USA-politik i Kosovo: Först bomber, sen business

Tio år efter självständigheten är Kosovo ett av Europas fattigaste länder. Bill Clinton står staty i huvudstaden Pristina och det amerikanska företaget Bechtel bygger dyra motorvägar, medan arbetslösheten ligger på omkring 40 procent. 

Dryga månaden efter den så kallade Lewinskyaffären våren 1999 inledde USA:s dåvarande president Bill Clinton bombningar av Serbien 24/3 samma år. Det talades om ”humanitära bombningar” som skulle hejda serbisk etnisk rensning av kosovoalbaner.

Över 10000 människor dödades och bortåt en miljon drevs på flykt. I början av juni lämnade serbiska trupper Kosovo, som administrerades av FN:s UNMIK. I februari 2008 utropade Kosovo sin självständighet efter att tidigare ha varit en autonom provins i Serbien.

Dryga tio år har gått sedan dess. Det självständiga Kosovo har stora ekonomiska problem. Eftersom det inte är krig är det massmediala intresset för det fattiga Kosovo minimalt i västmedier.

Eftersom Clinton bombade Serbien och beredde väg för landets självständighet är han i dagens Kosovo en hjälte, läser jag i bloggen Friends of Kosovo. I huvudstaden Prishtina är huvudgatan uppkallad efter honom, “Bulevardi Bill Klinton”.

En annan gata har uppkallats efter en annan amerikansk president, “Bulevardi Xhorxh Bush”. Stavningen följer den jugoslaviska traditionen att skriva om namn som de uttalas.

Här finns också en staty i övermänsklig storlek av Bill Clinton, som själv på plats avtäckte den under ett besök 2009. Beundran omfattar också fru Clinton, läser jag i bloggen.  Man har döpt en affär med damkläder till ”Hillary”, och Hillary själv har varit där och shoppat.

Men kosovoalbanernas beundran av USA kan te sig ensidig och obesvarad, skriver bloggaren. Natos bombningar av Serbien 1999 handlade inte bara om att få slut på förtrycket av den albanska befolkningen i området, fortsätter bloggaren utan om militärbaser och affärer.

Efter kriget upprättade USA en stor militärbas, Camp Bondsteel, i Kosovo, ett stycke inhägnat USA, med hamburgerställen och hollywoodbiografer. Med 7000 amerikanska soldater är det USA:s största militärbas på Balkan.

Det handlade inte minst om att göra goda affärer. Efter bomberna blev det business.

I Time Magazine beskrevs Kosovokriget 1999 som ”Madeleines krig”, syftande på Clintons utrikesminister Madeleine Albright. Hon la 2012 ett bud på Kosovos statsägda telefon- och postbolag, värt sex miljarder svenska kronor, skrev Bloomberg Businessweek. Affären genomfördes dock inte och hennes bolag Albright Capital Management, drog senare tillbaka anbudet.

Överbefälhavare för kriget var den amerikanske generalen Wesley Clark.  Som ordförande för det kanadensiska Envidity begärde Clark 2012 tillstånd för mineralbrytning i Dukagjini-området i västra Kosovo. Med avancerad teknik skulle man kunna framställa naturgas till ett värde av tre miljarder kronor per år.

Regeringen i Kosovo erbjöd för ett och ett halv år sedan företaget rättigheter att exploatera kolbrytningen på en yta motsvarande en tredjedel av landet. Kritiker menade att Envidity därigenom skulle få i det närmaste monolpol på Kosovos rika kolreserver.

Den amerikanske ambassadören i Prishtina, Christopher Dell, drev hårt frågan om att bygga en ”Patriotisk motorväg” mellan Prishtina och den albanska huvudstaden Tirana. Arbetet skulle utföras av ett konsortium lett av det amerikanska företaget Bechtel, där för övrigt Bell anställdes efter avslutad tjänst i Kosovo.

Bechtel fick ett avtal 2010, trots reservationer från Världsbanken och IMF. Ekonomen Andrea Capussela, som arbetat i Kosovo, menade att vägbygget var irrationellt för Kosovo, med tanke på landets 40-procentiga arbetslöshet, skrev The Guardian 2014.

Vägen stod färdig 2013 . Den är 77 km och kostade 11 miljarder kronor, vilket kan jämföras med landets årliga budget på 15 miljarder.

Den följdes av en ny order från Kosovo till Bechtel, ännu en fyrfilig motorväg för sex miljarder från Kosovos huvudstad Pristina till Makedoniens Skopje.

”USA:s inflytande i Kosovo är enormt”, skriver Andrea Capussela i sin bok State-Building in Kosovo, men ”USA saknar ambitioner att skapa långsiktig utveckling. Många europeiska stater förespråkar just detta, men har stora svårigheter att få gehör för sina planer.”

Efter bombningarna: Dyra motorvägsbyggen utförda av ett amerikanskt multinationellt företag  – i stället för nödvändig social utveckling. I slutänden får det kosovoalbanska folket betala ett högt pris.

Bilderna: Överst Bill Clinton som staty i Kosovos huvudstad Prishtina. Därunder Hillary Clinton utanför klädaffären Hillary i Prishtina. President George W Bush talar i Camp Bondsteel, USA:s militärbas i Kosovo. Därunder firar basens amerikanska soldater Thanksgiving. På nästa bild undertecknas vägavtalet av Kosovos kontroversielle president Hashim Thaci. Bakom honom står Mike Adams, Bechtels ordförande och till vänster om denne USA:s förre ambassadör i Kosovo, Christopher Dell. Längst ner den nybyggda motorvägen genom Kosovo.

 

2 thoughts on “USA-politik i Kosovo: Först bomber, sen business”

  1. En mycket intressant artikel. Det framgår ju tydligt att USA genomfört detta krig för egen vinnings skull. Irak är ju ett annat exempel. Märkligt att svenska media fortfarande tycks sväva i sorts drömvärld där USA/Nato krig bara leder till ökade mänskliga rättigheter och mer demokrati. Hur folket verkligen har det i de krigshärjade länderna är tillsvidare en icke-fråga för de flesta svenska media. Det kan ju bero på att det är lite svårt att skylla på Ryssland. Annars finns det säkert duktiga journalister som skulle kunna göra ett bra jobb här men de får väl aldrig chansen.

    1. Oavsett vilka vinningar och intressen kan inte jämföras med 100 års förtryck och till sist desperat försök till folkmord som resulterade till mer än 10000 tals offer på civila och mass våldtäkt koncentrationsläger med mera

      USA mördade inte oskyldiga och våldtog Inga kvinnor och barn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *