twitter och TikTok dokumenterat och fördömt israelisk polisbrutalitet och attacker av israeliska bosättare mot palestinska aktivister och invånare som protesterar mot Israels planer på att fördriva palestinierna från Sheikh Jarrah. ”Bilder tagna av ögonvittnen i Sheikh Jarrah, vid al-Aqsa-moskén och i Gaza har mobiliserat palestinierna på ett sätt som vi inte har sett på många år.”

Men de sociala medierna går inte att lita på.

” När händelserna i Sheikh Jarrah eskalerade, och bilderna blev allt mer politiskt och känslomässigt laddade, började Facebook, Instagram och Twitter i allt snabbare takt censurera användare som protesterade mot och dokumenterade dessa händelser. Palestinska och pro-palestinska inlägg har raderats, konton blockerats, hashtags dolts och tillgängligheten till innehåll begränsats”, skriver Kari Andén-Papadopoulos.

Den palestinska organisationen för digitala rättigheter 7amleh (the Arab Centre for the Advancement of Social Media) publicerade nyligen en rapport som dokumenterade 500 fall av kränkningar av palestiniernas digitala rättigheter sedan början av maj. Enbart Instagram har raderat hundratals stories relaterade till Sheik Jarrah, även arkiverade inlägg, och gömde också i ett kritiskt skede de arabiska hashtaggarna #Al Aqsa och #Sheik Jarrah.

Nio framstående organisationer för digitala rättigheter uppmanade nyligen sociala medier att använda ”transparenta och konsekventa riktlinjer för moderering” och att vara öppna om beslutsprocessen när de censurerar innehåll.

Uppropet pekar på att många av de senaste veckornas fall av masscensur sannolikt är relaterade till det israeliska justitiedepartementets cyberenhet ”8.200”. Denna enhet har de sista åren skickat tiotusentals anmodanden till sociala mediebolag om att ta bort innehåll. I en absolut majoritet av fallen har plattformar som Facebook frivilligt hörsammat cyberenhetens begäran och raderat innehållet, utan domstolsbeslut, vilket betyder att palestinier inte har några möjligheter att överklaga beslutet.

7hamleh har till exempel i en rapport visat att sociala medieföretag under 2020 tog bort 81 procent av det innehåll som israeliska myndigheter bad dem om”, konstaterar Andén-Papadopoulos. Därtill kommer att Facebook och Instagram upprepade gånger lämnat ut palestinska användares data till israeliska myndigheter, vilket lett till hundratals arresteringar.

Facebooks chefer träffade den 13 maj i ett möte Israels försvarsminister Benny Gantz för att effektivisera samarbetet kring att censurera palestinskt innehåll som (påstått) ”uppmanar till våld eller sprider desinformation”.

Men påstående rymmer dubbelmoral, fortsätter artikelförfattaren: Israeliska myndigheter och militär använder själva sina officiella konton på sociala medier för att sprida uppenbart felaktig information, falska nyheter och starkt provocerande och ofta våldshetsande propaganda. Dessutom fortsätter den israeliska extremhögern ostört att sprida desinformation och organisera våldsamma attacker med hjälp av sociala medier. 

De senaste veckorna har israeliska högerextremister använde appar som Telegram och WhatsApp för att uppmana till och organisera den våg av lynchmobbar som nyligen gick till attack mot palestinier i städer över hela Israel och ledde till summariska avrättningar på båda sidor.

Kari Andén-Papadopoulos sammanfattar

”Israels digitala förtryck förvärrar de kränkningar mot mänskliga rättigheter som redan sker på marken, och förhindrar palestinier – som inte har något alternativ – att göra sina krav på frihet, rättvisa och värdighet hörda. Även om detta särskilt drabbar palestinierna, borde vi alla vara oroade för vad det säger om de sociala medieföretagens engagemang i sina egna åtaganden att respektera mänskliga rättigheter. De nära relationerna mellan kommersiella plattformar, som drivs av vinstintresse, och repressiva regimer vars övergripande mål är att utöka sin kontroll tystar aktivt de människor som allra mest behöver dessa plattformar.”

Avrättar Arizona med Zyklon-B som i Auschwitz?

