Etikettarkiv: Medierna

Postnords propaganda påminner om Bagdad-Bobs

Svensk postkupépersonal i verksamhet. Nordisk familjebok 1915.

Posten i Skåne delas ut ”varannan dag” sedan den 1 februari. Provinsen blev först i Sverige med nyordningen, resten av landet ska följa efter.

”Varannan dag” betyder ena veckan må-on-fre och påföljande vecka ti-to, alltså fem dagars utdelning under en tvåveckorsperiod, vilket är en halvering mot tidigare. Det är inte varannan dag, snarare var tredje. 

Postnord har därtill kraftigt reducerat tömningstiderna av brevlådor till kl 09.00 för de allra flesta – och höjt portot hutlöst, allra värst utlandsportot. Det är ett dysfunktionellt och inkompetent företag i mina ögon. Man är ointresserad av att hantera brev, trots att det varit PostNords huvudsakliga uppdrag och är viktigt också i dag, även om brevmängden minskat. Och man tycks inte kapabel att vara marknadsledande på den paketutdelning som följt i spåren av snabbt ökad e-handel och som borde kompensera företaget för bortfall av portoinkomster från brev.

Bagdad-Bob 2003: ”Jag garanterar, det finns inga amerikaner i Bagdad. Ni kan vara lugna, Bagdad är säkert. Fotomontage.

Nu har också dagstidningar med delvis postutburen upplaga protesterat. I Expressen gick häromdagen Gabriel Ehrling Perers, chefredaktör för Avesta tidning till skarp attack mot Postnords nya varannandagsutdelning. 

Perers jämför Postnord med Iraks informationsmonister Bagdad-Bob, som när USA anföll Irak 2003 in i det sista hävdade att Irak jagade iväg flyende amerikanska soldater.

Fortsatt måttfulla portohöjningar bidrar till en robustare postservice”, skrev en propagandachef på Postnord – varpå företaget på 13 månader höjde portot med en tredjedel. Nästa steg i Postnords självutveckling kallas ”Framtidens post”, varannandagsutdelningen. 

Perers pekar särskilt på hur hans tidning, och andra med postdistribution, drabbas av ”Framtidens tidning”: Hur lockande är en fredagstidning i lådan framåt skymningen på måndagen”?

SR:s mediemagasin Medierna rapporterade nyligen att tio procent av ”postprenumeranterna” på Ystads Allehanda, Kristianstadsbladet och Trelleborgs Allehanda sa upp tidningen redan första veckan med varannandagsutdelning.

Gabriel Ehrling Perers är upprörd. De tidningsläsare som drabbas bor mest i glesbygd och är i regel föga digitala:

”Det politiska ansvarstagandet för raserandet av Postnords grunduppdrag har lyst med sin frånvaro. Strax innan jul vaknade Kulturdepartementet och gav Myndigheten för press, radio och tv ett uppdrag om att utreda möjligheter till en särlösning för just dagstidningarna. Än är dock inget klart, i Skåne är skadan redan skedd. Och varken näringsminister Ibrahim Baylan (S) eller landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) tycks bekymra sig nämnvärt över att statens service i lands- och glesbygd försämras radikalt.”

Nog borde Posten förbli statlig infrastruktur, som i de flesta andra länder. Vem har vunnit på ambitionen att privatisera verksamheten? Några få paketutdelande mest 08-företag. De som förlorat är förstås främst alla som lever i glesbygd, men också medborgare i allmänhet och som här beskrivits ett antal mindre dagstidningar.

Forneyptiskt postbud, omkring 1500 f Kr. Efter en gravmålning i Tebe. Nordisk familjebok 1915.

Trump, CocaCola, Melodifestivalens Pengar och USA:s 67:e rikaste

Årets Melodifestival har dragit igång, SVT:s och Public Services mest påkostade programsatsning. Under en månad kommer Mello-spektaklet att breda ut sig på bästa sändningstid i SVT under lördagskvällar. Stora pengar är i rullning. Kretsen runt Trump kammar hem en hel del av dem.

Radions MediemagasinMediernasände i lördags ett ”Melodifestivalen special: om pengarna avtalen och bristen på insyn”. Reportrarna försökte ihärdigt få fram de aktuella kostnaderna för olika inblandade parter i produktionen av Melodifestivalen. Mycket till transparens erbjöds inte från SVT:s sida. Frågor om hur mycket och till vem förblev obesvarade.

För deltagande kommuner ses evenemanget som något som sätter ”kommunen på kartan”. Efter lördagens första deltävling i Göteborg står Malmö, Leksand och Lidköping på tur. Final blir det på Friends Arena i Solna den 9 mars.

Kostnaderna för varje arrangerande ort är runt en miljon, varav det mesta går till Live Nation, som ”tjänar stort på den genomsponsrade tävlingen”, enligt Medierna, med Coca-Cola som huvudsponsor.

Blir de sockrade låtarna i Mello ett reklamprogram för den skadliga sockerdrycken Coca-Cola i svensk Public Service? Vad är vitsen med det?

Många journalister har försökt gå till botten med pengarna runt melodifestivalen, noterar Medierna, ”men utan att lyckas få några summor bekräftade”.

Jag följer ett spår vidare bortom vad som blev sagt i Medierna. Det handlar om att följa pengarna. Vem tjänar ytterst på Mellot? I vilket ideologiskt sammanhang hamnar de?

Live Nation Sweden dominerar den svenska konsert- turné- och evenemangsmarknaden och är ett dotterbolag till amerikanska globalt verksamma Live Nation Entertainment som också äger biljettsäljande Ticketmaster.

Det amerikanska bolagets huvudägare är Liberty Media (omsättning 11 miljarder dollar), ett amerikanskt massmedieföretag med huvudkontor i Colorado. Dess aktiemajoritet kontrolleras av företagets styrelseordförande, dollarmiljardären John C Malone.

Malone kallas ”Cable Cowboy”, skriver Forbes, som uppskattar hans förmögenhet (2018) till sju miljarder dollar. Det innebär att han är USA:s 67:e rikaste dollarmiljardär.

Malones politiska hållning har beskrivits som libertariansk, enligt Wikipedia. Han donerade $ 250 000 till Trumps presidentinvigning 2017. Så rullar pengarna från svenska Mello över Atlanten till kretsen kring Trump.

Där har man förstås inga invändningar mot att finalen genomförs i maj i Tel Aviv, trots att Israel genom ny lagstiftning definierat sig som en apartheidstat, utan lika demokratiska rättigheter för alla.