Etikettarkiv: Öresundskraft

Svindlande affärer: Öresundskraft, A&M och Lehman Brothers

Kommunstyrelsens ordförande Peter Danielsson ger den amerikanska konsultfirman A&M åtta miljoner extra för ”ökad komplexitet och tidsåtgång” till följd av folkomröstningen.Konsultfirman kan få 40 miljoner eller mer sammanlagt. Bild: Sven-Erik Svensson/HD.

Peter Danielsson och Helsingborgs kommun har som bekant anlitat den exklusiva amerikanska konsultfirman A&M, Alvarez&Marsal, för att hantera försäljningen av Öresundskraft. Helsingborgs Dagblad avslöjar att A&M får minst 20 miljoner kronor för sitt jobb, även om det inte blir någon affär.

Avtalet har till delar dessutom varit hemligt. Nu meddelas att förutom det nämnda beloppet får A&M provision på försäljningsbeloppet. Det handlar om 0,3 procent, eller 30 miljoner vid en tänkt försäkringssumma på tio miljarder.

Till det kommer att A&M begärt – och fått – åtta miljoner extra till följd av ”ökad komplexitet och tidsåtgång” till följd av folkomröstningen, med Danielssons förklaring.

Nu avslöjar HD också att stadens ekonomidirektör Ulf Krabisch endast två dagar efter valet 2018 tecknade ett avtal med konsulten A&M Varken oppositionspolitiker och än mindre helsingborgarna informerades över huvudtaget om Helsingborgs genom tiders största (svindlande) affär. Förfarandet är djupt odemokratiskt.

Den här ”affären” ser mer och mer ut som en ”skandal” och ingenting annat. Det är min förhoppning att SVT:s Uppdrag granskning gör en stor genomlysning av alla bisarra turer. Det som skett har nationellt intresse, som exempel på vad fartblinda politiker kan ställa till med.

Ännu en fråga tål att tänka på. Varför valde Ulf Krabisch och Peter Danielsson just A&M, som sannolikt hör till de allra dyraste konsultfirmorna i världen, med ett förflutet som får mig att känna rysningar. Det handlar om L&M och Lehman Brothers. Wall Street Journal rapporterade.

När den ökända amerikanska banken Lehman Brothers kollapsade 2008 ledde det som bekant till en internationell ekonomisk kris. Konsultfirman A&M var länge engagerad i kraschen. Man tog hyggligt betalt, kan man säga. Kanske gjorde man ett bra jobb, vad vet jag. Men klivet från Lehman Brothers till Öresundskraft är trots allt ganska långt.

Lehman Brothers konkurs spred chockvågor över världen och påverkade också svensk ekonomi. Den brukar räknas till den största konkursen i historien, med 23 stora företag inblandade. Banken leddes under de kritiska åren 2008 till 2011 av konsultfirman A&M, vars ene grundare Bryan Marsal från 2008 fungerade som bankens VD under rekonstruktionensperioden.

Den 23 november 2011 skrev Wall Street Journal om situationen för Lehman Brothers tre år efter konkursen och noterade att A&M så långt hade erhållit fem miljarder kronor i arvode (med dagens växelkurs). Bankens skulder uppskattats vid den tidpunkten till $322 miljarder.

Röta och korruption i Helsingborgs politik

Lars Thunberg, Kristdemokraternas kommunalråd.Bild: Tom Wall/HD.

Skandalerna förknippade med några få helsingborgska kommunpolitikers ambition att lägga ut det kommunala energibolaget Öresundskraft till försäljning utan någon som helst demokratisk insyn bara fortsätter.

En dyr konsultfirma A&M fick i september 2018 utan upphandling uppdraget att utreda en försäljning. Affären har betecknats som den största i Helsingborgs historia. A&M:s arvode är hemligstämplat.

Nu slår stadsrevisionen fast att beloppet är så högt att det normalt skulle krävt en upphandling med flera budgivare. Men menar samtidigt att ”rättsläget är oklart” och att det skulle krävts ett domstolsbeslut för att reda ut begreppen.

