Mot en asiatisk värld

Foto: Heiko Junge/TT

Redan år 2025 beräknas halva världsekonomin häröra från länder i Asien, skriver fyra forskare på DN Debatt, Henrik Chetan Aspengren, Björn Jerdén, Andreas Johansson och Marina Svensson.

De utgår från Utrikesdepartementets globala analys Strategiska trender i globalt perspektiv 2025: en helt annan värld?, där det bland annat heter:

”Asiens ökande betydelse i den globala politiska ekonomin är en av de mest grundläggande och snabba förändringarna sedan millennieskiftet. Asiens andel av global BNP har ökat från 31,9 % 2000 till 42,6 % 2013. Enligt den senaste prognosen från Inter- nationella valutafonden (IMF) kommer Asiens andel att ligga runt 47 % 2019. 2025 kommer Asiens sammanlagda BNP att överstiga hälften av världens totala BNP, samtidigt som regionen då har cirka 59 % av världens befolkning (FN).”

Redan nu kommer världens bäst presterande skolelever från asiatiska länder, slår artikelskribenterna fast. I länder som Kina, Japan, Sydkorea och Singapore ägnas varje vaken stund till studier när gymnasiet går mot sitt slut. I Kina tar varje år nio miljoner elever inträdesprovet till universitetet.

Hur ska vi förhålla oss i en förändrad värld? I artikeln pekar författarna på bättre kunskaper om Asiens språk, samhällen och politiska system som en nödvändig förutsättning.

Men i dag behandlas de asiatiska länderna inom forskningsvärlden som kuriosa, bara två procent av svensk forskningsfinansiering inom humaniora och samhällsvetenskap går till Asieninriktade projekt.

Detsamma gäller studier i asiatiska språk och kulturer. Antalet studenter som läser kinesiska har sjunkit med nästan en tredjedel sedan toppåret 2012. För hindi har studentantalet halverats från en redan låg nivå.

Ekonomiskt är förändringarna i Sverige redan påtagliga. Svenska företag har stor och ökande närvaro i Asien. Ericsson sysselsätter i dag fler människor i Indien än i Sverige. Intresset är ömsesidigt. Antalet anställda vid asiatiskt ägda företag i Sverige ökade med nästan 350 procent mellan år 2000 och 2017.

Tänderna en klassfråga i dagens Sverige

Rullande tandklinik för anställda vid ASEA. Tandläkare Nils Landgren behandlar klinikens första patient John Husberg. Bilden tagen den 19 mars 1952.

Munnen är tydligen inte en del av kroppen i Sverige. Därför omfattas inte mun och tänder av hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd eller av hälso- och sjukvårdslagen, skrev i onsdags Jöran Rubensson – med en suck – på Aftonbladets debattsida.

Tandvården kostar cirka 25 miljarder per år för individ och samhälle. För vuxentandvården motsvarar patienternas egenavgifter två tredjedelar av den totala kostnaden.

Följden har blivit att bra tänder 2019 i Sverige har blivit en klassfråga, till skillnad från i grannländerna Danmark, Finland och Island, där tandvården är integrerad i respektive lands hälsa- och sjukvårdslagar.

Rubensson har varit ordförande i Sveriges Pensionärers Riksförbund, SPRF och är expert i utredningen om Nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen. Han hänvisar till en färsk Sifoundersökning som visar att var tredje kvinna i Sverige inte tror att de kommer att klara att leva på sin pension. Följden blir ofta för kvinnliga pensionärer dålig tandhälsa och som en följd av det försämrad livskvalitet.

Från och med 2019 är tandvården gratis för alla till och med det året de fyller 23. Det är ett viktigt framsteg.

Reformen borde, skriver Rubensson, snarast följas av en ny avsedd att skapa en jämlik tandvård, som en del av den allmänna sjukvården, med samma högkostnadsskydd, 1100 kronor, mot dagens 3000 kronor.

Det här borde vara en prioriterad fråga för varje anständigt politiskt parti i det här landet.

”angriper” RYSSLAND Sverige i Norrland?

Försvarsmaktens bild från övningens inledande fas är tagen 18 mars, kl 20.54.

Northern Wind, en väldig militär övning, genomförs den 17 – 28 mars. Scenariet är att Sverige ska försvara sig mot en fiktiv angripare som anfaller norra Sverige, skriver Försvarsmakten. Anfallet kommer från öster. Det är ”en tillfällighet”, upprepas ofta.

