Kategoriarkiv: Krig och fred

”angriper” RYSSLAND Sverige i Norrland?

Försvarsmaktens bild från övningens inledande fas är tagen 18 mars, kl 20.54.

Northern Wind, en väldig militär övning, genomförs den 17 – 28 mars. Scenariet är att Sverige ska försvara sig mot en fiktiv angripare som anfaller norra Sverige, skriver Försvarsmakten. Anfallet kommer från öster. Det är ”en tillfällighet”, upprepas ofta.

Men underförstått är förstås att Ryssland angriper Sverige. Är det troligt?

Ett annat scenario är en militär konflikt mellan Ryssland och USA, där Sverige kan påverkas. En sådan förutsättning skulle gett helt andra utgångspunkter för övningarna.

10 000 soldater deltar i Northern Wind. Den norska styrkan på 4500 man är störst, följd av den svenska på 3000 man och den finska med 1500 soldater. Resterande 1000 soldater kommer från Storbritannien och USA. I den amerikanska styrkan ingår marinkårssoldater.

I stort sett hela den norska armén deltar i övningen, noterade norska Aftenposten i höstas.

Illustration av övningsområdet för Flygvapenövning 2019. Övningen kommer att genomföras inom den röda markeringen. Karta: Försvarsmakten.

Fredag den 22 mars inleds Flygvapenövning 2019, årets flygövning i norra Sverige och nordvästra Finland. Utgångspunkten är att nationellt ”högkonfliktscenario” med anfall mot norra och mellersta Sverige.

Rapporteringen i svenska medier om de båda stora militärövningarna har varit knapphändig och ganska ensidig.

Underförstått är hela tiden, som jag nämnde ovan, att Sverige och Finland angrips av Ryssland.

Den bakomliggande frågan diskuteras sällan eller aldrig. Finns det risk för att Ryssland angriper Sverige militärt?

Inte heller ställs frågan om vilket som är det största militära hotet mot Sveriges säkerhet. Många skulle på den frågan antagligen svara att det farligaste för Sverige är ett krig mellan Ryssland och USA. Ett sådant krig skulle kunna utlösa strider med kärnvapen.

Med det andra scenariet blir förutsättningarna för militärövningar helt annorlunda. Det handlar om hamnen i Gävle, om de platser på Gotland och Öland som blir strategiska i en sådan konflikt.

På Försvarsmaktens sajt hittar jag inget om hur den utsatta civilbefolkningen i området påverkas, alltså under övningens förutsättningar. I vår tids krig kan den aspekten inte förbigås.

Inte heller finner jag uppgifter om att angrepp på infrastrukturen finns simulerade under ”Northern Wind”. De trupper som deltar är högteknologiska. Vad händer om el och internetnätverk slås ut genom sabotage?


Mat – en krigisk historia

Folke Schimanski föreläser på Enhetsgruppens antikvariat i Helsingborg om sin nya bok ”Mat en krigisk historia”.

Folke Schimanskis helt nya ”Mat – En krigisk historia” (Leopard) har flera perspektiv. Boken berättar om mat under krig och avslutas med ett tiotal sidor recept, de flesta från åren under andra världskriget. Vad sägs om Soppa av tulpanlökar (holländsk specialitet), tyska Knäckebröd av ekollon eller svenska Pudding av kojuver (från första världskriget).

Vad åt man under 1900-talens krig? Hur överlevde folk, i de krigsdrabbade länderna och de som stod utanför? 

Och hur skulle vi i Sverige få mat i händelse av ett krig, det som politiker och militärer mest planerar för i form av militära satsningar, nya stridsplan och soldater på Gotland.

Men kanoner äter ingen sig mätt på.

Sverige har under hela 1900-talet haft en livsmedelsberedskap, Men den har varit nedlagd sedan 1990-talet.

– I dag importeras hälften av all mat vi äter, berättade Folke Schimanski när han på torsdagskvällen föreläste om sin bok och om mat och krig på Enhetsgruppens antikvariat på Furutorpsgatan i Helsingborg.