How creepy is this? The state of Arizona is bringing back the gas chamber, and the gas they’re going to use is Zyklon-B, the very same poison gas that the Nazis used in places like Auschwitz to exterminate 6 million Jews. Manifestation utanför fängelset i Florence Arizona, där kommande avrättningar kan bli utförda med cyanid/Zyklon-B.

Den amerikanska delstaten Arizona förbereder sig på att återuppta avrättningar i en hjälpligt renoverad gaskammare. Avrättningarna, de statliga morden, kan möjligen genomföras med cyanid, samma gas som användes i Auschwitz och andra nazistiska koncentrationsläger där den gick under namnet Zyklon-B, rapporterar brittiska The Guardian.

Detta sker i USA post Trump. Avrättningar med Zyklon-B. Fasansfullt.

Anti-death penalty campaigners protest outside the prison in Florence, Arizona, where Joseph Wood was executed. Photograph: AP Photograph: AP.

Dödsstraffet i delstaten har inte används sedan 2014, efter den grymma och uttagna avrättningen av Joseph Wood, som fick en dödlig injektion.

Det tog två timmar att avrätta Wood, som fick 15 sprutor med 750mg vardera av midazolam och hydromorphone, enligt avrättningsprotokollet. Under tiden kippade den dödsdömde alltmer flämtande efter andan, tills han slutligen avled efter svåra plågor.

Gaskammaren som används för avrättningar i Florence i Arizona. Den senaste avrättningen här skedde med cyanid/Zyklon-B 1999. Avrättningen väckte starka protester bland Förintelseöverlevare. Foto:: Mike Fiala/Agence France-Presse.

Senast den dödliga cyanidgasen användes i Arizona var 1999 när den dödsdömde Walter LaGrand, med tysk nationalitet, avrättades med gasen, något som tog 18 minuter och väckte stor upprördhet i Tyskland, med tanke på dess bruk i nazisternas läger.

Auschwitzöverlevare i Israel och Tyskland har protesterat kraftigt mot bruket av cyanid/Zyklon-B som för alltid förknippas med Holocaust.

Under de senaste månaderna har den republikanskt styrda delstaten lagt ner stora summor på att renovera sina avrättningsmetoder. Arizona har satsat $1,5 miljoner på att testa ett nytt medel för en dödande injektion. Man har också, enligt dokument som The Guardian begärt och fått, hjälpligt renoverat gaskammaren, byggd 1949, som tidigare inte befunnits tät.

Man har också köpt in de ingredienser som behövs för att framställa dödande cyanid/Zyklon-B.

Arizona har bråttom att återuppta avrättningarna i delstaten. Man har valt ut två dödsdömda av 115 som väntar i delstatens dödsceller. Den 65-årige Frank Atwood har dömts till döden för mordet 1984 på åttaåriga Vicki Lynne Hoskinson, något som han nekar till. Atwoods advokater sägner att pandemin har försvårat deras möjligheter att söka vittnen. Clarence Dixon, likaså 65 år, hart dömts till döden för ett mord på en student 1978.

The execution chamber at the Arizona state prison in Florence. Photograph: Reuters.

Sänd Netanyahu till Haag och brottmålsdomstolen!

Bomber mot Gaza. PHOTO HATEM MOUSSA, AP.

På torsdagskvällen 21.40 kom beskedet att Israel och Hamas enats om eldupphör och slut på de våldshandlingar som pågått sedan den 10:e maj.

Jag tänker på de bortåt två miljoner palestinier som lever i Gaza. Över 200 har dödats, en fjärdedel var barn. Vilken kuslig ”konflikthantering”. Israels dödande bomber och all kuslig förstörelse i Gaza förfärar. Vad var meningen? Har en verklig fred kommit en tum närmre? Knappast.

… men Israel är ju en demokrati har det hetat överslätande i många svenska mediers kommentarer till det pågående inbördeskriget i Israel/Palestina.

Human Rights Watch publicerade nyligen en 213 sidors grundlig rapport ”A Threshold Crossed: Israeli Authorities and the Crimes of Apartheid and Persecution”. Rapportens slutsats var att Israel bedriver apartheidstyre mot de palestinska minoriteterna, i Israel, på Västbanken och i Gaza. Få insatta bestrider slutsatsen, annat än den totalt aningslöse demagogen Lars Adaktusson.

Ett land med långt driven apartheid kan inte kallas en demokrati. Ambitionerna att etniskt rensa östra Jerusalem från palestinier är bara det senaste otroligt hänsynslösa utslaget av Israels apartheid. Bosättarnas gradvisa och illegalt utökade bosättningar på Västbanken en annan.

Ett land som medvetet bryter mot FN-deklarationer och mot krigets lagar kan inte heller kallas demokratiskt. Israels skoningslösa angrepp mot civila mål i Gaza är utan motstycke. Vilket annat land hade bemötts med stillatigande acceptans för något sådant?

Detsamma gäller attackerna mot palestinier runtomkring och inne i den heliga al-Aqsamoskén. Liksom angreppen på en långa rad medier i Gaza och mot vårdinrättningar.

Covid-19-kliniken i Gaza City attackerades i måndags och kan inte längre testa patienter, det enda teststället i Gaza. Delar av Läkare utan gränsers klinik förstördes i ett bombanfall natten till söndagen.

Gäng på gång har Israel lämnat samma bortförklaringar om Hamasanläggningar – men utan att presentera några bevis.

Mycket tyder på att Israels premiärminister Benjamin Netanyahu medvetet har dragit igång kriget just nu. Han stod ju inför hotet om att efter en neslig rättegång inte väljas om. Oppositionen hade enats mot tyrannen.

Netanyahus krig ändrade förutsättningarna. Vilken cynism. Alla dessa döda, också i Israel, Hamas raketer mot civila är likaså terror och krigsförbrytelser mot oskyldiga civila.

Men det är ingen konflikt mellan jämbördiga parter. Kärnvapenmakten Israel är en av världens mest upprustade militärmakter. I kriget mot Gaza har man använt Bunker buster bomber, som har beskrivits som de värsta bomberna av alla, undantaget kärnvapen. USA introducerade dem i Afghanistan i jakten på Usama bin Ladin. Israel har nu bombat civila med samma helvetesvapen.

I Palestina skulle ha hållits allmänna val nu på lördag den 22 maj, de första valen sedan 2006. Men valen ställdes in redan innan kriget bröt ut. Hade de genomförts kunde det ha lett till att Västbanken och Gaza återförenades till en palestinsk stat med 4,6 miljoner invånare, skriver brittiska New Statesman.

Netanyahu är vinnare också i det sistnämnda sammanhanget. Med Hamas kvar vid makten i Gaza får han den fiende han behöver kunna peka på – som en sann tyrann.

I en rättvis värld skulle Netanyahu snarast skickats till Internationella brottmålsdomstolen i Haag, ICC, och ställts till svar för sina återkommande brott mot mänskligheten. Fått ett kännbart fängelsestraff.

PS: ”Varför är Sverige så tyst om Israels brott i Gaza?”, undrar Jeannette Escanilla, ordförande för Ship to Gaza Sverige, i en viktig debattartikel i torsdagens Dagens Etc.

så börjar ett krig: Breaking news från Haaretz

Brittiska The Guardian ger bilder från kriget i Israel tidigt torsdag morgon.

Breaking News från den israeliska tidningen Haaretz, på torsdagen:

11.51: Myndigheterna i Gaza uppskattar antalet döda i Gaza till 83, däribland 19 barn. Sju dödade i Israel.

A wounded Palestinian girl is being brought to receive medical treatment at Shifa hospital after Israeli airstrikes hit various parts of Gaza Strip on 11 May. Photograph: Anadolu Agency/Getty Images

11.06: Brittiska Airways och flera andra flygbolag ställer in flygningarna till flygplatsen i Tel Aviv som en följd av kriget.

10.57: USA:s försvarsminister säger att Israel har en legitim rätt att försvara sig.

10.50: Israeliska trupper samlas vid gränsen till Gaza. Sju dödade i Israel. Israel har genomfört hundratals anfall inne i Gaza. Palestinska militanta har avfyrat mer än tusen raketer mot södra Israel sedan måndag.

Rubrik till ledare i Haaretz, onsdag: Netanyahu leder Israel in i ett inbördeskrig mellan judar och palestinier.

* **

Många civila i israeliska städer med blandad judisk-palestinsk befolkning har dödats. New York Times lägger ut en bild (här under) som visar en högerextrem israelisk mobb som attackerat och misshandlat en arabisk man i kuststaden Acre. Mannen lämnades på gatan i ett kritiskt tillstånd. Bilden från en video.

