Etikettarkiv: New Public Management

”Ingen vanvård på ackord!”

Teckning: Robert Nyberg.

Coronakommissionens rapport (SOU 2020:80) riktar svidande kritik mot den anorektiska äldrevården i Sverige, vars brister i blixtbelysning har gjorts synliga av pandemin. I en välskriven och viktig artikel i nya numret av tidningen Clarté (nr 1 2021) presenterar Åsa Andersson och Marianne Lidbrink rapportens huvuddrag och ger därmed indirekt svar också på den omdiskuterade frågan varför så många i Sverige dog i covid-19 under förra året. Det handlar om kusliga strukturella brister i äldrevården, i mycket ett resultat av den så kallade ädelreformen i början av 1990-talet. Och om den allmänna smittspridningen i landet.

Kommissionen beskriver ingående sådant som äldrevårdens alltför små ekonomiska resurser, oklara ansvarsfördelningar mellan kommuner och regioner, dåliga anställningsvillkor, låg bemanning, alltför få sjuksköterskor och inga anställda läkare. 

Artikelförfattarna är båda legitimerade sjuksköterskor med klinisk erfarenhet av vård av äldre i region Stockholm, med mångåriga erfarenheter av vårdpolitiskt arbete. Det vet vad de skriver om:

”Det är befriande att en nationell utredning öppet redovisar de allvarliga bristerna. De har negligerats av såväl Sveriges kommuner och Regioner (SKR) som olika regeringar sedan början av 200-talet. Kommissionens rapport bekräftas av Inspektionen för vård och omsorgs (IVO) granskningar av äldreboenden under pandemin.”

Dagens äldrevård är ett resultat av den så kallade ädelreformen 1992. Kommunerna fick då ansvar för viss hälso- och sjukvård medan regionerna behöll ansvaret för läkarinsatserna.

Inget blev som det var tänkt. I stället inleddes kraftiga nedskärningar. Antalet vårdplatser per 1000 invånare i Sverige minskade från 2,9 år 2006 2,1 år 2019. Genomsnittet bland OECD-länderna är 4,7 vårdplatser på 1000 invånare. I svensk äldrevård saknar 40 procent av personalen vårdutbildning. Bara fem procent av de anställda är sjuksköterskor, mot 31 procent i Norge. 

En svensk sjuksköterska på ett äldreboende ansvarar för 30 boende. På vardagar, kvällar, nätter och helger finns på de flesta boenden inga sjuksköterskor alls. Och aldrig någon läkare.

Det innebär att sådant som syrgas och dropp saknas, eftersom det kräver sjuksköterskor. 

Skattesänkningarna sedan 1990-talet har kraftig urholkat den svenska välfärden och särskilt drabbat äldreomsorgen, vars finansiering dragits ner med 1,3 miljarder per år sedan 2002. Det behövs nu 100 miljarder eller mer för att återupprätta en anständig äldrevård. 

Arbetsförhållandena i äldreomsorgen är ofta dåliga, med låga löner, inte sällan timanställningar med arbetspass morgnar och kvällar, särskilt i den privata verksamheten (37 procent timanställda) men också i den kommunala (27 procent). 

Samtidigt med besparingarna lanserades New Public Management. Arbetet styrdes för att minimera konstaderna, inte maximera insatserna för de äldre utifrån deras behov.

I många kommuner infördes minutstyrda insatser, 15 minuter till hjälp med toalettbesök, fem minuter för överlämnande av mat och så vidare.

Till det kommer tre olika journalsystem för de boende, till följd av det splittrade huvudmannaskapet, med oklarhet i vem som har tillgång till vilken information. Risken är stor för att man missar viktig information, med vårdskador som följd.

Åsa Andersson och Marianne Lidbrink avrundar sin genomgång av Coronakommissionens rapport med en kravlista:

• Patienter och personal har rätt till användbara och säkra informationssystem.

• Äldrevården behöver ökade resurser med minst 100 miljarder för att säkerställa den framtida finansieringen.

• En styrande lag för vård och omsorg om äldre.

• Samverkan mellan stat, regioner och kommuner – utan SKR:s inblandning.

• SKR:s roll bör renodlas som en arbetsgivarorganisation, utan uppdrag från regeringen.

Det samhälle som inte månar om de äldre är ett omänskligt samhälle. Sverige har fått betala ett högt pris för grava missförhållanden inom vården. Det var dessa som gjorde att Sverige avvek kusligt negativt från jämförbara europeiska länder. På många håll verkar man fortfarande dåligt ha insett detta, som i region Stockholm. 

Rubriken på artikeln i Clarté säger egentligen allt, den rimmar och är som gjord för en banderoll i en manifestation för ett återskapande av en värdig äldrevård:

”Ingen vanvård på ackord!”