I Finland där man har mera påtagliga insikter i frågan är man betydligt mer självförsörjande, med bara en fjärdedel matimport.

– Till det kommer att sårbara digitala systemen gör det svårt att organisera en beredskap. Hela matproduktionen är uppbyggd på komplexa system med precisa matleveranser till butikerna ”just in time”. Fungerar det i ett kris- eller krigsläge? Till det kommer att det i dag inte finns några reservlager av mat.

I Berlin efter kriget överlevde stadsborna genom odlingar i parker och trädgårdar så länge det gick.

– I Helsingborg hade koloniträdgårdarna kunnat fungera så i krig, sa någon i publiken. Men där vill ju politikerna bygga hus. Försäljningen av Öresundskraft medför att stadens möjligheter att garantera elförsörjning och fjärrvärme i ett krisläge reduceras drastiskt. Vad innebär det om Öresundskraft hamnar hos ett avlägset och vinstmaximerande riskkapitalbolag? Egentligen borde Säpo granska Peter Danielsson.

Ett huvudtema i Helsingborgsförfattarens bokbelyser sambanden mellan krig och mat, mellan hunger och revolutioner, särskilt från första världskriget till nu. 

– Bristen på mat i tsardömets Ryssland var en huvudorsak till de båda ryska revolutionerna. En svensk revolution var nära efter hungerkravallerna i världskrigets slutskede. I stället fick vi allmän rösträtt.

Under andra världskriget ville Eisenhower att alla amerikanska trupper skulle få Coca-Cola, var de än befann sig, för det byggdes 84 fabriker.

– Så spreds Cocan över världen och med detta inleddes invasionen av amerikansk kultur över stora delar av världen.

Risk för krig mellan Indien och Pakistan?

Deltagare i en manifestation i New Delhi till stöd för de indiska flygattackerna mot mål på den pakistanska sidan i Kashmir. Foto: Altaf Qadri/AP/TT

De senaste dagarnas ömsesidiga krigiska utspel mellan grannländerna och kärnvapenstaterna Indien och Pakistan väcker oro och obehag. Än så länge verkar det mest röra sig om ett propagandakrig. Men saker kan gå överstyr. Det finns extrema krafter i båda staterna. Och det finns alltså kärnvapen.

Självmordsbombare från den hårdföra islamistiska gruppen Jaish-e-Mohammed detonerade en lastbild med sprängämnen på huvudvägen mellan Srinagar i Himalaya och Jammu på slätten, delstatens båda viktigaste städer. Attacken riktades mot en indisk militärkonvoj med 2500 soldater. 40 av dem dödades.

Indiens premiärminister Narendra Modi svarade med en uppskruvad retorik: ”Det indiska folket blod kokar. Vår grannland som isolerats internationellt inbillar sig att de genom sådana attacker kan destabilisera Indien, men de misstar sig.” Modo leder hindunationalistiska BJP,  Bharatiya Janata Party. 

Indiens finansminister, Arun Jaitley, hävade att det fanns uppenbara bevis för att den pakistanska regimen var direkt inblandad i den grymma terroristattacken och sa ”att alla diplomatiska medel kommer att användas för att isolera landet”, skriver The Guardian.

Händelserna i Kashmir kan skapa antimuslimska känslor i Indien – och därmed gynna regerande BJP. De som kan drabbas är Indiens miljoner inhemska muslimer.

Attacken mot militärkonvojen besvarades av den indiska armén med flygbomber mot vad den indiske utrikesministern Vijay Gokhale beskrivit som den pakistanska terroristgruppen Jaish-e-Mohammeds största träningsläger i Kashmir.

Den pakistanska armens talesman generalmajor Asif Ghafoor, hävdade i ett tweet på tisdagsmorgonen att attacken riktats mot ett skogsområde utan några skador på infrastruktur eller människor. Pakistans premiärminister Imran Khan sa i sin tur att alla uppgifter om ett pakistanskt träningsläger var helt uppdiktade:

”Flygattacken har gjorts för hemmaopinionen som ett propagandanummer inför det kommande valet, på ett sätt som skadar freden och den regionala stabiliteten.”

