Etikettarkiv: Pandemin

Kina och världen efter den 24 februari

Rysslands president Vladimir Putin med Kinas president Xi Jinping. Bild: Wikimedia

Genom invasionen av Ukraina den 24 februari har Putin skapat det allvarligaste internationella tillståndet sedan Kubakrisen, skriver Börje Ljunggren, tidigare svensk ambassadör i Kina, i nättidningen Dagens Arena. Han tror att de närmaste decennierna kommer att definieras primärt av hur relationen mellan USA och Kina, de båda reella supermakterna, hanteras.

Samtidigt är det uppenbart att Putin och Ryssland försatt världen i en dramatiskt förändrad geopolitisk situation, till följd av monumentala felkalkyler. Kriget har utlöst ”en revitalisering av Nato, ett radikalt slut på den kommersiellt präglade försonliga tyska Rysslandspolitiken, Finlands och Sveriges inträde i Nato, växande sanktioner” – och Putin och Ryssland har därigenom uppnått välförtjänt pariastatus.

Putin ville med kriget återge Ryssland den stormaktstatus som gick förlorad med Sovjets sönderfall. I stället har Ukrainas identitet konsoliderats medan Ryssland försvagats såväl militärt som ekonomiskt och politiskt.

Därtill kommer att världsekonomin skadats inte minst genom en global livsmedelskris vars följder vi ännu bara kan skönja.

Börje Ljunggren påminner också om en viktig bakgrund till det som sker nu:

” I ’rättvisans namn’ måste konstateras att obotlig skada gjordes under Jeltsin-eran då, i den nyliberala tidens anda, sanslösa privatiseringar genomfördes, som fördjupade korruptionen och lade grunden till oligarkernas uppgång. Västliga rådgivare har mycket på sitt samvete. Att Putins fall inte torde vara nära förestående bekräftar djupet i Rysslands trauma.”

Västvärldens verkliga utmaning är ändå en annan, menar Ljunggren:

”I det geopolitiska drama som nu fördjupats har Kina, USA:s och västvärldens verkliga utmaning, på ett märkligt sätt hamnat i Rysslands slagskugga. Det är dock primärt relationen mellan USA och Kina – de båda reella supermakterna – och hur den hanteras, som kommer att definiera de närmaste decennierna.”

Han fortsätter:

”Kina utgör en helt annan slags utmaning än Sovjetväldet en gång utgjorde. Redan i dag är Kina världens största ekonomi mätt i köpkraft, dock med bara en dryg tredjedel av USA:s inkomst per capita. Landet är också sedan länge världens klart största handelsnation i varor, teknologiskt i täten på områden som AI och superdatorer, och med alla mått mätt djupt integrerat i den globala ekonomin.”

Kina har länge svarat för tjugo procent av tillväxten i världsekonomin men på senare tid gått mot växande ekonomiska svårigheter. Mycket hänger samman med landets relation till USA, som försämrats påtagligt.

Detta beror på flera bakomliggande orsaker.  USA:s utrikesminister Blinken menar att Kina är den största utmaningen mot USA och det enda land som har avsikten och makten att förändra de globala maktstrukturerna.

Ljunggren citerar en australisk Kinaspecialist, förre premiärministern Kevin Rudd, som i sin bok The Avoidable War – The Dangers of a Catastrophic Conflict between the US and Xi Jinping’s China (2022) varnar för ett förödande krig mellan USA och Kina som kan och måste undvikas.

Ett villkor för detta är att de båda länderna accepterar att ”strategisk konkurrens är oundviklig”. Ett annat är att status quo kan bevaras för Taiwan, vilket är en nödvändig förutsättning för det ” minimum av förtroende som måste finnas för att gemensamma globala utmaningar ska kunna hanteras”.

Kan risken för nya pandemier och klimatfrågan, ”mänsklighetens yttersta existentiella fråga” leda till besinning, frågar sig Börje Ljunggren.

