I den svenska fotografins rum

Landskrona Foto presenterar i stans museum en myllrande rik utställning om svensk porträttfotografi.

I väntan på att Landskrona ska få ett permanent fotografiskt museum presenterar Landskrona Foto på stans museum tre speciella utställningar, som utgår från svenska fotografiska arkiv och samlingar. Förra året visades AgNO3 – Histories of Science and Photography, som fokuserade på fotografins roll i vetenskapliga sammanhang – och där den kemiska formeln står för silvernitrat som mörknar i ljus men kan fixeras och som präglat fotografins historia.

I torsdags premiärvisades på Landskrona museum den andra satsningen, Time/Light/Love – Swedish Photographic Portraits 1840 – 2017, som belyser porträttfotografin i Sverige. Materialet har man spårat och fått låna från många privatpersoner och 25-talet institutioner över hela landet. De flesta av Sveriges ledande porträttfotografer finns representerade,

Det är en otroligt rik och innehållsrik utställning. Som en markering att det handlar om människors privata sfärer har curatorerna Janne Jönsson och Anneli Oxenstierna format utställningen som en lägenhet. I de olika rummen presenteras olika temata.Skiftande genrer bryts spännande mot varandra, högt och lågt, gammalt och nytt blandas respektlöst. Med hjälp av en suverän katalog kan jag lätt orientera mig genom myllret av levande bilder.

I Vindsrummet kan jag se en hel svit av den oförliknelige Sune Jonssons bilder från Norrland, som den med växeltelefonisten Severina Nyluspen (ovan), tagen 1961. I Biblioteket ligger fokus på fotografernas självporträtt. Här finns Gerry Johanssons polyfoto, tjugo små bilder i en enda, tagen på Polyfoto i Göteborg där han arbetade som 18-åring. Själve August Strindberg är med på ett porträtt från 1886 liksom Anna Riwkin. På hennes självporträtt, som också finns på utställningens affisch har hon förvandlat sig till egyptiska Neferetite.

Till det mest fascinerande på utställningen är Skafferiet, där bygdefotografen John Allinders foton visas projicerade i ett bildspel (bilden här under). För de människor han fotat är ögonblicket högtidligt och ofta lite ängsligt. Man har klätt upp sig, men vet inte riktigt vad det betyder att bli avbildad med en kamera.

Utställningen visas på museets översta våning och pågår ända till den 28.1 2018. Den tål verkligen att besökas flera gånger.

2 reaktioner på ”I den svenska fotografins rum”

  1. Det gläder mig oerhört att du tyckte om utställningen!
    Jag sitter själv och försjunker mig igen och igen i Alinders bilder.

    Allt gott
    Janne

    1. Otroligt imponerad av utställningen som helhet, både till formen och innehållet. Och särskilt fascinerad över Alinders helt unika bilder och bildvärld!

Kommentarer inaktiverade.