Etikettarkiv: Helsingborgs Dagblad

”Folket” ”Årets mäktigaste” i Nordvästra Skåne efter 96-03 procent-segern om Öresundskraft –enligt HD

Frågan om Öresundskraft ska vara kvar i kommunal regi eller ej, engagerade helsingborgarna. .Bild: Anders Malmberg/HD.

Inför årsskiftet listar Helsingborgs Dagblad årligen de 100 mäktigaste personerna i NV-Skåne, ”Politiker, nöjesprofiler, idrottsprofiler, företagare med flera kämpar om titeln” heter det i introduktionen till vad som förstås är en högst subjektiv lista sammanställd av en handfull av tidningens reportrar.

På första plats ligger fullständigt självklar ”Folket”. Allt annat hade varit fel. Vid folkomröstningen alldeles efter jul- och nyårshelgerna för snart ett år sedan gällde det om Helsingborgs skulle sälja det kommunalägda energibolaget Öresundskraft. ”Folket” segrade med de i sammanhanget otroliga siffrorna 96,4 procent mot en försäljning. Bara tre procent röstade som de ledande borgerliga politikerna ville. Folket segrade med 96 mot 3. Demokratin segrade. Det var utklassning.

De lokala borgerliga politikerna med kommunstyrelsens moderate ordförande Peter Danielsson i spetsen satte hela sin prestige på spel för att framtvinga en försäljning. Det blev en smutsig och ensidig kampanj i stället för bred och transparent information om för och nackdelar med de olika alternativen.

Folkkampanjen med Bert Alfson i spetsen samlade framgångsrikt in det antal namnunderskrifter som krävdes för att en folkomröstning skulle genomföras. Danielsson hade mage att föreslå en ren partsinlaga, hans version av sanningen, på ja–sidans valsedel, något som möjligen hade gått i sovjettidens Uzbekistan men var orimligt i Helsingborg 2020. Initiativet tyder på grov demokratisk okänslighet.

Kort före valet 2018 kontaktades konsultfirmor som utlovades svindlande belopp – utan att väljarna informerades. Den största affären i Helsingborgs historia skulle ske bakom ryggen på väljarna. Klart att folk blev förbannade.

Sedan drev allianspartierna med Danielsson i spetsen igenom att valdagen skulle vara den 12 januari, vilket förkortade tiden för en valkampanj drastiskt och försvårade för helgbortresta att informera sig eller överhuvud delta.

Efter det svidande nederlaget drog Danielsson och allianspolitikerna tillbaka sitt förslag om försäljning, fattas bara. Men någon demokratisk ödmjukhet stod inte att finns bland de utklassade. När kommunfullmäktige beslutat om en grundlig utredning av turerna, presenterade en anlitad konsultfirman en halvmesyr som inte alls ger svar på de frågeställningar kommunfullmäktige beslutat om och begärt. Pinsamt är för lite sagt. Djupt obehagligt och odemokratiskt är mera rättvisande.

”Folkets seger” i Öresundskraftshistorien borde i stället får göra rejäla avtryck i det politiska arbetsformerna och respekten för demokratins grunder i Helsingborg.

Fotnot: ”Folket” som maktutövare syftade i HD:s reportage också på Svalöv, där tidningen skrev:

”I Svalöv blev upprördheten stor när de styrande politikerna ville lägga kommunägda bolag i en egen koncern. Folkinitiativet bildades, namnlistor samlades in och beslut om folkomröstning fattades av ett oenigt kommunfullmäktige. Folket hade sagt sitt. På grund av pandemin har omröstningen som skulle genomförts den 12 december skjutits fram.”

Bild från debatten den 9 januari 2020 på hotell Radisson Blu på HD:s om försäljningen av Öresundskraft.Bild: Britt-Mari Olsson/HD.

Mordet på tidningarna. Tjugo år efter nedläggningen av Arbetet

Tidningen Arbetet i Malmö lades ner den 30 september år 2000. Mats Ekdahl, som blev tidningen siste chefredaktör var besviken och bestört. På bilden står Ekdahl till höger om porträttet på tidningens grundare Axel Danielsson – framför tidningens samlade personal och tidningshuset.