Han påminner om hur 2015 Obamas och Xi Jinpings förmåga att samarbeta lade grunden för Parisavtalet. Läget sju år senare är dramatiskt annorlunda.

Klimatkrisen har hamnat i skuggan av såväl pandemin som den ryska invasionen av Ukraina. Ändå svarar USA och Kina tillsammans för över 40 procent av de globala utsläppen, Kina dubbelt så mycket som USA av dagens utsläpp, USA dubbelt så mycket som Kina av de i atmosfären ackumulerade.

Men i dag har Peking förpassat klimatfrågan till baksätet, avslutar Börje Ljunggren och avrundar sin artikel dystopiskt:

Världen är i avsaknad av såväl krishanteringsförmåga som hållbara visioner.

Fotnot: Börje Ljunggren är före detta ambassadör i Kina, författare till bland annat ”Den kinesiska drömmen – Xi, makten och utmaningarna” (2017) och senior medarbetare på Utrikespolitiska Institutet och Harvards Asiencenter

Smittan närmar sig åter: . nu utreder IVO covidhanteringen på svenska äldreboenden

Från onsdagen presskonferens om nya covidrestriktioner. Skärmdump SVT.

Nu stiger åter smittotalen i Europa och i vår nära omgivning, också om än hittills sakta också i Sverige. Vid en presskonferens på onsdagseftermiddagen aviserade regeringen att det vid månadsskiftet november/december kommer att införas krav på vaccinationsbevis för sammankomster inomhus med över 100 personer. För de som inte kan – eller inte vill – vaccinera sig väntar begränsningar.

Ska pandemin åter ta greppet om samhället? Väntar nya åtgärder som åter igen släcker ner samhället?  Det kan inte uteslutas.

Samtidigt fortsätter arbetet med att granska det som hänt under pandemins tidigare skeenden.

Ivo startar inom kort en stor granskning av den medicinska vården på äldreboenden i Sverige, skriver Helsingborgs Dagblad. Fokus kommer att ligga särskilt på beslut som togs i början av pandemin. Då fattade läkare inte minst i Skåne felaktiga beslut som hindrade äldre från att få vård.

Ivo:s initiativ känns som en välkommen satsning, med tanke på att det finns djupa brister i svensk äldrevård och omsorg, säger Peder Carlsson på Ivo, Inspektionen för vård och omsorg.

Läkare i Skåne tog särskilt i pandemins början beslut på löpande band om att äldre människor inte skulle få vård på sjukhus. Besluten var ofta hemliga, både för de det gällde och för deras anhöriga.

Till råga på allt tog vissa skånska vårdcentraler hundratusentals kronor i betalt för möten med patienter och anhöriga som aldrig ägt rum, skriver Dan Ivarsson i HD vidare. Dessa vårdcentraler måste nu betala tillbaka stora summor till Region Skåne, i vissa fall rör det sig om miljonbelopp.

Tyvärr listar inte tidningen de vårdcentraler som gjort sig skyldiga till dessa grova övergrepp mot allt vad medicinsk etik heter. Vi är nog många som skulle velat veta för att välja bort dem i kommande vårdval.

Vissa regioner gick ut i mars 2020 ut med generella direktiv, bland annat Jämtland och Härjedalen. Personer på äldreboenden som misstänktes ha covid skulle inte åka till sjukhus utan ”så gott som alltid stanna kvar i sitt boende”.

Under första halvåret av pandemin dog 51 personer med covid på äldreboenden i dessa båda län. Hos var fjärde av dem saknas protokoll som visar att någon läkare talat med dem eller deras anhöriga om möjligheten att få vård på sjukhus.

Ivo kommer under 2022 att granska större delen de 1700 äldreboenden som finns i Sverige. Man kommer särskilt att särskilt studera en tredjedel av alla boende på äldreboende för att kontrollera att de fått individuella medicinska bedömanden och att läkemedel hanterats korrekt.