Men underförstått är förstås att Ryssland angriper Sverige. Är det troligt?

Ett annat scenario är en militär konflikt mellan Ryssland och USA, där Sverige kan påverkas. En sådan förutsättning skulle gett helt andra utgångspunkter för övningarna.

10 000 soldater deltar i Northern Wind. Den norska styrkan på 4500 man är störst, följd av den svenska på 3000 man och den finska med 1500 soldater. Resterande 1000 soldater kommer från Storbritannien och USA. I den amerikanska styrkan ingår marinkårssoldater.

I stort sett hela den norska armén deltar i övningen, noterade norska Aftenposten i höstas.

Illustration av övningsområdet för Flygvapenövning 2019. Övningen kommer att genomföras inom den röda markeringen. Karta: Försvarsmakten.

Fredag den 22 mars inleds Flygvapenövning 2019, årets flygövning i norra Sverige och nordvästra Finland. Utgångspunkten är att nationellt ”högkonfliktscenario” med anfall mot norra och mellersta Sverige.

Rapporteringen i svenska medier om de båda stora militärövningarna har varit knapphändig och ganska ensidig.

Underförstått är hela tiden, som jag nämnde ovan, att Sverige och Finland angrips av Ryssland.

Den bakomliggande frågan diskuteras sällan eller aldrig. Finns det risk för att Ryssland angriper Sverige militärt?

Inte heller ställs frågan om vilket som är det största militära hotet mot Sveriges säkerhet. Många skulle på den frågan antagligen svara att det farligaste för Sverige är ett krig mellan Ryssland och USA. Ett sådant krig skulle kunna utlösa strider med kärnvapen.

Med det andra scenariet blir förutsättningarna för militärövningar helt annorlunda. Det handlar om hamnen i Gävle, om de platser på Gotland och Öland som blir strategiska i en sådan konflikt.

På Försvarsmaktens sajt hittar jag inget om hur den utsatta civilbefolkningen i området påverkas, alltså under övningens förutsättningar. I vår tids krig kan den aspekten inte förbigås.

Inte heller finner jag uppgifter om att angrepp på infrastrukturen finns simulerade under ”Northern Wind”. De trupper som deltar är högteknologiska. Vad händer om el och internetnätverk slås ut genom sabotage?


Tågaborgs Villa Carlshög förtätad till tegelhög

Villa Carlshög på Tågaborg, en kulturhistoriskt värdefull byggnad från 1899, har rivits i dagarna.

Villa Carlshög var tills för en månad sedan en av de äldsta byggnaderna i stadsdelen Tågaborg i Helsingborg. Det var ett ganska oansenligt hus, uppfört 1899, men ritat av dåvarande stadsarkitekten Mauritz Frohm.

I dagens Helsingborg är modeordet FÖRTÄTNING. Villa Carlshög har FÖRTÄTATS till en tegelhög. Grävskopornas argument har segrat över bebyggelsekramarnas kulturintressen. Som vanligt.

Kvarteret Samson vid Helmfeltsgatan. Nr 16 markerar den nu i mars rivna Villa Carlshög. Nr 17 utgörs av Piskfabriken Sveas byggnad.

Bakom villan låg Piskfabriken Svea, byggd 1906, den enda bevarade industribyggnaden i stadsdelen. Här tillverkades piskor för hästar – så länge det fanns hästar i jordbruket.

Vad jag förstår finns Sveas fabriksbyggnad kvar, men omgjord till bostadshus.

Jag läser de handlingar som lett fram till rivningen och därtill äldre bevarandeplaner. Villa Carlshög var skyddad med en ”varsamhetsbestämmelse”. Men vad bryr sig en stadsbyggnadsförvaltning om varsamhet?

Kulturnämnden gick emot stadsbyggnadsförvaltningen i sitt yttrande:

”Villan är en rest av den tidigaste bebyggelse som uppfördes på Tågaborg och ger en god uppfattning om hur en stor del av Tågaborg var bebyggt vid 1900‐talets början. Den utmärker sig genom att vara en enklare typ av bebyggelse än vad som i övrigt finns bevarat. Villan utgör ett komplement till exempelvis landerierna Vikingsberg och Nyborg.”

Man underströk vidare att ”helhetsmiljön med villan i trädgården och industribyggnaden har betydande kulturhistoriska värden”. Och påtalade vidare att om Villa Carlshög rivs förlorar den centralt i kvarteret belägna tidigare piskfabriken Svea sin koppling till omgivningen.