An image taken from video showing a right-wing Israeli mob attacking an Arab man in Bat Yam.Credit…Kan 11 Public Broadcaster/New York Times.

Det som sker nu är brott mot krigets lagar både från den israeliska armén och från Hamas. Båda attackerar urskiljningslöst civila mål.

Men konflikten är inte symmetrisk. Det går inte att jämföra Hamas lokalt tillverkade raketer med de sofistikerade vapen som Israel använder, merparten från USA.

Alla förlorar på det som sker nu, utom Hamas, utom Israels cyniske premiärminister Netanyahu som bär ett stort ansvar för det som sker och borde skickas till en krigsförbrytartribunal.

FN:s generalsekreterare har vädjat till återhållsamhet. USA:s president har gjort ett bedrövligt uttalande, som inte sätter någon press på Israel, som inte gör något försök att gå in med medling och press på parterna, för att få ett slut på våldet.

Om israeliska trupper går in i Gaza, vilket kan ske redan i dag, är konsekvenserna fullständigt oförutsägbara. Gazas bortåt två miljoner invånare har under den långa blockaden levt i en ohygglig misär. En militär israelisk ockupation därtill var fasansfullt.

Här under en av The Guardians journalister rapporterar i direktsändning när israeliskt artilleri träffar och förstår en av Gazas största byggnader just bredvid henne.

Och till allra sist BBC:s knappt tio minuter långa sammanfattning av läget under onsdagen.

Fotnot: NyaKultursören gör med denna text ett tillfälligt uppehåll i bloggandet.

Etnisk rensning av palestinier från deras hem i hjärtat av Jerusalem

Tårgas mot moskén. It’s not a ”clash” when police use tear gas against protesters.Mahmoud Illean / AP Photo; MSNBC.

Hayes Brown, kolumnist för det amerikanska TV-bolaget MSNBC, kommenterade på tisdagen händelserna i Jerusalem. Han var upprörd över ett uttalande från Israels utrikesdepartement i lördags:

”Beklagligtvis har den Palestinska myndigheten … ”och palestinska terrorgrupper förvandlat en dispyt mellan privatpersoner om fastighetsfrågor till en nationalistisk fråga, med avsikt att skapa våld i Jerusalem.”

Är det som sker i Jerusalem dessa dagar en fastighetsaffär, ”a real-estate dispute”?

Naturligtvis inte. Det handlar om etnisk rensning, skriver Brown.

Det handlar om en bosättarorganisation baserad i USA, Nahalat Shimon, som nu vräker sex palestinska familjer från de hus där de bott sedan 1956, genom att hävda att marken de byggts på var judiskt ägd före staten Israels uppkomst 1948. 

Efter vräkningarna kommer egendomarna, enligt israelisk lag, att överlämnas till judiska bosättare – utan kompensation till de tidigare ägarna. Motsvarande lagar som ger palestinier rätt att återkräva egendom i judisk besittning finns inte.

Rupert Colville, talesman för FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter sa på fredagen att vräkningarna ”om de beordras och genomförs medför att Israel bryter mot internationell lag.”

Hayes Brown skriver vidare att situationen i Israel mycket länge har skildrats som en kamp för överlevnad, israelerna mot palestinierna. Den beskrivningen har mist sin giltighet, skriver Brown. Det handlar i dag inte bara om sex familjer utan om palestinier ska tillåtas bo i östra Jerusalem över huvud.

Under lång tid har det varit nästan omöjligt för palestinier att få bygglov i östra Jerusalem. I dag saknar en tredjedel av alla palestinska hem i stadsdelen israeliskt bygglov, vilket medför att 100 000 palestinier nu riskerar att bli vräkta, varnade FN redan 2019.

Konflikten eskalerar snabbt. I Sheikh Jarrah-området har kastats stenar på poliser. Polisen har avfyrat tårgas inne i Al-Aqsa-moskén, för att rensa byggnaden, världen har sett beende i moskén flämta efter andan under månaden Ramadan.

Svaret från Hamas på polisstormningen av Al Aqsa-moskén blev raketer från Gaza. Det är illa, våldet förvärras. Och nu bombar Israel Gaza som vedergällning.

Det som händer nu kan utvecklas till en tredje intifada.