Ivo kommer också att se till så att Sveriges äldreboenden rättar till de stora brister som myndigheten tidigare har påpekat.

De politiskt ansvariga har alltför ofta uttalat sig undanglidande om händelserna i pandemins början. Region Skåne har granskat 19 av regionens 160 vårdcentraler under ett fåtal dagar våren 2020 och enbart där funnit över 500 fall där läkare tagit felaktiga beslut om behandlingsbegränsningar. Det återstår mycket att kartlägga och förstås att förändra för att förhindra upprepning, Det som skedde innebar kusliga övergrepp mot många äldre personer.

Region Sthlm: miljardvinst men inga lakan till bebisar?

Läkare och barnmorskor protesterar mot sparkraven som ställs mot Södersjukhusets kvinnoklinik. Foto: Gustaf Månsson/SvD.

Region Stockholm går mot en rekordvinst för 2020, sex miljarder. Samtidigt läggs hårda sparbeting på delar av vården i regionen, särskilt Södersjukhuset. Fem ST-läkare som blivit färdiga med sin utbildning kommer inte att anställas. Personalen på Södersjukhusets kvinnoklinik uppmanas till sparsamhet med materialen.

I en ledare i Dagens Nyheter i söndags undrar Peter Wolodarski ”Varför låter Region Stockholm som ett börsbolag?”.

Den frågan kan man verkligen ställa sig då det gäller inte bara Region Stockholm utan också Region Skåne. Men åter till Stockholm.

Bland förslagen på Södersjukhuset finns, skriver Wolodarski, ”att bara använda filtar och inte påslakan till nyfödda bebisar och att sluta med paprika till smörgåsarna”.

Sex miljarder i vinst och inga lakan till bebisarna, inte heller någon paprika på osten (till mammorna väl?). Hur tänker man?

Kvinnokliniken på Södersjukhuset är är Stockholms största med nästan 8000 förlossningar per år och regionens enda våldtäktsmottagning, skriver Svenska Dagbladet på nyhetsplats. Här finns sjukhusets största sparbeting, 72 miljoner, varav dryga 50 miljoner beror på en felaktig bokföring från 2019.

– Det är inte rimligt att en utmattad personal ska jobba med sparbeting hängande över sig, säger Johan Styrud, ordförande för Stockholms läkarförening. Det enda vettiga är att täcka underskotten och ta bort alla sparbeting.

Bilden från Gällivare sjukhus. Foto: Region Norrbotten.

Region Stockholms rekordöverskott presenteras som ett resultat av nitiska sjukhusdirektörer typ, med ett självförhävande ”trots pandemin”.

Wolodarski noterar det självklara, att överskottet är en följd av pandemin, med stort krisrelaterat stöd från staten och väldigt mycket vård och operationer som ställts in till följd av pandemin. En stor vårdskuld har byggts upp och måste hanteras när väl pandemin tillåter det.

Wolodarski störs av näringslivsjargong i pressmeddelanden från Region Stockholm. Han citerar den framlidne sociologen Hans L Zetterberg: ” Ett samhälle behöver balans, påpekade han, och olika sfärer och institutioner bör drivas efter sin logik och sina värden.”

Han slår fast att Region Stockholm till skillnad från Volvo, Spotify och Ericsson inte är något  börsbolag: ”Det är en politisk instans som finansieras med skatter. Den leds ytterst av partipolitiker som röstas fram i allmänna val, på medborgarnas uppdrag. …

Den skattefinansierade sjukvårdens roll är att tillgodose samtliga medborgares behov av vård, oavsett inkomst, ålder eller social status.”

I Region Skåne finns ett liknande tänkande inte minst då det gäller lasarettet i Helsingborg. För ett år sedan skrev Anders Lundström, KD-ordförande för lasarettet, att coronakrisen inte påverkar sparpaketet för sjukhuset. Detta trots vårens stora dödstal på äldreboendena i staden, som hade krävt mer läkarinsatser, och den orimliga arbetsbördan för stora delar av personalen.