Ägarna till grannhusen och deras bostadsrättsföreningar var också kritiska mot rivningsförslaget men använde kraftigare formuleringar än kulturnämnden. Villa Carlshög ”bör bevaras åt eftervärlden, heter det, och vidare:

”Det är fullständigt obegripligt att en kulturhistoriskt värdefull byggnad som i gällande detaljplan reglerats med ”varsamhetsbestämmelsen k” tillåtits förfalla till den grad som nu har skett. Såväl fastighetsägaren som staden bär ett stort ansvar för detta.”

Jag inbillar mig att en stad är en organism som liksom ett träd mår bäst av att ha årsringar, där olika byggnader, platser och gator påminner om andra tider, där den intresserade kan utläsa något om platsens historia. En levande stad låter sig läsas. Det finns till och med en term för det, ”Urban Reading”.

Också gamla hus kan få nytt liv. Ingenstans i handlingarna läser jag något om vad det gamla huset vid Helmfeltsgatan och dess trädgård kunde ha använts till, som en mötesplats, kanske en trädgårdsservering, en oas för området, kanske rentav en biblioteksfilial.

I dagens Helsingborg finns det obehagligt nog bara ett värde, marknadsvärdet. Samma logik gäller för Sundspärlans rivningshotade folkpark, som för stackars Villa Carlshög.

För vem byggdes villan? Kan det ha varit för Piskfabriken Sveas ägare måntro. Vad har byggnaden använts till under dess nu avslutade 120-åriga historia?

Frågornas svar ligger begravda under rivningsmaterialet, liksom alla de länkar de kunde ha utgjort från den sena 1800-talets stad till vår tid.

Kulturnämnden skrev i sitt yttrande om Villa Carlshög: ”Villan är en rest av den tidigaste bebyggelse som uppfördes på Tågaborg och ger en god uppfattning om hur en stor del av Tågaborg var bebyggt vid 1900‐talets början. … Nämnden hävdade också att helhetsmiljön har ”betydande kulturhistoriska värden”.

FÅr Hatari komma till mellofinalen i Israel?

Det politiska punk- och BDSM-bandet Hatari har vunnit Söngvakeppnin,den isländska uttagningen till Eurovisionsschlagerfestivalen. Nu kräver den israeliska organisationen Shurat Hadin att bandet stoppas från tävlingen – och helt förbjuds att resa in i landet.

Sharat HaDin är en organisation som på sin hemsida förklarar astman är på juridisk offensiv mot ”Israels fiender”.

”Vi arbetar med västerländska underrättelseorganisationer och frivilliga advokater över hela världen för att inleda rättsliga processer till stöd för judar över hela världen och till stöd för offer för terrorismen”, heter det vidare.

Den isländska gruppen har beskrivits som en av favoriterna i musiktävlingen. Gruppen är inte okontroversiell. Den presenteras i Dagens Nyheter: ”De beskriver sin musik som anti-kapitalistisk BDSM-techno. I scenshowen till deras nummer uppträder de i läderkläder, strypkoppel och masker prydda med dragkedjor. Låtens titel, ”Hatrið mun sigra” betyder ”Hatet ska segra”. 

Men det är inte därför de riskerar att uteslutas ur tävlingen. Det som kan göra bandet kontroversiellt i Israel är att medlemmar i bandet förra året skrivit på en protestlista mot att finalen ska genomföras i Israel, skriver den brittiska musiktidningen MNE, som intervjuat Sharat HaDins grundare Nitsana Darshan-Leitner:

”Det isländska bandet har offentligt gett sitt stöd åt en bojkott av Israel. Därför måste de förbjudas att komma in i Israel.”

Kan Melodifestivalens arrangerande Europeiska radio- och tv-union (EBU) godkänna att Israel utesluter deltagare som är kritiska mot Israels apartheidlagar, landets ockupationspolitik, dess folkrättsstridiga bosättningar på Västbanken och den långvariga människorättskränklande blockaden av Gaza?

I så fall är det nog dags att lägga ner spektaklet.

Det bör dock nämnas att Israels premiärminister Benjamin Netanyahu gått med på krav från organisationen bakom Eurovisionstävlingen, att alla länders bidrag, oavsett utövarnas politiska åsikter, ska ha rätt att delta i Melodifestivalfinalen. Tävlingen hålls den 14 maj.

