Vladimir Putin återväljs av allt att döma som Rysslands president i valet den 18 mars. Han leder stort i opinionsundersökningarna. Den svarta linjen visar stödet till Putin och oppositionens siffror.
Föga oväntat leder Vladimir Putin i opinionsundersökningarna inför det ryska presidentvalet den 18 mars. Enligt Levada Tsentrs återkommande mätningar har sympatierna för Putin legat mellan 60 och 80 procent ända sedan 1999, skriver Stefan Lindgren i sitt veckobrev ”Ryska posten”. Hans källa är vesti nedeli 18/2.
Enligt en färsk opinionsmätning från forskningscentret VTsIOM leder Vladimir Putin inför presidentvalet med 71,5 procent av väljarsympatierna. På andra och tredje plats kommer KPRF:s Pavel Grudinin och LDPR:s Vladimir Zjirinovskij med 7,3 procent resp. 5,5 procent. Övriga kandidater ligger inom felmarginalen på 1,8 procent.
Valet i Ryssland är knappast demokratiskt i vår mening. Svårigheterna för oppositionella partier och alternativa presidentkandidater är väl dokumenterade. Medierna fungerar inte som i en demokrati.
Men om Vladimir Putin återväljs som president, vilket inte bara är sannolikt utan troligt, kommer det ändå av allt att döma att ske med stor majoritet. Putin är ovedersägligt en politiker med betydligt större folkligt stöd än Donald Trump.
Trump fick tre miljoner färre röster än Hillary Clinton men vann ändå valet tack vara systemet med elektorer. Han fick 46,1 procent av rösterna. Men bara 55,7 procent röstade, vilket innebär att Trump valdes av 25,7 procent av de röstberättigade amerikanerna.
Båda länderna leds av auktoritära och högernationalistiska presidenter, vars agerande i olika avseenden är skrämmande. Oavsett detta är Vladimir Putins folkliga mandat ett helt annat än Donald Trumps.
En viktig följdfråga är förstås varför så många ryssar sympatiserar med Putin (eller med Trump)?
I botten ligger i Ryssland de bittra erfarenheterna från 90-talet, åren efter Sovjets upplösning. Landet försjönk i kaos. Oligarker berikade sig. Många blev ruinerade genom bisarra system när den statsägda egendomen privatiserades.
En annan och lika grundläggande orsak är att många ryssar upplever rädsla för Natos expansion österut med Natostyrkor helt nära den ryska gränsen i de baltiska länderna och i Polen.
I dagens svenska debatt om Ryssland bortser man oftast från att Rysslands annektering av Krim och insatser i östra Ukraina föregicks av långtgående ambitioner från Nato och särskilt USA att göra Ukraina till ett Natoland – och att dessa båda saker tveklöst hänger samman.
Fotnot: Vad är demokrati? Vårterminens första Filosoficafé på Dunkers ställde viktiga frågor kring demokratibegreppet, under ledning av filosofen Martin Severinson. Läs här Lotta Hördins kommentar på Närbloggat.