När det brittisk-koloniala Indien upplöstes 1947 skapades två självständiga stater, Indien och Pakistan. Kashmir tillföll Indien, eftersom den lokala maharajan var hindu, vilket för engelsmännen var viktigare än att befolkningsmajoriteten var muslimsk.

Hittills har tre krig utkämpats mellan Indien och Pakistan 1947, 1965 och 1999. Krigen har också negativt påverkat muslimernas ställning i Indien.

Indian fighter jets have crossed the ‘line of control’ in Kashmir and attacked ‘terror camps’ in a rare ratcheting up of tensions with Pakistan. Photograph: Prakash Singh/AFP/Getty Images.


Patriotic Highway visas nu på SVT-Play

Helsingborgsfilmaren Caroline Troedssons starka dokumentär Patriotic Highway visades i fredags på Röda Kvarn i Helsingborg inom ramen för det kreativa projektet DocLounge. Nu kan den ses på SVT-Play.

Patriotic Highway är stark och berörande, en ”resa in i komplexiteten”. Den handlar om en speciell rättegång i Kosovos huvudstad Prishtina mot Fatmir Limaj, ”Krigshjälten som blev tjuv”, som någon säger i filmen. Och om den svenska domaren Marie Tuma, som med stort rättspatos driver rättegången för EULEX, EU:s domstol i Kosovo.

Vi hör hennes röst:

– Hela samhället är uppbyggt på korruption. Man litar inte på varandra. Det är förödande.

 Limaj var transportminister i Kosovos regering när amerikanska Bechtel, byggde en påkostad motorväg mellan Kosovos huvudstad Prishtina och Tirana i Albanien. 

Motorvägen stod färdig 2013. Den är 77 km lång och kostade 121 miljarder kronor, vilket kan jämföras med det fattiga Kosovos årliga budget på 15 miljarder, enligt uppgifter från brittiska The Guardian.

Dagens Kosovo är ett av Europas fattigaste länder. Motorvägen var ett symboliskt viktigt projekt för att bygga en ”bro” mellan albanerna i Kosovo och de i Albanien. Men innebar kostnaderna för vägen att nödvändiga sociala projekt eftersattes. Och var det sant att Limaj och hans krets i mutor håvade in 20 procent av projektets pengar?

Caroline Troedsson ställer i sin film frågor men ger inga enkla svar.  Hon arbetar med ”flugan på väggen”-teknik, utan att själv synas i bild. Röster ställs mot varandra. Hon överlåter mycket åt publikens reflektion. Vad är det som händer? Vem kan jag lita på?

Återkommande finns poetiska ”mellanrum” i berättelsen. Kameran följer stora flockar svarta fåglar – eller filmar med drönare från hög höjd de små människorna nere på marken, kanske rentav på huvudgatan Bulevardi Bill Klinton, uppkallad efter Bill Clinton, den amerikanske presidenten som 1999 bombade Kosovo och Jugoslavien. Den stora Clinton-statyn skymtar i filmen.

Krigen i Jugoslavien fick långvariga politiska konsekvenser, särskilt lokalt men också världspolitiskt. Ändå diskuteras väldigt sällan det som skedde under krigen på 90-talet och som en konsekvens av bombningarna 1999.

I Sverige finns viktiga grupper med jugoslaviska rötter. Några kom hit som arbetskraftsinvandrare och hjälpte till att bygga upp folkhemmet. Andra sökte sig hit som flyktingar från krigens helvete. Också för deras skull borde debatten om de jugoslaviska sönderfallskrigen hållas levande.

Bombningarna l999 ledde till en övergångsperiod, då Kosovo administrerades av FN och Nato och då stora delar av den statliga egendomen privatiserades.

Den 17 februari 2008 förklarade Kosovos parlament den tidigare serbiska provinsen som ett självständigt land. Landet är erkänt av drygt 100 av FN:s 193 stater, däribland USA och Sverige.

