Etikettarkiv: Amnesty Press

Joe Biden, Kuba, Mänskliga rättigheter, Obama, USA

Hög tid efter 19 år att stänga Guantánamo

10 mars, 2021 sosommelius

Den 11 januari 2002 anlände de första fångarna till det amerikanska fängelset Guantánamo på Kuba, skriver Ulf B Andersson, redaktör för Amnesty Press i tidskriftens första nr för året 2021/1. Hans utgångspunkt är den högst rimliga att ”Biden måste stänga Guantánamo”.

Det var precis vad Barack Obama hade som högsta prioritet den första dagen efter sin presidentinstallation den 20 januari 2009. Under åtta år förmådde han inte verkställa beslutet. Naturligtvis upphävde Donald Trump Obamas exekutiva order.

Det enda som bekymrade Trump var kostnaderna för lägret, som bevakas av 1800 soldater eller 45 man per fånge, enligt en artikel i New York Times från september 2019. Det motsvarar en kostnad per år och fånge på dryga 100 miljoner SEK. Som jämförelse nämner NYT kostnaden 1985 för ensamfången Rudolf Hess i Spandaufängelset i Berlin, vilken uppgick till 12 milj SEK/år med dagens växlingskurs.

Under det så kallade kriget mot terrorismen fördes människor som USA ansåg vara terrorister till lägret genom olagliga överföringar från anda länder.

Bushadministrationen spärrade in 780 män och pojkar i lägret, för att längre fram överföra 540 till andra länder. Obamaadministrationen lyckades minska antalet fångar med ytterligare 200 genom att sända dem till andra länder, fortsätter Ulf B Andersson:

”Många av fångarna hade först hållits fängslade i det system av hemliga fängelser runt om i världen som CIA drev och där tortyr var vanligt förekommande.”

I dag finns 40 fångar i lägret. För en månad sedan publicerade Amnesty Internationell en rapport ”USA: Right the Wrong, Decision Time on Guantanamo”. Human Rights Watch (HRW) har vidare krävt att hemligstämpeln kring CIA:s tortyrprogram ska upphävas, med undantag av sådant som rör överenskommelser mellan stater.

I HRW:s rapport nämner man att de torterade fångarna hållits inspärrade i en del av lägret, för ”särskilt viktiga fångar”, med starkt begränsad tillgång till advokater och medicinsk personal. Det enda skälet, skriver HRW, är att fångarna skulle bekräfta vad alla redan vet, att de torterats. Och att man inte velat att torterarnas namn och de ansvariga skulle offentliggöras.

Några av torterarna fick efter tjänsten på Guantánamo framträdande positioner i den amerikanska regeringens administration. I rapporten nämns dessa så här: ”De vandrar i regeringsbyggnadernas korridorer, de undervisar i juridik, de lever sina liv som om den tortyr de utövat ”bara var en dålig dag på jobbet”.

Senatens underrättelsekommitté presenterade 2012 en rapport på 6 000 sidor om CIA:s kidnappningar, tortyr, sexuella övergrepp och andra brott. Ett sammandrag publicerades i december 2014. Viktiga delar av senatsrapporten är fortfarande hemligstämplade.

Att Guantánamo fortfarande håller människor inspärrade under vidriga förhållande, högst osäkra juridiska förutsättningar, acceptans av tortyr med mera är förstås en skam för USA utan like.

Joe Biden uttalade sig som Obamas vicepresident redan 2009 för att lägret skulle stängas. Som president har Biden deklarerat att han tänker förnya Obamas ansträngningar för att till slut kunna stänga lägret, i samarbete med kongressen, försvars-, utrikes och justitiedepartementen.

Men, skriver New York Times för en månad sedan kritiskt, fortfarande saknas både detaljer och de nyckelpersoner i administrationen som skulle kunna genomföra beslutet.

Fotnot: Spelfilmen ”The Mauritanian”, regisserad av Kevin Macdonald, med svensk premiär i dagarna, kan skapa ny uppmärksamhet kring Guantánamo.

Filmen baseras på mauretaniern Mohamedou Ould Salahis bok från 2015, som gavs ut av Norstedts med den svenska titeln ”Guantánamo – En dagbok”. Mohamedou Ould Salahi satt fängslad på Guantánamo utan rättegång 2002-2016.

A communal cellblock for some of the 40 prisoners who are detained at Guantánamo Bay.Credit…Doug Mills/The New York Times.

Belarus, Demokrati, Litauen, Mänskliga rättigheter

Alternativa nobelpriset till belarusisk demokratiaktivist

9 december, 2020 sosommelius

Ales Bialiatski med sin fru Natalia Pinchuk under en demonstration i Minsk den 13 september 2020. Ales Bialiatski får Right Livelihood-priset ”för sin beslutsamma kamp för demokrati och mänskliga rättigheter i Belarus”. *Foto: HRC Viasna*/Amnesty press.

Den belarusiske människorätts- och demokratiaktivisten Ales Bialiatski och den i huvudstaden Minsk baserade organisationen Vjasna (”vår” på belarusiska), som han grundade 1996 är två av de fyra mottagarna av årets Right Livelihoodpriser (ibland kallat alternativa Nobelpriset).

Bialiatski intervjuas i nya numret av Amnesty Press, där han sänder ut en nödsignal.

– Hos oss pågår en humanitär och rättslig katastrof. Repressionen mot aktivister och demonstranter är massiv. Vi befinner oss vid en kritisk punkt och det belarusiska folket behöver internationellt stöd och solidaritet.

– Så här illa har det inte varit sedan Stalintiden. Regimen håller sig uppe med hjälp av förtryck, batonger och vapen. Och det är helt ogrundat för protesterna är helt fredliga.

I presidentvalet den 9 augusti påstod Aleksandr Lukasjenko – som styrt Belarus sedan 1994 – att han vunnit valet med 80 procent av rösterna. Sedan dess har mängder av demonstranter varje söndag gått ut på gatorna i protest mot valfusket. Svaret från Lukasjenkos säkerhetsstyrkor har varit skoningslöst – tusentals demonstranter har gripits, och vittnesmålen om våld, tortyr och misshandel har duggat tätt.

OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, konstaterade i en rapport den 5 november att människorättskränkningarna varit ”massiva, systematiska och bevisade utom allt tvivel” och att det är ”särskilt oroande att de väldokumenterade fallen av tortyr och misshandel under säkerhetsstyrkornas tillslag mot politiskt oliktänkande ännu inte lett till att någon hållits ansvarig”. I rapporten uppmanas också till nyval.

Vid årsskiftet tillträder Sverige som valt ordförandeland i OSS efter Albanien. Utrikesminister Ann Lindhe blir då OSSE:s ordförande med en rad angelägna och svåra frågor på agendan, där det belarusiska folkets kamp för demokrati och mänskliga rättigheter nog kommer att bli bland de viktigaste.

I den gångna helgen besökte Svetlana Tichanovskaja, som från exilen i Litauen är informell ledare för oppositionen, Stockholm och träffade just därför Ann Linde.

– Jag hoppas verkligen att Tichanovskaja blir president. Vi är redo att ta emot en kvinna som ledare!, säger Ales Bialiatski.

Fotnot: Right Livelihoodpriset grundades 1980 av den svensk-tyske filatelisten Jakob von Uexkull med syfte att främja en rättvis, hållbar och fredlig värld för alla. Hittills har 182 pristagare från 72 länder mottagit priset. Årets prispengar är en miljon vardera till fyra pristagare. Årets utdelning skedde till följd av pandemin under en digital direktsändning den 3 december.