Ursula K. Le Guin om vrede och rasism

Den mångsidiga och geniala amerikanska författaren Ursula K Le Guin avled i måndags. Hennes sista essäbok utgick från hennes blogg.

Den amerikanska författaren Ursula K. Le Guin, avled i måndags, 88 år gammal. Hon hyllas över hela världen, särskilt för sina science fiction och fantasy-böcker, skrivna med ”feministisk sensibilitet”, med en formulering lånad från Gerald Jonas i New York Times.

Le Guins böcker har översatts till fyrtio språk och sålts i många miljoner exemplar. I sf-böcker finns rymdskepp,  drakar och interplanetära motsättningar. Konflikterna handlar ofta om kulturkrockar – men löses mera genom försoning och självuppoffring än genom svärddueller och rymdslag, skriver NYT.

Men det finns också andra sidor i  Ursula K. Le Guins författarskap. Hon skrev lyrik, barnböcker, essäer, noveller och ett tjugotal romaner.

När jag nås av beskedet om författarens död är jag långt inne i den essäbok som måste ha blivit Ursula K. Le Guins sist utgivna verk, ”No Time to Spare. Thinking about what matters”. Hon befinner sig vid livets sista gräns, ålderdomen, samtidigt som hon utforskar bloggens nya litterära territorier. Boken innehåller hennes bästa ”on-line-texter”.

Hon skriver om ämnen som engagerat henne genom livet, sådant som naturen, systerskapet och tillväxtkapitalismens konsekvenser. Och om vreden, den politiska och den privata: ”Jag inser hur ofta vreden driver mina tankar och handlingar.”

Vreden kan vara en positiv kraft. Men i längden riskerar den att fräta sönder den som fastnar i den:

“Anger continued on past its usefulness becomes unjust, then dangerous… It fuels not positive activism but regression, obsession, vengeance, self-righteousness. Corrosive, it feeds off itself, destroying its host in the process.”

Också rasismen är en form av vrede, en kuslig vrede med förfärande konsekvenser, som i Donald Trumps USA:

”The racism, misogyny, and counter-rationality of the reactionary right in American politics for the last several years is a frightening exhibition of the destructive force of anger deliberately nourished by hate, encouraged to rule thought, invited to control behavior. I hope our republic survives this orgy of self-indulgent rage.”

Jag hittade boken genom Brain Pickings, Maria Popovas inspirerande och oundgängliga litterära veckobrev.

Bilden: Ursula K. Le Guin med sin katt på en bild från 1996. Foto: Jill Krementz.

Fotnot: Med denna blogg gör Nya Kultur-Sören ett uppehåll, men återkommer i mitten av februari.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *