Skånetrafiken säger nej till SD:s reklamkampanj.
Skånetrafiken säger nej till Sverigedemokraternas annonskampanj riktad mot tiggande romer och genomsyrad av lögner och hatespeech. Tack för det. Vi är många som drar en stor suck av lättnad.
Annonstexten är stötande och faller inte inom ramen för våra värderingar, säger Linus Eriksson, trafikdirektör hos Skånetrafiken till Helsingborgs Dagblad.
Sverigedemokraterna ville köpa annonsplats för kampanjen på stadsbussar i Lund, Malmö och Helsingborg under fem dagar i september-oktober.
Lögn, skriver jag, och menar det. I en tidigare blogg citerade jag en artikel i Svenska Dagbladet av Marika Markovits, direktor för Stockholms Stadsmission.
Hon hänvisar till en stor norsk studie som visar att allt tal om ”kriminella ligor” är oriktigt och att vad som förekommer är informella samarbeten mellan grupper av tiggare. Detta kan jämföras med marginaliserade och utsatta yrkesgruppers organiserande, enligt juridikprofessorn Mårten Schultz, i ett tidigare debattinlägg.
Genom reklamkampanjens hatespeech har sverigedemokraterna fått ett stort massmedialt genomslag, konstaterar Dagens Media. Analysföretaget Meltwater har räknat ut att SD skulle ha behövt köpa annonser för 52 miljoner kronor för att nå ut till lika många människor enbart med reklam, med 142 redaktionella artiklar och 3 619 inlägg i sociala medier.
Partiets kommunikationschef Joakim Wallerstein är väldigt nöjd och säger till DM ”att genomslaget skulle bli så här stort hade vi inte kunnat tro”. De flesta reaktioner har varit negativa. Men det bekymrar inte Wallerstein.
För många har reklamkampanjen varit en brutal påminnelse om kärnan i SD:s politik, hur partiet delar in människor i ett vi, de så kallade ”svenskarna” och ett ”de andra”, tiggarna, flyktingarna, muslimerna – och hur förutsättningen för det är propaganda med hat inbäddat i lögner.
Om rätten att få tigga pengar på offentliga platser— både Sverigedemokraterna och Moderaterna vill tydligen förbjuda det fast de är för valfrihet.
Fria val om bostad, fria val om vårdhem, fria val om skola, fria val om sjukvård, osv. Men tyvärr verkar det som de så kallade fria valen bara gäller i teori, inte i praktik.
Istället för fria val har vi fått påtvingade begränsningar:
Du ska inte ha rätt att tigga, du ska inte ha rätt till bostad (det bygds knappast alls bostäder för de som har medel- eller låginkomster); du ska inte ha rätt till fullvärdiga vårdhem (lång väntelista till trygga vårdhem —gamla hinner dö innan de får plats); du ska inte ha rätt till pålitliga skolor (privata skolor går bankrupt, folket betalar och barnen kastas runt till nya skolor), och så sjukvården (med överbelastade sjukhus där ”personalen går på knäna”), osv.
Jag är själv för valfrihet men var finns den?
Om valfrihet att uttrycka sina åsikter — ska vi inkludera eller exkludera olika sorters människor i våra ”fria” åsikter? Först exkluderar vi tiggare och deras rättigheter från samhället, sedan exkluderar vi …. Jag tror ni vet vart jag vill komma. Till slut blir det jag som inte längre får vara inkluderad i samhället, inte får ha samma rättigheter som resten av folket.
När ”fria” åsikter handlar om uteslutningar, begränsningar av rättigheter och hot mot vissa människor tror jag på att utöva stor försiktighet.
I min mening har Skånetrafiken valt helt rätt genom att tveka inför Sverigedemokraternas tvetydiga reklam.