Etikettarkiv: Medellivslängd

Vidgade klassklyftor och sjunkande medellivslängd

I Sverige fanns i juli 2021 10 416 585 invånare. Hur har vi det, undrar jag, inspirerad av en artikel av Anders Karlsson i tidningen Internationalen 34/2021 med den illavarslande rubriken ”Sänkt medellivslängd hos lågutbildade kvinnor”. Den bygger på statistik från Statistiska Centralbyrån, www.scb.se.

Medellivslängd kan vara en indikator på många olika saker. Med uppgifter om hur länge vi lever kan vi få material som säger något om klassklyftor, relationer mellan män och kvinnor liksom om välfärdsutvecklingen i ett samhälle.

År 1820 blev svenskarna i genomsnitt 37 år gamla. Samma år var spädbarnsdödligheten kusligt hög, 25 procent. Hundra år senare hade medellivslängden stigit till 60 år.Men fortfarande dog vart tionde spädbarn.

Den dramatiska förändringen återspeglar ett sekel av industrialisering och ekonomisk tillväxt, liksom på en uppbyggnad av sjukvården, i den närmaste obefintlig 1820.

Till det måste räknas arbetarrörelsens uppkomst med nybildade fackföreningar från 1880-talet och förbättrade villkor för arbetarklassen.

De senaste hundra åren har utvecklingen fortsatt. 2020 var medellivslängden 84,3 år för kvinnor och 80,6 för män. Under pandemin sjönk dock siffrorna från (2019) 84,7 (kv) och 81,3 (m).

Kvinnor har länge levt längre än män i Sverige. Men under 2010-talet (2011 – 2020) ökade mäns medellivslängd mer, med 1,9 (m) mot 1,2 (kv). Enligt SCB beror periodens livslängdsökning främst på en tydlig minskning av dödstalen i hjärt-och kärlsjukdomar.

Illavarslande är att växande klassklyftor i Sverige skapat klassmässiga skillnader i livslängd. 2020 var skillnaden för kvinnor 6,5 år mellan de med eftergymnasial utbildning jämfört med de med enbart förgymnasial skolning. För män samma skillnad 5,8 års livslängd.

På 20 år (från år 2000) har glappet mellan grupperna vidgats med 2,2 år för kvinnor och 1,0 år för män.

I artikeln nämns en uppgift från 2016 från Karolinska institutets folkhälsoakademi som visar att det skilde hela 18 år i medellivslängd mellan en lågutbildad person i Vårby (Huddinge kommun) jämfört med en högutbildad i Danderyd.

Anders Karlsson slutar sin artikel med att uttrycka oro för de vidgade sociala klyftorna i vår tids Sverige och citerar den gamle finansministern Ernst Wigforss som uttryckt att ”Fattigdomen kan med nöd fördragas om den delas lika av alla”.

Putins 20 år vid makten

Vladimir Putin avlägger presidenteden den 7 maj 2000 medan Boris Jeltsin står vid hans sida.

Vladimir Putin blev rysk president 1999. Tjugo år senare analyserar ryska medier ”Putineran”. Rysslandskännaren, författaren och översättaren Stefan Lindgrens veckobrev ”Ryska Posten” återger några ryska analyser och kommentarer.

I tidningen Zavtra, (I morgon) skriver Aleksandr Razuvajev att Putins två första mandatperioder (2000 – 2008) gjorde honom till en av de mest framgångsrika härskarna i den ryska historien. Putin lyckades under denna epok dämpa separatism och terrorism i norra Kaukasus. Dessutom tvingade han de inhemska oligarkerna att betala skatter. Några av dem anpassade sig till de nya förutsättningarna. Andra tvingades lämna Ryssland.

Dock granskade inte Putin hur privatiseringarna i mitten av 90-talet medförde att en rad stora statsägda företag övergick i privat ägo och skapade ett Ryssland med en extremt förmögen elit.

Efter millennieskiftet accelererade de utländska investeringarna i Ryssland. BP skapade ett joint venture med TNK, Conoco. Phillips investerade i 20 procent av Lukoils aktiekapital. Med utländska investerares pengar skapades det ryska mobilkommunikationsnätet.

Under Putins två första perioder nästan fördubblades landets BNP. Man kunde bygga upp finansiella reserver och minskade utlandsskulden. Det bästa året ekonomiskt var 2013, då Ryssland blev främsta europeiska ekonomi och världens femte ekonomi.

2014 drabbades den ryska ekonomin av sanktioner och sjunkande oljepriser. BNP minskade med tre procent och realinkomsterna sjönk med elva procent.

Putin svarade med att samma år bilda Eurasiska unionen, en inre marknad för varor, tjänster och kapital från Vitryssland, Ryssland och Kazakstan.

Ekonomiskt har Ryssland drabbats begränsat av sanktionerna. En färsk rapport från IMF uppskattar att de västliga sanktionerna, som inleddes 2012 kostat landet 0,2 procent av BNP från 2014. Samma rapport anger att variationerna i oljepriset haft större betydelse.

Under Putins tjugo år vid makten har mycket förändrats i landet, fortsätter Aleksandr Razuvajev:

”1999 var mobilkommunikation en lyxartikel, och nu är det en masstjänst. 1999 var en utländsk bil till ett värde av 10 000 dollar en lyxartikel, och nu kan även en migrant från utlandet köpa den på kredit. 1999 kunde en vanlig person inte köpa en lägenhet. Enbart förra året tog 1,5 miljoner familjer totalt 3 biljoner rubel i hypotekslån. 1999 var medellönen i Ryssland 56 dollar, idag är den 637 dollar.

Och naturligtvis är det grundläggande för friheten säkerhet. 1999 gick författaren till dessa rader inte ut i Moskva utan ett gasvapen, men i Ryssland är det sedan länge varit andra tider. Dagens Ryssland är ett suveränt framgångsrikt land, med framgångsrika människor.”

Andra texter i samma ”Ryska Posten” (19 augusti) nyanserar bilden. Var femte rysk är djupt skuldsatt och betalar 30 – 50 procent av lönen i räntor och amorteringar. En tredjedel, särskilt ungdomar, säger sig ha svårigheter att återbetala lånen, allt enligt tass.

Under första hälften av 2019 har 2.4 miljoner gästarbetare kommit till Ryssland, särskilt från Uzbekistan, Tadzjikistan, Kirgizistan, Ukraina och Kazakstan, skriver Moscow Times. Samtidigt har landet drabbats av en ny demografisk kris första halvåret i år, då befolkningen minskat med 200 000 människor, den sämsta siffran sedan 2008, uppger nezavisimaja.

Varje utgåva av Ryska Posten avslutas med ett ryskt ordspråk, som det här:

Он за словом в карман не лезет

Vilket förstås betyder ”Han gräver inte i fickan efter ord”.