Krigshysterin om Ryssland är farlig och obegriplig, skriver Sven Hirdman i en viktig debattartikel. Han slår också fast att ”ett krig med Ryssland vore slutet för den svenska nationen”.
Den senaste veckans verbala mullrande på årliga Folk och Försvar i Sälen och mediernas rapportering därifrån är kuslig. Sverige hotas av ett militärt angrepp från Ryssland upprepas som ett mantra. Därför måste vi snarast gå med i Nato.
I början av 90-talet hördes liknande tongångar från nationalistiska politiker i dåvarande Jugoslavien. I retoriken skapade man fiender, vi ”de goda” måste försvara oss mot ”dom”, de onda. Propagandan skapade rädsla. Krigspsykos skapas ur rädsla inte ur hat.
Samtidigt hade vapenhandlarna goda tider. Överblivna vapen från särskilt Östeuropa och det sönderfallande Sovjet hamnade på Balkan. Där fanns redan gott om svenska vapen. Jugoslavien var den svenska vapenindustrins tredje största kund.
Jag reste mycket i Jugoslavien under de åren när kriget föddes ur en ond sådd av nationalism, maktfullkomliga politiker, vi-och-dom-propaganda och vapenhandel. Aldrig i livet hade jag kunnat föreställa mig att något liknande skulle kunna förekomma i Sverige, så som nu.
Vi skriver 2018. Sverige hotas militärt av Ryssland, som står för ”dom, de onda”, heter det. Enligt klassiskt propagandamönster personifieras ”ondskan” av en ond man, Vladimir Putin, ond som Hitler.
Vi måste liera oss med det ”goda” Nato och vi måste skaffa mer vapen för att överleva som självständig nation heter det. Liberalernas Jan Björklund och andra politiker vill att de militära utgifterna ska fördubblas – men säger inget om hur mycket skolor, sjukvård, äldreomsorg, infrastruktur och annat måste skäras ner.
De stora medierna är på ledarsidorna markerat för Nato, särskilt DN, Svenskan, Expressen och GP. På kultursidorna är det i det närmaste tyst om de här frågorna, trots att det handlar om vilket samhälle och vilken värld vi vill leva i.
Alltför sällan publiceras balanserade analyser som bygger på gedigen kunskap. Sven Hirdman, mångårig ambassadör i Ryssland, tillika medlem i Krigsvetenskapsakademien, skriver nu i VLT, Västmanlands Läns Tidning, att ”Krigshysterin om Ryssland både är farlig och obegriplig”.
Hirdman betonar att det är ”sakligt felaktigt” att beskriva Ryssland som ”en aggressiv stormakt som utgör ett säkerhetspolitiskt hot mot sina grannländer, inklusive Sverige”. Och han ifrågasätter starkt om den nuvarande svenska bojkottpolitiken av Ryssland verkligen är den bästa säkerhetspolitiken för vårt land.
Kärnan i Hirdmans text är viktig och borde vara självklar, men nämns sällan eller aldrig:
”Krigsfaran för Sverige ligger inte i ett isolerat ryskt angrepp på Sverige utan fastmer i att den spända säkerhetspolitiska situationen i Nordeuropa mellan öst och väst urartar med katastrofala följder för oss och alla andra. Alltså bör vi på alla tänkbara sätt verka för att minska dessa stormaktsspänningar och inte bidra till att öka dem genom att gå i USA:s ledband.”
Det talas på många nivåer slarvigt om att Sverige riskerar att anfallas och hamna i krig, utan att betona konsekvenserna. Det gör Hirdman med sorgsen tydlighet:
”Ett krig med Ryssland vore slutet för den svenska nationen.
Vi bör därför göra allt för att inte hamna i en sådan situation. Jämför med hur vi agerade under det andra världskriget gentemot Nazityskland. För detta krävs dels att vi försöker0606undanröja eller åtminstone minska det misstroende som finns mellan de svenska och ryska samhällena.”
Det är klart att det blir ett vi och dom. Vi när Nato-anhängarna driver på med sin okritiska bevakning av Nato. Ta exempelvis så har det nu framkommit att USA lovade att inte flytta fram sina baser i forna Östeuropa. Men har gjort detta. Då är det ju inte konstigt om Ryssland agerar.
När tiden för att en kärnvapenmissil når Ryssland kraftigt har minskat genom att USA flyttar fram sina kärnvapen så är det ju vi här i norra Europa som kommer att drabbas. Samma sak är det ju när den militära spänningen ökar i Östersjöområdet så är det ju vi som får betala.
Nato-anhängarna uppträder mycket oansvarigt. Först lägger de i praktiken ner både det militära försvaret och det civila sedan ropar man på att vi behöver Nato.
Stopp nu! Vad är det för krigshetsare som lägger ner försvaret? De ville väl använda det på riktigt först. Nedläggningen var en följd av ekonomi och naivitet.
Om vi vill få en föraning om vad ett krig med dagens konventionella vapen kan innebära för ett land så är det bara att titta på Libyen, Irak och Syrien.
Det är en total ödeläggelse. Hur tror exempelvis Heidi Avellan, Olle Lönnaeus och Erik Magnusson på HD att vi skulle klara ett krig i Sverige?
Krig?
Inga problem, vi ringer 112 och somnar om…
Vi har inget försvar, inga matlager, inga bränslelager, inga energi(värme)lager inga…
etc etc.
Men ett stort stigande antal fritidsfixerade som ska försörjas, av vad/vilka?
Sov vidare…
Mogens Glistrup sade;Det går alldeles utmärkt med en telefonsvarare som meddelar”Vi ger oss”
Natoanhängarna bland politiker, journalister och ledarskribenter, inte minst Helsingborgs Dagblad bedriver en politik som kan bli självuppfyllande, att vi hamnar i krig med Ryssland. Men det verkar inte beröra dem. De lider av ryssfobi som kan stå Sverige dyrt.
Istället för att lugna ner sig och försöka bidra till att minska spänningen mellan Ryssland och Nato så eldar man istället på.
Det ligger i USA/Natos intresse att hålla grytan kokande men en dag kanske den kokar över och vi får betala ett högt pris för vår fobi och hybris.
Det är dags för svenska folket att säga ifrån mot dessa krigshetsande militärer, politiker och journalister.
De som du kallar krigshetsande har säkert samma mål som du; nämligen att undvika krig och bevara freden. Det är metoderna som skiljer. En viktig tanke att hålla i huvudet, och inte hemfalla åt ”vi och dom- resonemang.” När det gäller att veta vad ett krig innebär, och vad konventionella vapen kan åstadkomma, vet jag att vår svenska militär har det glasklart för sig.