Etikettarkiv: SCB

Vidgade klassklyftor och sjunkande medellivslängd

I Sverige fanns i juli 2021 10 416 585 invånare. Hur har vi det, undrar jag, inspirerad av en artikel av Anders Karlsson i tidningen Internationalen 34/2021 med den illavarslande rubriken ”Sänkt medellivslängd hos lågutbildade kvinnor”. Den bygger på statistik från Statistiska Centralbyrån, www.scb.se.

Medellivslängd kan vara en indikator på många olika saker. Med uppgifter om hur länge vi lever kan vi få material som säger något om klassklyftor, relationer mellan män och kvinnor liksom om välfärdsutvecklingen i ett samhälle.

År 1820 blev svenskarna i genomsnitt 37 år gamla. Samma år var spädbarnsdödligheten kusligt hög, 25 procent. Hundra år senare hade medellivslängden stigit till 60 år.Men fortfarande dog vart tionde spädbarn.

Den dramatiska förändringen återspeglar ett sekel av industrialisering och ekonomisk tillväxt, liksom på en uppbyggnad av sjukvården, i den närmaste obefintlig 1820.

Till det måste räknas arbetarrörelsens uppkomst med nybildade fackföreningar från 1880-talet och förbättrade villkor för arbetarklassen.

De senaste hundra åren har utvecklingen fortsatt. 2020 var medellivslängden 84,3 år för kvinnor och 80,6 för män. Under pandemin sjönk dock siffrorna från (2019) 84,7 (kv) och 81,3 (m).

Kvinnor har länge levt längre än män i Sverige. Men under 2010-talet (2011 – 2020) ökade mäns medellivslängd mer, med 1,9 (m) mot 1,2 (kv). Enligt SCB beror periodens livslängdsökning främst på en tydlig minskning av dödstalen i hjärt-och kärlsjukdomar.

Illavarslande är att växande klassklyftor i Sverige skapat klassmässiga skillnader i livslängd. 2020 var skillnaden för kvinnor 6,5 år mellan de med eftergymnasial utbildning jämfört med de med enbart förgymnasial skolning. För män samma skillnad 5,8 års livslängd.

På 20 år (från år 2000) har glappet mellan grupperna vidgats med 2,2 år för kvinnor och 1,0 år för män.

I artikeln nämns en uppgift från 2016 från Karolinska institutets folkhälsoakademi som visar att det skilde hela 18 år i medellivslängd mellan en lågutbildad person i Vårby (Huddinge kommun) jämfört med en högutbildad i Danderyd.

Anders Karlsson slutar sin artikel med att uttrycka oro för de vidgade sociala klyftorna i vår tids Sverige och citerar den gamle finansministern Ernst Wigforss som uttryckt att ”Fattigdomen kan med nöd fördragas om den delas lika av alla”.

Eleverna Skolföretagens ”affärshemligheter”

Detalj jur Peter Tillbergs målning ”Blir du lönsam lille vän?”.

När det nya skolåret börjar efter sommaren kommer Högsta förvaltningsdomstolens syn på skolorna att i realiteten omdefiniera vad en skola är, vad som är skolornas roll i samhället.

Den nämnda domstolen har nämligen fastslagit att ”uppgifter om friskolors elevsammansättning och betyg [är] affärshemligheter som inte ska lämnas ut”, skriver Svenska Dagbladet.

Skolföretagen är tydligen först och främst affärsföretag med affärshemligheter. Det gäller också sådant som andel behöriga lärare och antal elever. En elev är inte en lärande människa i utveckling utan en affärshemlighet.

All den statistik som finns om varje enskild skola idag kommer inte längre att visas: antal elever, betygsresultat, resultat på nationella prov, andel behöriga lärare, hur många som arbetar på skolan, och en rad andra uppgifter.

Skolorna befinner sig på en marknad, de konkurrerar om eleverna för att kunna få in pengar, och att publicera siffrorna skulle kunna skada friskolorna ekonomiskt. Därför ska siffrorna inte publiceras, enligt SCB.

Till saken hör att riksdagen 2013 beslöt att införa offentlighetsprincipen även för fristående skolor.

Sedan dess har bland annat centerpartiet ändrat sig i frågan, noterar Helsingborgs Dagblad. Men riksdagsbeslutet från 2013 måste ju vara giltigt tills riksdagen ändrat på det.

