Om böneutrop och religionsfrihet

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

Svenska muslimer är en religiös minoritet som har rätt till religionsfrihet. Det har kommit en otäck ton i debatten om deras rätt till två böneutrop i veckan från en moské i Växjö. Bilden från Kairo.

Stiftelsen Växjö muslimer lämnade några dagar före jul in en  ansökan om en gång i veckan från den lokala moskéns minaret få sända ut ett två böneutrop om tre minuter varje vecka, med volymen anpassad till ”vad som är acceptabelt i Växjö”.

Islam är den näst största religionen i dagens Sverige. Religionsfrihet är en grundpelare i ett tolerant samhälle. I en ledare  häromdagen noterade Dagens Nyheter att ”Sverige är inte Saudiarabien. Att tillåta böneutrop i Växjö är normal hänsyn till en religiös minoritet i  ett demokratiskt land.”

Ändå har frågan fått stort massmedialt genomslag på ett sätt som ofta spär på fördomar och främlingsfientlighet. KD:s Ebba Busch Thor tycker att ”det inte är rimligt med återkommande institutionaliserade bönetrop som proklamerar en religions budskap över människors privata hem och bostäder” och vill förbjuda böneutrop rakt av. Att det handlar om religionsfrihet och en minoritets självklara rättighet tar hon inte in.

Ett moderat kommunalråd i Växjö vill att stiftelsen ska ta tillbaka sin ansökan. Och SD i samma stad kräver en folkomröstning.

 

Imamen Ismail Abu Helal är förvånad över uppståndelsen. Han menar att böneutrop kan främja integration. I en intervju i Sveriges Radio tidigare i år sa han:

– Jag tror inte att det skadar den svenska kulturen på något sätt, utan det bara berikar den. Det är en symbolisk sak. Jag tror det skulle göra att många muslimer känner sig hemma. Jag tror det är en bekräftelse av religionsfrihet. Det vore bra för alla. Det känns bra för muslimer att bli bekräftade som alla andra och som en del av samhället.

Jonas Svensson, professor i religionsvetenskap, anser i Aftonbladet att det nu blivit ett otäckt tonläge i debatten.

– Flera olika faktorer samverkar: misstänksamhet och kanske även motvilja mot islam och muslimer, motvilja mot störande ljud, särskilt ljud som upplevs som främmande, i det offentliga.

I ledaren i DN heter det vidare:

”Svenska muslimer är inte gäster som ska vara tacksamma för alla förmåner de får av värdfolket. De är en svensk religiös minoritet, ofta födda och uppvuxna här, precis som judiska och katolska svenskar.

Ett lands grad av civilisation mäts bland annat i hur det behandlar minoriteter.  …  Förskjutande av en minoritet är ofta första steget till förföljelse.

I de västerländska demokratierna är vi stolta över att vi respekterar mänskliga rättigheter, över yttrandefrihet, fria val – och religionsfrihet. Den senare betyder inte rätt att slippa se, höra och möta uttryck för gudstro, det innebär att staten ska vara sekulär och att människor har rätt att tro vad de vill.”

Bilden: Moskéer och minareter i Kairo. Foto Sören Sommelius.