Etikettarkiv: Aktuellt

Vem vill ha ny kärnkraft i Barsebäck? Varken skåningar eller danskar.

Skärmdump från SVT.

Barsebäcks kärnkraftverk har sakta men säkert monterats ner under lång tid, till lättnad och stor glädje för både köpenhamnare och skåningar. Men i slutet på förra veckan avslöjades nya planer.

Åsa Carlson, vd för Barsebäck Kraft och representant för Barsebäcks tyska ägare Uniper, gjorde ett dramatiskt utspel med markerad vilja att bygga en ny reaktor i Barsebäcksområdet.

SVT:s Aktuellt rapporterade korrekt att man i Danmark inte skulle gilla beslutet. En kärnkraftsvänlig kommunpolitiker i Kävlinge fick därefter representera ”skåningarnas positiva hållning till projektet”, alla fall så som den stockholmsbaserade TV-kanalen aningslöst presenterade projektet.

Det borde för de flesta vara uppenbart att de politiker som låter bygga kärnkraftverk i tättbefolkade områden inte bara är djupt okunniga om kärnkraftens risker, de spelar också ett högt populistiskt spel med hundratusentals människoliv som insats.

De som inte delar mina åsikter kommer att kalla dem skräckpropaganda. Visst, sannolikheten för ett kärnkraftshaveri med stora radioaktiva utsläpp är mindre nu än på Tjernobyls tid. Ändå finns risken, inte minst för sabotage. Vad gjorde de ryska män som ertappades med drönare i norra Norge nu i dagarna? Var de utrustade med iranska drönare av den typ som flitigt använts av Sovjet för dödliga attacker i Ukraina? 

Under kriget i Ukraina har flera kärnkraftverk attackerats. Syftet har kanske från Sovjets sida främst varit att slå ut den ukrainska elförsörjningen. Men ”vårdslösheten” från de ryska soldaterna skulle ha kunnat vålla ett reaktorhaveri, med allt vad det innebär. Samma okunniga vårdslöshet manifesterades också av de ryska soldater som i krigets början under en period kontrollerade resterna av den havererade Tjernobylanlägningen.

I dagens debatt om kärnkraft nämns aldrig risken för att reaktorer blir mål för militära angrepp. Det talas däremot mycket om risken för ett sovjetiskt angrepp på Sverige. Det är därför vi hals över huvud ska gå med i Nato utan folkomröstning och utan ens ett riksdagsbeslut. I dag vet vi inte vad det kan innebära. Men det nämns aldrig att ett bombat läckande kärnkraftverk kan ha nästan samma effekt som ett anfall med kärnvapen.

Om några veckor är det mellanårsval i USA. Mycket talar för att det i dag helt Trumdominerade republikanska partiet kommer att vinna mark. Riskerar svenska Natotrupper om något år att yttersta vara beroende av Donald Trump? Det kan inte uteslutas.

Under tisdagen höll försvarsmaktens överbefälhavare Micael Bydén en pressträff, Han gav rekommendationer och militära råd till hur Sverige bör agera när landet blir en del av Nato. Han avrådde bestämt från att Sverige skulle ”säga nej till kärnvapen och militära baser på svensk mark i fredstid”. Skulle så bli fallet går Sverige betydligt längre än vad Danmark och Norge gjort under sina många år i Nato.  Med Natobaser och amerikanska soldater på svensk mark ökar förstås risken för att Sverige blir krigsskådeplats i en tänkbar konfrontation mellan USA och Ryssland, möjligen mellan två länder styrda av herrar som Putin och Trump. 

Men tillbaka till Barsebäck. Det borde vara omöjligt att bygga en ny reaktor där, inte minst därför att det vore en grov provokation mot våra danska grannar, i det i dag kärnkraftsfria Danmark. Men framförallt därför att ett sådant bygge också i fredstider skulle skapa ett långsiktigt hot mot alla oss som lever i Skandinaviens mest tättbefolkade områden, Själland och Skåne.

Ett nytt kärnkraftverk i Barsebäck skulle utgöra ett hot mot befolkningen i Skåne och Själland, Skandinaviens mest tätbefolkade region.

Upplös ambitionslösa Rapportredaktionen!

Skärmdump/SVT.

Tisdagen var en otroligt nyhetsintensiv dag. Världshistoria skrevs både i demonstranternas Minsk i Belarus och i USA, där demokraternas partikonvent inletts, med Michelle Obama som lysande huvudtalare under första dagen. Valet avgör inte bara USA:s framtid utan om USA åter ska ställa sig bakom Parisavtalet, om klimatet och Iranavtalet om kärnvapen, det gäller nedrustningsavtal med Ryssland och annat som rör mänsklighetens framtid.

I Minsk gäller det om en diktator som härskat i 26 år nu ska falla för folkets massiva tryck, men också om risken för rysk militär intervention och om EU har förmåga att agera konstruktivt med fredsskapande konflikthantering. Det handlar alldeles särskilt om ett nära, fattigt och isolerat grannland och om det vitryska folkets framtid.

Till detta en möjlig statskupp i Mali, där 300 svenska soldater finns utplacerade, formellt på FN-mandat men på tveksam grund.

När jag slår på SVT:s Rapport 19.30 hoppas jag på att få höra något från partikonventet, gärna lite från Michelle Obamas tal och mer om tisdagens fortsatta begivenheter under det virtuella konventet, som avslutas med att Jo Biden utses till partiets presidentkandidat. Det är stor och avgörande dramatik. Allt står på spel, inte bara för USA.

Men Rapports huvudnyhet är att Sverigedemokraterna vill att riksdagen ska fatta beslut om att det ska bli obligatoriskt att bära munskydd i kollektivtrafiken.

SD:s munskyddshållning är inget nytt. Rapports analys av munskyddsfrågan består av enfaldiga plattityder, ingen ambition till seriös genomlysning av ämnet. På redaktionen har man väl tyckt att detta är en ”snackis”, på sämsta journalistjargong, en SD-snackis. Pinsamt och tröttsamt. En förolämpning mot den som tittar.

Inte ett ord nämndes i sändningen om demokraternas partikonvent. Ingenting blev sagt om Michelle Obamas tal som av amerikanska kommentatorer på tisdagsmorgonen jämfördes med Martin Luther Kings odödliga I have a Dream-tal den 28 augusti 1963 i Washington.

Det Michelle Obama sa sändes från hennes hem och var något oväntat, skriver The New Yorker, hon uppfann en ny form, ett civilt State of the Union-tal. Både genom sitt kroppsspråk och sitt ansiktsuttryck målade Obama en mörk bild av dagens USA. Hon påminde om barnen som inte kan gå i skolan. Hon talade om förmågan till empati och berättade hur hon kände rysningar när hon hörde barn tala om att ”bara vissa personer hör hemma här”, om att ”girighet är något bra” och om att ”så länge du själv hamnar på toppen spelar det ingen roll hur det går för alla andra”. Hon skildrade ett land på randen av apokalypsen, där 300 miljoner människors liv stod på spel:

”“Let me be as honest and clear as I possibly can,” she said. “Donald Trump is the wrong President for our country. He has had more than enough time to prove that he can do the job, but he is clearly in over his head. He cannot meet this moment. He simply cannot be who we need him to be for us.” 

Sensommaren 2020 är en speciell tid. Så mycket står på spel. Det handlar om utvecklingen av pandemin och kanske än mer om den accelererande klimatkrisen. I sådana tider fyller SVT:s nyhetsrapportering en avgörande roll för att ge oss möjlighet att förstå och kunna förhålla oss till tidens frågor.

Rapport som nyhetsredaktion fyller sedan länge ingen funktion. Bättre vore att SVT fick en enda stark nyhetsredaktion med någon huvudsändning ungefär på Aktuell-tid kl 21. Rapports nyhetsvärdering upplever jag som desinformerande eller i bästa fall halvsmält. Förspilld tid för mig som vill veta något om Sverige och världen.

Michelle Obama talar hemifrån i en sändning på demokraternas pågående partikonvent.På hennes halsband finns fyra bokstäver v-o-t-e. Rösta. Foto: DNCC / Getty.

SVT Malmö: ”Våra sändningar kan bli en katastrof”

SVT Nyheter befinner sig i en identitetskris, skriver tidningen Journalisten i sitt senaste nummer. Stora omorganisationer, en satsning på i första hand webbmaterial och TV i mobilen väcker intern kritik, försvårad av en tystnadskultur som gör att få anställda vågar diskutera öppet. 

SVT:s båda nyhetsprogram Rapport kl 19.30 och Aktuellt kl 21.00 är fortfarande väsentliga för det som på TV-språk kallas ”Sverigebilden” och är centralt i Public Service-TV:s åtagande. Men programmens kvalitet är svajig. Mycket av materialet återkommer i båda sändningarna och kanske också i den lokala sändningen. Annat är kortfattat, mallat, räddhågset och ”balanserat” på ett sätt så att den verkliga frågeställningen blir ogenomlyst.

I Journalistens gedigna granskning står den lokala bevakningen och inte minst SVT Nyheter Skåne i fokus. Inga lokala reportrar jobbar längre direkt mot tv-programmen. Alla flyttas över till webbdesken med en lokal chef. Den lokale reportern gör ett inslag för nätet, en annan putsar till den så att den kan användas i TV. Kedjan av personer som arbetar med samma inslag kan leda till viskleken”, befarar Anders Hansson, ordförande i journalistsektionen vid SVT Gävle-Dala. Till slut har en historia passerat så många människor att man inte känner igen den längre.

På nyhetsredaktionen i Malmö är många upprörda. Ett mejl från Malmö till Journalisten ger en aning:

”Hela personalen är djupt kritisk till den nya omgörningen. Dels eftersom vi fruktar att våra tv-sändningar kommer att bli en katastrof, dels eftersom den nya TV-redaktionen är alldeles för slimmad”.

Hanna Nyberg, ordförande i journalistklubben på SVT, bekräftar för Journalisten att det finns en rädsla för att yttra sig kritiskt bland medlemmarna:

– Det förekommer att medarbetare inte vågar prata med sina chefer för att de är oroliga för repressalier. Jag kan inte säga att det finns fog för den oron, men oron är ett problem i sig.

Att erfarna journalister säger upp sig från SVT Nyheter för att de inte står ut beskriver hon som ”förskräckligt”.

– SVT har faktiskt inte råd att förlora duktiga medarbetare på det sättet. Det finns många företag som är intresserade av att rekrytera journalister som är skickliga på visuellt berättande till sina kommunikationsavdelningar, där lönerna är högre och arbetsvillkoren bättre.

Rolf Lunneborg, arbetsmiljöombud på SVT Västernorrland, sammanfattar den akuta krisen på SVT Nyheter:

– Jag upplever att SVT Nyheter befinner sig i en identitetskris som sprider sig från ledningen till oss på golvet. Det här är särskilt tydligt hos oss som jobbar på de lokala redaktionerna där förändringstakten är så hög att vi i bland upplever oss jobba i en experimentverkstad. Vi är bra på att räkna klick och besöksstatistik, men saknar en diskussion på djupet om den goda journalistiken lokalt och hur vi bäst bidrar till den bredare Sverigebilden. Vi pratar mycket om målgrupper och form men allt mindre om innehållet.