Från koncentrationslägret Ravensbrück kom 1945 med de vita bussarna många polska överlevande. De djupintervjuades och deras berättelser finns nu på UB i Lund i unika Ravensbrückarkivet.
Ravensbrückarkivet på Universitetsbiblioteket i Lund består av tjugo hyllmeter dokument. Det mesta är utskrifter av intervjuer som gjordes med koncentrationslägerfångar när de anlände till Sverige våren 1945. De flesta kom från kvinnolägret Ravensbrück i norra Tyskland och fördes till ett nytt liv med de vita bussarna. Många var polacker. En del stannade. Andra fortsatte till länder som USA eller Israel.
Lektorn i polska vid Lunds universitet, Zygmunt Lakocinski arbetade som tolk när lägerfångarna anlände. Han lyckades få stöd till ett projekt som inleddes i oktober 1945. Under ett år gjordes systematiska djupintervjuer med 500 av de tidigare lägerfångarna. Vittnesbörden är världsunika. De ger en direkt och osminkad bild av umbärandena i koncentrationslägren, innan minnesbilderna påverkats av medial uppmärksamhet – på ett annat sätt än alla långt senare nedtecknade berättelser kan göra.
I tisdags bjöd UB och Ravensbrückarkivet in till en informationsträff, där man presenterade arkivet och det stora arbete som nu pågår med att översätta alla texter till engelska, förse dem med indexord och digitalisera dem, så att de blir tillgängliga och sökbara på nätet.
Ulrika Nilsson, avdelningschef på universitetet, berättade om hur det färdiga arkivet kan användas, inte bara av forskare utan av holocaustmuseer över hela världen och som källmaterial till utställningar.
Idéhistorikern Håkan Håkansson berättade om den senaste forskningen om Förintelsen:
– Det har tidigare sagts att Förintelsen krävde elva miljoner offer, varav sex miljoner judar. Den senaste forskningen i USA har kommit fram till högre siffror, mellan 18 och 20 miljoner mördade.
Många känner bara till de mest kända stora koncentrationslägren. Men kring de större lägren fanns satellitläger och därtill mängder av mindre läger.
– I dag talar man om 20 000 koncentrationsläger.
Ett av dem var kvinnolägret Ravensbrück nio mil norr om Berlin. Under åren 1939 – 45 fördes hit 130 000 kvinnor, bara mellan 15 000 och 30 000 överlevde. En av dem var Kazimiera Kurdziel som nu heter Katja Olsson, bor i Helsingborg och nyligen fyllde nittio år.
Ravensbrück blev ökänt som ett av de värsta lägren när det gäller medicinska experiment på levande lägerfångar. Från 1944 blev det också ett förintelseläger.
– Intervjuerna som gjordes i Sverige 1945-46 var länge ett förseglat arkiv. Rädslan var stor att materialet skulle hamna i fel händer.
Därför sändes allt material till USA men donerades 2004 av familjen Lakocinski till UB i Lund. Det innehåller förutom intervjuerna också lägerfångarnas dagböcker, ibland försedda med omslag gjort av fångdräkternas randiga tyg, fotografier, teckningar, brev, recept, dikter, föremål och ”skolböcker” med vilka barnen i lägret undervisades i lönndom – samt officiella dokument.
Ambitionen är att redan till 2017 rädda samlingarna för eftervärlden genom digitalisering, så att de blir sökbara för alla. Arkivet och UB vädjar om stöd och donationer, läs här.
Många av de utmärglade koncentrationslägerfångar som räddades med de vita bussarna kom just från Ravensbück. Hur det kunde se ut i hamnen i Malmö skildras i Magnus Gerttens starka dokumentär Every Face has a Name. Filmen följs upp av ett projekt via nätet för att identifiera fler av personerna på filmbilderna från den 28 april 1945.