Teckning: Robert Nyberg.

Äldreomsorgen har blivit en parodi på näringslivet

Alexandra Waluszewski, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet och expert på organisationsteori.

Coronakommissionen avslöjade stora brister i äldreomsorgen, skriver på Göteborgs-Postens debattsida Alexandra Waluszewski, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet och expert på organisationsteori.

Det beror särskilt på att man för äldreomsorgen använt ”modeller hämtade från näringslivet”, särskilt från ”New public management” (NPM), hämtade från näringslivet, tillsammans med Lagen om Offentlig upphandling (LOU) men på ett sätt som har väldigt lite likheter med vad kvalitetsmedvetna och effektiva företag gör, skriver hon.

De båda kombinerade principerna har banat väg för ett ” kvalitetsfrånvänt kostnadsfokus som inte står gig-ekonomin efter”, skriver Alexandra Waluszewski. Hon undrar vidare:

”Varför utrustas offentlig sektor med en sådan avart av styrning? En modell som reducerar den enskilda människan, dess sjukdomar, mediciner och behov av omsorg till en ”pinne” som undersköterskan, psykologen och sjuksköterskan förväntas avverka på en viss tid.”

Resultatet har blivit förödande för äldreomsorgen.

”Vare sig NPM eller LOU premierar långsiktig kvalitetsutveckling. De premierar låga kostnader till priset av låg kvalitet – vilket inte är detsamma som kostnadseffektivitet, speciellt som det tenderar dra stora resurser till övervakning, dokumentation och kontroll.”

Äldreomsorgen ekonomiska styrsystem som en grotesk variant av gig-ekonomin har skapat den vård Sverige har i dag. Inte mest tydligt har det nog blivit i några av de större regionerna som Stockholm och Skåne. Priset blev hög dödlighet inom äldreomsorgen särskilt under våren 2020. 

En viktig åtgärd ett år senare har varit att prioritera de som bor på äldreboenden dår det gäller coronavaccinering. Ännu viktigare och svårare blir utmaningen nu, att göra om de ekonomiska styrsystemen för äldreomsorgen, att satsa på kvalitet och de boendes människovärde.

Alexandra Waluszewski menar inte att det är fel att ”plocka modeller från näringslivet”, men att det i så fall borde handla om företag som jobbar med komplexa processer och som satt kvalitetsutveckling främst.

” Borde man inte lära av dem som genom systematiskt förändringsarbete år efter år lyckas leverera varor och tjänster av hög kvalitet, som lyckas attrahera, vidareutbilda och behålla personal, och som har förmåga att anpassa sig till de krav och spelregler som ställs av det omgivande samhället?”

Pandemin och vårdhaveriet

Antalet sjukhussängar i dagens Sverige är lägst i hela OECD, 2,2 sängar per tusen invånare, mot mer än det Foto: Bertil Ericson / TT

Pandemin synliggör vårdhaveriet, skriver Karin Rosenqvist, ordförande i FiB/K, med ett förflutet inom socialtjänsten, i nya numret av FiB/Kulturfront, 1/2021.

Det som på ekonomispråk kallas New Public Management (NPM) förvandlade på några år vården till en marknad, där allting har ett pris och där kostnadsberäkningen av priset styr vården och verksamheten.

•• Det är stora förändringar som drabbat och utarmat vården under de senaste decennierna. För 25 år sedan (1994) fanns i Sverige 5,5 sjukhussängar per tusen invånare. I dag är samma siffra den lägsta i hela OECD, 2,2 sängar per 1000 invånare. Mer än hälften av alla vårdplatser på sjukhusen har försvunnit. Hur gick det till?

•• ”Just in time” styr numera vården som en grundtes i NPM. ”Onödig” lagerhållning är dyr, enligt NPM. Men när en pandemi drabbar hela världen nästan samtidigt drabbas de länder som inte har skyddsutrustning, nödvändiga tester och annat.

•• De nya vårdföretagen placerar sina vårdenheter där där det är lönsamt. I Norrlands glesbygder innebär det långa resvägar till vården, mot fem minuter till fots i de större städernas centrala delar.

•• Regionernas ersättningsregler gynnar patienter med lindriga symptom. Nätläkare utan egna mottagningar gynnas. Samtidigt ökar antalet privata sjukförsäkringar – och de privatförsäkrade får förtur till skattefinansierade platser.

•• Ädelreformen som genomfördes i mitten av 90-talet innebar att kommunen tog över sociala frågor och viss vård. De äldre-äldre slipper i dag långvård och kan bo mera hemlikt. Men den medicinska vården ligger kvar på regionerna, som ofta använder sig av upphandlade tjänster. I Stockholm är det privata Familjeläkarna som ansvarar medicinskt för 70 äldreboenden, vilket skapat kusliga problem och förhöjda dödstal.

