Ulf Kristersson: ”… religion i Natofrågan”

Ulf Kristersson talar sig varm för svenskt Nato-medlemskap och menar att det ”gått religion i Nato-frågan”.

Moderatledaren Ulf Kristersson, ”en gång värnpliktig sergeant i Enköping”, intervjuas i söndagens Svenska Dagbladet om svensk säkerhetspolitik. Det moderaternas söndag i Almedalen.

På Gotland är säkerhetspolitiken och närheten till Ryssland en given inramning, skriver reportern Jonas Gummesson. Och Kristersson instämmer.  Han tecknar en hotbild mot Sverige. Vi har ett Ryssland som  ”som agerar som vi fruktade att de skulle göra”, ett USA ”agerar som vi tänkte att de aldrig skulle agera”, ett Kina ”större ekonomisk och geopolitisk plats i världen”.

Så långt är det lätt att hålla med Kristersson. Världen har blivit osäkrare. Många oroar sig för framtiden.

Men frågan om Gotlands ”utsatta läge” ställs inte. Menar moderatledaren att det finns risk för att Ryssland angriper Sverige och särskilt Gotland? Och varför i så fall? Är ”lösningen” på en sådan oro ett svenskt Natomedlemskap och rentav Natobaser på Gotland, förutom regementet P18 i Visby som återinvigts under våren?

Ulf Kristersson förordar alltså svensk Natomedlemskap och ser den svenska alliansfriheten som ett hinder.

– Så länge alliansfriheten som begrepp står i vägen för att göra en nykter analys innebär det ett problem.

Är alliansfriheten ett problem? Har inte alliansfriheten varit en starkt bidragande faktor till att Sverige levt i fred under mer än 200 år. Därför kunde vi ta emot flyktingar från våra nordiska grannländer och från Baltikum, för att ta ett exempel på vad alliansfriheten betydde.

Under det kalla krigets tid tillhörde Sverige den alliansfria rörelsen mellan öst och väst och gav starkt stöd till FN:s arbete i Dag Hammarskjölds anda – för lösningar av konflikter utan våld. Sverige har aldrig haft tillräcklig vapenmakt för att kunna försvara sig mot hotfulla grannländer som Hitlers Tyskland och Stalins Sovjetunionen. Alliansfriheten betyder fortfarande något, liksom diplomati och allmänna fredsskapande åtgärder.

Men Kristersson betraktar misstron mot Nato som en religion, alltså icke-faktabaserad eller med hans egen ordval icke-nykter.

– Det är uppenbart att socialdemokratisk utrikespolitik innebär en 1970-talsorienterad syn på FN och världen.

De flesta svenskar ställer sig fortfarande avvisande till svenskt Nato-medlemskap och vill dessutom att Sverige ska skriva under FN:s förbud mot kärnvapen, göra Sverige till en kärnvapenfri zon.

I intervjun presenterar sergeant Kristersson inte ett enda argument till varför ett Natomedlemskap skulle vara en garant för fortsatt fred i Sverige.

Han försöker inte ens resonera om argument för och emot svenskt Natomedlemskap. Finns det andra och bättre sätt än att med upprustning bygga fred? Kan Sverige lära av Finlands pragmatiska hållning gentemot Ryssland? Hur vore det exempelvis om Stefan Löfven inviterade Vladimir Putin till Sverige?

Ett Natomedlemskap innebär på sikt fördubblade militära kostnader på bekostnad av andra viktiga satsningar. Vill svenskarna ha ett sådant militariserat samhälle, där svensk militär alltmer blir beroende av Trumps godtyckliga utspel. Inför det kommande Nato-mötet sände den ryske presidenten ett brev till Norges försvarsminister och krävde kraftigt ökade försvarskostnader. Sverige har redan hotats upprepade gånger för svenskt engagemang i kampen mot kärnvapen. Ska svensk säkerhet bli beroende av Trumps morgonhumör?

– Det har gått religion i Natofrågan, säger Kristersson till sist i intervjun.

Med det menar han antagligen att Natofrågan behandlas känslosamt. Men de åsikter han själv framför saknar helt sakliga argument. Med Kristerssons eget språkbruk är de inget annat rökelsedoftande religiösa besvärjelser utifrån en primitiv grundtanke att konflikter bara kan lösa med våld, att den som har mest vapen alltid ”vinner” och att kärnvapen är något som vi måste leva med.

Om några månader är det val. Om alliansen skulle få regeringsmakten finns risken att man med enkel riksdagsmajoritet ansluter Sverige till Nato, på liknande vis som när de borgerliga avskaffade värnplikten.

Hittills har det varit ekande tyst om Nato i debatten inför valet. Frågan är viktigare än det mesta i valet och borde stå i fokus. Det är allvar.

Foto: Lars Pehrson/SvD

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.