Protesters express their support for Palestinian families facing Israeli eviction orders in the Sheikh Jarrah neighborhood of East Jerusalem on Tuesday.Abbas Momani / AFP .

Human Rights Watch: ”Israel en apartheidstat”

Människorättsorganisationen Human Wrights Watch framställer i en ny rapport Israels poltik mot palestinierna som apartheid.

I tisdags offentliggjorde Human Rights Watch en 213-sidiga rapport, där man framställer Israels politik mot landets palestinier som apartheid. 

Redan 2001, för tjugo år sedan, anklagade hundratals människorättsgrupper som samlats i Sydafrika Israel för apartheid, skriver New York Times. Några reagerade – som Human Wrights Watchs representant den gången, Reed Broody:

– Det är fel att jämföra sionism med rasism.

I dag har organisationen bytt åsikt. Den gången trodde många att den israeliska politiken var tillfällig. Men med tiden har den hårdnat och blivit permanent. 

– Förtrycket av palestinierna har kommit till passerat en tröskel och blivit permanent på ett sätt som möter definitionerna av brotten apartheid och förföljelse, säger Kenneth Rooth exekutiv direktör för Human Rights Watch.

Redan i januari kom den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem till samma slutsats, liksom två andra israeliska organisationer. Deras ställning motsvarar den som palestinierna haft sedan slutet av 1960-talet och som USA:s president Jimmy Carter uttryckte redan 2006.

Netanyahus israeliska regeringen fördömde föga oväntat Human Wrights Watch, som en organisation som ”under åravis har hemsökts av antiisraeliska fördomar, som Mark Regev, rådgivare till Netanyahu uttryckte sig. 

Israels ambassadör i USA, Gilad Erdan, stämplade direkt rapporten som gränsande till antisemitism.

Human Rights Watch jämför inte Israel direkt med apartheidtidens Sydafrika. I stället citerar man internationella lagar som definierar apartheid som ”ett brott mot mänskligheten”, när en etnisk grupp totalt dominerar en annan genom avsiktligt, inhumant och systematiskt förtryck. 

Organisationen hävdar att sådana förhållanden finns i skiftande grad såväl på Västbanken, på Gazaremsan och i staten Israel.  Man tar sina flesta exempel från Västbanken, där många palestinier lever under militärstyre medan de israeliska bosättarna kan tillämpa civila lagar med mycket större frihet, en ojämlikhet som HRW menar visar på det systematiska förtryck som är basen för apartheid.

Israel styr i dag mer än 60 procent av Västbanken och använder checkpointer och och tillståndssystem för att reglera palestiniernas rörelsefrihet. Man har tvingat tusentals palestinier att lämna sina hem och förvägrat 100 000-tals palestinier vistelserätt, medan miljontals palestinier har förvägrats grundläggande mänskliga rättigheter.

Ett folk, bosätttarna får privilegier, medan det andra, palestinierna, diskrimineras i varierande grad.

A Palestinian house being demolished in East Jerusalem. Israel systematically denies building permits to Palestinians while allowing nearby construction by Israeli Jews, H.R.W. says.Credit…Mahmoud Illean/Associated Press.

New York Times ger talrika exempel på israelisk praxis mot palestinierna.

I östra Jerusalem, som Israel annekterade 1967, och som palestinierna betraktar som sin framtida huvudstad, lever den 59-årige palestinska revisorn Fakhry Abu Diab.

Åtta gånger har han ansökt om att få bygga ut sitt hus för att anpassa det till sin växande familj. Varje gång har han fått avslag. Till slut gav han upp och byggde om sitt hus utan tillstånd. Nu har den israeliska regeringen beordrat rivning av hans hus. I samma område har judiska familjer fått tillstånd att ta över många palestinska hus och bygga hundratals nya, liksom ett rituellt bad och ett turistcentrum för judisk historia.

– Vi förstår precis vad som händer här, sa Abu Diab. De vill inte att jag och mina barn ska bo kvar här och därför får vi inget bygglov. Vi lever i ett apartheidsystem.

Palestinians walking past Israeli police officers after Friday Prayers in Jerusalem. Human Rights Watch says that policies favoring Israeli Jews over Palestinians persist in the occupied territories and in Israel.Credit…Dan Balilty for The New York Times.