•• Lagen om valfrihet präglar dagens vård. De äldre-äldre blir därmed ”kunder” som ska välja vård, i Stockholm mellan bortåt 200 ofta mindre hemtjänstföretag. Dessa företags chefer har oftast ingen sjukvårdsutbildning. Kunskaper om basala hygienrutiner har under pandemin inte ingått i personalens kompetens. Det är billigare med timanställda som bara går in vid toppar och ofta har sämre utbildning.

Om ”valfriheten” för de äldre tas bort, skriver Karin Rosenqvist, och kommunerna drev verksamheten skulle det kunna göras säkrare och effektivare, med också särskilda coronateam.

Vi lär få leva med coronasmittan under lång tid framöver och det som skedde på vissa äldreboenden, där många gamla lämnades att dö utan ens en läkarkonsultation, var kusligt och omänskligt.

På olika håll finns trots det en begränsad vilja att erkänna vårdhaveriets roll där när det gäller det coronapandemins dödlighet bland de äldre. Vården kan verkligen inte fortsätta i gamla dödliga spår.

I ett viktigt inlägg i FiB/K:s nätdel skriver samtidigt fibbaren Jan Fredriksson kritiskt om uppgifterna att det amerikanska företaget Cerner Sverige AB har tagit fram ett nytt ett nytt digitalt journalsystem åt Region Skåne. Skåningarnas patientuppgifter, som diagnoser och recept ska framöver lagras på företagets dataservrar i Stockholm. Han skriver bland annat:

”Sjukjournaler innehåller information som kan vara livsavgörande i ett kritiskt ögonblick. Sådana handlingar skall ligga på en offentlig myndighet. Att överhuvudtaget komma på tanken att lägga ut detta på privata entreprenörer måste ju betraktas som totalt ansvarslöst. Att det dessutom är ett företag som lyder under utländsk lag, i detta fall amerikansk, gör det helt absurt.”

Varför har Sverige lägst antal sängplatser inom vården i EU?

Sverige har lägst antal sängplatser inom vården, skriver Mikael Nyberg, som också pekar på att privatiseringar ökat sjukvårdens kostnader, från nio procent av BNP (2009) till 14 procent (2014).

Sjukvårdens kris liknar allt oftare ett sammanbrott, med återkommande haverier som tenderar att bidra till förlorat förtroende för vården.

Vem vill besöka vården efter rapporter om nio timmars väntetid på barnakuten i Helsingborg för en femåring med blindtarmsinflammation – innan den sjuka flickan efter midnatt skickades till lasarettet i Halmstad?

Politikerna i Skåne har misslyckats med att enas om en blygsam skattehöjning för att åtminstone tillfälligt kunna hantera problemen. Men de är ju värre än så. I en analytisk artikel i Aftonbladet kultur pekar Mikael Nyberg på krisens orsaker – och hur det kan komma sig att Sverige är det land bland 28 EU-länder som har lägst antal sängplatser inom vården per hundratusen invånare, 254, vilket är under hälften av genomsnittet och kan jämföras med Tysklands 823 eller Litauens 722.

Samtidigt har sjukvårdens kostnader rusat i höjden – från nio procent av BNP (2009) till 14 procent (2014).

Mikael Nyberg menar att privatiseringarna inom vårdsektorn är den främsta orsaken till att vården blivit samtidigt dyrbarare och sämre. Han skriver:

”Privata företag med årets bokslut till mål och mening har tagit över stora delar av verksamheten. Samtidigt har politikerna underkastat den offentliga vården marknadsmekanismer och ledningsmodeller hämtade från det privata.

Skattemedel hopar sig på privata konton i skatteparadis, och privatiseringarna och köp- och säljsystemen bryter sönder planeringen av vården och prioriteringarna efter behov. Vinstdrivande vårdcentraler och kliniker får dragningsrätt till de offentliga kassorna och kan öppna gräddfiler för välbeställda som efterfrågar snabb service för enklare åkommor.”

Det hela kallas ”New Public Management”, nyordningen inom det allmänna, som skulle minska byråkratin. Det blev tvärtom – ”växande kostnader för att hantera marknadsmekaniken. Leverans enligt kontrakt kräver administration och kontroll.”

Konsekvensen av att vinstpengar från vården går till skatteparadis – drabbar en femåring från Helsingborg med inflammerad blindtarm som får vänta nio timmar, inte på vård utan på ambulans till ett annat sjukhus mitt i natten.

Hur länge ska vi finna oss?

Illustrationen är från Eurostat, EU:s statistiska myndighet i Luxemburg och visar antalet sjuksängar per 100 000 sängar. Sverige ligger lägst Teckningen av Robert Nyberg.