Steven Spielbergs storfilm ”The Post” är nog en av de bästa journalistfilmer som gjorts. Den handlar om ”The Pentagon Papers” och förspelet till Nixons Watergate – men kan också ses som en film om yttrandefriheten på Nixons tid jämfört med i Trumps USA.
Meryl Streep och Tom Hanks spelar två av huvudrollerna i Steven Spielbergs nya storfilm ”The Post”. Filmen handlar om hur Washington Post 1971 får tillgång till och publicerar stora reportage utifrån visselblåsaren Daniel Ellsbergs 7000 sidors kopior av de så kallade ”Pentagon papers”.
De hemligstämplade men läckta dokumenten belyser hur den amerikanska regeringen under lång tid sett på USA:s roll i Vietnamkriget. Det framgår av dem att man från ledande amerikanskt håll tidigt insett att USA inte kan vinna kriget men ändå fortsatt att skicka nya unga amerikaner till meningslösa insatser i ett redan förlorat krig.
”Pentagon papers” blev i verkligheten upptakten till president Nixons fall. Nixon försökte på alla vis förhindra publiceringen, som till slut blev en fråga för USA:s högsta domstol. HD fällde med rösterna 6 mot 3 sitt utslag till Washington Posts fördel och mot presidentens krav. En av domarna betonar i filmen att grundlagens krav på yttrandefrihet gäller ”för de styrda, inte för de styrande”.
Spielberg har gjort en storfilm som också är en stor film i många avseenden. I The Guardian jämför tidningens legendariske kritiker Peter Bradshaw utan att nämna namn president Nixon (ond, men inte korkad) med Trump (”evil and stupid”). Han skriver:
”We get a series of stunning madeleines from 1971. Smoking in the workplace. Smoking and drinking over leisured lunches in panelled dining rooms, which get interrupted by people bringing urgent notes. Dialler phones. Payphones. Hot metal type. Newsroom shirtsleeves and ties mostly done up. An American president who is evil but not stupid. People who publish leaked documents without winding up barricaded in London’s Ecuadorian embassy. People who publish leaked documents without winding up endorsing a president who is evil and stupid.”
Filmen är nog en av de bästa journalistfilmer jag sett – även om den är gjord utifrån en hollywoodsk filmestetik. Belysningen av Pentagon Papers och hur dessa leder fram till Watergateaffären och längre fram Nixons fall belyser tredje statsmaktens roll och manifesterar kraftfullt yttrandefrihetens som en nödvändig grund i ett demokratiskt samhälle.
Det är omöjligt att se den utan att reflektera över maktspelet mellan Donald Trump och tongivande amerikanska medier som kallats ”folkets fiender”. Jag glömmer aldrig hur han vid en av sina första presskonferenser vägrade att ge ordet till CNN:s reporter efter att först ha anklagat kanalen för att sprida lögner och hur han snabbt därefter gjorde samma sak med BBC:s journalist, som tystades med den syrliga kommentaren ”another beauty”.
Yttrandefriheten segrade 1971, ytterst till följd av utslaget i Högsta domstolen. Något liknande skulle knappast hända i Trumps USA, den dag presidenten väljer konfrontation med medierna.
Det handlar om Högsta domstolen (Supreme Court). President Obama hade den juridiska rätten att utse en domare 2016. Men republikanerna blockerade beslutet under ett helt år – och Obama följde spelreglerna, att valet av domare kräver en 60 – 40 majoritet i senaten.
Sedan Trump tillträtt upphävde republikanerna denna regel genom en specialregel, den så kallade ”the nuclear option” (tänkt att användas om rikets säkerhet hotas) och presidentens kandidat Neil Gorsuch kunde därmed väljas med enkel majoritet (54 – 45).
Trump och republikanerna ändrade därmed på spelreglerna för Högsta domstolen genom en politiserad tillsättning av en domare – på ett sätt som kan få förödande negativa konsekvenser för den amerikanska demokratin. Till det kommer att Gorsuch bara var 49 år när han valdes – på livstid – och kan påverka domstolens arbete in på 2050-talet.
Ellsberg åtalades som spion och hotades av att dömas till 115 års fängelse – men frikändes 1973. I ett uttalande sa han:
”I felt that as an American citizen, as a responsible citizen, I could no longer cooperate in concealing this information from the American public. I did this clearly at my own jeopardy and I am prepared to answer to all the consequences of this decision.”
Filmen visas på Filmstaden i Helsingborg dagligen under kommande filmveckan.
Bilden överst: Matthew Rhys som försvarsanalytikern Daniel Ellsberg i Spielbergs ”The Post”, om Pentagon Papers.
Bilden därunder: I ”The Post” spelar Tom Hanks och Meryl Streep journalister på The Washington Post. Arkivbild.