Men filmen handlar inte bara om Kosovo. Efter visningen i Helsingborg talar jag med en flykting från krigets Syrien. Han suckar:

– En liknande film kunde ha gjorts om korruptionen i krigets Syrien.

Patriotic Highway har haft SVT som medproducent och kommer att visas i den ordinarie tablån. Men redan från söndagen finns filmen tillgänglig på SVT/Play:

https://www.svtplay.se/video/21085596/patriotic-highway?start=auto

Danmarks tre krig under tjugo år granskade

Om tre danska krig och om hur tre nordiska länder 2004 anpassades sitt försvar efter Natos behov.

Våren 1999 bombade Nato Jugoslavien och Kosovo. Det kallades en ”humanitär intervention”. Också Danmark deltog, trots att Folketinget inte fattat något beslut.

Den danska befolkningen jublade över den egna krigsinsatsen. Enligt en undersökning som den gången publicerades i brittiska The Economist var danskarna det folk som var mest positivt bland de krigförande länderna.

Hur gick det till? Frågan tål att begrunda och hänger samman med Danmarks insatser i två andra krig.

I januari i år har i Danmark publicerats en utredning (länkar här under) om Danmarks deltagande i de senaste tjugo årens krig publicerats: Bombkriget mot Jugoslavien, interventionen i Afghanistan och interventionen i Irak.

Utredningen har letts av två fristående akademiker vid Københavns Universitet, Rasmus Mariager lektor och Anders Wivel professor. En rad andra forskare har också bidragit.

Inte i något av krigen kunde det påvisas att det förelåg något konkret hot mot Danmark, skriver Lars-Gunnar Liljestrand, medutgivare av www.alliansfriheten.se. Bombkriget mot Jugoslavien – utan FN-mandat och därmed ett brott mot folkrätten – innebar ett brott mot femtio år av dansk FN-anpassad utrikespolitik.

Det handlade inte ett ögonblick om ett engagemang för ”kosovoalbanernas sak” eller om fredsbyggande på Balkan. Liljestrand skriver:

”Beslutet togs i en liten krets av danska politiker och högre ämbetsmän tillsammans med USA bakom lyckta dörrar och kom först efter tvekan mellan alternativen att avvakta ett FN-mandat eller gå med Nato. När den danska utrikesnämnden informerades var beslutet taget.”

Liknande omständigheter förelåg då det gäller Danmarks deltagande i USA:s krig i Afghanistan och Irak, också de utan FN-mandat.

Följden blev att inte bara Danmarks försvar utan också Norges och Sveriges från 2004 ställdes om från att ha varit inriktade på nationellt försvar till att operationer utomlands, för Sveriges del i synnerhet i Afghanistan. Allt för att de nordiska länderna ville hålla sig väl med USA och Nato.

Den bakgrunden nämns sällan eller aldrig i dagens upphettade svenska försvarspolitiska debatt.

Länkar till de fyra banden från utredningen:

Band 1Band 2Band 3 och Band 4

Ny Boforsskandal med kinesiska RESERVDELAR

Indiska boforskanonser. Foto: Times of India.

Svensk vapenexport skapade ett nytt ord i det indiska språket hindi och i indisk engelska. Efter Boforsskandalen kom ordet ”bofors” att betyda ungefär ”lurt”, ”skumt”, ”korrupt”. Det här verkar skumt blir alltså ”There is someting bofors in it”.

De senaste dagarna har en ny Boforsskandal skakat Indien, rapporterar Times of India.

Sarada Charan Khatua, en 45-årig avdelningschef, vid Gun Carrage Factory i Bhopal (i delstaten Madhya Pradesh) förhördes av CBI, den indiska säkerhetstjänsten, efter uppgifter om att kinesiska reservdelar använts till indska Boforskanoner. En vecka efter förhöret försvann han. Efter 19 dagar hittades hans förruttnade kvarlevor i en öken nära vapenfabriken.