Den sortens resonemang är liksom de kanhända indragna lakanen till Stockholms bebisar otäcka tecken på en vårdledning som tappat sin moraliska kompass och förvanskar sitt demokratiska uppdrag.

Irene Svenonius (M) – tyngsta politikern i Region Stockholm.Foto: Nicklas Thegerström/Dagens Nyheter.

BYKVINNORNAS MADRASSER OCH KERALAS COVID19-KRIS

Lakshmi Menon, modedesigner i Cochin i den sydindiska delstaten Kerala. Hon har startat tillverkning av enkla madrasser som används i covid-19-vården, ger jobb åt bykvinnor och löser miljöproblem.

När pandemin var som värsti den sydindiska delstaten Kerala fick modedesignern Lakshmi Menon höra att varje vårdenhet för covid-19-behandling hade 50 sängar – och att det rådde svår brist på madrasser. Varje gång en patient skrevs ut brändes madrasserna av hygieniska skäl. Menon tyckte att det var slösaktigt med alla dessa kremerade madrasser.

Menon bor i ett område med många gummiplantager, nära den historiska staden Cochin på Malabarkusten, där Vasco da Gama steg i land omkring år 1500 som den förste europén. Cochin/Kochi har länge varit ett centrum för Indiens kryddhandel.

Nu används områdets gummiodlingar till stor del till att göra skyddsutrustning för pandemin, sedan det uppstått ett stort globalt behov. Menon såg berg av spill, plast och tygbitar, vid de många mindre fabrikerna av skyddsutrustning. Hon började tillvarata spillet och lät bykvinnor av det fläta mjuka ”rep” som sedan används för att tillverka madrasser av.

Genom de nya madrasserna får bykvinnorna jobb, både med att tillverka dem och med att tvätta dem. Miljön skyddas. Priset är bara hälften mot de gamla.

I Indien finns fortfarande 1.7 miljoner hemlösa som sover direkt på marken. Nu får också många av dem hjälp med egna madrasser, de första tjugo överlämnades redan i mars 2020. Man siktar också på att sälja de nya lätt hoprullbara madrasserna, som döpts till shayyas, som betyder madrass på sanskrit, till Indiens många yogacenter. 

Menon behöver inte riskera brist på råvara. Indien är nu världens nästa största tillverkare av medicinsk skyddsutrustning. Över 1000 mindre fabriker tillverkar över 4.5 miljoner enheter per dag.

När jag i The Guardian i dagarna läser om Lakshmi Menons ”shayyas” kommer jag att tänka på rörelsen ”Vetenskap till folket”, Kerala Sastra Sahitya Parishad, som jag träffade i Keralas huvudstad Trivandrum och intervjuade för min bok ”Indiens kämpande Kerala”, (Carlssons 1988). Från universiteten gick ingenjörer samman för att försöka göra något åt bylivets påfrestningar med vetenskapliga metoder. Man ville fungera ”som katalysator i en process där vetenskapen skapar social förändring”.

Det kunde handla om att ta fram mera effektiva och billiga spisar, för mycket ved användes för matlagning i hemmen. Man hade tagit fram en soldriven kokare, som fortfarande var alldeles för dyr. Sol finns det dock ingen brist på. Trivandrum/Thiruvananthapuram, ligger åtta grader norr om ekvatorn.

Jag vet inte om Vetenskap till folket finns kvar 2021, men tvivlar på det. Indien har utvecklats starkt ekonomiskt, något som skapat ekonomiska klyftor – och gjort det svårare för många projekt.

Vem tjänar på att slå sönder Public Service?

Fem myror är fler än fyra elefanter, en Public Sevice-produktion är i dag en del av svenska folkets kollektiva minne. Den kan för övrigt ses på SVT-Play.

Allt fler röster höjs nu för att innehållet i Sveriges Radio och SVT ska slimmad och styras. Tidigare har det framförallt handlat om sverigedemokraterna, men under hösten har liknande tongångar hörts både från moderaterna och kristdemokraterna, de tre högernationalistiska partier som siktar efter att bilda regeringen efter valet 2022 – och har en god teoretisk möjlighet att göra det.

Under hösten har återkommande höjts röster för ”ett avsmalnat uppdrag för public service”, inte minst från politiskt håll. ”Ut med underhållning och sport, in med kultur och samhällsnyttig journalistik”, har det hetat.

I fredags gick Eva Beckman, programdirektör på SVT, och Jan Helin, mediedirektör på SVT, till försvar för SVT mot de attackerna i en debattartikel på DN kultur.

De båda debattörerna slår fast att ”Public service finns till för att fylla demokratiska, kulturella och sociala behov. Det uppdraget är inte begränsat till någon särskild genre. Många av SVT:s underhållningsprogram bidrar till kunskap under lättsamma former …”

Man kan givetvis ha olika åsikt om SVT. Men att förvandla SVT till någon slags smal seriös public service-variant och lägga sport, underhållning, melodifestivaler och annat som betraktas som ”brett” i en reklamfinansierad TV3-TV4-lik kanal vore förfärligt.

Jag hör till de TV-tittare som inte står ut med reklamavbrott och därför aldrig tittar på de kanalerna. Däremot använder jag dagligen SVT-Play med ett otroligt bra och mångskiftande utbud, att slå sönder det vore ett kulturmord ingenting annat.

Pandemin har varit och är ett bevis för hur viktigt public service är i kristider. Både SR och SVT har informerat utförligt och trovärdigt – och gett den trygghet med tillförlitlig information som är nödvändig för att uthärda och överleva.

Beckman/Helin skriver:

Under hela pandemin har SVT försökt att på bästa sätt möta svenska folkets behov av snabb och saklig information och granskning, men också av kultur, gemenskap och avkoppling. Från skarpa utfrågningar i Aktuellt till Hemmagympa för de äldre. Glädjande nog har det bidragit till att SVT, enligt SOM-institutets specialmätning om corona, har det högsta förtroende som någonsin uppmätts för ett medieföretag – 81 procent.”

SVT och SR har ett demokratiskt uppdrag som är avgörande viktigt för ett fungerande samhälle. Om SVT inte erbjöd program inom alla genrer skulle detta demokratiska uppdrag inte skapa värde för publiken i samma utsträckning som i dag. Bara informerade medborgare kan delta i en levande samhällsdebatt.

Exempel från USA förfärar. Varför röstade 70 miljoner människor på Donald Trump i valet den 3 november? Jag kan bara se ett rimligt svar på frågan, att det berodde på den amerikanska mediesituationen.

Ett fåtal i dagens USA läser dagstidningar. Man får merparten av sin information från extremt profilerade TV-sändningar, med högerextrema och i det längsta Trump-vänliga Fox News som största nyhetskanal. Fox News har länge spridit presidentens lögner och gjort allt för att få upp profitabla tittarsiffror. På köpet har man sått okunnighet och skördat hat.

Om Public Service skulle malas sönder av M+KD+SD kan det på kort tid skapas en mediesituation liknande den i dagens USA också här i Sverige.

Till saken hör också att de flesta svenskar är positiva till public service. Beckman/Helin avrundar sin viktiga artikel så här:

”Så, vad handlar de alltmer högröstade kraven på ett avsmalnat uppdrag om egentligen? När vi ställde frågan till publiken med hjälp av Norstat så var majoriteten, tre av fyra, positiva till det breda uppdrag SVT har i dag. I den pågående debatten försöker en del aktörer nu frammana bilden av att den breda uppfattningen om public service i Sverige är den rakt motsatta. Varför? Vem tjänar på ett försvagat public service utan folkligt stöd?”

Covid-19-döden har nu kommit till Helsingborg: 17 döda på ett boende

Valltorp, Helsingborg.Bild: Björn Lilja/HD.