All statistik på skol- och huvudmannanivå kommer att tas bort från Skolverkets hemsida från 1 september. Beslutet gäller samtliga skolor, inte bara de kommersiella och vinstdrivna.

SCB har drivit kravet på sekretess om skolorna, därför att en del uppgifter skulle ”kunna skada friskolorna ekonomiskt”.

Nu är det inte säkert att sekretessen blir långvarig. Både politiker, Friskolornas riksförbund och Sveriges kommuner och regioner (SKR) har uttalat att de är emot att statistik av detta slag ska hemlighållas. Nyligen gav regeringen i uppdrag till Skolinspektionen, Skolverket och SCB att kartlägga vilka författningsändringar som behövs för att statistiken återigen ska kunna publiceras.

Det låter lite förhoppningsfullt. Men hur kan Högsta förvaltningsdomstolen överhuvud slå fast att de så kallade friskolorna (fria i vilken mening, undrar jag) ska omgärdas av sekretess och att det hemlighetsmakeriet skulle kunna bedömas som viktigare än att exempelvis medier får granska skolors förhållanden förutsättningslöst.

Det svenska skolsystemet lär vara i det närmaste unikt i värden (skolorna i fascismens Chile har nämnts som något liknande). Vi har de senaste decennierna sett hur den svenska skolans kvalitet har rasat samtidigt som många privata skolor tar ut växande vinster och en del också delat ut uppiffade betyg för att locka fler elever.

På Facebook kommenterar S-politikern Jan Andersson domstolsbeslutet:

”Utvecklingen efter de privata skolornas inträde har varit negativ. Svensk skola har sedan 90- talet rasat i de internationella jämförelserna och segregationen har ökat. Inget annat land i hela världen vill följa i Sveriges spår.”

Det är sannerligen dags att låta staten återfå ansvaret för skolorna  – och att granska de besynnerliga kriterier som styr Högsta förvaltningsdomstolens verksamhet när det gäller vad som är skolornas viktigaste uppgifter.

När jag läser om skolsekretessen tänker jag direkt på Peter Tillbergs målning ”Blir du lönsam lille vän?”. Bilden här en detalj.

Fotnot: I Helsingborg vill det lokala moderatledda alliansstyret sälja ut den kommunala Norrehedsskolan, vilket skapat debatt. Mer om detta i en följande blogg.

Radikala kvinnor och stockkonservativa män

Över hälften av Sveriges kvinnor stöder de rödgröna partierna. Bara var trettonde kvinna sympatiserar med SD mot nästan var femte man, enligt ny statistik från SCB.

För ett sekel sedan infördes allmän rösträtt i Sverige genom beslut i riksdagen i december 1918. Innan dess hade kvinnor inte haft rösträtt.

Om det i dag varit tvärtom, om män nu saknat rösträtt, då hade Sverige sett annorlunda ut, konstaterar Svenska Dagbladet i en spännande artikel, som bygger på SCB:s senaste stora mätning om partisympatisörer. 

I mätningen ingår uppgifter om män och kvinnors politiska sympatier (se staplarna ovan). 50,7 procent av de svenska kvinnorna  uppger att de skulle ha röstat på något rödgrönt parti, vilket gett enkel majoritet i riksdagen.

De svenska männen är däremot stockkonservativa med uppenbara främlingsfientliga tendenser. Nästan var femte man skulle ha röstat på SD (18,4 %) jämfört med var trettonde kvinna (7,5). Moderaterna får sju procent fler manliga röster (23,8) än kvinnliga (16,8).

Vad beror de stora skillnaderna mellan kvinnligt och manligt politiskt tänkande på? Frågan är verkligen värd att begrunda. Jag avstår från att försöka gissa.

När det gäller utrikes/inrikes födda påminner utfallet om kvinnliga politiska sympatier, med ännu tydligare vänsterinriktning. Hela 48,5 procent ger sitt stöd åt socialdemokraterna (en uppgång från 41,1 procent i maj). Sverigedemokraterna noterar endast 6,2 procent, mot 14,0 för inrikes födda.

Det är alltså helt vilseledande att hävda att många invandrare röstar på SD.

Vi har på senare år blivit bombarderade med politiska undersökningar av skiftande kvalitet från alla möjliga institut som sedan uttolkats slarvigt av kommentatorer.

Det material SCB nu presenterar är något helt annat och inbjuder till eftertanke och till reflexioner om hur vårt samhälle ser ut och vad det kan bero på.