Den rysk-svenska konstnären Nathalia Edenmonts bilder är en av de starkaste och mest berörande utställningarna på Dunkers på bra länge.
Nathalia Edenmonts ”fotobaserade” utställning på Dunkers öppnar ett hjärtskärande och skimrande universum, med skönhet och smärta. Hennes bilder utforskar och kommenterar upplevelser som präglat henne. Det är en av de starkaste och mest berörande utställningarna på Dunkers på bra länge av en egensinnigt originell konstnär.
Edenmont gestaltar allmängiltiga mänskliga och särskilt kvinnliga livserfarenheter, sådant som den första mensen, den spirande sexualiteten, rollen som ung kvinna, äktenskap, barnafödande och barnlöshet. Här finns ingångar som ”den manliga blicken”, livets bräcklighet, fjärilarnas skimrande skönhet …
Just fjärilarna spelar en särskild roll. I en intervju av Hasse Persson talar hon om fjärilarnas gränslösa frihet och deras bräcklighet.
På utställningen finns otroliga montage av mängder av fjärilsvingar.
”Through the eyes of Nathalia Edenmont” innehåller fotografier av minutiöst eller rentav perfektionistiskt arrangerade scener, med modeller, ofta konstnären själv, men också andra, mest kvinnor, men också män.
Hennes bilder har ofta referenser till konsthistorien. Nakna kroppar kläs in i blommor. Hennes verk är smärtsamma, rentav obehagliga. Eller med en bättre formulering: starkt berörande.
Nathalia Edenmonts fotografier kompletteras med verk och föremål ur Helsingborgs museums samlingar. Curatorn Michelle Roy har fyndigt skapat spänningar mellan föremål/målningar och fotografier. Det är ett ovanligt grepp, men det fungerar suveränt.
En av utställningens avdelningar ”Blicken” undersöker ”den manliga blicken”, som i konsthistorien alltid varit en förutsättning för verk med nakna kvinnokroppar. Alldeles överraskande ligger här på en röd kudde ett emaljöga, buret av helsingborgske konsul Persson, som efter en operation 1899 förlorade sitt vänstra öga och bar emaljögat.
Eftersom Persson väl tillhörde samma krets som donator Dunker väcker ögat oväntade referenser.
Edenmont föddes på Jalta vid Svarta Havet 1970 i dåvarande Sovjetunionen, nuvarande Ukraina. Hon blev föräldralös som 14-åring sedan båda hennes föräldrar avlidit och växte upp ensam, utan släkt.
Efter föräldrarnas död tvingades hon för att undgå att hamna på barnhem själv försöka hitta olika fosterfamiljer. Flera konstskolor blev hennes räddning. Till Sverige kom hon 1991 av en tillfällighet och blev kvar. I dag är hon en internationellt uppburen konstnär.
Hon har varit gift fem gånger. På utställningen finns fem brudklänningar ur Kulturmagasinets historiska samlingar, som en ”kommentar”.
Utställningstexterna ger ingångar till Nathalia Edenmonts bildvärldar. Men jag saknar en katalog, som hade kunnat fördjupa förståelsen. Det är obegripligt att Dunkers med en så angelägen och stark utställning snålar bort att ta fram en katalog.
I brist på det, lyssna gärna på Nathalia Edenmonts starka Sommarprogram från 2014.