Från stadens sida hävdar man att det handlar om ”synnerliga skäl och ett undantag i lagen gällande finansiella tjänster”.

Men stopp och belägg. Man vill hemlighålla den största affären i stadens historia under en period just före ett demokratiskt val, när medborgarna har all rätt att veta något om just sådana här planer.

Allt tal om ”synnerliga skäl” och osäkert rättsläge kan sammanfattas med ett enda ord i versaler: KORRUPTION.

I Helsingborgs Dagblads artikel riktas hård kritik mott upphandlingen av konsulter av två ledande politiker i staden.

– Vi ska inte befinna oss i en sådan gråzon, säger en kritisk Jan Björklund, S- ledare i Rådhuset. ”Är det tveksamheter i ett lagrum ska inte en kommun befinna sig där. Det skulle vara förödande för Helsingborg om staden skulle bli dömd i en så viktig affär som berör så många helsingborgare.

Också Lars Dalesjö, MP, är kritisk: ”Om man är osäker så bör man ta det säkra för det osäkra. Och hålla sig klart och tydligt inom lagens råmärke. I synnerhet när handlar om den största affären som Helsingborg genomför.”

En av de politiker som står bakom beslutet är kommunalrådet Lars Thunberg (KD).

Han får av HD:s journalister frågan om kommunen ska göra upphandlingar ”där det är oklart om det är lagligt eller inte?”

Thunbergs svar är häpnadsväckande. Kommunen arbetar med ett ”tillitsbaserat styrsystem där man kan tänja på gränser och till och med våga testa det som en del uppfattar som oklart,” påstår han.

Men vad är ett ”tillitsbaserat styrsystem” värt utan medborgarnas tillit??

Namninsamlingen som krävde en folkomröstning om planerna på att sälja Öresundskraft visade just detta, att medborgarna i Helsingborg känner sig oinformerade eller snarare lurade och förda bakom ljuset.

Då kommer denne Thunberg och talar om tillit och de makthavandes rätt att ”tänja på gränser”. Också när det är oklart om det handlar om lagbrott. Och när ”tänja på gränser” på vanligt språk betyder att förtiga och dölja viktiga fakta för medborgarna.

Till slut: Folkomröstning om Öresundskraft!

Catherine Borgkvist från folkinitiativet som samlade in namn till folkomröstningen (t h på bilden) är kritisk mot 12 januari som valdag. ”Det innebär att förhandsröstningen börjar på julafton och inte heller kan lokaler vara öppna för förhandsröstning andra röda dagar. Foto: Britt-Mari Olsson/HD.

Det blir folkomröstning om Öresundskraft – och den manipulativa och helt odemokratiska texten på valsedeln stryks. Att på en valsedel ge plats för en partsinlaga är något som borde vara otänkbar i ett demokratiskt sammanhang, också i Peter Danielssons Helsingborg.

Kommunfullmäktige sammanträdde på måndagskvällen i rådhuset. Frågan om det kommunala energibolagets försäljning stod på agendan. Utanför demonstrerade i gula västar många i protest mot en av de mest osannolika och obehagliga politiska processerna i Helsingborgs moderna historia. Till slut tvingades alltså kommunfullmäktiges ordförande Peter Danielsson ännu en gång backa i viktig demokratifråga.

För första gången får Helsingborg en folkomröstning i en avgörande lokalfråga, efter ett medborgarinitiativ och en hängiven namninsamling som med råge klarade de krav som ställs i sammanhanget.

I de flesta städer skulle man välkomna ett medborgerligt engagemang i en viktig fråga som den här. Men för Danielsson och hans krets är folket till besvär, det här är en ”komplex fråga” har det hetat och Danielsson har uttryckt sig på ett sätt så att vi är många som tror att han själv inte fattar vad det handlar om.

Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Centerpartiet och till slut också Kristdemokraterna ställde sig bakom kravet. De bakåtsträvande Moderaterna och Liberalerna är fortfarande mot folkomröstningen.

– Det är vår förbannade skyldighet att lyssna på dem som samlat in namn, sa Marcus Friberg (MP) under debatten.