”Hele Danmarks Ghita” i ilsken mediestorm

Danmarks stora skådespelerska Ghita Nørby. Foto: Thomas Lekfeldt, STF / Ritzau Scanpix

Ghita Nørby, en av Danmarks mest kända skådespelare, har hamnat i en mediestorm. Radio24syvs Iben Maria Zeuthen skulle göra en planerad sju timmar lång intervju med Nørby. Men 20 minuter in i intervjun hånade Nørby intervjuarens utseende med de stora hörlurarna och den klossiga mikrofonen. Hon rentav kallade journalisten för idiotisk. Och journalisten lät Nörbys arga påhopp ligga kvar i det färdiga programmet.

Lyssnarna upprördes. Debatten löpte amok, skriver Lea Korsgaard på sajten Zetland. Är den 84-åriga Ghita Nørby inte längre vid sina sinnens fulla bruk, undrade någon på sociala medier. Och hur kunde radiokanalen nedlåta sig oetiskt till att inte klippa utan sända hennes arga påhopp? Och så vidare.

Lea Korsgaard skrev för åtta år sedan en stor biografi över Ghita Nörby. Radiokanalen hade kontakt henne och frågat om hon menade att intervjun kunde sändas. Hennes svar var att man självklart skulle sända allt.

Med en suck (mellan raderna) skriver Korsgaard om att spekulationerna över Nørbys ”patologiska” utbrott bara visar att lyssnarna förlorat känslan för sammanhanget mellan det orimliga och konsten, ”mellan hänsynslösheten och sanningen”. Och att de därför inte längre kan förstå vad det egentligen är som gjort Ghita Nørby till Ghita Nørby.

Korsgaard berättar om sin första kontakt med Ghita Nørby inför den planerade boken, det var i februari 2011. Det började bra, ända tills Lea frågade om hon fick följa repetitionerna på Det Kunglige på Fanny och Alexander. Nørby blev förbannad.

– Du kan få hänga med till Irma när jag köper en and men aldrig i livet släpper jag in dig i repetitionssalen.

Efter det första mötet bröt skådespelerskan kontakten under två månader. När intervjuarna till slut lyckades få tag spå henne i telefon svarade hon med hög hysterisk stämma ”Jag vill inte tala med dig”.

Sent omsider skickade Ghita Nørby ett mejl, intervjuerna återupptogs och intervjuaren insåg att hon varit en idiot. Men att hon till slut hade blivit godkänd av ”den stora” därför att hon gått in i skrivprojektet inte bara med planer på upplägget – utan med sig själv helt och hållet.

Fotnot: Hela radioinslaget kan höras här.

EU listar 10 nya skatteparadis

Bilden från tidskriften Business Leader.

EU har börjat lista länder vas skattesystem har gjort att många företag utnyttjar dem som skatteparadis. Den förskönande termen gör det lätt att bortse från att både företagen och länderna ifråga gör sig skyldig till grov kriminalitet som utarmar andra länders välfärdssystem.

Sedan tidigare finns fem länder på listan: Amerikanska Jungfruöarna, Amerikanska Samoa, Guam, Samoa samt Trinidad och Tobago. Jungfruöarna, det var där Findus och Bjuvs öde avgjordes i och med att huvudägaren till Bjuvsföretaget, den amerikanske dollarmiljardären Noam Gottesmann, registrerat Findus moderbolag Nomad Foods där.

Nu har EU:s finansministrar beslutat att öka listan med Aruba, Barbados, Belize, Bermuda, Dominica, Fiji, Marshallöarna, Oman, Förenade Arabemiraten och Vanuatu

– Vi ska inte ha länder som gömmer skattepengar. De skatteregler vi har, har vi för att barnen ska ha skolor och för att vi ska kunna transportera oss på vägar och järnvägar, säger finansminister Magdalena Andersson (S) till SVT Nyheter. Hon har deltagit i beslutet.

92 länder har granskats.33 av dem kommer att fortsatt undersökas vidare för sin skattelagstiftning.

I Svenska Dagbladet skriver Robert Höglund, kommunikationschef för Oxfam Sverige, om hur både rika och fattiga länder drabbas av det här. Värst slår systemet mot de fattiga, utvecklingsländerna, som förlorar kring 100 miljarder dollar årligen på storföretagens skattesvindel.

Skatteflykten drabbar såväl rika som fattiga länder men konsekvenserna är allvarligast i utvecklingsländerna då de i många fall redan saknar de resurser som behövs för att lyfta sina medborgare ur fattigdom.

Utvecklingsländer förlorar minst 100 miljarder dollar per år på grund av företags skatteflykt.

Enligt en uppskattning av ekonomen Gabriel Zucman flyttas nära 40 procent av multinationella bolags vinster från det land det genererats i till skatteparadis.

Höglund är kritisk mot att EU absurt nog plockat bort två av de värsta länderna i sammanhanget från listan, Panama och Jersey. Han vill också reformera EU:s granskningsmetoder:

”För att listan ska kunna behålla sin trovärdighet behöver skarpare kriterier införas där EU bland annat tittar på var skatteflykt faktiskt förekommer och inte bara på hur länder uppfyller formella kriterier.”

Mat – en krigisk historia

Folke Schimanski föreläser på Enhetsgruppens antikvariat i Helsingborg om sin nya bok ”Mat en krigisk historia”.

Folke Schimanskis helt nya ”Mat – En krigisk historia” (Leopard) har flera perspektiv. Boken berättar om mat under krig och avslutas med ett tiotal sidor recept, de flesta från åren under andra världskriget. Vad sägs om Soppa av tulpanlökar (holländsk specialitet), tyska Knäckebröd av ekollon eller svenska Pudding av kojuver (från första världskriget).

Vad åt man under 1900-talens krig? Hur överlevde folk, i de krigsdrabbade länderna och de som stod utanför? 

Och hur skulle vi i Sverige få mat i händelse av ett krig, det som politiker och militärer mest planerar för i form av militära satsningar, nya stridsplan och soldater på Gotland.

Men kanoner äter ingen sig mätt på.

Sverige har under hela 1900-talet haft en livsmedelsberedskap, Men den har varit nedlagd sedan 1990-talet.

– I dag importeras hälften av all mat vi äter, berättade Folke Schimanski när han på torsdagskvällen föreläste om sin bok och om mat och krig på Enhetsgruppens antikvariat på Furutorpsgatan i Helsingborg.

I Finland där man har mera påtagliga insikter i frågan är man betydligt mer självförsörjande, med bara en fjärdedel matimport.

– Till det kommer att sårbara digitala systemen gör det svårt att organisera en beredskap. Hela matproduktionen är uppbyggd på komplexa system med precisa matleveranser till butikerna ”just in time”. Fungerar det i ett kris- eller krigsläge? Till det kommer att det i dag inte finns några reservlager av mat.

I Berlin efter kriget överlevde stadsborna genom odlingar i parker och trädgårdar så länge det gick.

– I Helsingborg hade koloniträdgårdarna kunnat fungera så i krig, sa någon i publiken. Men där vill ju politikerna bygga hus. Försäljningen av Öresundskraft medför att stadens möjligheter att garantera elförsörjning och fjärrvärme i ett krisläge reduceras drastiskt. Vad innebär det om Öresundskraft hamnar hos ett avlägset och vinstmaximerande riskkapitalbolag? Egentligen borde Säpo granska Peter Danielsson.

Ett huvudtema i Helsingborgsförfattarens bokbelyser sambanden mellan krig och mat, mellan hunger och revolutioner, särskilt från första världskriget till nu. 

– Bristen på mat i tsardömets Ryssland var en huvudorsak till de båda ryska revolutionerna. En svensk revolution var nära efter hungerkravallerna i världskrigets slutskede. I stället fick vi allmän rösträtt.

Under andra världskriget ville Eisenhower att alla amerikanska trupper skulle få Coca-Cola, var de än befann sig, för det byggdes 84 fabriker.

– Så spreds Cocan över världen och med detta inleddes invasionen av amerikansk kultur över stora delar av världen.

Vattenfall tvingas sälja Berlins lönsamma elnät

Kommunala Berlin Energi återtar Berlins elförsörjning från svenska Vattenfall.

Under mer än tjugo år har svenska Vattenfall tjänat stora vinster på Berlins elnät, med 2,3 miljoner hushåll och 35 000 km kabel och elledningar. Men nu återtar kommunen driften av elen i den tyska huvudstaden, efter flera år av starka folkliga protester, skriver Berliner Zeitung. 

Den politiska majoriteten i Berlin, socialdemokrater, gröna och vänstern (Die Linke), fattade beslutet redan 2014, när licensen gick ut. Men Vattenfall har genom överklaganden av beslutet lyckats förhala genomförandet ända tills nu.

