Ubåtar och svindlande hamnaffärer i Gävle

Hamnen i Gävle, Sveriges tredje största containerhamn, där bl a allt bränsle till Arlanda förs in i landet, har köpts och sålts flera gånger under de senaste fem åren och ägs nu av ett turkiskt bolag med starka band till Ryssland.

”Grundbulten” i den svenska ”demokratin” tycks i slutet av 2010-talet var de nyliberala dogmer som statuerar att merparten av all offentlig verksamhet ska privatiseras och drivas av privata vinstmaximerande bolag.

Under folkhemsårens välfärdsbygge med sociala skyddsnät fungerade skattereglerna – åtminstone i teorin – som det sammanhållande kittet i samhället, av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Det var länge sedan. Nu är det outsourcing och upphandlingsregler som styr.

IT-skandalen på Transportstyrelsen har länge varit en bisarr politisk följetong, som utnyttjats för att fälla ministrar och vålla politiskt kaos.

Få har varit intresserade av att ifrågasätta eller försöka reformera de regelsystem som är grunden till det som skedde, att IBM och andra företag fick tillgång till hela körkortsregistret och polisens hemliga belastnings- och misstankeregister.

Den senaste men knappast sista skandalen i samma genre handlar om hamnen i Gävle, en riktig rövarhistoria, värdig en fars av Dario Fo, om han hade levat.

Det handlar om Sveriges tredje största containterterminal. Betydande delar av svensk basindustri använder terminalen för att exportera sina råvaror ut i världen, in kommer bland annat allt flygbränsle till Arlanda. Hamnen hanterar fem miljoner ton frakt varje år och var tidigare ett militärt skyddsobjekt, skriver Dagens Nyheter.

Containerterminalen i Gävle såldes till 80 procent år 2012 till det då nystartade svenska riskkapitalbolaget Noor Holding. I styrelsen satt två finansmän med bakgrund inom Nordea (!!) och Sjätte AP-fonden (!!) samt en entreprenör som bland annat byggt en lyxgolfbana utanför S:t Petersburg vid tsarfamiljens sommarresidens (!!!).

Den tidigare vd:n för Skandia, Lars-Eric Petersson, beryktad efter Skandiaffärens lyxrenoverade lägenheter och bonusprogram fungerade som spindeln i nätet, via sina söners bolag.

Något år senare erbjöd ”herrarna från den svenska sidan” den ryska regeringen (!!!!) att köpa hamnen, uppger DN.

Affären blev inte av. Företrädare från ett brittiskt riskkapitalbolag Metric Capital Partners tog över. Snart såldes hamnen vidare till turkiska Yilport, med starka band till Ryssland och ryska storbanker.

Yilport äger i dag hela containerterminalen. Samma bolag äger även driften av kombiterminalen Stockholm Nord och sedan i fjol också driften i Oslo hamn.

Någon säkerhetsanalys av de bolag som hanterat hamnen sedan såldes 2011 verkar inte ha gjorts, skriver DN. I samband med övningen Aurora 17 förekom uppgifter om att Nato från hemliga förråd i Norge transporterade militär material till hamnen i Gävle, varifrån vidaretransport skulle kunna ske till Gotland eller Baltikum.

Vad säger Yilport om detta?!

Den 11 juli i somras publicerade bland annat Gefle Dagblad och SVT uppgifter om att man spårat vad som kunde vara en stor ubåt (rysk förstås …) i hamninloppet i Gävle. Uppgifterna har aldrig bekräftats och i en blogg skrev jag om nyheten som en rötmånadshistoria.

Bild: Pernilla Wahlman/DN.

En reaktion på ”Ubåtar och svindlande hamnaffärer i Gävle”

  1. Efter första världskriget försvann allt säkerhetstänkande. Efter andra världskriget hade man lärt läxan. Efter Sovjets fall glömde man allt säkerhetstänkande. Nu?
    På folkhemmets tid var driften med kommunalarbetarna och deras lathet och inkompetens ett stående skämt i alla lokalrevyer. Offentlig verksamhet var byråkratisk och oduglig i största allmänhet. Nu är det fel på allt offentligt som privatiseras. Oavsett om det fungerar bra och om ”kunderna” är nöjda.
    Revolution, reaktion, revolution, reaktion……..Pendeln svänger alltid lika kraftigt. Varför måste det alltid vara antingen eller?

Kommentarer är stängda.