Resenären Tomas Löfström är död

Osterlens bokcafe-5565

Författaren och resenären Tomas Löfström har avlidit, 67 år gammal, efter en lång tids sjukdom. En vidsynt, eftertänksam och klok människa har gått bort, som för mig också var en kär vän.

Jag minns en alldeles särskild januaridag 2005 i indiska Bangalore, där det pågick ett svensk-indiskt författarmöte utifrån det svensk-indiska översättarprojektet som Tomas Löfström ledde tillsammans med tidskriften Karavans Birgitta Wallin.

Tomas frågade försynt om jag kunde tänka mig att låta honom skriva en biografi om min bror Torgny Sommelius, som omkom i en flygolycka. Jag visste att Tomas i olika sammanhang nämnt att Torgnys böcker och hans sätt att resa och skriva inspirerat honom. Därför stöttade jag med glädje hans projekt – som efter många års forskar- och skrivarbete ledde till en 500-sidig biografi om Torgny, ”Den siste resenären”(Carlsson 2012).

Tomas Löfström var en av Sveriges främsta reseskildrare. Han berättade i personliga böcker om resor mest österut. Kanske var han en kvarleva från de tider när resandet innebar något annat och våra föreställningar om världen och resandets mål och mening inte formades av mediernas och reklamens glättade bilder om det ljuva livet i värmen och den eviga solen.

I det som skulle bli hans sista bok ”Överbrygga” färdas Tomas mellan sitt Österlen och Himalaya. Där reflekterar han över varför han började resa. Varför satte han sig 1980 i ett kinesiskt flygplan för att bege sig till Tibets huvudstad Lhasa?

Svaret på den fråga han ställer sig finns i skånska Igelösa, en mörk höstkväll strax efter mitten av 1950-talet. Han är sju eller åtta år och det är församlingsafton i kyrksalen, hans pappa är präst i församlingen.

Till Igelösa kommer friherrinnan Charlotte Gyllenkrok på Svenstorps slott, ”representant för den skånska feodalklassen, innehavare av en silverblå Chevrolet, framstående ryttare, jägare och resenär”.

Hon berättar med diabilder om en resa i Indien, där hon i Darjeeling sett en skymt av den unge Dalai Lama.

”Bönderna i publiken hade kört gödsel hela dan och lyckades inte riktigt dölja sina gäspningar. Diabildsprojektorns fläkt susade och surrade i mörkret. Friherrinnan bankade med pekpinnen när det var dags för nästa bild.

Jag satt på golvet längst fram och visste att en dag skulle jag komma till Lhasa och träffa Dalai Lama.”

Tomas Löfström skrev 1979 ”Dalen där Buddha dör” om den buddhistiska provinsen Ladakh i Kashmir i Indien. Läsningen av den boken blev mitt Igelösa. Året efter färdades jag över 4000 meter höga pass i buss till Ladakhs lilla huvudstad Leh på 3500 meters höjd i Himalaya.

Tomas Löfström debuterade 1971 med ”Liftare”, om hippies i Europa och Nordafrika. Personliga reseböcker följde, som ”Vägen till Kathmandu” och ”Den långa resan till Lhasa”. Tillsammans med Birgitta Wallin har han gett ut översättningar av indisk litteratur direkt från indiska språk utan omvägen via engelska, inte minst lyrikantologin ”Innan Ganges flyter in i natten”.

Han bodde både i Stockholm och på gården Grönalund utanför Kivik, där han de senaste åren drivit Österlens bokcafé. Bilden härovan från en kväll om ”Den siste resenären” på bokcaféet sommaren 2013.

Härunder en bild av Torgny Sommelius från den sydindiska staden Madurai, där han i sin VW-buss mötte ett rullande tempel.

TS DIA Juggernaut Madurai R kopia

3 reaktioner på ”Resenären Tomas Löfström är död”

  1. Sa oerhort sorgligt. Sitter nu i Delhi och laser din fina text om Tomas. Hans bocker har betytt mycket for mig. Hans bok om din bror Torgny ar en av dem ocksa.
    Halsningar
    Paul M. Grahn

    1. Paul, gott att höra av dej, bara en vecka sedan vi sågs, allt förändras. Tomas Löfström är borta. Han var också för mig en som inspirerade, till resor och till sätt att skriva och reflektera. Hans bok om Torgny handlade ju också mycket om honom själv. För mig innebar den på ett besynnerligt sätt att min egen bild av min bror förändrades och fördjupades långt efter hans död. Efter Tomas fina Dalen där Buddah dör, om Ladakh i Kashmir, reste jag själv dit. Nu är du i Delhi, och skulle senare i år också till Leh och Ladakh. Böckerrna finns kvar, liksom resorna som vi kan drömma om eller realisera.

Kommentarer inaktiverade.