I Mariefred har engagerade människor kommit på kreativa idéer för att hjälpa tiggare till ett värdigare liv, skriver Dagens Nyheter. I Lund skriver Florin Leu, en 22-årig tiggare, dagbok på HD/Sydsvenskan kultursidor.
De romer i lilla Mariefred som innan satt på gatan och tiggde jobbar nu med bl a trädgårdsarbete, fönsterputsning och städning. De säljer också på en loppmarknad prylar som Mariefredsborna samlat in.
Nicolai och Elena (bilden överst) har sammanlagt tolv barn att försörja hemma i den rumänska byn Crovu, varav fem egna. De intervjuas av DN:
– Det känns mycket bättre nu när vi får göra rätt för oss, säger Elena.
En av de mariefredsbor som engagerat sig är Anna Löfving, redaktör för Mariefreds Tidning. Hon har besökt den by i Rumänien varifrån de flesta romer kommit till Mariefred. Och hon tänker inte låta sig stoppas även om engagemanget ibland gått ut över hennes eget företag.
– Visst skaffar man sig ovänner också. En del säger att ”de tar jobb från våra ungdomar”. Andra hör av sig och vill säga upp sin prenumeration. De säger att vi bara skriver om romer numera, säger Anna Löfving.
– För en gångs skull, efter femtio år, är jag helt säker på att jag gör rätt. Under den lilla stund vi har här på jorden kan vi väl hjälpas åt.
De olika hållningar som visas mot de romska tiggarna i olika svenska städer säger en hel del om mentaliteten på olika platser.
Läs flera viktiga artiklar på söndagens kultursidor i HD/Sydsvenskan, bland annat en dagbok förd av den 22-årige rumänskromske tiggaren Florin Leu (bilden ovan), som sedan i höstas suttit utanför en ICA-affär nära Lund.
”Jag vet inte varför, men sedan tio dagar ger folk ingenting. De kanske tycker att jag borde åka hem, för att jag har varit här i två månader.
På eftermiddagen pratade jag med min son Yanis på telefon. Jag förstår inte vad han säger men han pratar mycket. Han gillar inte blöjor och brukar ta av dem när Diana inte ser honom, och då pratar han också en massa, upprört. Jag saknar honom. Om tolv dagar åker jag hem.
Jag fick ihop typ 130 kronor idag. Vem ger pengar till en man som sover? Men det är tillräckligt för mat, som jag lägger 10-15 kronor på varje kväll.”
Äntligen får en av dessa utsatta romer ett ansikte, som individ och medmänniska.
Läs också Per Svenssons dialog om tiggarna.
Kanske dax att ge våra arbetslösa ungdomar ett ansikte.. Det är inga problem att fixa jobb eller bostad åt dessa människor som ej vistas här lagligt men våra egna som är födda här får varken ett jobb och allra minst en bostad.
Nej fortsätt du att sila myggen och svälj kamelerna, glöm inte saltet bara.
René, de rumänska romerna befinner sig i Sverige lagligt, enligt EU:s regelverk om fri rörlighet, som omfattar också fattiga. Det finns ingen anledning att spela ut två grupper mot varandra. Det är ett stort och otroligt angeläget problem att göra något åt den höga arbetslösheten bland unga.
Folk får fragment av nutiden från media och dessa ska man då som informationssökande lägga samman till en personlig världsbild. Inte undra på att det alltmer stormar på gräsrotsnivå i vårt samhälle när vi upptäcker hur mycket motstridiga uppgifter det flödar omkring i etern.
Ska vi verkligen tycka synd om alla dessa romer som har tiggeri som yrke eller ska vi sätta ökad press på främst Rumänien att se till de får en riktig yrkesutbildning?
Och dessa engelskspråkiga, närbesläktade romerna, resandefolket Tinkers. Till 100 procent i Sverige utövandes bedrägeri och andra tjuvkonster. Är det verkligen helt fel att tydligt visa dem att vi fått nog av deras tricks?
Man kan även fråga sig vad gör regeringen? Vårt svenska världssamvete måste leda till något konkret och långvarigt, annars är det bara gulligt pysslande i någon enstaka trädgård som vi ser på bilden.