Etikettarkiv: Anna Blennow

Göteborg Unescos ”kreativa litteraturstad”

I måndags kom beskedet: Göteborg utses till ny litteraturstad av Unesco, Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur. Bild: Adam Ihse / TT/GP

Göteborg har i dagarna av Unesco utsetts till Sveriges första litteraturstad, Unesco City of literature. För några dagar sedan tillkännagavs Unesco totalt 49 nya kreativa städer världen över. Bland dem uppmärksammades Göteborg tillsammans med Jakarta och Vilnius just på litteraturens fält, skriver Göteborgs-Posten.

På Dagens Nyheters kultursida är Sandra Stiskalo skeptisk. Hade Göteborg utsetts till musikstad eller filmstad hade det varit ok. ”Men litteraturstad? Den som är så olitterär?” Det är lite som när Obama fick fredspriset, heter det i rubriken.

Anna Blennow, författare och docent i latin vid Göteborgs universitet , höjer på ögonbrynen. I en debattartikel på Göteborgs-Postens kultursidor, skriver hon i ett genmäle till DN och Sandra Stiskalo bland annat:

”Dagens Nyheter berömmer sig av att numera ha en Göteborgsredaktion för att erbjuda ”fler nyheter från Västsverige”. Men efter att ha läst Stiskalos artikel börjar jag tvivla på att någon litterärt intresserad DN-journalist överhuvudtaget har varit här på sistone, annat än i en taxi till och från Bokmässan och kanske i baren på Park.” Hon fortsätter:

”Det handlar inte om staden i litteraturen, utan om litteraturen i staden, och utgör del i det internationella nätverket Unesco creative cities med syfte att sprida, skriva och läsa litteratur i alla delar av samhället: skolor och universitet, scener och festivaler, förlag och tidskrifter. …

Under de senaste decennierna har staden byggt långt fler och varierade litterära plattformar än den sedan länge etablerade Bokmässan: Göteborgs litteraturhus (landets första då det invigdes 2013), Göteborgs romanfestival, Angereds bokmässa, Göteborgs poesifestival, Forum för poesi och prosa, Johannes Anyurus prisbelönta skrivarskola Qalam. Göteborg producerar flest kulturtidskrifter i Sverige, och är störst i Skandinavien på konstnärliga utbildningar varav ett flertal litterära.”

I Göteborgs-Posten är ordförande i kommunstyrelsen, Axel Josefson, (M) stolt över utnämningen:

”Vi i Göteborg värnar ju om det fria ordet, och har vår Bokmässa. Nu har vi avsatt en miljon årligen i budgeten till detta och vill använda utmärkelsen för att sätta litteratur och kunskap i centrum och få fler göteborgare att engagera sig i litteraturen.

Det extra anslaget i kulturbudgeten gäller tillsvidare, så länge Göteborg har kvar rollen som Unescos litteraturstad.”

Även kommunalrådet Grith Fjeldmose (V) kommenterar utnämningen:

– Det är ju jätteroligt! Nu kan Göteborg, som redan tar emot fristadsförfattare, fokusera ännu mer på att utveckla litteraturens plats i samhället, och fortsätta kämpa för yttrandefrihet och demokrati.

Fotnot: Helsingborg har haft en enda fristadsartist, AJ, videokonstnär från det krigshärjade Jemen. Han sparkades ut och ersattes inte av en följande. Helsingborg lär vara den första och enda staden som pinsamt nog sagt upp sitt åtagande i ICORN, International Cities Of Refuge Network, vars syfte är att ge en fristad till förföljda författare eller konstnärer.

Hur det kan gå ihop med stadens devis att vara en plats ”för den som vill något” är helt obegripligt.

Göteborg var den första fristadsstaden i Sverige redan 1996. Under två år mellan 2006 och 2008 bodde Svetlana Aleksijevitj i Göteborg som fristadsförfattare. Hon fick 2015 Nobels litteraturpris.

En poet utforskar sin uppväxts Helsingborg

Anna Blennow. Foto: Britt-Mari Olsson/HD.

”Genius Loci rundade Mariatorget, / klättrade upp och ned för Terrasstrapporna, / och satt och rökte på skulpturlejonen i Vikingsbergsparken …”

 I Anna Blennows långdikt Helsingborgsång (Hoc Press 2021) finns en ung kvinna/skolflicka och en stad/Helsingborg. Ibland tar Platsens Ande/Genius Loci över. 

Bokens Helsingborg är en stad med många raviner och bäckar, lätt igenkännbar för den som lever eller har levt i staden och ändå speciell. Bokens jag upptäcker inte bara en stad och dess möjligheter utan också sig själv. In i detta säregna stadslandskap träder en poet som återskapar sin barndom och uppväxt i pregnanta minnesbilder.

”Stad, bli till / och gestalta alla drömmar / som jag lastat på en kärra / och ställt i ett hörn av Stortorget. / Varje gata en fråga / och varje backe en förhoppning.”

Från Nicolaiskolans Frivillig bild-lektion förflyttar sig diktens jag ner för backen till Röda Kvarn på Karlsgatan och caféet på andra våningen och sedan vidare till bibliotekets vuxenavdelning där det är Hermann Hesse som gäller och så caféet där …

”… kaffet kostade nästan ingenting / och levererades genom en lucka i träväggen. / Var det här någonstans som dörren / in till den andra världen var gömd?”

Bild från omslaget till Anna Blennows ”Helsingborgsång”. Foto: författaren

”Helsingborgsång” består av tio avsnitt. Vart och ett inleds av ett citat, flera från Stadsbyggnadsförvaltningens skrift ”Helsingborgs raviner och dalar – ett urval” (2009). 

I Lussebäcken ligger ”Farmors hus” med en grön Volvo stående just utanför grinden och en trehjuling innanför, och …

”Inhägnade världsdelar av grönsaksland och bärbuskar / oceaner och atlanter av gräs / där man kan segla på en filt / i skydd av fruktträdets mast / och rosenbuskens segel.”

Det här är på många vis en av de mest originella helsingborgsskildringar jag läst. Det personliga perspektivet gör att jag själv ofta kan känna igen mig i och hitta in i Anna Blennows minnesbilder på ett sätt som gör läsningen av boken till en upptäcktsresa också i min egen stad och baklänges i mitt eget liv.

Fotnot: Anna Blennow växte upp i Helsingborg på 90-talet. Hon är nu docent i latin vid Göteborgs universitet och kritiker på HD/Sydsvenskans kulturredaktion. Helsingborgsång är hennes debut som poet.