East Side Stories hade i Helsingborgs stadsteaters regi premiär i Dalhemsskolans idrottshall. Musikalen bygger på berättelser från förorten och spelas av amatörer, proffs och barn tillsammans.
East Side Stories är en teaterhändelse i Helsingborg i flera avseenden. Musikalen bygger på berättelse från människor i några av Helsingborgs förorter, Dalhem, Drottninghög och Fredriksdal. I Helsingborgs stadsteaters regi har Annika Kofoed tråcklat ihop en dynamisk föreställning utifrån några av dessa berättelser.
I hennes uppsättning finns en dramatisk puls som påminner om klassiska West Side Story, om ungdomsgäng i New York på 50-talet.
På fredagen hade föreställningen premiär i Dalhemsskolans idrottshall med ett fyrtiotal medverkande. Intensiva dans- och sångnummer avlöses av förtätade scener, det är hjärta och nybakade kakor och smärta i väntan på put, permanent uppehållstillstånd – det är dans och musik.
Huvudpersonen Sedan, nog ett ensamkommande flyktingbarn i väntan på utvisning, spelas med berörande smärta av Leila C Jung, en vilsen och förtvivlad kille som gömmer sig i källare och tror att polisen jagar honom, därför att hans tandläkare angivit honom.
Här är Roman Romanovs veka fiolspelande Roman, ständigt mobbad av kvarterets stökiga ”svartluvor”. Två professionella skådisar Jörgen Düberg och Janne Nielsen smälter in i kretsen, den ene i rollen som välvillig arbetsförmedlare, den andre som en vänlig figur, som också han kommit hit som flykting för länge sen från något land i Östeuropa.
Dalhem i Helsingborg blir i East Side Stories en bild av världen, också genom P O Nilssons musik, som skiftar i uttryck och inte sällan har arabiska ackord. Yvonne Erikssons scenografi förankrar dramat konkret i förorten, en gångtunnel, arbetsförmedlingen, skolan, hyresgästföreningen.
Allra mest handlar det allmängiltigt om förmågan att våga drömma, som kan handla om att komma in på gymnasiet, om att få körkort till lätt lastbil, om att övervinna rädslan eller att hantera sina föräldrar efter deras trassliga skilsmässa.
Helsingborgs kulturinstitutioner hukar till vardags ängsligt längs havet på några hundra meters avstånd från varandra. För inte så länge sedan var publikarbetet viktigt, inte minst på stadsteatern, detta att locka nya generationer till teaterns föreställningar.
Inför höstens val klampar två tungfotade lokala partier, moderaterna och centerpartiet, häpnadsväckande den motsatta vägen. Man vill göra institutionerna mera självförsörjande, alltså dyrare biljetter, exkluderande, inte inkluderande. Inte kulturen till folket.
Många sitter dessa dystra tider i sina TV-soffor och ser inslag om tillvaron i de förorter de sällan besöker och grymtar om fler poliser och sånt. Som om det vore lösningen på allt, på exkluderande och främlingskap, som om det skulle ge oss ett samhälle med möjligheter åt alla, som om det skulle frigöra kreativa krafter i nya generationer.
Efter att ha sett East Side Stories skulle jag vilja ropa det motsatta: Mera teater till förorterna, mer kultur till Dalhem, Drottninghög och Ättekulla!
Vilket bra slut förresten!!
Foto: Cecilia Appelquist/Gassan Brer
Fotnot: East Side Stories är en del i en treårig satsning på kultur i utsatta områden för barn och ungdomar. Kulturrådet, har under projektnamnet Kreativa platser, skapat ekonomiska förutsättningar för projektet, som genomförts av föreningen Inva-Sam, i samarbete med Helsingborgs stadsteater och studieförbundens nätverk Tillsammans.
Föreställningen spelas 27 april-17 maj i Dalhemsskolans idrottshall, både på dagtid och på kvällsföreställningar.
En tidigare blogg om uppsättning finns här.