Sedan den 22 april har 37 av 60 av de äldre-äldre på vårdboendet Valltorp i Helsingborg smittats av covid-19. Under samma period har 17 av de boende avlidit, förmodligen av coronaviruset. Staden betecknar nu läget som extraordinärt, skriver Helsingborgs Dagblad.

Covid-19-fall har också rapporterats på ytterligare två vårdboenden i staden, Stattenahemmet och Elinebo.

För en vecka sedan berättade vård- och omsorgsdirektören Annika Andersson på en presskonferens att det fanns 50 konstaterade eller misstänkta smittade på tre boenden i Helsingborg. Det är siffror rapporterade till länsstyrelsen. Frågan om antalet dödsfall avvisades med hänvisning till ”patientsekretessen”.

Det som offentliggörs i dag med 17 dödsoffer är det kusligaste exemplet hittills på mörkläggningskulturen i Helsingborg. När nästan var tredje äldre-äldre på ett hem avlidit under en månad är det banne mig en skyldighet för de ansvariga att berätta det för allmänheten. Det påverkar i synnerhet övriga intagna på samma hem, men också personal och anhöriga och i slutänden alla som bor i Helsingborg och försöker överleva pandemin.

Annika Anderssons tystnad visar att hon är olämplig för sitt uppdrag. Det här är en tid av djupaste kris som kräver transparens. Allmänheten måste lita på att tydliga besked ges om händelser av det här slaget.

Vid sin presskonferens sa Andersson vidare att det fanns finns 50 konstaterade eller misstänkta smittade på tre boenden i Helsingborg. Jag antar att hon syftade på de tre nämnda boendena, men kan bara gissa. Hur är situationen på andra äldreboende? Är de fria från den dödliga smittan? Det borde rimligen sagts i klartext i så fall. 

Smittläget på Valltorp tyder på grava missförhållanden. I tisdagens pressmeddelande verkar det som om man mest vill skydda sig själv och andra ansvariga, när man skriver: ”Vi vill vara tydliga med att vi i alla lägen följer folkhälsomyndighetens och Vårdhygien Skånes rekommendationer.”

På Valltorp har man inte observerat några nya covid-19-fall sedan den 11 maj. Det innebär att den kusliga situationen på institutionen har hemlighållits i en dryg vecka – och att Annika Andersson måste ha känt till situationen på presskonferensen den 12/5, men valde att tiga.

Till sist, det kan finnas olika orsaker till det som inträffat. Ytterst handlar det – som jag ser det– om ett systemfel, en konsekvens av en lång rad skattesänkningar som gått ut över all offentlig verksamhet. Allra längst ner i hierarkin tycks äldreomsorgen ha hamnat. Vården av de äldre-äldre, inte minst de med demenssjukdomar, har utsatts för ideliga nedskärningar, med dåligt betald personal, många timanställda, hög personalomsättning och bristande säkerhetsrutiner.

I radio och TV hålls nu dagliga informationsmöten klockan 14. I anständighetens namn borde de ansvariga för äldreomsorgen i Helsingborg visa ansvar och regelbundet, genom att ofta och alldeles ärligt informera om situationen på Helsingborgs äldreboenden.

Den franske filosofen Michel Foucault skrev en gång att ett samhälle kan bedömas efter hur man behandlar sina svagaste och mest utsatta grupper. Utifrån sådana tankar är Sverige inte längre ett föregångsland och en stad som Helsingborg ett eländigt exempel på de dödliga konsekvenserna av decenniers dödligt destruktiv politik, det som skulle kunna beskrivas som nedmonteringen av folkhemmet.

Min förhoppning för att pandemin leder till ett uppvaknande. När smittan väl förklingat kan inte allt återgå till det som har varit. Det finns många slutsatser att dra och lära av i allt det kusliga som sker dessa vårmånader.

Fotnot: Se också en tidigare blogg: