”Solidaritetsförklaring” som manar till krig

Ska Sverige verkligen gå i krig om EU-länder eller grannländer angrips, som anges i ”Solidaritetsförklaringen” i 2018 års Utrikesdeklaration?

Om något EU-land eller ett nordiskt land utsätts för ”en katastrof eller ett angrepp”, då kommer Sverige inte att förhålla sig passivt, hette det i den så kallade ”Solidaritetsförklaringen”, som ingick i 2018 års utrikesdeklaration.

Solidaritetsförklaringen ligger till grund för Sveriges militära deltagande i den väldiga Natoövningen Trident Juncture 18, som genomförs mellan 25 oktober till 7 november och som jag diskuterade i en tidigare blogg, där jag också länkade till definitionen av ”Solidaritetsförklaringen” i Försvarsmaktens ordlista, i bokstavsordning efter ”subversion”, ”politisk verksamhet i det fördolda”.

Solidaritetsförklaringen definierar Sveriges utrikespolitik på ett nytt vis efter över 200 år av fred och alliansfrihet, eller åtminstone formell alliansfrihet.

I den femradiga texten i ordlistan heter det at Sverige ska kunna ”ge och ta emot stöd, såväl civilt som militärt”.

Om solidaritetsförklaringen gällt under andra världskriget, skulle Sverige då sänt trupper till de angripna grannländerna Danmark, Norge och Finland? Hade det inneburit att Sverige dragits in i kriget med risk för ockupation av endera eller båda Nazityskland och Stalin-Sovjet?

Sannolikt. Om krigshandlingar utspelats i Sverige med mänskligt lidande, dödsoffer och förstörda städer, vad hade vunnits på det? Alls ingenting. Neutralitetspolitiken var till gagn både för svenskarna och för all de som tog sig hit.

I dag är läget ett annat. Den stora militära risken för Sverige är knappast ett ryskt angrepp på Sverige utan ett stormaktskrig mellan Putins Ryssland och Nato, läs Trumps USA.

Ett krig i vår tid skulle kunna utlösas av händelser i Polen eller Baltikum, där nu Nato och ryska trupper befinner sig mycket nära varandra på ömse sidor av gränsen. Ett krig som uppstår av misstag eller till följd av missförstånd mellan kontrahenterna är kanske det troligaste scenariot. Världen har som bekant flera gånger varit en hårsmån från kärnvapenkrig av misstag.

Skulle Sverige i ett sådant läge av ”solidaritet” (också som icke Nato-land) skicka militär trupp till krigsområdet? Vore något sådant bäst sätt att visa solidaritet med det drabbade landet och dess befolkning?

Under andra världskriget flydde många från våra krigshärjade grannländer till Sverige. Även om vår flyktingpolitik (särskilt mot judiska flyktingar under de första krigsåren) var bedrövlig kom många från de nordiska grannländerna och Baltikum i säkerhet hit och 1943 också de flesta av de danska judarna.

Ett alliansfritt Sverige som strävar efter fred och fredsbyggande insatser (nödhjälp, flyktingar, förhandlingsinitiativ, fredskonferenser, etc) kan spela en konstruktiv och human roll på ett helt annat vis än ett Sverige som upplåter svenskt territorium till utländska trupper och som självt med militära insatser deltar i krig. Det borde stå inetsat i en annan slags ”solidaritetsförklaring” som inte bygger på vapenbruk.

Bilden: Tyska soldater intar Köpenhamn under andra världskriget.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.