Etikettarkiv: Bill Clinton

När USA manipulerade det ryska presidentvalet 1996

MOSCOW, RUSSIA – 21 AUGUST 1991: Boris Yeltsin giving a speech after the Russian government forces suppressed The August Coup – an attempt by hard-line members of the Communist Party of the Soviet Union (CPSU) to take control of the country. On the right: Vice President of Russia Alexander Rutskoy. Moscow, Russia, on August 21st, 1991. (Photo by Wojtek Laski/Getty Images)

Boris Jeltsin lång illa till inför valet 1996 när han skulle återväljas till Rysslands president. Hans parti Vårt hem Ryssland fick bara 10 procent av rösterna i ett annat val i december 1995. Bara tre procent uttryckte samtidigt förtroende för hans återval. Allt tydde på att kommunistpartiets kandidat Gennadij Ziuganov skulle segra.

I det läget kontaktade någon i hans stab tre rutinerade amerikanska ”spin-doctors”, med erfarenheter av valmanipulation från Kalifornien 1991. De anlände till Moskva med ”fler resväskor fyllda med dollarsedlar”, skriver Helène Richard i marsnumret av Le Monde Diplomatiques engelska utgåva, under rubriken ”När USA fick valvindarna att vända i ett ryskt val”.

De tre agenterna införde amerikanska metoder i det ryska presidentvalet. Särskilt framgångsrikt var bruket av negativa TV-annonser som skulle desavouera Ziuganov och kommunistpartiet.

– Vi lyckades skapa panik bland ryssarna genom att visa bilder på bolsjeviker som brände kyrkor och på köer som visade på varubrist, säger en av amerikanerna. Ingen alkohol, inga cigaretter, ingen tvål … Gud bevare oss från kommunismen. De här slagorden fungerade.

Amerikanska Time hade efter valet en bild av Jeltsin med an amerikansk flagga i famnen på Jeltsin och rubriken ”Jänkarna kom till räddning. Den hemliga historien om hur amerikanska rådgivare hjälpte Jeltsin att vinna valet”.

Bill Clinton var 1996 USA:s president. Han var besluten att göra allt för att Jeltsin skulle återväljas. Clinton hade tät telefonkontakt med Jeltsin och utlovade all tänkbar hjälp. Detsamma gjorde också en rad andra västregimer. Den tyske kanslern Helmut Kohl gjorde två besök i Moskva på fem månader. Frankrikes president Alain Juppé kom till den ryska huvudstaden och gav Jeltsin allt stöd.

Också Clinton besökte Moskva under valkampanjen och gav öppet Jeltsin sitt stöd. I ett tal sa han att han hoppades att ”ryssarna skulle rösta för framtiden”. För honom och andra västledare var Jeltsin en garant för demokrati.

Men, skriver Hélène Richard i LMD, Jeltsins ekonomiska politik var katastrofal. Kriminella gäng utkämpade hänsynslösa strider mot varandra för att ta över den privatiserade sovjetiska industrin. Statsanställda fick inte ut sina löner. Pensionerna sänktes till under existensnivå. 1993 hade Jeltsin låtit armén attackera parlamentet. Han hade också inlett ett brutalt krig i Tjetjenien.

Den 21 februari 1996 ringde Jeltsin upp Clinton. Han behövde mer pengar och bad den amerikanske presidenten om hjälp med att från IMF (Internationella valutafonden) få ett ett lån till Ryssland utökat från nio till tretton miljarder dollar. Två dagar efter samtalet fick Jeltsin det han behövde. Två månader senare övertalade Jeltsin den så kallade Parisklubben att förlänga återbetalningstakten för ett ryskt lån på 40 miljarder dollar till 25 år.

Franska Libérations Moskvakorrespondent skrev vid samma tid att Jeltsin fick allt han pekade på, ”hade han bett om månen hade han förmodligen fått den”.

Den 3 juli 1996 besegrade Jeltsin Ziuganov i andra omgången av presidentvalet.

Jeltsins valseger var en direkt följd av amerikansk manipulering. Från amerikansk sida kallade man det hela för ”demokratistöd”.

Verkligheten innebar något helt annat och medförde mycket som satt sin prägel på dagens Ryssland. Ett otroligt ojämlikt klassamhälle skapades. Ryssarnas tilltro till demokratins möjligheter som politiskt system knäcktes.

Några år senare, i december 1999, nominerade Boris Jeltsin till sin efterträdare Vladimir Putin.

Två skrattande presidenter, Boris Jeltsin och Bill Clinton. Bilden tagen i Moskva 1995.

Bosnienval inger få förhoppningar

Valet i Bosnien inger inte mycket hopp. Det är en skam att EU för länge sedan slutat arbeta med seriösa fredsbyggande insatser i Bosnien. Alla de tidigare jugoslaviska republikerna borde få tidsplaner för EU-medlemskap och i väntan på det reellt ekonomiskt stöd. Fortsätt läsa Bosnienval inger få förhoppningar

USA-politik i Kosovo: Först bomber, sen business

Tio år efter självständigheten är Kosovo ett av Europas fattigaste länder. Bill Clinton står staty i huvudstaden Pristina och det amerikanska företaget Bechtel bygger dyra motorvägar, medan arbetslösheten ligger på omkring 40 procent. 

Dryga månaden efter den så kallade Lewinskyaffären våren 1999 inledde USA:s dåvarande president Bill Clinton bombningar av Serbien 24/3 samma år. Det talades om ”humanitära bombningar” som skulle hejda serbisk etnisk rensning av kosovoalbaner.

Över 10000 människor dödades och bortåt en miljon drevs på flykt. I början av juni lämnade serbiska trupper Kosovo, som administrerades av FN:s UNMIK. I februari 2008 utropade Kosovo sin självständighet efter att tidigare ha varit en autonom provins i Serbien.

Dryga tio år har gått sedan dess. Det självständiga Kosovo har stora ekonomiska problem. Eftersom det inte är krig är det massmediala intresset för det fattiga Kosovo minimalt i västmedier.

Eftersom Clinton bombade Serbien och beredde väg för landets självständighet är han i dagens Kosovo en hjälte, läser jag i bloggen Friends of Kosovo. I huvudstaden Prishtina är huvudgatan uppkallad efter honom, “Bulevardi Bill Klinton”.

En annan gata har uppkallats efter en annan amerikansk president, “Bulevardi Xhorxh Bush”. Stavningen följer den jugoslaviska traditionen att skriva om namn som de uttalas.

Här finns också en staty i övermänsklig storlek av Bill Clinton, som själv på plats avtäckte den under ett besök 2009. Beundran omfattar också fru Clinton, läser jag i bloggen.  Man har döpt en affär med damkläder till ”Hillary”, och Hillary själv har varit där och shoppat.

Men kosovoalbanernas beundran av USA kan te sig ensidig och obesvarad, skriver bloggaren. Natos bombningar av Serbien 1999 handlade inte bara om att få slut på förtrycket av den albanska befolkningen i området, fortsätter bloggaren utan om militärbaser och affärer.

Efter kriget upprättade USA en stor militärbas, Camp Bondsteel, i Kosovo, ett stycke inhägnat USA, med hamburgerställen och hollywoodbiografer. Med 7000 amerikanska soldater är det USA:s största militärbas på Balkan.

Det handlade inte minst om att göra goda affärer. Efter bomberna blev det business.

I Time Magazine beskrevs Kosovokriget 1999 som ”Madeleines krig”, syftande på Clintons utrikesminister Madeleine Albright. Hon la 2012 ett bud på Kosovos statsägda telefon- och postbolag, värt sex miljarder svenska kronor, skrev Bloomberg Businessweek. Affären genomfördes dock inte och hennes bolag Albright Capital Management, drog senare tillbaka anbudet.

Överbefälhavare för kriget var den amerikanske generalen Wesley Clark.  Som ordförande för det kanadensiska Envidity begärde Clark 2012 tillstånd för mineralbrytning i Dukagjini-området i västra Kosovo. Med avancerad teknik skulle man kunna framställa naturgas till ett värde av tre miljarder kronor per år.

Regeringen i Kosovo erbjöd för ett och ett halv år sedan företaget rättigheter att exploatera kolbrytningen på en yta motsvarande en tredjedel av landet. Kritiker menade att Envidity därigenom skulle få i det närmaste monolpol på Kosovos rika kolreserver.

Den amerikanske ambassadören i Prishtina, Christopher Dell, drev hårt frågan om att bygga en ”Patriotisk motorväg” mellan Prishtina och den albanska huvudstaden Tirana. Arbetet skulle utföras av ett konsortium lett av det amerikanska företaget Bechtel, där för övrigt Bell anställdes efter avslutad tjänst i Kosovo.

