SJ lägger anbud på Öresundstrafikens tåg i hård konkurrens med en rad multinationella jätteföretag. Det handlar om åttaåriga mångamiljardkontrakt.
Tågtrafiken mellan Sydsverige och Danmark har under långa perioder drabbats av orimliga problem. Orsakerna är många, inte minst den statliga trafikpolitiken, med konkurrens mellan olika bolag och miserabelt underhåll av den fasta infrastrukturen. Och med svårförståeliga och inte öppna anbudsförfaranden.
Under hösten inleds en ny kontraktsupphandling för åtta år framåt, skriver Helsingborgs Dagblad. Sekretessen är stor. Det handlar om mångmiljardkontrakt. Upphandlingen avgörs i juni 2019. Det gäller åtta år, från december 2020.
Nu avslöjar SJ:s presschef Jonas Nilsson att SJ är ett av de företag som kommer att lägga ett anbuds på trafiken och därmed skulle kunna komma att åter bli största järnvägsaktör i Sydsverige.
Jag är övertygad om att tågresenärerna har allt att vinna på om SJ skulle återfå ansvaret för tågen i Sydsverige.
I dag finns ingen samordning mellan tidtabellerna. SJ:s tåg har högre komfort, är en halvtimme snabbare än Öresundstågen på sträckan mellan Helsingborg och Göteborg och har därtill ofta betydligt lägre biljettpriser än Öresundstågen.
De senare drivs i dag av franska Transdev, ett multinationellt företag (83 000 anställda, omsättning 80 miljarder) ägt till 70 procent av franska staten och med Veolia som ägare för resterande 30 procent. Det sistnämnda företaget ( har länge bedrivit trafik i Israel med segregerade tåg till bosättningar på Västbanken – i strid med folkrätten och varit måltavla för långvariga bojkottaktioner. Veolia har 65 000 anställda.
Tidigare har andra företag, också Veolia ensamt, ansvarat för driften, SJ, DSB, DSB First, och DSB Öresund.
SJ var på 1980-talet en av Skånes största arbetsgivare med stora verkstäder och huvudansvar för såväl fjärrtåg som pågatåg.
Hur det går i slutänden är ovisst. Många multinationella företag konkurrerar om den lönsamma verksamheten.
Bland de som väntas lägga anbud är, skriver HD, Transdev, tyska Arriva (som i dag sköter pågatågen), Honkongkinesiska MTR Nordic, ett dotterbolag till MTR Corporation.
Andra är mera hemlighetsfulla fortsätter HD och nämner Svenska Tågkompaniet, franska Keolis och brittiska Go Ahead.
Hur ska vi medborgare, skattebetalare och tågresenärer kunna vara säkra på att ”det bästa” anbudet gäller, på att det handlar både om fungerande trafik, inte som nu, om bra villkor för de anställda med mera. Vem garanterar att de här gigantiska anbuden inte påverkas av korruption och mutor på olika nivåer?
Och hur ska mjuka kvalitetsargument ha en chans i ett anbudsmaskineri där det mesta gissningsvis handlar om att pressa priserna, inte om fungerande tågtrafik?
Bilden: Så här ska de nya Öresundstågen se ut när de blivit färdigrenoverade. Foto: