Etikettarkiv: Elisophie Andrée

Med föreningen Förord kommer den nya litteraturen til Helsingborg

Poeten Athena Farrokzhad (i mitten) under Förords, Helsingborgs nya lityteratursällskaps lithteraturfestival Frost på stadsbiblioteket i lördags. Foto: Sören Sommelius.

Helsingborgs nya litteratursällskap har som namn det fyndiga och uppfordrande namnet Förord, som ska uttalas i två orddelar, ”För” + ”Ord”. Man presenterar sig på nätet så här:

”Vi är fula, fina, ålderdomliga, trendiga, blodiga, svärmande, nervkittlande, kontroversiella, smekande, värkande och verkande, lekfulla, ljudliga och ljumma. Vi är en litterär plattform i nordvästra Skåne där lokala poeter, skribenter och författare kan vända sig för att inspireras och utbyta kunskap. Tillsammans växer vi och kan skapa en miljö som lever av samarbeten. Av att höras. …”

Förord är, som framgår av namnet, en förening som verkar för orden, ja för läsning och skrivande, särskilt i nordvästra Skåne.

I styrelsen för För Ord sitter bland annat  EliSophie Andrée, känd från Höganäsbaserade ”Alla tiders teater” som gjort sig känt för årliga sommarteateruppsättningar på Krapperup, där EliSophie på sistone varit huvudförfattare. Hon arbetar nu som skapare och huvudförfattare med en TV-serie för Viaplay som kommer att visas under 2023. Ett annat bland flera namn namn i den nya föreningens styrelse är Michaela Hennig från ambitiösa Litteraturkanalen, verksam från Raus, med filmade författarintervjuer och kommenterande boktips.

För Ord arrangerade i lördags eftermiddag en glimrande härlig och hjärtevarm halvdags Frostlitteraturfestival med tiotalet författare, de flesta med anknytning till Helsingborg och Nordvästskåne. Den genomfördes i stadsbibliotekets för dagen helfyllda cafeteria. Det om något visar att det inte bara finns ett eftersatt behov utan ett rejält sug efter författarframträdanden i staden. Varken Dunkers eller stadsbiblioteket har precis varit på bettet i sådana sammanhang, där bland annat Höganäs haft ett mycket mer levande utbud, genom aktivt samarbete mellan biblioteket, bokhandeln och Tivolihuset. 

Frostfestivalen inleddes med två veteraner, Helsingborgsförfattaren Conny Palmqvist, och Helsingborgs Dagblads krönikör Stefan Lindqvist. Conny har skrivit en rad väsentliga böcker om andra världskriget i Danmark och på den svenska sidan av Sundet.  Senare i år kommer han med en ny bok som ger en ny bild av Jane Horney som mördades under kriget. Han har tidigare skrivit om ”Sundets röda nejlikor”, men också böcker för unga läsare. Stefan Lindqvists krönikor har getts ut samlade i flera volymer.

En av de senaste årens mest spännande svenska poeter, Athena Farrokhzad, hade också tagit sig till bibblan i Helsingborg med sin fjärde diktsamling ”Åsnans år” som kom ut 2022. Hon berättade om boken och om sitt skrivande.

– Jag ser mig själv i första hand som en läsande människa. Mitt skrivande kommer ur läsandet. Varje diktbok brukar ta lång tid, men min senaste tillkom som i ett delirium. 

– Det är en bok som uteslutande handlar om åsnor, fastän den också myllrar av andra djur alltifrån hundar till flugor.

Dessutom Deltar många av Förords yngre författare, som ”Nya röster”, i samtal och uppläsningar. Här finns Helsingborgsförfattaren, dramatikern och skådespelaren Danjin Malinovic som förra året gav ut sin andra bok, ”En helt vanlig man”, med undertiteln ”Pappa, make, krigsförbrytare”, som bygger på djupintervjuer med en dömd krigsförbrytare.

Josefin Hansson har skrivit diktsamlingen ”Ur askan en drake”.

– Många tjejer fastnar i föreställningar och egna krav på sin duktighet, vilket kan påverka deras psykiska hälsa. I min bok blir draken en motpol till ”den duktiga flickan”. Min bok är också en skildring av kvinnokraft. 

Som helhet väcker Förord och festivalen Frost riktigt positiva förväntningar. Helsingborg har alldeles för länge varit en stad där allt som inte ryms inom de fasta institutionerna skamligt lämnats att förtvina. Behandlingen av den jemenitiska fristadsförfattaren, som efter två år i Helsingborg vräktes och kastades ur staden av den politiska ledningen, är nog det värsta exemplet. 

Förord är något helt annat och jag hoppas att med den en generation nya lokala författare kan få växtrum i kulturinstutionernas mylla.

Så föddes ett stycke platsspecifik teater: ”Missing Alice” på Krapperup

Manusförfattaren EliSophie Andrée och regissören Martha Vestin instruerar Olga Sohlman Sommelius som spelar Alice i Alla Tiders Teaters vandringsföreställning MiSSiNG ALiCE i Krapperups slottspark, sommaren 2021. Fotograf Pål Sommelius

I somras spelade Alla tiders teater, tidigare Sommarteater på Krapperup, ”Missing Alice” i slottets park. Dramat skrevs av dramatikern EliSophie Andrée och arbetades fram i samarbete mellan henne och regissören Martha Vestin. Pjäsen bygger i botten på klassiska Alice i underlandet men är också ett Metoo-drama, om vad som alltför ofta unga kvinnor utsätts för i en mansdominerad tillvaro.

Martha Vestin arbetar ofta med ”platsspecifik teater”, uppsättningar som är gjorda just för de utomhusmiljöer där den spelas.

Allt började med en annan föreställning i samma park i skymningen, ”Naturen vet”, som gavs 2019. På hösten samma år genomfördes workshops där man särskilt arbetade med uttryck för mobbning.

– Vi hade golvet fullt av post-it-lappar med idéer till vad vi skulle kunna göra, berättar Martha Vestin.

Naturen vet inspirerade EliSophie och Martha som så småningom började arbeta utifrån Lewis Carolls klassiska saga och en ensemble med både professionella skådespelare och amatörer, särskilt unga tjejer.

I höst avslutas projektet med tre samtal om ”Missing Alice” på Café Amanda i Höganäs stadsbibliotek. I onsdags handlade det om arbetet med att ta fram föreställninen, i ett samtal mellan EliSophie Andrée och Martha Vestin med bilder och filmade scener från föreställningen.

I barnboken från 1865 faller Alice ner i ett hål och hamnar i en annan värld, i ”underlandet”. Något sådant är ju omöjligt på en teaterscen.

– Det viktiga för mig var att det i föreställningen skulle finnas en övergång mellan två världar, minns EliSophie.

Mycket ur sagan gick inte att använda.

– Vad ska man göra med en hattmakare i skogen, säger Martha. Hon fortsätter:

– Vi hade mycket diskussioner, särskilt om vad en scen ska ”berätta” inte om handlingen men om innebörden.

– Ett tag lät vi skådisarna bli look-a-likes, säger EliSophie. Ett tag hade vi Kim jong un, Vladimir Putin och Trump med i stycket. Men fick feedback: skriv om, skriv om … Och det gjorde jag.

Sedan gällde det att finna spelplatser runtom i parken.

– Jag är efter fler uppsättningar ganska väl bekant med varenda buske i Krapperupsparken, bekänner Martha.

– Platserna spelar med, de är inte bara kulisser, det gäller inte bara Krapperup utan också uppsättningar på Kullaberg, Sofiero, Fredriksdal.

I dramat finns en hotfull gestalt, som går under namnet Jabberwocky. En utmaning var hur ondskan skulle gestaltas i dramats båda världar, skolan och sagoskogen.

Rektorn blir den onda röda drottningen. Jabberwocky är också skolans tjusige gymnastiklärare som flickorna ser upp till, han som är monstret.

– Hur ska fara och hot gestaltas, undrade Martha. Vi kan ju inte bara låta en drake komma utfarande ur skogen, det skulle döda fantasin. Till slut beslöt vi att vi inte behövde se hotet konkret.

