Augustpriset till Johannes Anyuru ljusglimt i mörkret

Om ett Augustpris till en svensk muslimsk författare, en kompromiss om ensamkommande flyktingbarn och en sverigedemokrat som menar att muslimer inte har fullt människovärde, ungefär som nazisterna talade om judar på 30-talet. Bilden: Johannes Anyuru.

Johannes Anyuru belönades välförtjänt på måndagen med Augustpriset för årets bästa skönlitterära bok, ”De kommer att drunkna i sina mödrars tårar”. Läsaren förflyttas i boken till ett dystopiskt och kusligt Göteborg.

Romanen inleds med ett terrorattentat, med en kvinnlig terrorist som jagperson. Som läsare är jag där då det händer och ser allt med förövarens ögon.

Anyuru skriver om ett Sverige som tagits över av högerpopulism, som utsätts för muslimska terroristattacker, jagar muslimer och spärrar in dem i läger. Är vi på väg dit, frågar jag mig under läsningen.

Johannes Anyuru inledde sitt tacktal med att säga ”Al-ḥamdu lillāh”, arabiska för ”prisad vare Gud”. Han tackade Gud och uttalade sig som muslim:

– Jag tyckte det var nödvändigt att skriva en bok som handlar om de här frågorna som befinner sig i centrum av europeisk politik: terrorn och fascismen och dynamiken dem emellan. Jag ville tänka någonting om det. Det kändes också lite som mitt ansvar som troende muslim.

Två dagar tidigare talade Martin Strid på sverigedemokraternas partistämma. Han talade om människovärde och muslimer på ett sätt som påminde om hur Hitler och nazisterna talade om judar. Han menade att ingen muslim är fullt ut människa, att ”det finns en skala från 0 till 100 som kan beskriva en persons människovärde”:

– I den ena änden av den skalan då är man 100 procent fullt ut människa, human, allt vi lägger in i det begreppet. I den andra ändan då är man 100 procent mohammedan, sa Strid (se filmen här under). SD-rasismen tillhör inte det förflutna.

Det är det partiet  både moderater och kristdemokrater vill använda för att störta den sittande regeringen, något som kan föra samhället med långa kliv i riktning mot de fasor Johannes Anyuru beskriver i sin roman. Strid är utesluten ur partiet, men alla vet att det kryllar av hans likar i SD.

Samma måndag offentliggjordes en kompromiss mellan S och MP. 8000 ensamkommande flyktingbarn, de flesta afghaner, beviljas asyl om de a) ansökt om asyl före den 24 november 2015 och b) ägnar sig åt gymnasiestudier.

Det är ett litet men otillräckligt steg i rätt riktning. En amnesti kopplad med permanenta uppehållstillstånd hade varit mycket mera rimligt. Att utsätta unga människor med en existentiell osäkerhet under många år, med ständig rädsla för att utvisas är djupt inhumant.

SD och M kritiserar som väntat det lagda förslaget i grova ordalag. ”En praktskandal”, gläfser Jimmy Åkesson. ”Illa genomtänkt” ylar moderate Johan Forssell.

Det blåser iskalla novembervindar genom den svenska samhällskroppen. Ändå är både Augustpriset till Johannes Anyuru och överenskommelsen om kompromissen då det gäller ensamkommande flyktingbarn två ljusglimtar i ett tätnande mörker.

Foto: Pontus Lundahl/TT. Filmen härunder sverigedemokraten Martin Strid talar på SD:s landsmöte.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *