Göteborg efter nazistmarschen

Göteborg hämtar andan efter den nazistiska manifestationen.

Nazister tågade genom centrala Göteborg på lördagen. Deras ”yttrandefrihet” definierades som viktigare än den yttrandefrihet som är mässans blodomlopp (under allt yttre kommersiellt buller), viktigare än oron hos stadens judiska församling, viktigare än ett normalt fungerande vardagsliv en sensommarlördag i Sveriges näst största stad.

SVT rapporterade valhänt från en studio i Stockholm med ”frontreportrar” på plats i Göteborg. Fokus låg på nazisterna och på eventuella konfrontationer och våld. Det enklaste. De fredliga antinazistiska demonstranterna var inte nyhetsmässiga. Våld slår alltid ut icke-våld då det gäller rubriker och medialt intresse.

Nazister på svenska gator väcker kusliga associationer. Dessbättre hanterade de utkommenderade poliserna händelserna under dagen med professionellt lugn. Efteråt var vi många som andades ut.

Många manifesterade engagerat mot både de demonstrerande nazisterna och mot orsaken till det hela – att bokmässan accepterat den nazistiska tidningen Nya Tider som utställare på mässan. Utanför Bokmassans granna cirkustält stod tillfälligt konstnären Susanna Arwins grandiosa skulptur ”Med handväskan som vapen” och påminde om vad mycket i Göteborg handlade om.

Det finns många lärdomar att begrunda efter helgens händelser i Göteborg.

En är att massiv negativ uppmärksamhet oftast skapar anhängare till de som kritiseras. Det var så Trump kom till makten.

En reaktion på ”Göteborg efter nazistmarschen”

  1. I debatten har man friskt blandat yttrandefrihet, tryckfrihet och demonstrationsfrihet och använt det begrepp som för tillfället passar egna syften bäst. Hela tiden glömt att frihet åtföljs av ansvar. Rättigheter av skyldigheter.
    Det är dessutom inte trevligt att se ordet yttrandefrihet inom citationstecken. Oavsett vems yttrandefrihet det gäller.

Kommentarer är stängda.