Den dödes hustru befinner sig i chock och har inte kunnat förhöras. Hustruns bror, jurist i Indiens högsta domstol, hävdar att den döde mördats av ett vapensyndikat som massakrerat hans huvud. Kroppen har nu sänts för undersökning. Polisen menar att han troligen begått självmord.

Redan för två år sedan uppmärksammade Hindustan Times att Sidh Sales Syndicate levererat falska kinesiska reservdelar till Danushartillerikanonerna, den indiska versionen av Bofors Howitzerkanoner, som ”användes i stor utsträckning under Kargilkonflikten 1999. Därmed hade man gjort business på ett sätt som kringgått det indiska försvarsdepartementets ansvar för utrustningen.

Boforsskandalen följde 1984 på Svenska Freds- och Skiljedomsföreningens polisanmälan mot Bofors för vapensmuggling och brott mot vapenexportlagen, efter avslöjanden av visselblåsaren Ingvar Bratt. Den 22 december 1989 dömdes Bofors-direktörerna Martin Ardbo, Lennart Pålsson och Hans Ekblom till villkorlig dom för varusmuggling.

Riksrevisionsverkets rapport visade senare att Bofors betalat ut minst 260 miljoner kronor till ett företag i Schweiz. De anklagade direktörerna kom lindrigt undan och behövde bara betala konstnåderna för sina egna försvarsadvokater.

I Indien ledde skandalen till att Rajiv Gandhi och Kongresspartiet förlorade parlamentsvalet i november 1989. 

I det så kallade Kargilkriget i Kashmir 1999 besegrade Indien Pakistan. Båda sidor led stora förluster. Många menade att Boforskanonerna spelade en avgörande roll.

USA-trupper till Irak ska ”ÖVERVAKA Iran”

Amerikanska trupper överförs nu från Syrien till Irak, uppger New York Times, som citeras av Nej till Natos webbsida. Syftet anges vara att  följa och utöva påtryckning på Iran. President Donald Trump sade i en intervju i söndags i TV-kanalen CBS ”Jag vill kunna övervaka Iran.”

USA har redan 5200 soldater i Irak. Dettas närvaro bygger på en inbjudan från den irakiska regeringen från 2014. NYT hävdar att USA förhandlat med den irakiska regeringen om truppöverföringen.

Men Iraks president Barham Salih säger, enligt Reuters (4/2), att landet inte alls har gett USA något tillstånd att ”övervaka Iran”. Salih sade vidare:

”Belasta inte Irak med era problem. Driv inte ra egna politiska mål här. Det är vi som bor i det här landet. Det är av fundamentalt intresse för Irak att ha goda relationer med Iran och andra grannländer.”

Förbereder USA ett krig mot Iran genom att utplacera amerikanska trupper i Irak som ett hot? Tanken är kuslig. Ett amerikanskt krig mot Iran skulle skapa ohygglig förstörelse, kräva enorma offer i mänskliga liv och lidande – och leda till att miljoner och åter miljoner nya människor blir flyktingar.

Sverige deltar med trupper i den USA-ledda koalitionen i Irak. ”Nej till Nato” är djupt kritisk. Sverige bör …

”… dra tillbaka sin styrka där, annars riskerar vi att bidra till att underminera folkrätten och principen om nationell suveränitet.”

Får Helsingborg en ny fristadsförfattare?

Cecilia Engström (KD), ny kulturnämndsordförande.
Foto: Sven-Erik Svensson

Den jemenitiska fristadskonstnären Abduljabbar Alsuhilis tvååriga tid i Helsingborg löpte ut i november utan att han ersattes av en ny. Det var de lokala moderaternas totala ointresse för frågan som fick Helsingborg att ”pausa”, skriver Johan Malmberg på HD kultur.

Abduljabbar Alsuhilis från det krigshärjade Jemen, Helsingborgs förste fristadskonstnär, tv-producent, youtuber, skådespelare och manusförfattare.