Pjäsens slutscen var nog allra svårast.

– Hur skulle vi avslöja ”den onde”, frågades sig EliSophie. Det får inte bli larvigt, inte för mycket men heller inte för lite. Samtidigt ska vi föra handlingen tillbaka till den vanliga världen.

Fotnot: Det tredje och sista samtalet om Alla tiders teater äger rum den 24 november kl 19.30 på Café Amanda, Höganäs bibliotek. Under rubriken ”Dramatik och musik” samtalar kompositören Dan Bornemark och regissören Martha Vestin om arbetet med musik och sång i sommarens ”Missing Alice” i Krapperups slottspark.

Magisk Missing Alice i Krapperups slottspark

Lena Kronberg, Olga Sohlman Sommelius och Peter Bergared. Foto: Pål Sommelius

I skymningens gränsland mellan dag och natt utspelar sig Elisophie Andrées ”Missing Alice”, ett nyskrivet drama, iscensatt av Martha Vestin, inspirerat av Lewis Carolls klassiska ”Alice i underlandet” från 1865.

Underlandet finns i Krapperups slottspark. Publiken förs av guider in i den täta grönskans mångskiftande labyrinter, där allt kan hända. Martha Vestin tar oss från den ena spelplatsen till den andra.

Det är ”platsspecifik vandringsteater” som för teatertruppen och oss åskådare i en händelserik slinga från rotvältor till gläntor och slottsdammar med änder. Medan mörkret tätnar och skymningen sakta övergår i kväll förflyttar vi oss till nya spelplatser och publikläktare.

Någonstans sitter några fullegubbar och grovflörtar med de unga tjejerna. Vad är nu detta? På ön i dammen finns en lite skrämmande men också magnifik drottning.

Och så försvinner huvudpersonen, Alice, hon bara är borta och alla letar efter henne. Vad har hänt? Vart har hon tagit vägen? Kan hon ha råkat illa ut? Sökandet efter Alice är en drivkraft i handlingen.

Missing Alice har släppt taget om Alice i underlandet, som mest finns där som inspirationskälla. I sagoboken tar Alice en sked av märklig dekokt och börjar krympa. I Krapperupsskogens underland låter man i stället tiden gå baklänges eller i slowmotion.

Det här ett sagospel men också ett kusligt drama om en skolklass på utflykt, med en lärare som gör allt för att förföra sina tonårselever, och en rektor som slätar över. Metoo i skolans värld.

Uppsättningen essens, dramats kärna, handlar om ungas möten med vuxenvärlden och särskilt om unga tjejers utsatthet, inte i Carolls 1865 utan i vårt 2021. Här finns smärta och vånda, ett skri genom kvällsskogen.

Den livet igenom ogifte Caroll hade en stor samling av fotografier i olika genrer, och en stor andel av de bilder som överlevt hade unga flickor som motiv. Det har funnits obekräftade spekulationer om pedofili. Men det är inget som Elisophie Andrée anknyter till i sitt manus.

Helsingborgs stadsteaters Yvonne Ericsson har skapat skimrande vackra kläder, som bidrar till att ge föreställningen en känsla av professionalitet, liksom det fina samarbetet mellan yrkesverksamma teaterarbetare och amatörer.

Dan Bornemarks musik lägger ett ljudmässigt skimmer över Missing Alice. Musiken framspelas ibland från en scen i parken men hörs också suggestivt på trolskt avstånd.

Martha Vestins uppsättning är ett stycke magisk teater. Hon låter föreställningen smälta samman med sommarkvällen och naturen – ofta betagande vackert. Det känns som en sällsamt rik och mångfacetterad teaterupplevelse, med lång efterklang för oss som ser den.

Kanske började premiärföreställningen lite trevande, för att förtätas och beröra allt mer medan kvällen mörknar – och växa till en unik teaterupplevelse.

Fotnot: Tre i ensemblen har samma efternamn som jag själv, Pål, Olga och Vera. Det kan ha påverkat min upplevelse.

Från ”Missing Alice”.