Och så är det sannerligen. Demokrati kan inte reduceras till deltagande i val vart fjärde år. Folkligt engagemang i politiska frågor borde inte kunde ses som ett problem av någon politiker.

Bara S och MP säger att de kommer att följa utfallet av omröstningen. Det gör också SD om valdeltagandet överstiger 50 procent. Vilket är tveksamt, inte minst om valkampanjen ska föras under jul- och nyårshelgerna.

Danielssons förslag till valdag den 12 januari har av många uppfattats som ännu ett manipulativt sätt att försöka minska valdeltagandet. S, MP, V och C vill att omröstningen ska genomföras på en anständigare valdag, den 9 februari, medan M, SD, L och KD står kvar vid det ursprungliga förslaget.

Vid demonstrationen utanför rådhuset berättade för HD Catherine Borgkvist, en av namninsamlarna och aktiv i folkinitiativet att hon var kritisk till förslaget om valdag i januari:

– Det är idiotiskt att hålla folkomröstningen den 12 januari. Det ser ut som ett försök att få så få som möjligt att rösta. Förtidsröstningen kommer att starta på julafton och många röda dagar går bort, då är röstningsställena stängda.

Demonstranter i gula västar utanför rådhuset i Helsingborg. Foto: Britt-Mari Olsson/HD.

Mat – en krigisk historia

Folke Schimanski föreläser på Enhetsgruppens antikvariat i Helsingborg om sin nya bok ”Mat en krigisk historia”.

Folke Schimanskis helt nya ”Mat – En krigisk historia” (Leopard) har flera perspektiv. Boken berättar om mat under krig och avslutas med ett tiotal sidor recept, de flesta från åren under andra världskriget. Vad sägs om Soppa av tulpanlökar (holländsk specialitet), tyska Knäckebröd av ekollon eller svenska Pudding av kojuver (från första världskriget).

Vad åt man under 1900-talens krig? Hur överlevde folk, i de krigsdrabbade länderna och de som stod utanför? 

Och hur skulle vi i Sverige få mat i händelse av ett krig, det som politiker och militärer mest planerar för i form av militära satsningar, nya stridsplan och soldater på Gotland.

Men kanoner äter ingen sig mätt på.

Sverige har under hela 1900-talet haft en livsmedelsberedskap, Men den har varit nedlagd sedan 1990-talet.

– I dag importeras hälften av all mat vi äter, berättade Folke Schimanski när han på torsdagskvällen föreläste om sin bok och om mat och krig på Enhetsgruppens antikvariat på Furutorpsgatan i Helsingborg.

I Finland där man har mera påtagliga insikter i frågan är man betydligt mer självförsörjande, med bara en fjärdedel matimport.

– Till det kommer att sårbara digitala systemen gör det svårt att organisera en beredskap. Hela matproduktionen är uppbyggd på komplexa system med precisa matleveranser till butikerna ”just in time”. Fungerar det i ett kris- eller krigsläge? Till det kommer att det i dag inte finns några reservlager av mat.

I Berlin efter kriget överlevde stadsborna genom odlingar i parker och trädgårdar så länge det gick.

– I Helsingborg hade koloniträdgårdarna kunnat fungera så i krig, sa någon i publiken. Men där vill ju politikerna bygga hus. Försäljningen av Öresundskraft medför att stadens möjligheter att garantera elförsörjning och fjärrvärme i ett krisläge reduceras drastiskt. Vad innebär det om Öresundskraft hamnar hos ett avlägset och vinstmaximerande riskkapitalbolag? Egentligen borde Säpo granska Peter Danielsson.

Ett huvudtema i Helsingborgsförfattarens bokbelyser sambanden mellan krig och mat, mellan hunger och revolutioner, särskilt från första världskriget till nu. 

– Bristen på mat i tsardömets Ryssland var en huvudorsak till de båda ryska revolutionerna. En svensk revolution var nära efter hungerkravallerna i världskrigets slutskede. I stället fick vi allmän rösträtt.