I förra veckan kom till slut ett domstolsbeslut om att Vattenfall förlorat – och att driften ska återgå till stadens eget bolag, Berliner Energi. Vattenfall förväntas begära 15 miljarder kronor för nätet.

Vattenfalls årliga vinst, via ett tyskt dotterbolag, har varit en miljard om året, noterar Berliner Zeitung. Samtidigt har elleveranserna varit opålitliga. Förra året hade varje berlinskt hushåll i genomsnitt 13,7 minuters elavbrott. 31.000 hushåll och 2000 företag drabbades.

Det var 1996 som elmarknaden i Sverige avreglerades. Det skedde i ”Valfrihetens namn”, hette det. Svenskarnas har till synes fogligt underordnat sig valen mellan olika bolag, fasta eller rörliga priser, grön el eller inte. Och så vidare. Är det någon konsument som vunnit på valfriheten? Jag tvivlar.

Frige Chelsea Manning!

Visselblåsaren Chelsea Manning åter fängslad.

I fredags häktades visselblåsaren och människorättskämpen Chelsea Manning. Hon hade gjort sig skyldig till lagtrots hette det. Hennes brott består i att hon vägrat vittna för en en jury i frågor som gäller wikileaksgrundaren Julian Assange.

Manning arresterades år 2010 för att ha läckt 700 000 hemliga dokument om främst Irakkriget men också om USA:s krig i Afghanistan.

Materialet publicerades i en lång rad internationella medier och innehöll flera avslöjanden om grova krigsförbrytelser begångna av den amerikanska armén. En av videorna som visade hur USA:s militär skjuter ihjäl åtta civila, varav två journalister, väckte avsky världen över.

Efter åtta veckors rättegång i en militärdomstol dömdes den då 22-åriga Chelsea till 35 års fängelse. Hon benådades av president Barack Obama 2017, ett av hans sista beslut. Då hade hon suttit sju år i fängelse.

När hon nu åter fängslats och vägrar vittna mot Wikileaks och organisationens avslöjande hänvisar hon till att hon sagt allt i utdragna förhör under militärrättegången 2010.

Domaren Claude M. Hilton, är född 1940, och nominerades 1985 av Ronald Reagan.

Många protesterar. En är visselblåsaren Daniel Ellsberg, som avslöjade hemliga dokument om USA:s krig i Vietnam och riskerade 115 års fängelse, men som aldrig fälldes till följd av Watergateaffären. Han skriver i en appell för Chelsea Manning bland annat att Manning agerat heroiskt i press- och yttrandefrihetens namn genom sin vägran att vittna för en åtalsjury.

I en kommentar skriver Lars-Gunnar Liljestrand:

”Alla i vårt land som är emot aggressionskrigen och för yttrandefrihet har därför anledning att stödja personer som Chelsea Manning.”

Liljestrand understryker att Mannings avslöjanden var viktiga också för Sverige. Samtliga dokument om det svenska deltagandet i Afghanistankriget är fortfarande sekretessbelagda:

”Under den här perioden genomfördes strategin med offensiv upprorsbekämpning (COIN, Counter Insurgency), vars viktigaste del var nattliga räder i afghanska hem, så kallade targeted killings.

Strategin beslutades av USA:s befälhavare och genomfördes med stöd av nya insatsregler som blev obligatoriska för alla de utländska kontingenterna i Afghanistan. Svenska Isaf tillämpade COIN under de här åren, och Försvarsmakten har medgivit att targeted killings var en del också av den svenska krigföringen.

Men varken den svenska riksdagen eller den svenska allmänheten fick veta att kriget växlat upp till en ny nivå och att detta, med all sannolikhet, skulle medföra ökade civila offer.

Efter WikiLeaks-avslöjandena kunde Föreningen Afghanistansolidaritet ställa frågor om COIN och targeted killings till Försvarsmakten och få fram medgivanden om svenska soldaters deltagande i sådana operationer.”

Man kan stödja Chelsea Manning genom att skriva på ett uppropmot hennes nya fängslande.

Man kan också skriva brev till Chelsea Manning i fängelset. Här är hennes adress:

Chelsea Elizabeth Manning William G. Truesdale Adult Detention Center 2001 Mill Road Alexandria, VA 22314, USA.

Fängelset godtar endast handskrivna brev med bläck eller blyerts. Man tar inte emot kort eller böcker.

Från twitterkonton Chelsea resists.
Den otacksamma förrädaren Chelsea Manning skulle aldrig ha släppts fri från fängelset, skrev Trump på twitter.