Den hälsofrämjande Socialförvaltningen

I somras kritiserades Helsingborgs socialförvaltning av Arbetsmiljöverket. I dagarna har samma arbetsplats av staden fått pris som ”Hälsofrämjande arbetsplats”. Gråter ingen längre på jobbet?

Helsingborgs stad delar årligen ut utmärkelsen ”Hälsofrämjande arbetsplats”, för att ”uppmuntra och lyfta fram” enskilda arbetsplatser. I år vann två av socialförvaltningens arbetsgrupper första- respektive tredje priset, läser jag i en halvsidesannons i söndagens Dagens Nyheter, med rubriken ”Socialförvaltningen i Helsingborg, en hälsobringande arbetsplats!”

Ingenstans i annonstexten nämns något om att det funnits problem på socialförvaltningen, som är en stor arbetsplats med 600 anställda, utsatt för stor press i olika avseenden.

Alla dessa grava problem är nu som bortblåsta – om man ska tro annonsen, där dock ingenting nämns om sådant som extremt hög personalomsättning och höga sjukskrivningstal eller om Arbetsmiljöverkets rapport.

I Helsingborgs Dagblad har under lång tid allvarliga missförhållanden påtalats, dåligt chefskap,  underbemanning, etc.I september 2015 skrev HD om att var sjätte anställd på socialförvaltningen slutat under det innevarande året. Och så sent som i somras rapporterade Helsingborgs Dagblad om en arbetsplats med stora interna svårigheter. Så här skrev HD den 15 juli, i en presentation av en rapport från Arbetsmiljöverket om grava missförhållanden:

”Anställda som gråter på jobbet och medarbetare som känner sig skuldbelagda av sina chefer. Bristerna i arbetsklimatet på socialförvaltningen lyfts fram igen – nu från Arbetsmiljöverket.

En alldeles för hög arbetsbelastning – och chefer som till och med skuldbelägger medarbetare när de inte hinner utföra sina arbeten. …
Medarbetare mår dåligt av den höga arbetsbelastningen och oroar sig över att viktiga frågor faller mellan stolarna, exempelvis ärenden som rör barn som far illa.Arbetsmiljöverket skriver att medarbetare är ledsna och gråter på jobbet, något som upplevs tungt för kollegorna att se. 2015 låg sjukskrivningen på 18 procent, och många av dessa medarbetare har slutat.
Vilken är sanningen? Är socialförvaltningen efter alla otroliga svårigheter nu till slut en bra arbetsplats där ingen gråter på jobbet – eller skönmålar kommunen sin egen verksamhet?