Under andra världskriget ville Eisenhower att alla amerikanska trupper skulle få Coca-Cola, var de än befann sig, för det byggdes 84 fabriker.

– Så spreds Cocan över världen och med detta inleddes invasionen av amerikansk kultur över stora delar av världen.

Sista dansen på Sundspärlan i Helsingborg?

Sundspärlan, Helsingborgs folkpark, har årligen 100 000 besökare vid 200 evenemang, ett unikt och levande kulturhus. Den är också en del av Helsingborgs historia och nära förknippad med arbetarrörelsens historia. Sundspärlan har varit inte bara arbetarrörelsens utan alla helsingborgares plats för förstamajtal, danskvällar, konserter och teater alltsedan slutet av 1800-talet.

Men i Peter Danielssons Helsingborg är allt till salu. Historielösheten är bedrövlig, liksom okänsligheten för att en fungerande stads utveckling bygger på en känsla för dess historia, där gammalt och nytt samsas dynamiskt .

Nu görs ett nytt utspel att riva Sundspärlan. Här ska byggas 400 nya bostäder. Danielsson är kategorisk i HD, ”Sundspärlan kommer inte att vara kvar”.

2015 gjordes ett liknande försök att massakrera en traditionell kulturinstitution. Folk blev med all rätt upprörda. Gruppen Bevara Sundspärlan fick på Facebook tusentals engagerade medlemmar. Planerna gick till slut om intet.

Nu mobiliseras opinionen igen. Folk är förbannade, heter det i en annan HD-artikel. Och Facebookgruppen Bevara Sundspärlan med i dag 7000 medlemmar delade på gårdagens tisdagsdans på Sundspärlan ut de första namninsamlingslistorna i protest mot de destruktiva planerna.

FB-gruppens organisatör, @Gabriella Pivac Zenzerovic, håller högt tempo och hoppas på kort tid få in tillräckligt många namnunderskrifter för att frågan om folkomröstning i frågan måste behandlas i kommunfullmäktige.

Sundspärlan, affisch för Dansvåren 2016.

På Facebooksidan finns mängder av engagerade inlägg, här är ett, skrivet av @Jeanette Krajnc Engdahl:

”Såklart ska vi kämpa för att få behålla vårt Sundspärlan??????????. 
Så fantastiskt mycket härliga arrangemang som anordnas här???. 
Hit vallfärdar vi alla, människor i alla åldrar och skapar fantastiska kvällar och härliga minnen.
Även de allra äldsta från stadens olika vårdboende, besöker ofta och gärna tisdagsdansen, livskvalité på hög nivå?.”

För ett halvår sedan genomfördes demokratiska val i Helsingborg. Under valdebatten nämndes inget om att Sundspärlan skulle skövlas, inte heller hördes något om den planerade försäljningen av kommunala Öresundskraft, två stora och viktiga frågor för många helsingborgare. Redan har förslag väckts om kommunala folkomröstningar i båda frågorna. Danielsson & Co agerande i båda fallen bygger på demokratiförakt och avsaknad av känsla för vad som ger Helsingborg som stad dess egenart.

Jag läser i Helsingborgs stadslexikon:

Arbetarrörelsen fick på 1890-talet möjlighet att köpa marken av familjen Siöcrona (släkten), d.v.s. landeriet Fältarp. Priset var 40 000 kronor. Invigningen av Folkparken skedde den 1 maj 1895. Till en början var den gamla gårdens byggnader de enda i parken men 1896 tillkom en täckt dansbana med teaterscen. Under 1900-talets början byggdes parken till med kägel och skjutbana och med det nuvarande teaterhuset 1919.

På 1920-talet tillkom en danspaviljong, som vid den tiden var störst i Norden. På 1930-talet vinterbonades danspaviljongen, för att på 40-talet ut-ökas och byggas samman med en ny restaurangbyggnad. Porträttbysten i parken av Hjalmar Branting är utförd av Carl Eldh och sattes upp 1936.

Historisk dansbild, från Bevara Sundspärlan.

All for Sale i Peters och Palles Helsingborg?