Mordet på en tidning” ljöd Ekdahls ursinniga rubrik i Arbetet lördagen den 23:e september. Sveket var fullbordat.

Under tidningens sista dagar filmade Fredrik Gertten, Erik Bäfving och Ulf Södergren dag och natt den historiska veckan då Arbetet dog. Deras film ”Mordet på en tidning” skulle i dagarna ha visats för medlemmar i Publicistklubben i Malmö, men visningen blev – coronainställd.

Att läsa om Axel Danielsson och om Arbetet är som att snabbspola Sveriges historia de senaste 133 åren.

Danielsson grundade tidningen Arbetet 6 augusti 1887 i Malmö, vilket kunde ske genom det stöd han hade hos facket. Föregående år hade han översatt Kommunistiska manifestet. I Malmö bildade han även ett socialdemokratiskt arbetarparti med facket som kärna, en kärna som var mycket radikal, läser jag på Wikipedia.

1888 dömdes Axel Danielsson till 18 månaders fängelse för sina texter i Arbetet. Under straffets verkställande skrev han för tidningen och blev något av en legend eller martyr. Även det skönlitterära verket Genom gallret. Skizzer på vers och prosa tillkom i fängelset. På 1890-talet var han delaktig i studentkretsarna i Lund kring Bengt Lidforss och tuakotteriet. Till vilket en period också August Strindberg sällade sig.

Längre fram i tiden fick Arbetet som sista stora socialdemokratiska tidning en speciell roll i det politiska Sverige. På Wikipedia läser jag vidare:

”Som socialdemokratisk tidning i en av Sveriges största städer hade Arbetet ett starkt inflytande jämfört med motsvarande lokaltidningar i andra städer. Chefredaktören under 1970-talet, Frans Nilsson, och Olof Palme umgicks flitigt med varandra även privat och många utspel av socialdemokratiska statsråd och politiker publicerades först i Arbetet.”

I en blogg 2012 skrev Expressens f d chefredaktör Thomas Mattsson om Arbetets nedläggning och om filmen, som han såg som en ”sorglig skildring av hur läsarna i Malmö förlorar en konkurrent till främst Sydsvenskan och Skånska Dagbladet”. Mattsson skriver vidare:

”Konkurrensen på tidningsmarknaden i Malmö med lokala aktörer som Sydsvenskan, Skånska Dagbladet, Expressen Kvällsposten, Metro och City är stenhård och det är svårt att se hur förlusttyngda Arbetet skulle ha kunnat klara sig, när problemen hade pågått så länge.” Till det kom att ”LO inte var så sugna på att satsa medlemspengar på att driva den vidare…”

Bara några år senare förändrades förutsättningarna för tidningsutgivning i Sverige dramatiskt. Unga läsare ville inte betala för nyheterna. Marknadsföringen på nätet slog ut tidningsannonserna. Facebook och Google håvad in det mesta.

2014 köpte Sydsvenskan Helsingborgs Dagblad. Vad som följt under de sex åren sedan dess är att  att nästan allt vad Sverige har av dagstidningar köpts upp av några monopol-aktiga miljardkoncerner, med Bonniers som dominerande aktör. Arbetet hade inte kunnat överleva i den miljön.

Som jag ser det är det här bara en övergångsfas. Kanske klarar sig ett begränsat antal stora tidningar, men med dramatiskt nedskurna ekonomiska förutsättningar. Den lokala kvalitetsjournalistiken utanför storstadsregionerna har små möjligheter att överleva på sikt.

Till det kommer attackerna på medierna från de tre högernationalistiska partierna, M, SD och KD, mot det mesta av kvalificerad nyhetsförmedling och mot public service i synnerhet. Skulle deras politik få genomslag närmar sig Sverige ett medielandskap med stora likheter med det amerikanska som skapade Donald Trump, framburen av halva det amerikanska folket, lika okunnigt som rabiat.

Utvecklingen har då gått från ”mordet på en tidning” till ”mordet på tidningarna”. Vad sker med samhället utan de kvalificerade tidningarna, eller rättare deras kompetenta granskande journalister?

Rupert Murdochs Fox News har i det mesta fungerat som både Donald Trumps enda informationskälla och hans oblyga PR-organ.Bilden från THE CHASER QUARTERLY.