Besluten är en politiskt markering av moderaternas ointresse för solidaritet i yttrandefrihetens namn med förföljda författare, journalister och konstnärer. Solsjenitsyn hade inte varit välkommen till Helsingborg, inte heller Vaclav Havel från diet kommunistiska Tjeckoslovakien. Förra moderata kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth drev däremot aktivt frågan att fler svenska kommuner skulle engagera sig, vilket också är moderaternas nationella linje.

Särskilt engagerad i frågan har också Rolf Tufvesson, tidigare kristdemokrat och ordförande i Region Skånes kulturnämnd varit. 

I det nya alliansstyret i Helsingborg har moderaterna petat sin tidigare nämndsordförande Kristian Anderson, positiv till idéen med fristadsförfattare. Hans efterträdare blir Cecilia Engström, kristdemokratisk politiker, som ska leda den nya kulturnämnd som ännu inte sammanträtt.

När Johan Malmberg ber om hennes åsikt om fristadsförfattare svarar hon:

– Det är ett gott ändamål. Men jag har inte riktigt tagit ställning än.

Va??

Jo, hon ska vara ordförande i en nämnd där en av de viktigaste första frågorna 2019 handlar om yttrandefrihet, demokrati och humanism, ja om fristadsförfattare. Men Engström bara slirar i sina svar:

– Vi har inte sett hela budgeten än. Det är ju en fråga om prioriteringar …

Miljöpartiet drev tidigare länge frågan. Nu har partiets kommunalråd Marcus Friberg lämnat in en motion om att Helsingborg snarast ska aktivera sitt medlemskap och ta emot en ny fristadskonstnär/författare.

Låst oss hoppas att de ansvariga inser att det här är en viktig fråga, både för den som får komma till Helsingborg – och för staden självt.

Sven Volk Jovinge har gått bort

Sven Volk Jovinge i katolska S:t Clemenskyrkan i Helsingborg. Bild: Ulf Sundberg.

Sven Volk Jovinge har gått bort, den 22 november.  Helsingborg har förlorat en stor personlighet, en sökare och fredsivrare. Som präst var han som få i vår tid en ekumenisk brobyggare mellan världsreligionerna.

Han var under tjugo år fram till pensioneringen kyrkoherde i Raus församling. På äldre dar konverterade han till katolicismen.

Livet igenom bars han fram av ett starkt samhällsintresse. Under trettio år satt han i kommunfullmäktige för socialdemokraterna.

Som ordförande i S:t Lucasstiftelsen i Helsingborg under många år engagerade han sig brett i föreläsningsarrangemang, i läsecirklar och retreater. 

Förre ärkebiskopen K G Hammar var nog hans favoritgäst. Jag minns särskilt en gång när K G fyllde stadsbiblioteket med ett kritiskt inlägg mot svensk vapenexport.

Föredraget låg helt i linje med Sven Volk Jovinges livslånga engagemang med Kristna Freds, för ickevåld och fred.

Jag minns ett annat möte i Dunkers kulturhus, det hängde samman med en årsdag av elfte september. Världen hade blivit mörkare, men det viktigaste var att inte låta sig tryckas ner, att inte ge upp och resignera. För Sven var det särskilt viktigt att under mötet spela den tyske trubaduren och poeten Wolf Biermanns starka fredssång, ”Uppmuntran” eller ”Du, låt dig ej förhärdas, i denna hårda tid”:

”Du, lass dich nicht verhärten / In dieser harten Zeit! / Die allzu hart sind, brechen – Die allzu spitz sind, stechen / Und brechen ab sogleich!

Du, lass dich nicht verbittern / In dieser bitt’ren Zeit! …”

Eller i svensk översättning av Caj Lundgren:

”Du låt dig ej förhärdas i denna hårda tid. De alltför hårda brister, de alltför styva mister sin vassa udd därvid …”

Sven Volk Jovinge föddes i tyska Hunsruck 9/11 1933. Hans begravning äger rum den 20 december i katolska S:t Clemens kyrka i Helsingborg.

I dödsannonsen angavs: ”I stället för blommor, skänk gärna en gåva till Kristna Fredsrörelsen, bg 900-0316.

Wolf Biermann i Kölner Sporthalle 1976.