Kajpromenaden i Helsingborg är helsingborgarnas vardagsrum. I onsdags tinade solen bort vintern i hjärtat på våryra flanörer. I skymningen flammade himlen röd över Helsingör.

Det här är den mest unika delen av Helsingborg. Människor med rötter i andra kulturer tar sig ner till havet och tar med sig vanor hemifrån, att långsamt vandra fram och åter längs ströget, nicka och le mot mötande, växla några ord med bekanta. Det är en plats för möten, för reflexion och glädje.

Kajpromenadens unika värden kunde inte förskingras, trodde man.

Men tji, så lanserades planerna på att bygga ännu ett lyxhotell, kanske bortåt 60 meter högt, nära karantänen. Biltrafiken till hotellet skulle korsa vandringsstråket. Hotellets skugga skulle falla som en knölpåk över Gröningens gräsmattor.

När jag denna aprildag som kallade sig den 27 februari anno 2019 vandrade förbi brottsplatsen känner jag fantomsmärtor. Det blev inget hotell den här gången, men med min inre syn ser jag ändå hotellet stå där.

Ännu en gång väcktes nämligen ”folkets vrede”. Den här promenaden är ju vår gemensamma egendom, vår sommarveranda mot havet, inte kan en handfull maktherrar bara överlåta platsen till högstbjudande byggföretag och hotellkedjor? Folket i Helsingborg brukar bli bortvillat. Namnlistor går direkt i papperskorgen. Men något hände, ett mirakel, planerna lades på is.

Men hur kunde stadens två mäktigaste herrar, Peter och Palle, vara så okänsliga för Kajpromenadens verkliga värden? Hur tänkte de? Kan de endast se värden i att köpa och sälja med vinst? 

De senaste årens politik i Helsingborg har präglats av det ena megalomaniska projektet efter det andra. Några har realiserats, som Arenan och den nya läktaren på Olympia, för sisådär en halv miljard vardera. Annat har stoppats, som det än mer kostsamma Landborgsgaraget och hotellbygget på Gröningen.

En ny stor fråga har blivit aktuell den senaste veckan, lika megalomanisk och infekterad: Försäljningen av kommunalägda Öresundskraft. Det handlar om en mångmiljardaffär, som troligen kommer att ge helsingborgarna dyrare el och uppvärmning, mera business i it-lösningarna och snabba cash för köparen.

I HD intervjuas Stefan Jard, professor eremitus på ekonomihögskolan i Lund. Han är något förvånad över planerna på utförsäljning och reder sakligt ut konsekvenserna av en sådan. Ju högre pris kommunen får för bolaget ”desto angelägnare blir köparen att ta ut ett högre pris på elen”, vilket drabbar elnätskunderna, som i ”stort sett är samma människor som är skattebetalare”. Jard manar till försiktighet:

– Jag tycker att man ska tänka sig för både en och två gånger innan man säljer ”familjesilvret”, säger han.

De senaste åren har helsingborgarna levt i kaos när centrum grävts upp för en ny busslinje. Tänk om staden ändå hade satsat på tysta och miljövänliga spårvagnar eller på eldrivna bussar som i Landskrona? Varför kan Landskrona hitta bra och enkla lösningar när så mycket i Helsingborg förvandlas till ett offentligt Museum of Failure?

Ja hur tänker Peter och Palle? Är allt till salu i deras Helsingborg, eller uttryckt på det lokala nyspråket:

Is All for Sale i Peters och Palles Helsingborg, Forseas och SeaU:s stad ?

Fotnot 1:  Megalomani betyder storhetsvansinne.

Fotnot 2:  Peter Danielsson, moderaterna, är kommunstyrelsens ordförande.

Palle Lundstedt är stadsdirektör, känd för att ha kört över ledningen på Dunkers kulturhus genom att besluta att Museum of Failure skulle visas där för att sedan trolla fram 1,5 miljoner ur hatten för att bekosta utställningen.

Fotnot 3: Forsea är det nya namnet på Helsingörsfärjorna, tidigare Scandlines. SeaU kallas den nya konferensanläggningen vid Hamntorget och det intilliggande lyxhotellet.