Bechtel fick ett avtal 2010, trots reservationer från Världsbanken och IMF. Ekonomen Andrea Capussela, som arbetat i Kosovo, menade att vägbygget var irrationellt för Kosovo, med tanke på landets 40-procentiga arbetslöshet, skrev The Guardian 2014.

Vägen stod färdig 2013 . Den är 77 km och kostade 11 miljarder kronor, vilket kan jämföras med landets årliga budget på 15 miljarder.

Den följdes av en ny order från Kosovo till Bechtel, ännu en fyrfilig motorväg för sex miljarder från Kosovos huvudstad Pristina till Makedoniens Skopje.

”USA:s inflytande i Kosovo är enormt”, skriver Andrea Capussela i sin bok State-Building in Kosovo, men ”USA saknar ambitioner att skapa långsiktig utveckling. Många europeiska stater förespråkar just detta, men har stora svårigheter att få gehör för sina planer.”

Efter bombningarna: Dyra motorvägsbyggen utförda av ett amerikanskt multinationellt företag  – i stället för nödvändig social utveckling. I slutänden får det kosovoalbanska folket betala ett högt pris.

Bilderna: Överst Bill Clinton som staty i Kosovos huvudstad Prishtina. Därunder Hillary Clinton utanför klädaffären Hillary i Prishtina. President George W Bush talar i Camp Bondsteel, USA:s militärbas i Kosovo. Därunder firar basens amerikanska soldater Thanksgiving. På nästa bild undertecknas vägavtalet av Kosovos kontroversielle president Hashim Thaci. Bakom honom står Mike Adams, Bechtels ordförande och till vänster om denne USA:s förre ambassadör i Kosovo, Christopher Dell. Längst ner den nybyggda motorvägen genom Kosovo.

 

Äger Getty Images alla bilder av Muhammad Ali?

GettyImages_8260

Muhammad Alis begravning, eller snarare en minnesceremoni efter begravningen, direktsändes av bland annat CNN och BBC förra fredagen, direkt från Alis hemstad i Louisville, Kentucky. Talarna avlöste varandra i en lång rad. Tonen pendlade mellan känslosam sorg och respektlöst skojande.

Det var en begravning som ofta förde tankarna till medborgarrättsrörelsens dagar. Malcolm X:s dotter talade med stor värme om den döde boxaren. President Obamas utsända var på plats och ex-president Bill Clinton avslutade ceremoni efter flera timmar. ”Jag var nyrakad när det här började”, sa en av talarna mot slutet.

SR Play satte man påpassligt snabbt in en timslång direktsändning. Men tungfotade SVT har för länge sedan gett upp ambitionen att förmedla ”breaking stories”, som det heter, trots att det väl var just vad TV24 en gång grundades för. Nu är kanalen reducerad till trångt fönster för repriser.

Under de ofta långa talen bildsatte CNN sändningen genom att lägga in bilder ur Mohammed Alis liv och från hans boxningskarriär. Över de allra flesta bilderna fanns en copyright-markering Getty Images.

Det var lätt att få intrycket att Getty Images köpt upp det mesta av alla klassiska bilder på Ali – och att man tjänade grova pengar på dem i samband med hans dödsfall.

Getty Images har huvudkontor i Seattle i västra USA. Man har sannolikt världens största bildarkiv med 80 miljoner stillbilder (redan 2012 och betydligt fler i dag) – och dessutom mer än 50 000 timmar dokumentärt filmmaterial.

Under det senaste decenniet har Getty Images och Bill Gates’ Corbis Images (som också har huvudkontoret i Seattle) konkurrerat om att vara världsledande då det gäller att sälja bilder och filmer. Men i januari i år sålde Gates  Corbis sina internationella rättigheter till kinesiska Visual China Group, Shenzhen, som i sin tur sålt licensen vidare till  – Getty Images, som därmed blivit världsledande på området.

Gettys VD Jonathan Klein kommenterade att efter 21 år i business var det ”härligt att få mjölken, grädden, yoghurten och köttet utan att behöva köpa kon”.

Getty har också övertagit kontrollen över Corbys fysiska bildarkiv.

Företaget har sedan länge ett rykte för aggressiva inköp av historiska bildarkiv, vars användning man kontrollerar och dessutom tjänar stora pengar på. Bilderna av Muhammad Ali äger de. The Greatest har blivit deras kassako – utan att de köpt eller frågat kon, Ali själv alltså, vad han anser om det.