Now is the time … att bekämpa hat och lögner

adichie-nowisthetimetotalkaboutwhatweareactuallytalkingabout-1200

Valet av Donald Trump som president har förstört poesin i den filosofi som grundade USA. Landet som föddes ur en idé om frihet kommer snart att styras av en hårdnackad, omedgörlig, auktoritär demagog. Så skriver Chimamanda Ngozi Adichie i The New Yorker. Hon använder Martin Luther Kings språk för den kamp som måste börja i USA, Now is the time …

chimamanda-ngozi-adichie-beyonce-chimamanda-ngozi-adichie-we-should-all-be-feminists-flawless

Chimamanda Ngozi Adichies roman ”Americanah” hör till en av av mina största läsupplevelser under senare år, liksom ”Open City” av Teju Cole, en annan i USA bosatt amerikansk författare med nigerianska rötter.

Americanah skildrar hur det är att som svart afrikan vistas i USA och utsättas för rasdiskriminering på ett sätt som vore helt otänkbart i hennes barndoms Nigeria. Romanen skildrar ”ras, identitet, relationer, samhälle, politik, privilegier, språk, hår, etnocentrism, migration, intimitet, främlingskap, bloggande och Barack Obama”, skrev en entusiastisk kritiker i Chicaco Herald Tribune.

I senaste numret av The New Yorker (2/12) skildrar Adichie om sin kärlek till USA, som ett land där hon trots mångas fördomar alltid kunnat känna sig fri från den existentiella osäkerhet som är så vanlig i många utvecklingsländer, detta att ”allt kan hända” utan förvarning.

Men så är det inte längre, konstaterar Adichie. Valet av Donald Trump till president har förstört poesin i den filosofi som grundade USA. Landet som föddes ur en idé om frihet kommer snart att styras av en hårdnackad, omedgörlig, auktoritär demagog.

Som en reaktion lever nu många i USA i fysisk fruktan, där några ängsligt försöker uttolka skillnaden mellan praktisk politik och högljutt gormande, medan andra lägger pannan mot marken i djupa  bugningar som inför en ny kung. Öppen rasism, flammande kvinnohat och antiintellektualism har hamnat i politikens centrum:

”Things that were recently pushed to the corners of America’s political space—overt racism, glaring misogyny, anti-intellectualism—are once again creeping to the center.”

Mycket medvetet knyter Chimamanda Ngozi Adichies an till Martin Luther Kings retorik. I ett av sina mest kända tal uppmanade King till handling mot rasism och orättvisor, ”Now is the time …”

Adichie skriver: Now is the time … att aktivt bekämpa minsta försök att ändra gränser till det som är rätt och sant. Now is the time … att kalla saker för det de är, därför att språket kan upplysa sanningen lika mycket som förmörka den. Now is the time … att smida nya ord. Alt-right är förskönande. ”Vit-makt-högern” är mera exakt.

Hon avslutar sin flammande text med att uppmana till strid mot lögner, att möte lögner med fakta … att inte låta fula idéer behandlas som normala:

Now is the time to counter lies with facts, repeatedly and unflaggingly, while also proclaiming the greater truths: of our equal humanity, of decency, of compassion. Every precious ideal must be reiterated, every obvious argument made, because an ugly idea left unchallenged begins to turn the color of normal. It does not have to be like this.