Välfärdens olika professioner ska inte ska delta i polisens jakt på papperslösa, skriver Lisa Pelling i Dagens Samhälle.
Under de senaste åren har rekordmånga människor sökt asyl i Sverige, en stor del flyktingar från krigens fasor, särskilt Syrien. Allt fler av den lever som papperslösa utan uppehållstillstånd.
Förra året fick 23 000 personer tidsbegränsade uppehållstillstånd. 17 000 av dessa beviljades enbart tillstånd som gäller 13 månader och går ut i år. 90 procent av dem är syrier. Många kommer att känna sig tvungna att stanna kvar i Sverige, även om de inte kan förnya sitt uppehållstillstånd, skriver i Dagens Samhälle (#17/17) Lisa Pelling, statsvetare och utredningschef på Arena Idé.
Vid årsskiftet hade polisen 12 606 ärenden med efterlysta asylsökande som avvikit från avvisning. Migrationsverket räknar med att 49 000 personer kommer att avvika från avvisning fram till 2021.
De papperslösas villkor har försämrats. Fram till i juni 2016 kunde personer med lagakraftvunnet beslut om utvisning eller avvisning ofta bo kvar i asylboenden och få dagersättning från Migrationsverket. Nu har lagen om mottagande av asylsökande ändrats och stödet tagits bort för vuxna utan barn.
Ska lärare, vårdpersonal eller socialarbetare till polisen lämna ut adresser och andra uppgifter om papperslösa?
Fram till för något år sedan behandlades de papperslösa ändå humant. De fick rätt till vård som inte kan anstå och till mödrahälsovård. Deras barn fick rätt till fullständig vård och tandvård, liksom rätt att gå i skolan.
Under den senare tiden har allt fler politiker, inte bara från främlingsfientliga sverigedemokraterna utan också från partier som miljöpartiet och socialdemokraterna, gjort utspel som i olika avseenden jämställer papperslösa med kriminella och stämplat dem som potentiella terrorhot.
Lisa Pelling understryker att välfärdens olika professioner inte ska delta i polisens jakt på papperslösa. Hon fortsätter:
”Precis som facket ser papperslösa arbetstagare i första hand som arbetstagare och i andra hand som utlänningar utan uppehållstillstånd, måste lärare, vårdpersonal och socialarbetare möta människor med eller utan papper med samma yrkesetiska principer.
Det är svårt, men allt viktigare. Striktare regler och tillfälliga tillstånd riskerar att skapa fler papperslösa. När papperslösa kriminaliseras och stämplas som terrorhot blir människor utan tillstånd än mer utsatta.”
Det motsatta drabbar inte bara de papperslösa utan oss alla – med angiveri i ett allt mer avhumaniserat samhälle.